En torsdag & en fråga

I går hade jag bokat tvättstugan men när jag kom ner så hade någon annan precis börjat tvätta. När jag noterade det och gick ut ur tvättstugan med min enorma korg så råkade jag av en ren händelse komma åt huvudströmbrytaren.
En olycka händer så lätt...

Jag hade funderingar på att starta om maskinerna på 95 grader åt mina kära grannar, men det hade kanske vart lite elakt.
Istället så bokade jag den lite senare tiden och gladdes över att åtminstone ha irriterat tidstjuven en smula.

Idag har jag tillbringat min kväll med att fixa min cykel. Jag har väntat på att höra en explosion från källaren, men än är det lugnt. Jag förundras dock över hur mycket skit och olja det kan finnas på en cykel...


Under mitt obligatoriska slösurfande så fann jag denna lilla blogg som ondgör sig över ord, rubriker och syftningsfel i olika tidningar. Ganska underhållande. http://veckovis.blogspot.com/


Apropå bloggar så har jag en liten fråga som jag helt ogenerat har snott av en annan person som har en blogg. (jag hatar uttrycket "bloggare"):

Varför läser ni den här bloggen?

Jag vet att många är återkommande besökare och skulle uppskatta svar, vare sig ni tycker att jag skriver intressant emellanåt eller kanske att jag är en komplett idiot...

Så var det måndag igen...

Jag är ofta väldigt trött på måndagsmorgnar men i dag var det värre än vanligt. Jag höll på att somna vid ett flertal tillfällen varav ett när jag satt på toaletten. Detta hade förmodligen chockat städerskan...

Efter kopiösa mängder kaffe och en tre timmars tupplur på soffan när jag kom hem så börjar jag så smått känna mig som en människa igen.


Under natten mellan lördag och söndag stod min cykel parkerad i ett av stadens "lågstatusområden" och givetvis så fick den inte vara ifred. Båda däcken var punkterade (ja, jag har pumpat och konstaterat att de inte bara var luftade) så det blir till att åka och köpa ett par nya slangar någon dag i veckan.
Att laga en cykel för att några efterblivna pisshinkar inte kan hålla knivarna i styr är inte vad jag direkt har lust med just nu, men vad gör man?

Jag kanske kom lindrigt undan ändå eftersom jag ju befann mig i ett av de där ghe... "utsatta områdena" där folk har problem med både beteendet och att tala begriplig svenska och bilar har en förmåga att spontant självantända...

Visst är det "berikande" att andas in ångorna av brinnande bensin och veta att det - fast du går till jobbet varje dag och betalar skatt som omfördelas till bidrag - är ditt fel att "buspojkarna" känner ett sådant "utanförskap" att de måste förstöra saker så fort de får chansen.


Apropå ämnet så är det just nu populärt att ha ihjäl varandra i vissa problemområden i gangsterstaden Malmö och i förra veckan arrangerades en stor manifestation "mot våldet" i staden.
Att opponera sig mot våldet är förvisso ett bra ställningstagande, men det blir lätt patetiskt när man läser att initiativtagarna bland annat är socialdemokratiska politiker från Malmö.
Med andra ord så protesterar man mot konsekvenserna av sin egen politik - att låta folk härja bäst fan de vill och bränna upp halva stadsdelar mer eller mindre ostraffat.

Jag har faktiskt svårt att tycka synd om folk som bränner bilar, plundrar butiker och skjuter varandra - oavsett hur "utsatt" deras område råkar vara.

I ett område i den staden (minns inte vilken just nu, men gissar att den börjar med "R") så brände man ner fritidsgården under ett upplopp för ett år sedan. Nu så ska kommunen skjuta till pengar för att bygga en ny eftersom "ungdomarna måste ha något att göra".
Jag tycker inte att de direkt verkar lida brist på sysselsättning...

Men det där resonemanget är ganska bisarrt - beter man sig tillräckligt illa så blir man belönad.

Själv äger jag en 14 år gammal bil som jag faktiskt har hittat små rostfläckar på och med samma logik så är det bara att tända eld på den så får jag en ny av staten. En rent fantastisk deal tycker jag.

Men då får jag kanske lov att flytta först...

En liten skogspromenad.

Nu är jag måhända en idiot som springer runt i skogen och letar gammalt skrot och lämningar av 1900-talshistoria, men kan folk leva för sina hästar, hundar, frimärken, bilar etc. så...

