Helgen

Den här helgen tärde på kropp, själ och plånbok.
I fredags var jag på "Kick-off" med jobbet, alltså tre timmars tråkiga föredrag och sen fest. Fest-biten var ganska trevlig och vi hamnade på krogen sedan. Lite kul att se verkstadschefen hoppa runt i kostym på dansgolvet.
Det jobbiga med sådana fester är dock att man måste hålla tungan rätt i munnen så att man inte klämmer ur sig fel saker till fel personer. Men förhoppningsvis har jag jobbet kvar på måndag...
Sen så hade någon bestämt att gatan utanför skulle plogas med väghyvel när jag låg och sov som bäst, vilket jag klassar som rent ondskefullt.


I går sen så hamnade jag på en liten födelsedagsfest. Det var trevligt men jag måste utfärda en varning för att ha tabasco på nacho-chips. Man blir väldigt kass i magen av det.

 

En titt i arkivet III

Lite gamla bilder i slumpmässig ordning från den trevliga tillställningen Power Meet.

Emellanåt så kunde det bli några varv runt stan, ibland med svettig joggare bredvid.

Detta kunde ta ett tag, delvis beroende på trafiken och delvis på att det blev lite pisspauser för passagerarna och vätskepauser för bilen.

Sedan kunde man glad i hågen puttra vidare i kvällssolen.

Tisdag

Jag passade på att hälsa på mina päron idag efter jobbet och dricka lite kaffe. På vägen hem började det bubbla i magen och jag fick mer eller mindre hoppa jämfota upp i lägenheten och parkera mig på porslinstronen.
Min mage brukar vara ganska tålig men tydligen blev chocken av riktigt kaffe efter en hel dag av rävgiftet som serveras i automaten på jobbet för mycket. Nåväl, jag hann läsa nästan hela "Västeråsaren" som låg på dassgolvet och skräpade.

På sagda golv ligger det en liten hög av allehanda pappersavfall som hamnar i min brevlåda..
Jag har många gånger funderat på att använda den till andra toalett-relaterade aktiviteter men det faller på att det är för obekvämt. Jag skulle dock kunna göra ett undantag vad gäller "Postkodlotteriet", som genom att det är adresserat till mig slinker förbi skylten på dörren. Det skulle vara en skön känsla att torka sig i arslet med bilden av en fånflinande herr Sjölund och sedan skicka tillbaka den till honom. Skit ska skit ha.


Apropå mänskligt avfall så blev jag efter en lång diskussion på Facebook tvungen att besöka objektet som avhandlades nämligen en blogg som drivs av en kvinna (tror jag) som kallar sig för Pissie, Fistie eller något i den stilen.
Det var tveklöst veckans största misstag.

Jag vet inte vad som kommer att ge mig värst mardrömmar, damens utseende eller hennes syn på livet. Vi pratar om en tjej som från början tycks ha sett helt normal ut men som nu har silikon på alla möjliga ställen. Till och med i arslet, som för övrigt är svårt att skilja från ansiktet. Jag tänker både på den bruna färgen och den skitström som kommer ur hålet mitt i.
Bloggens huvudämnen är hur många par skor hon har köpt för pappas pengar denna vecka samt hur konstigt det är att inte alla människor har skönhetsopererat sig efter man ju mår sååå mycket bättre då.

Jag har svårt att finna ord för sådana där typer, troligen beroende på att man inte kan formulera begripliga meningar när lunchen är på väg upp genom svalget igen.
Det värsta är att dessa personer tjänar grova pengar på saken. Varenda FjOjTiZ som klickar sig in på hennes sida genererar pengar till annonsnätverken. Dessa människor stör mig lika mycket som alla de som klickar på kvällstidningarnas rubriker om nakenchocker, skräckhalka och dödsknark.
Om man kunde hålla båda dessa kategorier av folk borta på tangentborden så skulle internet bli en bättre plats.

"Men du bloggar ju själv", säger säkert någon nu.
Jo förvisso. Men jag har aldrig påstått att jag har något vettigt att säga och förklarar heller inte för folk hur de måste vara och bete sig.
Jag kan bara komma med rekommendationer... :)

Jag skriver lite då och då helt enkelt för att jag inte har något vettigare för mig.
Sen om någon klickar sig runt på den här bloggen är ju inte mitt problem, det är mer en fråga för läsaren och dennes psykolog.

