Grannar II

Nu är det helg vilket är jävligt skönt. Jag har inte planerat nåt särskilt, men det är trevligt att slippa kliva upp 04.45.
Jag har ett sophus "miljöbod" på gården där jag ska sortera mina sopor efter konstens alla regler. Om jag ska vara riktigt ärlig så är jag inte hypernoggrann med den saken, men det finns värre har jag noterat. Sophuset på Råby slog dock alla rekord men det får jag återkomma till senare.

Hursomhelst så hade någon tröttnat på sin gamla dator och slängt den i en tunna. Skalet och innanmätet låg var för sig vilket ger vid handen att den troligen är strippad på användbara delar.
Men det hindrar inte min granne.
I går kväll såg jag honom komma traskande med den i handen och bära upp den i lägenheten.
En timma senare gick han tillbaks med den till sopskjulet. Den fungerade tydligen inte, vilket man nästan kunde ana med tanka på skick och placering.
Men han tror sig kanske ha tur. Vem vet, någon har kanske tröttnat på sin nya speldator för 15 loppor och slängt den i delar i en soptunna. Chansen finns ju, eller...?

Brr...

Nu är det så där kallt och jävligt ute igen.
Vad gör jag här egentligen, jag är väl ingen pingvin?
Den här årstiden förbannar jag mina förfäder som bara gick och gick ända till de slog pannan i inlandsisen.

Shopping

Jag hatar att gå i affärer, det har jag alltid gjort.
Affärerna är fulla av menlösa, förvirrade och lobotomerade hjon som beter sig som en fårskock utan vare sig vallhund eller egna ögon. De blekfeta white-trashmorsorna med kundvagnen fylld av billiga chips och pensionärerna med sin last av kattmat och inkontinensskydd är några av typerna man tvingas köra chickenrace med för att få med sig sin mat utan att bli av med allt för många kroppsdelar.

När man väl svurit och armbågat sig fram till kassan dyker nästa fåne upp, nämligen den blonderade, tuggummituggande och fullständigt inkompetenta prao-eleven bakom disken.
Hon (oftast) verkar ha snubblat in på personalkontoret av misstag, troligen vilse från tuggummihyllan, och fått anställning enbart pga sitt utseende.
Den typen av människa som kan gå vilse i en telefonkiosk och som ej kan räkna till 20 utan att ta av sig skorna.

Efter 10 minuters felslag på kassaapparaten och åtskilliga blånader i ryggen efter de andra kundernas bristande förmåga att bilda en kö så springer jag i begynnande panik bort mot bilen och åker så fort som folkracebanan som kallas parkeringshus tillåter därifrån.

Att storhandla kan vara en traumatisk upplevelse men eftersom jag jobbar skift och har hyfsat betalt för det så kan jag kosta på mig att åka och handla på udda tider.
Jag var nyss på Obs och handlade (kommer aldrig att säga Coop Forum) klockan åtta tisdagen den 13:e. Det var fan inte mycket folk i den affären. Jag gjorde det dels för att min psykiska hälsa inte främjas av att handla på lönefredagar, men mest för att jag har råd.
Sug på den, fattiglappar.

All inclusive...

Vad fan är det för fel på folk?
Jag kollade nyss på "Sexturister i Venezuela" på femman. Det handlade om feta medelålders män som besökte ett hotell där det även ingick damsällskap i rumshyran.
Förutom att det är både äckligt och djupt tragiskt så ser det jävligt perverst ut när en valross på 170 kg vältrar sig i sängen med en liten indianska som ser ut att väga som en påse jordnötter ungefär. Man får väl hoppas för hennes skull att de inte valde "Missionären"...

I slutet av programmet framträdde även hotellets ägare, en man med råttansikte som tyckte att "jag är så långt från hallick man kan komma".
Åfan, då har jag helt missat innebörden i det ordet. Det enda som egentligen utmärker honom är att han bedriver sin verksamhet i ett land där man kan sticka åt sedlighetspolisen några dollar för att de ska hålla sig borta.
På medeltiden var det straffbart medelst bränning på bål att "bedriva hor". Det är något man bör återinföra, med den lilla förändringen att man tänder på hallickens veke...

Ge mig en öl...

... så ska du se vi fyllnar till. Eller nåt



I lördags besökte jag två mindre fester, alltid trevligt med en liten fylla för att bryta vardagstristessen.



Jag konstaterade dock i morse att det nog var en mindre bra idé att dricka grogg till 03.30 på morgonen, men det kostar ju lite att ligga på topp.

Stoppa pressarna!

Jag har en nykter fredagskväll hemma, datorn och tv:n delar lika på min uppmärksamhet.
Jag surfade in på Aftonbladet och Expressen och noterade att båda har tramsprogrammet Let´s dance och en ny "troschock" som huvudnyhet.

Det är hur jävla bisarrt som helst. Det är krig överallt, ekonomin är i gungning och tusentals varslas om uppsägning från sina jobb. Men det intresserar inte stolpskotten på tidningsredaktionerna.
Att någon kärring har visat sitt rövfodral i tv, det är däremot nyheter det.

Men det märkligaste av allt är att redaktörerna på kvällstidningarna har sina jobb kvar medan montörerna, svetsarna, sjuksköterskorna och alla andra som faktiskt uträttar något vettigt på sina jobb antingen har fått sparken eller går i väntans tider.

Sverige är en märklig liten ankdamm...

