Power Meet-09:4

Vissa anser att den här helgen enbart är till för att spola i sig så mycket alkohol som möjligt.
Och visst blir det en hel del av den varan på kvällen och natten, men huvudsyftet med tillställningen är ju att visa upp sina fina bilar.

På lördagseftermiddagen begav jag mig ut på utställningsområdet och tittade på krom.
Och dreglade lite...

Power Meet-09:3

Fredagen och lördagen bjöd på öl med lite knepiga typer samt årets värsta åskväder.

Power Meet-09:2

Dricka sig lite öl och åka sig lite bil.

Power Meet-09:1

Det finns en enda anledning att befinna sig i Västerås under några dagar en sommar. Den stavas Power Meet.
Tillställningen drar igång i morgon torsdag, men festen har redan börjat för en del.
Jag for ut en sväng till campingen på Johannisberg där jag bland annat träffade på ett partygäng från Dalarna som jag tog en öl med.

2009½

Jag har tydligen namnsdag idag. Inte för att jag firar det, men ändå...

Jag har nu setat i "kontorstidshusarrest" i en månad, det kan eventuellt bli ett slut på jobb-bekymren snart men då krävs det att två stycken bemanningsföretag ska samarbeta. Den ena hyr ut mig till den andra som hyr ut mig till en kund. Det där är en märklig bransch.

Det är 30 grader varmt och det har blivit några dopp nu de senaste dagarna.
Eftersom jag måste hålla mig i relativ närhet av hemmet så kan jag dessvärre inte åka långt utan får nöja mig med en badplats i närheten som är full med skränande och mopedåkande fjortisar och folk som ska envisas med att släpa med sig sina stora håriga lopphotell till hundar. Men vattnet är åtminstone skönt.

Det är en himla tur att luftkonditioneringen i bilen är bra annars hade jag nog kört över två demensministrar på ett övergångsställe i morse. Jag vet inte vad folk tror, men jag stannar inte vid ett övergångsställe för att vara snäll utan för att jag måste. Om jag själv går över ett sånt brukar jag skynda på stegen lite men jag är tydligen unik. De allra flesta, både äldre med sirap under skorna och yngre med telefonen i örat och sirap i huvudet gör vad de kan för att korsa gatan så långsamt som möjligt. Själv drömmer jag om kompressorhorn och vattenkanoner.

Jag såg på TV4-nyheterna att "hatbrotten" ökar i Sverige. Med hatbrott menas när en från en minoritet (homosexuella, invandrare etc.) får stryk av en som tillhör majoriteten (heterosexuell svensk). Man kan ju tycka att denna generalisering är lite märklig eftersom alla brott mot en "i minoritet" tydligen beror på det där "hatet" som vi svenskar har inom oss.
Med samma logik så är det ju alltid svensken som har dragit igång bråket, vilket ju kan tyckas vara lite konstigt då min erfarenhet säger att idioter finns överallt oavsett etnicitet eller sexuell läggning.
Men jag är ju en "svennejävel" så jag förstår väl inte bättre.

En intressant detalj med nyhetsreportaget var att det illustrerades med en videosekvens dät två offer för ett "hatbrott" tas omhand av ambulanspersonal.
Den episoden utspelades under Pride-festivalen förra sommaren då två homosexuella män blev knivhuggna. Det som media glömmer att nämna är att dådet utförs av tre män av arabisk härkomst som under misshandeln skrek saker som "alla svenskar är bögar" medan de helt oprovocerat stack kniven i sina offer.

Anledningen till att man glömmer att nämna den lilla detaljen är gissningsvis att detta dåd avviker från den gängse definitionen av ett "hatbrott". Det blir en märklig situation då två minoriteter ryker ihop, det finns ju ingen "svenne" att skylla på. Media spekulerar givetvis vilt om nynazister även om de vet sanningen. Ty sanningen att det kan finnas andra homofober än infödda svenskar med kramp i högerarmen är tydligen allt för farlig för att publicera.

Det händer ganska ofta att "minoriteter" ryker ihop. Exempelvis i Södertälje där det är kristna syrianer och muslimska araber som milt uttryckt inte tål varandra. I medierna heter det då att det är "ungdomsgäng" som bråkar och knivslagsmålen och brandbomberna kallas ofta "busstreck". Aldrig "hatbrott".

Vi svenskar anses ju ofta vara lugna och mesiga av oss. Visst är det väl då lite märkligt att det bara är vi som har det där glödande hatet inom oss...

Cityfestival II

Dagens media toppas av nyheten att Michael Jackson har kastat in handduken.
Jag kan inte påstå att jag direkt sörjer det eftersom jag har betraktat den karln som någonstans mellan patetisk och otäck.
Det mest tragiska med hela historien är dock hur Aftonbladet & co hanterar den. De skriver spaltkilometer om hans tidiga karriär och har dragit igång hyllningssajer.

Samma medier som tidigare har frossat i alla skandaler och mer eller mindre uppmuntrat till lynchning inleder nu en orgie i fejkad medkänsla och sentimentalitet som lär hålla på någon månad framöver.
Sommartid är ju som bekant nyhetstorketid och MJ kommer ju inte att kunna orsaka några fler skandalrubriker framöver så det gäller väl att köra på så länge man kan krama pengar ur liket.

Som trallpunkbandet Dia Psalma uttryckte det i en låt: "Alla älskar dig när du är död".


I går kväll for jag och några vänner ner på stan för att prova på öltältet.
I år var det inget tält utan ett inhägnat område med en hög bänkar där man kunde dricka sin svindyra mellanöl, alternativt halvjästa cider.
På detta område fanns det hela sex stycken baja-major och kön till dessa nådde 75-metersstrecket senare på kvällen. Man kunde iofs gå ut från området och urinera men då var kön in igen lika lång.

Jag vet inte om det där beror på usel planering (hmm... lönelördag och 25 grader varmt, nä folk kommer nog inte att dricka något...) eller om det är ett medvetet drag i "folkhälsans" namn.
Tillbringar man halva kvällen i en kö så hinner man inte bli speciellt onykter, speciellt inte på mellanöl.

Ty i det lilla landet Lagom är det väldigt fult att dricka sig berusad. Ha gärna kul, men inte för mycket. Lite lagom sådär...

Cityfestival

Den svenska sommaren har vissa stående inslag som mygg, regn, campingfylla och vägarbeten. Ett nytillskott till den floran är alla dessa jävla stadsfestivaler som varje liten håla med självaktning (eller brist på självdistans) måste ha.
I Västerås heter den numera Cityfestivalen. Detta efter att ha flyttats runt lite överallt de senaste åren med diverse namnbyten som följd.
Ett nytt namn plus att man flyttar öltälten en kilometer är väl inte direkt revolutionerande kan man tycka. Nu har "festen" återvänt till statskärnan vilket är en dålig idé. Hela grejen med en stad är ju som bekant att den är fylld med hus och dessa hamnar då en smula i vägen. Att man dessutom smäller upp den största scenen precis intill ån resulterar i att det bara finns utrymme framför denna på en sida, puckat så det förslår.

Jag begav mig ner en sväng i kväll och kikade och slås av att allt är sig precis likt. Det är fullt med stånd där det säljs sockervadd och t-shirts med idiottryck. Det finns ett litet tivoli som bemannas av alkoholiserade polacker och några öltält där det serveras blaskig mellanöl för 60 kr glaset. I bakgrunden hörs en kass trubadur lustmörda olika "klassiska sommarlåtar" samt en hög snorungar som jämför mobilsignaler.

Staden är fylld av ljud och lukter. Dessa lukter härrör dels från olika små matstånd med hög salmonellavarning och dels från alla de människor som inte är vän med tvål och vatten. De har för övrigt en sagolik förmåga att vara i vägen, det verkar vara en naturlag som säger att ju bredare och långsammare du är, desto värre luktar du.
Efter att ha pressat mig förbi familjen Bolinder-Munktell rundar jag ett hörn och stöter ihop med en hög indianer som spelar panflöjt. Pittoreskt...
Jag kommer sedan fram till "ungdomsscenen" där en del lokala tondöva skitungar försöker stämma sina instrument samtidigt som deras kompisar åker skateboard framför scenen. Ett bra argument för preventivmedel.

Så småningom kommer jag fram till den stora scenen där kvällens stora "publikmagnet" Rix FM-festival pågår. För att överleva detta spektakel bör man vara antingen pissfull eller 13 år gammal.
Det är alltså en hög artister som står på scenen och kör ett par låtar var. Av dessa "artister" är hälften några nya förmågor som ingen som passerat puberteten hört talas om. Givetvis är det singback som gäller.
Den andra hälften består av avdankade 80-talsreliker som desperat försöker få ihop till sin pension genom att framföra låtarna som sög redan 1987.
De har inte åldrats med värdighet, jag menar var fan har de grävt upp Lili & Sussie nånstans?

Efter två timmar fick jag nog och for hem. Det finns planer på att återvända i morgon men då ska jag helgardera med att vara full.

Hjon

Jag är ju anställd av ett bemanningsföretag och således 2000-talets statare.
Detta märks ännu tydligare när man går uppdragslös. Det senaste påfundet är att vi som går hemma på "garanti" måste inställa oss på kontoret 08.30 varje morgon för ett kort möte.
Jag har svårt att begripa poängen med detta eftersom jag ändå lär hem och hämta lämpliga arbetskläder om jag blir anvisad ett jobb. Jag är förövrigt skyldig att vara anträffbar under kontorstid för att snabbt kunna ta mig till ett arbete. Denna "responstid" ökar ju med åtminstone en halvtimma beroende på hur jag har tagit mig till kontoret som ligger ett par kilometer hemifrån.
Tanken att detta är en maktdemonstration har slagit mig, men så får man väl inte tänka...

Det lär inte bli bättre framöver, snart skramlas det med insamlingsbössorna på stan. Jag återkommer i ärendet.