Lite kultur minsann...

Tro det om ni vill men igår var jag på en utställning och ett föredrag om "övergivna platser" på Länsmuseet i stan.
Museet ligger i ett område med en del intressanta industrihistoriska byggnader. Lokalen delas för övrigt med konstmuseet, men det höll jag mig borta ifrån.

Utställningen bjöd på en del intressanta bilder - vissa från platser jag själv besökt - och föredraget som hölls av en ikon på området var även den väldigt intressant.
Ett helt ok sätt att tillbringa en lördagseftermiddag på.

Lika inför lagen?

Jag läste i morse om en ung muslimsk kvinna som anhölls av polisen misstänkt för misshandel och olaga hot. När hon skulle fotograferas så blev hon tvingad att ta av sig sin huvudbonad och JO-anmälde då polisen eftersom de hade "kränkt hennes rättigheter som kvinna och muslim".
Det faktum att det var en kvinnlig polis som skötte fotograferandet spelade ingen roll.

Vi ska alla vara lika inför lagen med samma rättigheter och skyldigheter inför den oavsett kön, läggning, tro etc.
Detta innebär naturligtvis att människans lag måste gå före alla varianter av "guds lag", annars så kommer vi att få ett antal parallella rättssystem där brott och påföljder bedöms helt olika. Då kan man ju  komma undan straff för vissa brott genom att påstå sig tillhöra en tro som tillåter det man just har gjort sig skyldig till.

Jag har en till fundering i just det här fallet: I den islamiska sharialagstiftningen förekommer det för vissa brott straff som handavhuggning, offentlig prygling och stening.
Hade damen i fråga hållit lika hårt på sin "rätt" om det hade varit tal om sådana påföljder eller hade de västerländska galoscherna helt plötsligt passat väldigt bra?

En titt i arkivet II

Och så var det det här med folks bilar och andra fordon.
Vi åkte tydligen ståndsmässigt vart vi än for...

På den här bilden syns min första bil. En riktig rishög som jag köpte av min kompis äldre bror för 2.500 kronor. Jag tillbringade en hel sommar med att slipa rost och försöka få den att gå rent. Sedan lackades den om och sex månader efter det så stjäl några jävla pundare den och kraschar i ett träd.
Tyvärr använde de bältet...

En titt i arkivet

Jag har under de senaste veckorna roat mig med att rota fram äldre bilder och scannat in dessa. Detta jobb tar en evinnerlig tid eftersom jag försöker få rätt datum på de flesta bilderna.
Det har inte gått helt smärtfritt eftersom det råder fullständig anarki i mitt "arkiv" - som består av skokartonger - och en del negativ och bilder har åldrats väldigt mycket. Vissa negativremsor har jag inte hittat ännu och en del har visat sig vara vattenskadade, men jag har fått fram 85-90% av vad jag borde ha i arkivet och det får väl duga så länge.

Med "äldre bilder" menar jag sådana som är tagna före 2004 då jag började fota med digitalkamera. De flesta i samlingen är tagna 1992-1997, sedan tunnades det av någon anledning ut.
Jag planerar för övrigt att gå igenom mina föräldrars bilder framöver då jag gissar att det finns en del minnesvärt där.

Det har varit en riktig nostalgitripp att gå igenom bilderna och jag har ofta tänkt: "vem fan är det där?", "vad har vi på oss?" och "vad gör vi?". Ibland har jag brustit ut i skrattanfall som nästan fått mig att rasa av stolen.
Jag umgås än i dag med en del av personerna som finns med på de upp mot 20 år gamla bilderna och tyvärr är det så att vissa inte lever idag. Dessa båda faktum ger nostalgin en extra dimension.

Jag kan idag ångra att jag fokuserade mest på att fota på alla fester man var på och mindre på miljöer då vi ibland rörde oss på ställen av den sort jag gärna utforskar idag. Det är väldigt mycket som har försvunnit i min hemstad på 20 år.

Men man ska väl vara glad att det över huvud taget finns gamla bilder kvar som går att ta fram...

Det finns en del bilder som av olika anledningar inte lämpar sig för publicering och jag tänker heller inte slänga upp 700 bilder på tonåringar som dricker sprit (gudarna ska veta att den siffran inte är helt tagen ur luften), men en del av vad vi sysslade med tänkte jag visa upp i några inlägg här.