Tidigare idag så snokade jag och en bekant runt i skogen vid ett gammalt flygfält där det bedrevs viss militär verksamhet till åtminstone 1930.
Med tanke på att träden har växt en smula sedan dess och att eventuella intressanta öppningar troligen har fyllts igen så hade vi inga stora förhoppningar, men lite gottigt fann vi.

Någon hade haft telefon där ute en gång i tiden:

Sedan fann vi åtta stycken små skyttevärn konstruerade av en halvt övertäckt cementring och några ställningar för lite grövre pjäser. 

Denna plats på en höjd med 360 graders sikt runt om torde ha inhyst en luftvärnspjäs av stor modell, möjligen en haubits.

Vi såg även tecken som tydde på att det finns någonting intressant nere i berget, men eftersom det är svårt att smussla med sig en grävmaskin på ett diskret sätt så får vi nog låta den saken bero...

Januari igen då...

Förra året vid den här tiden så var det meterhöga snödrivor utanför fönstret och temperaturen kröp långt under 20 minusgrader. Den där polarkylan klarar jag mig gärna utan men det vore ju trevligt om Kung Bore kunde bestämma sig.

I går kväll vid 23.30-tiden klev jag ut från min arbetsplats och blev en smula förvånad när jag fick en snöstorm i ansiktet. Aftonens stilla duggregn hade förbytts till hård vind och ett kraftigt snöfall.
Eftersom marken fortfarande höll någon plusgrad så blev resultatet en decimetertjock gröt som var rätt dryg att cykla igenom.

I det här lätt schizofrena vädret med snö ena dagen och 8 plusgrader andra så funderar jag på vilket som vore det ultimata färdmedlet till jobbet. Vissa dagar tycks det vara snöskoter på morgonen och kanot på eftermiddagen...


Jag läste förresten i tidningen om en kille som lyckades bli inlåst på en hamburgerrestaurang i stan två dagar före nyår.
"Vid halv nio-snåret på torsdagskvällen hade Johan ätit upp sin burgare och skulle gå hem. Då hade personalen på Burger Corner redan stängt och låst."

Med tanke på att haket stänger klockan 19 så är det imponerande att man inte lyckas klämma i sig en hamburgare på 1½ timma. Jag har själv ätit där några gånger och kan upplysa om att maten deras inte direkt åldras som ett fint vin...

Kan det kanske vara som så att snubben gömde sig avsiktligt och sedan snokade runt efter något värdefullt att plocka med sig och då märkt att han inte kunde komma ut?
Den gissningen är väl inte dummare än någon annan kan jag tro...

Nåväl, som kompensation för det här så fick killen äta gratis under resten av året - alltså hela två dagar.
Denna storsinta gest av ägaren fick mig att börja fundera på om man inte skulle försöka bli inlåst på någon trevlig plats en kväll och vänta på kompensation.

Om man lyckas somna/gömma sig på Systembolaget så kan man ju då kanske se fram mot två trevliga dagar. De stänger runt 20 så då är förfesten fixad... :)



För att återigen totalt byta ämne så hittade jag nyss ett par teckningar som en dåvarande jobbarkompis klottrade ner när vi satt och hade tråkigt våren 1999. Han gjorde många fler men de här var de jag fann just nu.
Den första visar hans syn på bra karriärval i livet (vi arbetade på ett ABB-bolag) och den andra tydligen lite barsnack.

Nyårsafton.

Nyårsaftonen bjöd på en trevlig liten fest. Vi åt, drack och dansade in det nya året.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gott nytt...

Så, nu var det färdigjobbat för det här året. I morgon har jag ledigt och tänkte fira det genom att göra så lite som möjligt innan jag på lördag far upp till Dala-metropolen Säter på nyårsfirande.

Jag satt och funderade lite på varför man önskar alla ett gott nytt år till höger och vänster trots att man vet att det nya året med stor sannolikhet inte kommer att bli ett dugg bättre än det föregående.
Är det ett sätt att trösta sig själv genom att ge och ta emot falska förhoppningar, eller är det bara en artighetsfras man häver ur sig på rutin?
Lite som att gratulera folk på födelsedagar, trots att det innebär att man är ett år närmare kistan...

Nåväl, för att inte verka oartig så får jag väl önska alla som råkar snubbla förbi här ett riktigt Gott Nytt År.

Julöl...

... är en trevlig tradition tycker vi. :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åh, minsann...

... lite julstämning på Youtube jag fann. Eller hur man nu vill uttrycka det.

Jag sitter och kikar runt på sagda sida medan glöggen svalnar i glaset. Av alla klipp jag har sett så tänkte jag visa tre stycken. Huruvida de förbättrar någons julstämning vet jag inte, men det är ju alltid ett litet tidsfördriv.

Först så har vi "Santa´s Workshop" från 1932, som SVT visar en förkortad version av på julaftonen. Men det här är den fullständiga.

Sedan ett litet klipp som visar hur man kan slå ihjäl lite tid om man har fantasi, några kälkar och ett jaktplan. Jag har åkt pulka efter bil, men att åka "Viggen-spann" verkar faktiskt vara lite roligare...

Och sist men inte minst så måste jag ju spela tidernas bästa jullåt, "Fairytale of New York".

Ho ho ho...

"Det lackar mot jul", som man brukar säga och i går morse så uträttade jag alla ärenden jag hade inför helgen. Detta innebär att jag på fredag - då jag är ledig - kan sitta hemma i lugn och ro och tänka på alla stackare som precis fått lön och måste ut och slåss i affärerna samtidigt.
Eventuellt så korkar jag upp min glöggflaska medan jag tänker på mina medmänniskor. :)

Jag brukar säga att julen är till för barnfamiljer, affärsinnehavare och religiösa. Eftersom jag inte platsar in nån av de kategorierna så ägnar jag mig inte åt något storslaget firande. Jag springer inte på julottan eller dekorerar mitt boende med 10.000 blinkande tomtar som man gör i vissa amerikanska filmer och IKEA:s julskyltning.

På julaftonen brukar jag åka hem till mina föräldrar och äta mat och byta paket (om vi har vart snälla) och på juldagen blir det en sväng på krogen med några goda vänner. Juldagen är ju den "stora hemvändardagen" på många uteställen så då träffar man på gamla bekanta som flyttat från stan.
Vad gäller pynt så har jag två ljusstakar uppställda, det räcker för mig.


Men i dessa tider då tomteluvor och luciatåg på vissa ställen anses rasistiska så tycker jag att det är viktigt att vårda våra traditioner och låta folk få fira jul precis som de vill.

Här kan man givetvis argumentera för att julen som vi firar den är ett hopkok av kristna och hedniska seder samt att tomten som han är klädd först dök upp i en Coca-Colareklam.
Men det spelar ingen större roll anser jag, julen som den firades när man var liten med tomtar, julklappar, släktträffar, skinka osv. osv. är en del av vårt kulturarv.
Just det där som tydligen nu är så fult, kränkande och diskriminerande.

Så man får kanske passa på att ta för sig av läckerheterna medan det går...


Apropå ämnet så tänkte jag visa en bild - en kaffereklam - från 1974.
På den tiden så kunde man fortfarande uttrycka sig om svenska traditioner i positiva ordalag:

God Jul förresten :)

Fler idioter...

På väg hem från jobbet idag var jag ytterst nära att bli påkörd av en bil från Posten som kom farande i en rasande fart på gatan i området jag bor, där det för övrigt råder 40-gräns.
Med tanke på den firmans servicenivå så funderar jag på vad det var så bråttom med, förra årets julkort?


I gårdagens lokaltidning kunde man läsa om en lätt märklig övning som fjärdeklassarna i en skola i Ramnäs deltog i, för att "komma i kontakt med sina känslor".

"Eleverna blev ledsna och upprörda när de ombads att välja åtta saker eller personer som de skulle rädda vid ett meteoritnedslag på jorden.
Därefter skulle barnen välja bort vilka saker eller personer som skulle lämnas kvar av dessa åtta."

Vilket bra sätt att ge barnen lite julstämning, "skulle du rädda mamma eller lillebror?"...

Med tanke på vad man oftast läser om dagens skola så borde man väl i första hand satsa på att lära barnen att läsa, skriva och räkna, och i andra hand lite folkvett...

Det är förvisso bra att lära barn hur de ska agera i olika situationer, men om man ska ta fram ett katastrofscenario så borde det väl vara lite mer realistiskt.
En storm lik "Gudrun", en större trafikolycka med skolbussen eller till och med att nån galning börjar skjuta omkring sig på stan är alla mer troliga än ett meteoritnedslag.

Risken för att det ska inträffa är väl ungefär lika hög som att man ska bli bortrövad och undersökt av utomjordingar så det kanske blir nästa kurs?
"Små gubbar från Mars och varför det svider i röven".

Idioter...