Den fascistiska skidan och herr Jante

I dag har jag nästan känt mig lite produktiv. Jag har sedan klockan fem i morse hunnit med att jobba, handla, dammsuga och dricka kaffe på balkongen.
För en man som under vinterhalvåret spenderat större delen av sin fritid i tv-soffan med en kopp te så är det faktiskt inte så pjåkigt.
Måste vara vårsolen som piggar upp på något sätt.

Jag skulle behöva tvätta min bil också då den nu liknar en stor grå sten - på registreringsbeviset står det att den är grön - men det väntar jag nog med till i kväll. Förutsatt att det inte är en milslång kö på macken....


I väntan på att börja med maten så slöläser jag lite nyheter på nätet. Jag klickade mig in på Expressens kultursidor och suckar djupt.

För en månad sedan varnade sagda kultursida för att en norsk bok om vedklyvning gav uttryck för "djupa konservativa värderingar" och var ett hot mot jämställdhet och integration.
Hur i helvete man kan läsa in sådant i en bok om att hugga ved begriper varken jag eller norrmännen.

I dag fick jag lära mig i en artikel (en recension av en bok om fascism) att norrmännens intresse för skidåkning hänger samman med en dold fascism och "ultranationalism" i det norska samhället.

Damen som recenserar förtydligar med "för norrmännen är skidorna patriotiska symboler". Givetvis hamnar även lusekoftan i skottgluggen eftersom de är "en del i en politisk agenda".

Tydligen så hittar man fascister under varenda liten sten i Norden, vilket känns helt fantastiskt. Hur kan jag ha missat det?


Jag klurade lite på om det där enbart gäller skidåkning, sport rent allmänt eller de sporter/hobbies som man traditionellt förknippar med snörika länder.
Gissningsvis så är det det sista alternativet som gäller.

I Sverige och Finland så borde väl då ishockeyn vara det ultimata uttrycket för fascismen?


Finländare tycks vara ett ganska förnuftigt folkslag med något mindre galna journalister och politiker så där viftar man nog bara bort sånt där och skrattar åt saken.
Men i Sverige kan ju den politiskt korrekta galenskapen gå hur långt som helst så här kan vi spekulera lite om framtiden.

Om vi tar hockeyn som exempel så är det klart att det är extremt kränkande och fascistiskt att åka runt och banka med en klubba på någonting svart. Dessutom så är spelarna mestadels av nordeuropeiskt ursprung och under landskamper så har de på sig dräkter i den där förhatliga och diskriminerande färgkombinationen blått och gult. Under vissa tillställningar förekommer även viftande med svenska flaggor och om de - gud förbjude - vinner så sjungs även en kränkande folkvisa.

För att komma till rätta med problemen så måste vi givetvis tona ner allt som kan tolkas som nationalistiskt. Matcherna får spelas utan publik och spelarna (där minst hälften måste vara från Somalia) får kläs i den klassiska socialistiska färgen betong-grått.

Eftersom Sverige eller en svensk (förutom Zlatan) inte får vara bra så får de aldrig vinna någonting av betydelse. De får dock inte förlora allting heller då det är ett uttryck för den strukturella rasismen. Eventuellt så får bara hälften av spelarna göra mål.

Så, nu är alla nöjda och glada. Eller?


Jag får ibland höra att jag har en cynisk och nattsvart syn på tillvaron, men när det gäller idrottande svenskar så hävdar jag att jag har rätt. I media så tillåts en svensk sällan att göra någonting bra. Det finns några få undantag både bland journalister och människorna de skriver om, men i stora drag så är det så här:

I Sverige gäller Jantelagen så individuella prestationer tonas ner. En enskild idrottsutövare vinner ingenting på grund av fysik, målmedvetenhet, inställning eller träning. Han eller hon har bara haft "tur".


Ett klassiskt exempel är när skidåkaren Ingemar Stenmark hade vunnit ett av alla sina åk i karriären och en reporter pulsar fram och säger: "Vilken tur du har haft som har vunnit världscupen" (eller något liknande).
Ingemar svarade: "Ja, och det märkliga är att ju mer jag tränar desto mer tur har jag".
Ridå...


Varför blir inläggen alltid fyra gånger längre än vad jag tänkte från början?
Nåväl, nu är det dags för mat, sen kanske det sänds hockey på tv? :)

Promenader bland is och ruiner.

Förlåt om rubriken låter krystad, men ibland är det svårt att skriva en vettig sådan.

I dag var jag lite uttråkad så jag bestämde mig för att se mig omkring lite i mitt närområde. Först stannade jag till i hamnen där båtar och andra konstigheter väntar på sommaren.

 

"T-bryggan", där det i tonåren inmundigades en väldig massa folköl. Att bilden är sned ignorerar jag.

Klassisk litteratur är sällan fel, men jag skulle förmodligen inte ge min båt detta namn...

Sedan bar det vidare till en trevlig kyrkoruin. Nu börjar det bli pensionärsnivå på utflykten...

 

Avslutningsvis så bar det av mot Tidö Slott. Det är inte öppet för besökare under vintern men det gjorde ingenting då jag var mer intresserad av resterna av 1400-talsborgen "Oldenburg" som ligger precis bredvid. 

Det var inte läge att utforska den grundligt då den ligger inom synhåll från slottet vintertid - samt förmodligen är livsfarlig att beträda -  så jag nöjde mig med några exteriörbilder. Men vem vet, någon dag kanske man lyckas smöra lite för greven och återvänder.

 

 

 

 

Påsken...

... infann sig i år med och då ska man ju fira att den skäggiga mannen dog på korset, att han vaknade till igen, att våren förhoppningsvis är på väg, att man kommer att få rännskita av alla ägg man tryckt i sig eller bara att man slipper gå till jobbet på fyra dagar.


Det är valfritt, bara man firar. Och visst slank det ner lite förfriskningar... :)

 

Jag är definitivt inte förtjust i whiskey, men drickan på bilden (som smakar tjära) är helt ok. I detta fall var den dessutom gratis och då kan man ju inte tacka nej.

Nackdelen är att man får en fruktansvärd andedräkt efter några glas, så jag gissar att taxichauffören fick köpa en extra stor doftgran efter att ha haft mig i bilen... :)

Var är vår vår?

Nu börjar jag bli riktigt trött på Kung Bores fasoner. Jag vill ha vår nu så att man kan vistas utomhus utan att frysa halvt ihjäl eller bli fälld av en osandad trottoar.
Jag vill ut och se mig omkring lite, ta lite bilder och framför allt känna vårsolen värma ansiktet.

Jag kände den igår en stund, i cirkus fem minuter innan jag vände mig om och istället fick nordanvinden i nyllet. Nu får det fan räcka.


I helgen är det påsk vilket innebär en lite längre ledighet, något som är efterlängtat. Jag betraktar mig inte som speciellt arbetsskygg, men man måste ha lite pauser ibland. Det senaste halvåret på mitt jobb har kantats av diverse problem samt väldigt varierande arbetstider. De som bestämmer har svårt att bestämma sig ibland...


Det är mycket "köttskandaler" nu för tiden. Jag läste nyss att man hade hittat griskött i dansk kebab vilket har upprört vissa grupperingar som anser att det djuret är extremt otäckt.

Det skandalösa i alla dessa fynd är att innehållet i produkten inte överensstämmer med innehållsdeklarationen. Den moderna definitionen på "nötkött" är uppenbarligen en mix av häst, gris och vad som än kan tänkas ligga i vägrenen med bromsspår framför...

Men jag kan ändå inte låta bli att tänka att så många gånger som vi icke-muhammedaner fått i oss halalslaktat kött så är rättvisa på sätt och vis skipad.

Fast så får man väl inte tycka, då är man ju så där trångsynt va?


Från det ena till det andra så sitter jag nu i ett anfall av uttråkning och kikar igenom lite äldre bilder.
Jag bjuder på ett vackert porträtt av yours truly från det uppenbart märkliga året 1996.

Glad Påsk förresten:)

Helgen...

...gick i ölets tecken, vilket ju alltid är trevligt.

I fredags blev det en pubsväng, till barer där de hårda typerna hänger.

I lördags var jag bjuden på "grabbkväll". Med öl, whiskey, bastu och pokerspelande. Tyvärr glömde jag kameran hemma så jag fick ta till den helt odugliga mobilkameran. Misstänker dock att några av de inblandade var ganska tacksamma över min miss...

 

 

 

 

Vi hade riktigt trevligt. Sen så är det faktiskt inte under varje fest som det ramlar in en full finne som ser ut som Peps Persson och skryter om hur han brukar idka samlag med en 78-årig negress i örat.

Och folk undrar varför man dricker... :)

I fredags morse fann jag förresten en underbart arg lapp på tvättstugedörren. Jag älskar dessa små lappar och här känner man verkligen all den ilska och frustration som uppstår när någon har snott en mopp, nedprintat på några korta rader.

En söndagspromenad

I söndags tog jag en liten promenad i östra hamnen och vidare ut på Mälarens is. Jag traskade bland annat förbi det bisarra lilla undervattenshotellet Utter Inn (den lilla röda stugan) som jag aldrig studerat på nära håll tidigare.

Västerås kallar sig "Mälarstaden" trots att man de senaste 15 åren envisats med att smälla upp höga bostadshus på varje kvadratmeter längs strandlinjen. Själv så tycker jag att en hamn fylld med båtar är betydligt charmigare än en fylld med "sura pensionärer i sina glaskuvöser", som en kompis så poetiskt uttryckte det.

Nåväl, det var en trevligt sätt att spendera en söndagsförmiddag på och på köpet så fick jag visst lite motion också. Inte illa.

Här är några bilder jag knäppte under promenaden.

 

 

 

 

 

 

Konkurrensen är stenhård, men jag vill nog utse det här åbäket till Västerås just nu fulaste byggnad.

Street view

I eftermiddags var jag en smula uttråkad så jag ställde mig på balkongen och tog några bilder som jag sedan sammanfogade till en enda. Det är mitt första försök någonsin att skapa en HDR-bild (High Dynamic Range) så jag är ganska nöjd med resultatet.

Att grannarna eventuellt anser att jag är en skum filur och en potentiell fönstertittare som står och fotar från balkongen är en annan femma. Jag hade bara ingen lust att gå ut i kylan mer än nödvändigt... :)

Söndag

Long time no write...

Det är med en viss glädje man kikar ut genom fönstret och konstaterar att vädergudarna har hittat lysknappen. Dessvärre så noterar man även att de tycks ha vridit ner termostaten i botten så lusten till utomhusaktiviteter är ganska dämpad.


Jag jobbar numer ständig förmiddag och det är faktiskt inte så dumt som det låter. Att jobba 2-skift innebär att man får en sorts jet-lag varje vecka vilket jag slipper nu.
Det blev till och med ett arbetspass i lördags. Synd att förstöra helgen kan man kanske tycka, men om man ändå inte har något liv så kan man väl lika gärna tjäna lite pengar på saken.

Om inte annat så kan man ju då välja något ur Fonus lyxiga utbud när den dagen kommer...


Förra lördagen bjöd på en liten pubsväng och det var trevligt ända tills jag cyklade hem från efterfesten. Alkohol, is och dåligt lufttryck renderade i ett par vurpor varav den sista måste ha varit ganska spektakulär med tanke på hur cykeln såg ut dagen efter:

Den första vurpan inträffade redan utanför min kompis port då jag låste upp min cykel och lyckades välta alla andra som stod parkerade där.
Min framfart under natten kan nog jämföras med orkanen Gudrun eftersom jag tycks ha lämnat ett spår av förödelse efter mig.

Jag känner mig fortfarande mörbultad en vecka efteråt, men det kostar som bekant att ligga på topp...


Den här lördagen spenderades i tv-soffan och jag kan med stolthet intyga att jag inte såg en enda sekund av SVT:s spektakel "mello".
Den där tillställningen och allt trams runt omkring den är ett av mina absolut största hatobjekt. Jag har tidigare skrivit om saken och orkar inte upprepa mig, men en jobbarkompis sammanfattade saken bra:
"Melodifestivalen är som en babianröv - färgglad och full av skit".


Jag läste förresten lite om Stockholmspolisen som efter en proteststorm från en del "proffstyckare" (som anser att hela världen ska leva på svenska skattebetalares pengar) tvingats avsluta sitt sökande efter "papperslösa" i tunnelbanan.

En papperslös är en individ som uppehåller sig här illegalt, vederbörande har antingen inte sökt asyl eller fått avslag på en sådan ansökan men struntat i att lämna landet.

Kritiken har riktats mot att det skulle vara diskriminerande att man företrädesvis kollar personer med "utländskt utseende" samt för att citera DN: "Nio av tio är oskyldiga". Visst låter det hemskt...

Om man använder samma logik så måste det då exempelvis vara oerhört diskriminerande att man på Systembolaget oftare begär legitimation på en person som ser ut att vara i 20-årsåldern än en gråhårig rynkig dam med rullator, så det måste man genast sluta med.

Sen så kan det ju inte vara någon idé att kontrollera nykterheten i trafiken heller om "bara" 10% kör fulla. Jag hoppas dock att den siffran är betydligt lägre...


Givetvis så inser jag att man inte kan jämföra illegal invandring med rattfylla rakt av, men i båda fallen handlar det om lagar som ska följas och om en organisation som ska kontrollera detta utan att bli motarbetade och bakbundna av journalister och politiker som bara försöker öka på sin popularitet genom att verka så "humana" att de nästan spricker av självgodhet.

Apropå ämnet så såg jag en intervju med en man som bildat en organisation för invandrade konstnärer. Inte för att jag riktigt begriper varför eftersom en fin tavla är en fin tavla oavsett om den som målat den är svart, vit eller prickig, men hela intervjun gick ut på att de ville tillvarata sina intressen och vara en motvikt till "medelålders vita män". Är inte det en smula diskriminerande?

Själv är jag väl inte riktigt medelålders än, men nog fan måste jag vara en riktigt otäck människa som går till jobbet varje dag så att mina skattepengar bidrar till att hålla igång den bisarra cirkus som kallas Sverige?

En morgonpromenad

Jag gjorde slag i saken och skaffade mig en ny kamerautrustning i veckan och i morse tog jag med den på en liten promenad på stan. Som jag har sagt tidigare så är jag fullt medveten om att kameran inte gör fotografen och att jag väldigt sällan kommer att utnyttja dess fulla potential, men jag är grymt nöjd med bilkvaliteten.
Det "otränade ögat" kanske inte noterar någon skillnad, men det gör jag och det är väl huvudsaken?

Västerås city är inte direkt känt för sin skönhet, men klockan åtta en lördagsmorgon är det i alla fall föredömligt folktomt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är alltid intressant med udda detaljer och på Stadshotellets tak noterade jag rester av telegraftrådar från tidigt 1900-tal, känns bra att jag lyckades få med en gnutta teknikhistoria och urbant utforskande på ett litet hörn. :)

Zombie...

Hej igen min fanclub...

Det börjar bli mycket att göra på jobbet igen så vi blir tvungna att köra dygnet runt framöver.
Jag har varit inställd på att få gå upp på 2-skift, men med "till sannolikhet gränsande visshet" så blir det inte så.
Istället kommer jag att gå ett ständigt förmiddagspass 05.40-14.00 måndag till fredag.

Jag tillhör de morgontröttas skara. Jag kommer upp och iväg, men före klockan 9 och ungefär lika många koppar kaffe så är jag som en zombie. En blek och hålögd varelse som rör sig ryckigt och utstöter grymtande läten.

Den enda skillnaden är att jag inte tänker ha ihjäl dig, såvida du inte hamnar mellan mig och kaffeautomaten...


Nåväl, det som för min del känns mest slitsamt med skiftarbete är att ständigt växla mellan för- och eftermiddag och ändra dygnsrytmen varje vecka. Mot slutet av veckan känns det mindre tungt då man anpassar sig lite efter några dagar.
Så med lite tur så kommer jag inte att vara lika seg om jag jobbar tidigt varje vecka.

Eller så kan jag efter ett tag sadla om och satsa på en skådespelarkarriär i nästa säsong av The Walking Dead...



I övrigt så händer det inte ett skit här, jag går mest och längtar efter våren. Det får fan vara nog nu.


I fredags var jag på en tillställning med jobbet. Att sitta och lyssna på föredrag i tio timmar var enbart plågsamt, men festen på kvällen var ganska trevlig. Vi hade den ihop med bolaget jag arbetade på tidigare så jag träffade en del gamla bekanta.

Så här i efterhand så känns väl idén att avrunda kvällen med ett tequila-race som mindre genomtänkt, men som man brukar säga; det kostar att ligga på topp.