Bilderna kommer inte i någon kronologisk ordning, utan den ordning som passar mig.


Jag tänkte börja med att visa lite bilder från ett av våra nöjen under 1990-talets första hälft, nämligen att ränna runt i hamnen.
Vi kunde fara ner en söndag på dagen och "leta skrot" för att återvända på kvällen och klättra runt i kranarna.
Att klättra i hamnkranar var förmodligen inte helt genomtänkt alla gånger, men det som slår mig är att det var sånt vi gjorde när vi blev uttråkade. Till skillnad från många av dagens unga ligister som ställer till med upplopp av samma anledning.

Några bilder har jag troligen visat förut men det struntar jag i. Notera berguven på bild 6 förresten, den kåken gick man inte in i just då...

 

Lördagsölen.

I går var det lördag, och sådant måste man ju fira med en öl eller två. Eller 15...
Baserat på vad jag hittade i kameran så tycks vi ha haft hyfsat trevligt.

Morgonstund har svordom i mund...

Jag skulle göra kaffe i morse då det sa *poff* och rök som fan ur min bryggare.
Som tur är har jag den gigantiska reservbryggaren att ta till. Den är från 1968 ungefär och en full panna ger två muggar.
Ölburken är för storleksjämförelse, inget annat...

 

 

Hans magsår ger mig magsår...

Jag vet att det är rent förkastligt för mitt blodtryck att läsa nyheter men troligtvis har jag masochistiska drag så jag fortsätter med det, mot bättre vetande.

Jag läste en artikel om en fånge på anstalten i Kalmar som får 22 000 kronor av Försäkringskassan för att han mår psykiskt dåligt och har fått magsår av detta. Han "är orolig och stressad för att han inte vet vad som ska hända från dag till dag. Detta har lett till han fått sura uppstötningar och magproblem. Dessutom har han gått ner i vikt och har svårt att sova. Enligt Kammarkollegiet har de psykiska problemen lett till två procent medicinsk invaliditet."
Citatet är från tidningen Barometern den 1:a Februari.

Det framgår inte i artikeln vad mannen är dömd för men enligt mitt sätt att se på saken så är lidandet en del av bestraffningen. Han borde kanske ha funderat på saken innan han begick vad han än må vara dömd för.
Risken är väl ganska stor att eventuella brottsoffer har värre men än sura uppstötningar...

I Sverige ska du inte straffas (om du inte försöker blåsa staten på skattepengar), du ska "rehabiliteras".
Tanken att brottslingar ska omvändas och återanpassas i samhället är ju god, även om det i vissa fall finns folk som aldrig mer borde få se dagsljus.
Men som sagt; ett visst mått av psykiskt lidande ska ingå i ett fängelsestraff. Annars så kan man ju som intagen kräva ersättning för allt möjligt (golfspelande, bergsklättring, bilkörning etc) som man inte kan företa sig när man sitter bakom galler.

Ska jag kanske kräva ersättning för att jag inte kan sitta och surfa 8 timmar i sträck på min arbetstid?

Sådana här dumheter och folk som inte kan skaka hand med kvinnliga chefer av "religiösa skäl" är sådant som svenska myndigheter och politiker öser pengar över.
Samtidigt som (i vissa fall) sjuka personer utförsäkras och tvingas ta arbeten de inte klarar av och våra äldre som byggde upp vår välfärd långsamt tynar bort i en nedpissad säng på långvården eftersom det inte finns pengar att anställa personal att vårda dem.
Allt detta i landet med världens högsta skattetryck.

Jag vet inte vad ni tycker men jag betalar skatt bland annat för att mina äldre släktingar ska få en värdig vård när den dagen kommer, inte för att det är synd om en dömd brottsling som får ont i magen.



Apropå någonting helt annat så ringde det en dam hit tidigare idag och skulle genomföra en marknadsundersökning om folks snusvanor. Jag avböjde att delta när jag hörde att hon talade bred skånska.
Som boende i Mälardalen betraktar jag bred skånska som ett allvarligt talfel och förstår inte hur man kan få ett jobb som går ut på att prata med folk från hela landet.
Hennes bräkande var inte "fint som snus" om man säger som så...