Something is rotten in the state of Sweden...

...för att travestera Shakespeare en smula.

Jag läste lite om tidningen Expressens drev mot "nättroll", alltså privatpersoner som på nätet har uttryckt åsikter i invandringsfrågan som avviker från journalisternas.
Det har avslöjats (genom dataintrång) att personer med förtroendeuppdrag inom SD har skrivit mindre lämpliga saker i kommentarer på olika sidor.
Detta är givetvis oacceptabelt, men om man väger det mot vissa vänsterpolitiker som har mordhotat sina motståndare så kanske man ska minska typsnittet i rubrikerna en smula. Idioter finns överallt.

Men nu har Expressen tagit det hela längre och ger sig på privatpersoner utan politisk koppling. Man "hackar" fram vem som döljer sig bakom en viss e-postadress och söker upp vederbörande i hemmet eller på jobbet. I vissa fall har man även gett sig på personens barn i skolan.

Allt detta för att personen har uttryckt "fel" åsikt.

Då känns det ju förbannat märkligt att samma tidning har ojat sig över vissa underrättelsetjänsters spionage och ständigt suddar ut ansiktena på dömda mördare, pedofiler och våldtäktsmän...



I dagens Sverige är det värsta du kan göra uppenbarligen att uttrycka en "felaktig" åsikt, ty då riskerar du att bli uthängd i direktsänd tv. Den uppenbart sinnessjuke Robert Aschberg är nämligen inblandad i saken och anser tydligen att sådant är bra tv. En fascinerande förvandling av en man jag en gång i tiden hyste viss aktning för då har vågade utmana makten och etablissemanget. Tiderna förändras.

Ett åsiktsregister i vänsterextremisters ägo känns som en fruktansvärt dålig idé och jag känner rent spontant att svenska kvällstidningar av idag har samma roll som den klassiska propagandatidskriften Pravda hade i Sovjetunionen.

Sverige visar återigen att man gör skäl för epitetet "demokratur" - alltså en skenbar demokrati där enbart en åsikt tillåts. Den enda skillnaden mot diktaturer som Nordkorea, Kuba etc. är att de inte orkar bry sig om att måla upp en vacker fasad.


Så där, nu ringer det nog på dörren strax...

Genusvansinnet ligger inte på is...

Jag har en teori som går ut på att när man stängde de stora svenska mentalsjukhusen på 1980-talet så fick de patienter som inte söp ihjäl sig i sin ensamhet jobb som genusvetare och kvällstidningsjournalister. Det känns som att jag får den tesen bevisad i stort sett dagligen.

I dagens SvD läste jag om att Miljöpartiet i Stockholm anser är det dags att äntligen göra snöröjningen mer jämställd.

Vice ordföranden i Stockholms trafik och renhållningsnämnd:

– Männen och deras bilåkande har alltid prioriterats högst. Men man måste se till hur en modern stad fungerar idag, det är helt andra transportmönster. Gångtrafikanter, cyklister och kollektivtrafiken måste komma först.


Förvisso så kan jag hålla med om att det kan bli en del "okynnesåkande" när man har en bil, men om prioriteten är att ta sig till jobbet så väljer man det transportmedlet som känns driftsäkrast och då pratar jag inte om bussen.

När man bor på Södermalm och arbetar (?) i en kommunal nämnd i innerstaden så går det finfint att ta tunnelbanan, men det finns en värld bakom skygglapparna.
Att påstå att män åker bil och kvinnor åker kollektivt är en grov generalisering och en könsstereotyp om någonting.
Jag känner en massa kvinnor som åker bil till jobbet och en hel del män som tar bussen eller cyklar. Påfallande ofta så beror valet på vilket som är mest praktiskt och om det går att ta sig till sitt arbete eller till en affär på något annat sätt än med bil.


Själv så cyklar jag oftast till jobbet, men ibland blir det bilen. Jag brukar skylla det på att jag ibland har ärenden och försöker kombinera dessa eller att jag bara är lat. Men nu så inser jag att jag givetvis tar bilen de dagar jag hatar kvinnor lite extra. Tack för lärdomen Miljöpartiet...


Så vitt jag vet så har en stadsbuss oftast svårare att ta sig fram i dåligt väglag än en personbil så jag förstår inte riktigt logiken. Det känns inte som en miljövinst med en buss som sitter fast i en snödriva så att du får kalla på bärgare och ersättningsbuss.
Vill man att folk ska åka mer kollektivt så måste man göra det enklare, bussen ska gå dit man vill åka, när man vill åka. Vi är väldigt många som jobbar "icke-kontorstider"...


Sen så kan jag för mitt liv inte begripa varför allt ska kläs i genus-dräkten. Snöröjning har med trafiksäkerheten att göra, ingenting annat.
Jag kan hålla med om att framkomligheten på gång- och cykelbanor ibland är under all kritik, men man kan ju inte ta allt på en gång.