Grannar

Jag har i många år bott i slumområdet Råby som kan liknas vid ett mentalsjukhus med fri tillgång på heroin. Folk(?) var vakna nätterna igenom, skrek, slogs och kastade sopor omkring sig.
Huset bredvid mitt brann ner (dock innan jag flyttade dit) på grund av att en pundare hade fyllt sin balkong med skräp och tänt levande ljus därute eftersom hans katter var mörkrädda.
Det känns som att jag får återkomma i ämnet Råby framöver.

I somras fick jag till sist nog av vansinnet och flyttade till ett lite mer civiliserat område. Här är det inte fest varje gång socbidraget kommer eller kusinen muckar från kåken, men det finns en och annan knäppskalle i krokarna.
Jag kan tycka att det har ett visst underhållningsvärde när det traskar förbi nån tok med DiLevas klädsmak som nynnar på något och rotar i papperskorgarna (det hände för någon månad sen).
Så länge de inte bor direkt bredvid så gör det mig inte så mycket.
Jag har egentligen bara en granne här som stör mig och det är gubben som bor i lägenheten bredvid. Han är i 50-års åldern och förmodligen lätt efterbliven. Han brukar alltid kasta ut mat åt småfåglarna som då flockas på hans balkong. Problemet är bara att det där även lockar till sig större kräk som svinar ner ganska rejält. Jag kan upplysa om att när fem skator skiter på balkongbordet så ser det rätt jävligt ut.

Frågan är bara vad jag ska göra åt problemet. Jag lekte med tanken att skaffa ett luftgevär och skjuta av de små asen, men sånt brukar intressera farbror blå. Så jag får väl nöja mig med att skriva en arg lapp...

Jag har fått klagomål...

...på att det är för lite bilder här. Det tänkte jag ändra på nu, och eftersom jag är barnsligt förtjust i öl så får det bli lite festbilder. Jag har plockat ihop en sammanfattning av året 2008 i fyllekort.




Fler bilder från tidigare år kommer någon gång framöver när jag känner mig lite nostalgisk...

Måndagstankar

I lördags var jag på 40-årskalas vilket var riktigt trevligt. Födelsedagsbarnet hade abonnerat en del av krogen Konrad i Västerås för detta. En krog dit 18-22åringar vanligtvis går.
Man kan tolka detta som ett utslag av gubbsjuka, eller helt enkelt konstatera att man ibland måste visa var skåpet ska stå och visa dagens ungdom hur man festar.
Det var hur som helst jävligt kul även om man kände sig lite lätt övermogen.

Jag har varit sjuk några dagar och försökte alltså skrämma iväg förkylningen med hjälp av alkohol.
Det gick väl lite sisådär, men jag är ingen fegis utan törs prova alternativa behandlingsmetoder. All medicin märkt "40%" är värd att prova.

Pga. detta och det faktumet att det är 15 grader kallt ute så har jag mest hållt mig inomhus.
Jag har glott på tv och surfat runt lite.
Det finns alltid nåt man kan irritera sig på i den absurda lilla ankdammen Sverige och idag är det löner det gäller, statsrådens närmare bestämt.
Dessa damer och herrar har som huvuduppgift att förklara för oss medborgare hur värdelösa vi är och att försöka sko sig på befolkningen medan de monterar ner välfärden.

Några exempel på uttalanden är: "Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån" (Fredrik Reinfeldt) och "Vi svenskar har bara midsommar och annat sånt töntigt" (Mona Sahlin). Detta är alltså den nuvarande statsministern och den som försöker ta över den posten om två år.
Man blir mörkrädd och kan fråga sig vilken typ av land de har tänkt sig att vi ska bo i i framtiden. Eller varför inte vilket språk vi ska tala. Engelska, tyska eller arabiska? Eller kanske ryska med tanke på att man skrotar ut hela invasionsförsvaret?

Nåväl, för dessa klarsynta uttalanden ska de ju givetvis ha bra betalt. I Sverige bestäms statsrådens löner av Statsrådsarvodesnämnden (spännande ord) och i år har de beslutat att höja statsministerns arvode med 5 000 kronor till 131 000 kronor i månaden. För övriga statsråd höjdes arvodet med 4 000 kronor till 105 000 per månad. Sen tillkommer det ju vissa löneförmåner som tjänstebil, befrielse från trängselskatt etc.
Men det är de väl värda de små liven, det måste ju vara jobbigt att hela tiden försöka lura i den stora fårskocken allmänheten att man faktiskt gör någon nytta så att man kan bli omvald nästa mandatperiod. Går det tungt så kan man ju alltid ta till det gamla vänstertricket att importera lite mer "valboskap".

Själv har jag nyligen fått min lön sänkt med 450 kronor i månaden trots att jag har exakt samma jobb som tidigare. Fast jag är väl bara sur och bitter nu...

Nyårsdagen

Nyårsaftonen firades i glada vänners lag. Den goda maten - porterstek och tacogratäng - sköljdes ner med rikliga mängder öl. Det sköts raketer, några sjöng karaoke och kvällen avrundades runt kl 04 med ett bad i tunnan. Riktigt trevligt.



I morse var stämningen inte fullt så uppsluppen som på kvällen, de som öht. orkade öppna munnen tjatade om Alvedon och Resorb.
Innan hemfärd besökte några av oss den lokala pizzerian.
Att skyffla i sig kebabpizza ackompanjerat av en hög skränande finska alkoholister ger verkligen hopp om en god fortsättning.

Väl hemma igen måste man genast uppdatera sig om läget i världen. För den riktigt vassa skjutjärnsjournalistiken vänder man sig till Aftonbladet. I dag kunde man läsa den engagerande artikeln "Valde Ivanhoe rätt kvinna?". Herregud...

Nu är det soffan som gäller.