"Collateral Damage" är ursprungligen ett uttryck för skadeverkningar som uppstår oavsiktligt eller genom misstag i samband med militär verksamhet. Numer används uttrycket inom fler verksamheter där slarv, nonchalans eller misstag skadar icke inblandade parter eller förstör deras egendom. Uttrycket andas emellanåt en cynisk ton av "ändamålet helgar medlet".
Nåväl, lite sådana där "sidoskador" höll på att inträffa i Stockholm i går mitt på dagen mitt i stan. Tre jubelidioter rånade en guldsmedsbutik och öppnade eld mot polisen som besvarade den.
Det är givetvis väldigt bra att man visar att rån etc. inte tolereras och att gärningsmännen kunde gripas, sen så är det självklart att polisen måste få besvara elden om de blir beskjutna.
Men hur är det ställt med siktandet egentligen?
Enligt nu tillgänglig information så träffade ingen av polisens skott rånarna, men 11 av kulorna gick in genom fönstret till ett gym bredvid. Som genom ett mirakel skadades ingen därinne, eftersom skottväxlingen var ganska långdragen så hann folk ta skydd bakom betongpelare o dyl.
Polisen använder sig av hålspetsammunition som orsakar svåra skador så det hade lätt kunnat urarta till ett blodbad.
Att en hög gangster-wannabees inte kan sikta för fem öre och skjuter vilt omkring sig är inte så konstigt men man kan tycka att polisen bör kunna pricka bättre, åtminstone på ett avstånd av drygt 20 meter.
Det är förvisso svårt att agera korrekt i pressade situationer, men om man ska bära vapen i tjänsten så ska man kunna hantera det även när det hettar till ordentligt.
Som utvecklingen av kriminaliteten ser ut idag så lär inte väpnade rån och liknande situationer minska framöver, snarare tvärtom. Då är det nog en bra idé att öva inför sådana situationer för att försöka minimera risken att någonting går snett.
Som det verkar nu så får nog Kling & Klang hålla sig till att bötfälla folk som cyklar utan lyse och urinerar offentligt. Högre verkar kompetensnivån inte sträcka sig...
Dessutom så leder oskyldiga offer till att stora delar av allmänheten ställer sig på "busets" sida, vilket lär försvåra saken ytterligare.
Jag läste även lite om det svenska "vapensamarbetet" med Saudiarabien. Nu så ska man ju ta allt som skrivs i svenska tidningar med en traktorskopa salt och jag anser personligen att export av försvarsmateriel till civiliserade länder är helt i sin ordning.
Men Saudiarabien av alla jävla länder?
Det är en strikt islamistisk diktatur med en ganska skev syn på demokrati och jämställdhet. Kvinnor får inte köra bil osv. osv...
Sådana länder ska man inte samarbeta med över huvud taget, vad det än gäller. Vad blir nästa samarbetspartner, Nordkorea?
I morgon är det den internationella kvinnodagen och Sverigedemokraternas kvinnoförbund lanserar lagom till den en kampanj för att uppmärksamma "hedersproblematik" och de brutala och omänskliga villkor många invandrartjejer lever under.
Man kan ju tycka vad man vill om SD (som om alla partier), men att kämpa mot den där medeltida företeelsen är hedervärt, vilket parti man än sympatiserar med anser jag.
Eller är det så att det är helt ok att slänga ut sin dotter från balkongen eller skjuta henne när hon har träffat "fel kille" bara för att partiet som man ogillar uppmärksammar saken?
Några som tycks ha den åsikten är de som arbetar på "humorprogrammet" Tankesmedjan i Sveriges Radios P3.
I en rätt bisarr monolog så använder programledaren uttryck som "apartheidklubb" om ungdomsförbundet och kallar deras mormödrar för "Hitlerhaggor".
Ja, licenspengarna finansierar detta...
Man kan ju fråga sig vad som skulle hända om en företrädare för SD skulle kalla Ung Vänster eller SSU för "bolsjeviker" och hävda att deras mormödrar var "Stalinluder". Förmodligen skulle det bli ett jävla liv på tidningarna och den personen skulle svartmålas och bannlysas från att få uttala sig igen på livstid.
Fascinerande att det i demokraturen (googla gärna på ordet) Sverige är helt ok med skattefinansierad hatpropaganda så länge det är åt "rätt" håll...
Så, nu har jag gnällt av mig för ett tag. :)