Helt klart är dock att vägar som leder till arbetet för oss som börjar jobba flera timmar innan kommunala tjänstemän har fått i sig sin första latte bör få hög prio. Då kan jag samt mina manliga och kvinnliga kollegor börja generera skattepengar, ni vet det där som driver runt samhället...

Men för att vara säker på att ta mig fram då så får jag väl (som det svin mitt kön gör mig till) skaffa något bensinslukande fyrhjulsdrivet monster till bil gissar jag.



Apropå politiker så anser ju många av dem inte att skattepengarna är någonting som man har fått medborgarnas förtroende att förvalta utan att dessa är personliga fickpengar som man kan bränna på allt möjligt galet.
Sidan "Slöseriombudsmannen" gräver lite i detta fenomen.
Underhållande och djupt tragiskt.

http://sloseriombudsmannen.se/

Cheers.

Det var visst något partaj igår...

En frälsning till frukost?

"Religion är som ett opium för folket" är ett citat som tillskrivs Karl Marx och det får man väl betrakta som det vettigaste han någonsin har hasplat ur sig...

Jag betraktar mig som ateist men erkänner att jag kan ändra mig om jag skulle bli överbevisad, vilket tack och lov inte känns direkt sannolikt.

Jag tror inte på konceptet "intelligent design" av en eller flera skapare då det känns extremt ologiskt. Vidare så förstår jag inte hur en "gud" som är så god och vis kräver lydnad och offer (getter, oskulder, varenda söndagsmorgon etc...) eller kräver att man ska avliva alla som råkar hålla på ett annat lag.
Jag är medveten om att religioner skänker många människor hopp och tröst, men om man jämför med allt våld och lidande de har åstadkommit så känns det ändå som ett ganska kasst koncept.

Jag brukar säga att folk får tro på vad de vill så länge de inte skadar någon annan, försöker förändra samhället efter sina medeltida värderingar eller försöker pracka på mig någonting jag inte vill ha.

Följaktligen avskyr jag religiösa dörrknackare och har ibland snäst av dem på ganska okristliga sätt.
Men i förmiddags ringde Jehovas på och den här gången försökte jag resonera med dem lite.


Jag sa att jag vill bilda mig en egen uppfattning och inte köpa ett färdigt paket, oavsett om paketet är märkt med ett kors, en halvmåne, en stjärna eller vad det nu må vara.
Min tro (om jag skulle ha en) är ju någonting jag har för min egen skull och inte för att någon annan har beordrat mig att tänka på ett visst sätt.

De båda herrarna höjde då upp sin bibel och förkunnade att "det här är den enda sanna vägen till frälsning", varpå de fick min dörr i ansiktet.


Att prata med sådana där som att försöka resonera med en rasande björn samtidigt som man är insmetad med honung...

Tomteläsk?

Den svenska jultomten är en blandning av folktrons gårdstomte/hustomte (som var en vresig jävel som man gjorde bäst i att hålla sig väl med - därav gröten) och den amerikanska Santa Claus som dök upp i mitten av 1800-talet och inte som många tror en figur som först dök upp i en Coca-cola reklam.

Bilden av tomten cementeras bla. i dikten "The Night Before Christmas" från 1823 och finns tecknad i en dagstidning från 1863. Coca-Cola uppfanns 1886 dess och inflytande på bilden av tomten ligger mer i att tecknaren Haddon Sundblom (född i USA men med finsk far och svensk mor) gav det amerikanska folket en konsekvent bild av tomten under en 30-årsperiod och på så sätt standardiserade dennes utseende.

Men det hindrar inte läsk-koncernen från att köra vidare på det konceptet år efter år. 


Jag besökte min lokala kvartersbutik nyss och där var visst julstämningen på topp. Man noterar det då det står ett berg av Coca-Colaflaskor mitt i vägen och en stor affisch förkunnar att tomten minsann livnär sig på denna dryck. Själv blir jag lite kluven.
Jag vet nämligen inte om jag ska irritera mig över att de försöker konkurrera ut julmusten varje år, eller om jag ska imponeras av att en person med tomtefars BMI för en gångs skull får synas på reklamaffischer.


Eftersom jag har en rondör som påminner om tomtens (och känner mig ganska snäll) så har jag funderat på om det där kanske vore en karriär för mig. Frågan är bara vad jag skulle göra årets övriga månader?

Julmusten slår Colan på alla punkter utom en, det är nämligen stört omöjligt att blanda drickbara groggar på julmust. Men det argumentet lär jag inte få se på en affisch i närbutiken...

Kvack...

I fredags samlades vi några gossar hemma hos mig för ett par öl och lite skitsnack. Vi tittade på närmare 20 år gamla bilder som jag har skannat in och tog visst moderna versioner av några...

På något märkligt sätt så smyger sig den där jävla ankan in på en del bilder, nästan som om den skulle ha ett eget liv. Jag funderade på om jag skulle starta en fotoblogg med den gula lilla krabatens öden och äventyr, men kom på att springa runt överallt med en stor badanka kan vara det som slutligen placerar mig i en madrasserad cell.

Det var för övrigt ungefär 30 år sedan som jag senast hade en badleksak av plast, men man ska visst ha barnasinnet kvar sägs det.

För en stund sedan roade jag mig med att gå igenom skräppostmappen på ett mailkonto jag sällan använder.

Förutom de vanliga erbjudandena om att köpa Viagra och collegediplom så fanns det ett mail från en rysk dam.
"... I can send my face on mail..." stod det bland annat.
Det är trevligt när folk bjuder på sig själva, men sist jag kollade stod det inte Hannibal Lecter på min brevlåda...

Leende kolsvarta nyllen...

Nu för tiden går det knappt en dag utan att man får läsa i tidningen om hur trångsynta och fördomsfulla vi infödda nordbor är. Det är ett mantra som ständigt hamras in i våra huvuden.

Listan över allt som är fult är ganska lång och innefattar de flesta av våra klassiska traditioner samt glassar, godispåsar, bakverk, serieböcker osv. osv.

Nu kan vi även lägga pärlplattor till listan, åtminstone om man av pärlorna gör svarta leende ansikten.

Det är butikskedjan Åhléns som dragit tillbaka 650.000 exemplar av sin julkatalog då ovanstående bild smugit sig in. Några lättkränkta och högljudda personer har klagat och nu trycks hela upplagan om.
I mitt stilla sinne undrar jag hur vettigt det är sett rent ekonomiskt och miljömässigt...

Sen så kan man ju tycka att den som vill vara en godhetsapostel och göra världen till en bättre plats exempelvis kunde skänka en tusenlapp till nödlidande på Filippinerna i stället för att oja sig över vilken färg på ansiktet en jävla pärlplattefigur har...

Sverige är verkligen dårarnas paradis på jorden och jag sitter och klurar på vad som är nästa föremål, figur eller företeelse som ska gå till slakt.

En stark kandidat borde vara själva jultomten.
Vid en första anblick så verkar han ju vara en politiskt korrekt motsägelse då han är en god vit man, men när man tar med i beräkningen att han företrädesvis ger gåvor till kristna barn i västvärlden så framgår det vilken fördomsfull och diskriminerande skitstövel han måste vara.

Sen så använder han sig av ett antal renar vilket kanske är kränkande mot samer och hans veritabla armé av dvärgar som arbetar under slavliknande förhållanden kan ju vara någonting för de småväxtas riksförbund (om ett sådant existerar) att kika närmare på.
Tomtefars färdmedel tycks fungera utan utsläpp (undantaget den mängd gaser som åtta renar fiser ur sig), men hur är det ställt med inleveranser och annat som hör till när man har en stor fabrik i ett så känsligt ekologiskt område som Arktis?
Många frågor blir det...


Nåväl, jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller bara skynda mig att köpa pepparkakor medan jag kan...

Another day in paradise...

De senaste arbetsveckorna har varit kantade av problem med en peak under torsdagen då det verkligen kändes som om mitt huvud skulle explodera. Fredagen blev lugnare men på grund av allt strul så blev fick vi lov att jobba även idag.
Här är en sammanfattning av dagen.

06:00 Stämplar in.

06:30 Får det stora nöjet att ringa att väcka en av programmerarna och lite försynt fråga vad i helvete de har ställt till med. (Man mår bättre när man får avreagera sig lite.)

07:00 Problemen avhjälpta efter en lätt irriterad telefonkonferens. Det var mest jag som var irriterad...

10:30 Trucken havererar lastad med 2400 kg industrirobot.

11:20 Problemet löst med hjälp av travers, spett och en rejäl portion ilska.

14:20 Stämplar ut.

14:45 Hemma och överväger att spola i mig en stor grogg.

Arbeit macht...

To boldly go where no package has gone before...

Jag blev som sagt ett år äldre igår och i morse fick jag ett paket på posten. Jag har nätshoppat lite och väntar på paket så jag blev inte förvånad över att få en avi.
Desto mer förvånad blev jag över paketets storlek och innehåll:

Jag gillar förvisso att läsa, men Star Trek hamnar ganska långt ner på listan över litteratur som tilltalar mig.

Det där kan i och för sig vara payback för någonting som jag har gjort tidigare - man kan ha roligt mha. Posten ibland - men just nu sitter jag och kliar mig i huvudet rejält.
Vilket inte är så bra med tanke på hur lite hår jag har kvar...

Boken är för övrigt sliten vilket tyder på att någon har läst den flera gånger. Det övergår verkligen mitt förstånd... :)

Kaboom...

Vissa veckor är man mer hålögd än andra...

Den här veckan har inneburit en massa krångel på jobbet. Allt strulade, kort sagt.
Jag blev varse om problemen förra lördagen då jag blev väckt 09.30 av att det var ett herran liv på både mobil-och hemtelefonen. Det var mina kollegor och min chef som ringde och jag var för tillfället höggradigt bakfull.

När jag hade piggnat till så trampade jag iväg till jobbet och fick omfattningen klar för mig. Min insats den dagen fixade ingenting, men vi kunde snabbt utesluta några felkällor. