Lördagskväll

Klockan är halv ett på på lördagsnatten/söndagsmorgonen och jag är spik nykter. Jag var bjuden på en fest i kväll men kände att jag efter gårdagen inte orkade ladda om och korka upp igen. Fredagskvällen tillbringades nämligen i sällskap med ett par bekanta och en låda öl.

Det har dock vissa fördelar att vara nykter en kväll då resten av stan är på fyllan. För en liten stund sedan satt det en kvinna och urinerade i busken utanför min port. Sedan dök det upp en kille på cykel som höll på att vrida nacken ur led när han såg lite gratis pornografi på sin högra sida. Dessvärre för honom så hann han inte vrida tillbaka huvudet framåt i tid utan cyklade rakt in i en stor snövall. Cykeln stannade men det gjorde inte han utan han for med huvudet före ner i snöhögen.
Extremt underhållande.

Nåväl, jag kände att jag ändå hade ett visst behov att vara social så jag åkte iväg till några bekanta och drack kaffe. När jag kom hem igen och loggade in på Facebook så var det ett väldigt rabalder om melodifestivalen - som jag gör allt jag kan för att slippa se.

Det var det vanliga tjafset om vilken av de andra skitlåtarna som borde ha vunnit men en av mina bekanta vågade sticka ut ur mängden och gnällde på SVT som tydligen inte sände några nyheter under kvällen nu när det händer så mycket i världen.

Anledningen till detta är väldigt enkel, enligt SVT så befinner vi oss fortfarande i 60-talets folkhems-illusion. Jordbävningar, härdsmältor och inbördeskrig påverkar inte oss i den lilla ankdammen Sverige. Här röstar vi på sossarna, köper kvällsfikat på Konsum och samlas runt apparaten framför årets största händelse schlaaaagern.
Som för övrigt är konstgjord andning för en genre som borde ha dött ut när MTV gjorde sitt intåg...

Det spelar ingen roll om armageddon/ragnarök står för dörren och hela världen brinner. Så länge vi äter 6-8 skivor bröd om dagen, betalar tv-licensen och är så där skenheligt "neutrala" så påverkas vi inte av någonting. Vi bara guppar runt fredligt i vår lilla ankdamm till tonerna av "Allsång på Skansen"...

Springtime, eller inte...

I går så kände jag våren i luften. Solen värmde och när jag traskade på den lilla gångvägen från parkeringen så var luften full med surrande flugor. Dessa flugor svärmade runt de högar av nytinad hundskit som fyllde asfalten.

Mina grannar har nämligen ett intressant handikapp, de kan släpa ut sina små lopphotell i hamsterstorlek utanför dörren, men att plocka upp det som jyckarna klämmer ur sig det går inte.
Det måste vara ryggen...

Dessutom så uträttar de behoven mitt på gångvägen, hade de skitit vid buskarna på sidan hade jag inte brytt mig men nu tvingas man zick-zacka runt avföringshögarna och det är ganska störande.
Det har hänt att jag har missat några danssteg och då fått skrapa av skorna i en snöhög. Jag undrar om hundägarna i mitt område skulle uppskatta om jag torkade mina skor på deras vardagsrumsmattor?

Det borde väl inte vara några problem, låter man hunden skita där det är meningen att folk ska gå så borde det väl även gälla i lägenheten?

Nåväl, jag klev ut på balkongen nyss och konstaterade att det blåste och snöade ute. Småspikarna kom flygande horisontellt rakt mot ansiktet.
Är det inte nog snart?

Kung Bore är en skitstövel som kan hålla sig på nordpolen tillsammans med isbjörnarna och jultomten.
Jag vill ha vår nu, jag vill kunna sitta på en gräsmatta i shorts och njuta av en kall öl. Men just nu så känns steget långt bara till den dagen jag kan cykla till jobbet utan att få rimfrost i näshåret...

Knackelibank på dörren...

Jehovas ringde på dörren tidigare och jag bestämde mig för att prova en ny taktik. Jag sa inte ett ord utan stod bara och stirrade den ena av dem. Efter ungefär en halv minut så ursäktade de sig och gick vidare. Klart underhållande även om jag hade vissa problem med att hålla mig... :)

Jag har aldrig förstått mig på vuxna människors behov av låtsaskompisar och deras heliga böcker, eller varför man måste försvara dem med näbbar, klor och bomber mot andra som råkar gilla en helt annan "Mållgan".
Däremot så får folk tro på vad de vill så länge de inte skadar någon annan eller försöker pracka på mig sin tro. Gör man det - och allrahelst i hyreshusets trappuppgång en grå-dassig måndagskväll - så får man räkna med att bli avspisad på lite olika sätt.

En titt i arkivet VI

Vi inleder med en bild från 1992. Nej, jag vet inte vem som skapade Gud men det var troligen inte killen som drev kebabhaket på Råby...

Råby centrum tidigt 80-tal.

Utsikt från vattentornet mot Rocklundaområdet, samma tidsperiod.

Uppväxtmiljön med björkar i sandlådan var fantastisk...

"Vi hade i alla fall tur med vädret". Sommaren 1981 eller -82.

Från samma tidpunkt. Bilden tagen utanför nuvarande Coop Forum i Västerås, notera damen i gult och mannen med slipsen. Folk klädde sig intressant...

Redaktionen på VLT tidigt 80-tal.

Som ovan, "teleprinterrullesprättare" torde vara ett ovanligt arbetsredskap idag.

Gatubilder från Malta 1977.

Två gatubilder från London första halvan av 80-talet.
Den nedre visar en mjölkbil. Min far arbetade med utkörning av mejeriprodukter vid denna tid och hade tydligen lite svårt att lämna jobbet hemma... :)

Min fars vrålåk 1977. Fem år gammal och redan rostig. Genuin Volvokvalitet...

Suck...

Jag klickade mig nyss in på Aftonbladet för att få mig en dos av saker att reta upp mig på och de gjorde mig inte besvikna den här gången heller.

En artikel handlade om en deltagare i årets upplaga av "Big Brother" som tydligen hade drabbats av någon form av kollaps och nu vårdas på sjukhus. "...läkarna har aldrig sett något liknande..." säger hans mamma till tidningen.
Kan man misstänka att mamman också vill ha sina 15 minuter i rampljuset och därför beklagar sig för journalisten?
Att det skulle vara frågan om en ny och hittills oupptäckt sjukdom som först hittas hos en deltagare i BB-huset har jag lite svårt att tänka mig, det där luktar mediakåthet lång väg.

Jag har alltid ansett att de allra flesta som ställer upp i olika typer av dokusåpor är uppmärksamhetstörstande och omogna fåntrattar som här ser sin chans till lite "berömmelse" och kanske lite gratisdricka och ett skjut. Ett VIP-kort på någon fashionabel krog är väl den ultimata drömmen som kanske kan bli verklighet om man beter sig extremt idiotiskt åt i huset eller på ön. "Robinson-Robban" är ett klockrent exempel.

Jag har extremt svårt att tycka synd om dessa deltagare sedan när det går åt helvete för dem. Vuxna människor fattar emellanåt dåliga beslut, men de flesta normala går inte till någon journalist och berättar för denne hur dåligt de mår för att de har betett sig som idioter.

Sen så har vi skvallerpressen dit Aftonbladet numer räknas. Det troligaste scenariot är att någon från tidningen (som inte har något vettigare för sig än att glo på Big Brother 24/7) har ringt och trakasserat familjen och till slut fått en intervju. Det andra alternativet är att de har nappat på kroken som en mediakåt mamma har lagt ut.
Oavsett vilket så bevisar AB här än en gång att de utgör en latrintunna i dagens media-Sverige, vilket är anmärkningsvärt med tanke på den stenhårda konkurrensen.

Lite längre ner på sidan rapporteras om: "Färjan-Håkans vilda singelliv i Thailand".
Jo, man måste ju helgardera sig och skriva om alla jävla dokusåpor. Jag väntar på snyftartiklarna om att han har fått syfilis av en transvestit i pissrännan på hotellbaren. På löpsedeln: "Jag anade ingenting när kuken ramlade av på stranden".


Vidare så läste jag att regeringen och Miljöpartiet har kommit överens om migrationspolitiken. Som en del i detta ges "papperslösa flyktingar" rätt till gratis sjukvård och deras barn får gå i skolan. Denna grupp kallas i många andra länder för illegala immigranter och i den ingår exempelvis personer som har fått avslag på sin asylansökan men inte lämnat landet.

Nu är jag måhända en ärkekonservativ och empatilös person, men jag anser att om man vistas i ett land illegalt så har man inte rätt att ta del av dess välfärdssystem.
Akutsjukvård vid livshotande tillstånd kan de få, men så fort tillståndet är stabilt så ska de överlämnas till polis för verkställande av avvisningsbeslutet.
Nu så riskerar vi att få olika myndigheter som motarbetar varandra, några ska verkställa avvisningen och andra ska skydda, vårda och utbilda dessa personer. Onekligen en bisarr situation...

Den här nyheten gav upphov till vilda diskussioner på jobbet, jag citerar en kollega: "Fredde Klot-rot bestämmer och Svenne Banan betalar."
Jag kan inte uttala mig om vad det här beslutet kommer att ge för effekter eller vad det kostar skattebetalarna, men en sak vet jag. Nämligen att sådant här sticker i ögonen på många människor (svenskar och invandrare) som går till jobbet och förtjänar sitt uppehälle.
Svenska politiker oroar sig över alla "främlingsfientliga strömningar" som poppar upp i samhället och om man ska försöka motverka dessa så ska man nog ta sig en funderare på hur vissa beslut uppfattas av stora delar av befolkningen.
Personer som i övrigt ställer sig bakom den politik som förs av sossarna, miljöpartiet eller alliansen.

Herr Reinfeldt sade förresten under presskonferensen att man med detta bland annat ville "stänga dörren för Sverigedemokraterna".
Det är ganska fascinerande att svensk politik har kommit till det stadiet att det inte spelar någon roll vad man står för eller röstar på, så länge som det är motsatsen till vad SD tycker.

Svensk politik är med andra ord busenkel. Sju partier ska finna ett åttonde som de av diffusa skäl ogillar och göra allt de kan för att frysa ut detta, oavsett faktumet att dessa sju egentligen står långt från varandra på flera områden.
"Mobbing" kallas detta fenomen när det uppträder på skolgården, men i detta fall kan man konstatera att när det gäller svensk politik så är min "fiendes fiende" tydligen min vän i vått och torrt...

En titt i arkivet V

Nu har jag börjat gräva i mina föräldrars fotosamling som spänner från sent 60-tal till 90-tal, vad jag vet nu. Negativen ligger i en hiskelig oordning och det är svårt att tidsbestämma en del exakt.

Förutom att innehålla smått pinsamma bilder på mig så utgör de ett intressant tidsdokument. Kläderna, miljöerna, bilarna etcetera är kul att se så jag tänkte lägga ut en hög här lite då och då. I vanlig ordning i helt o-kronologisk ordning, men det kan ni väl ha överseende med?

Den första bilden visar en ung herre som är i full färd med att fira sin treårsdag 1978, gissa vem? :)

Här provsits det en polismotorcykel 1980.

Några av polisens hundförare har en uppvisning, förmodligen samma tillställning. Snitsiga uniformer...

En gatubild från Åbo tidigt 70-tal.

Från samma resa. Fyllpråmarna på Östersjön var lite mindre på den tiden.

Etta med ko-vrå?

Hemmabio och redig ljudanläggning hade vi 1981.

Jag har inte den blekaste om vem den här karlen är, men med den skjortan och flugan får han vara med :)

Reunion - eller nåt...

I går var jag på "klassfest", det var tydligen 20 år sedan vi gick ut nian. Vi samlades en massa klasser på en krog och skulle umgås. Kalaset gick på 400 kronor, vilket maten definitivt inte var värd...
Uppslutningen från min klass var ganska dålig, vi var 25 i klassen och endast fem inklusive mig dök upp igår. Men det var trevligt att se några bekanta ansikten från förr.

Vi spånade lite på att ses senare i vår och då under mindre formella former. Tanken är att alla tar med sig en kasse öl och något att grilla till en gräsmatta någonstans och att vi sedan umgås som vi gjorde när vi var 15 år. Idén är inte så dum, men vi får se hur det blir...

En titt i arkivet IV

Så, vad gjorde vi mer på 90-talet?

Jo, vi fiskade ibland:

Vi ägnade oss åt midvintergrillning:

 Vi åt frukost i tältet:

Vi byggde snögubbar:

Vi vaknade med mysko sällskap:

 

Vi mekade med bilen:

 Vi åkte stora båten...

...och hamnade i landet i öster:

 

Vi badade:

 Vi dansade:

Vi vilade:

Och någon enstaka gång kunde det bli en grogg:

Tvättdags igen...

I afton hade jag bokat tid i tvättstugan men när jag kom ned där så mötte jag två personer som saknade kunskaper i både svenska språket och allmänt hyfs. De hade tydligen inte alls förstått hur bokningstavlan fungerade så jag fick peka och demonstrera dagens datum och att min nyckel passade.
De tycktes begripa och jag sade att de kunde få köra klart sina maskiner eftersom jag inte hade så mycket (och dessutom var på hyfsat bra humör). De nickade och verkade ha begripit.

När jag kom ner igen så hade de hämtat en släkting som på extremt knagglig engelska ursäktade dem.
Jag tyckte att om man kan förstå hur tvättmaskinen fungerar så borde väl bokningstavlan vara "a piece of cake", men vi får väl se om jag råkar på dem fler gånger...

Huh?

Det är med en skräckblandad förtjusning jag studerar besöksstatistiken för den här bloggen. I förrgår har någon kommit hit genom att googla på "afrikanska knullfilmer".
Jag har förvisso tappat tron på mänskligheten för längesedan, men det känns ändå som att min tes om att 90% av världens befolkning är idioter bevisas varje dag.

En annan har sökt på "knula naken på vintern", vilket jag antar är raka motsatsen till den afrikanska varianten...
Intressant förresten att man inte kan stava till den burleskare synonymen för att kopulera, det trodde jag att varenda 10-åring kunde idag. Ett sånt ordförråd torde väl rendera åtminstone ett G i svenskundervisningen i förorten?

Apropå någonting helt annat så läste jag i tidningen om en äldre knepig herre som hade sin lägenhet full av vanvårdade katter. Två av dem var döda, en i en garderob och en i soffan.
Man kan ju konstatera att varken gubben eller hans husdjur mår speciellt bra så det är en tragisk historia. Men den första tanken som poppade upp i mitt huvud var "är det inte dags att dammsuga soffan då?"

Gör sådana funderingar mig till en ond människa?

Ja, jag är lite uttråkad...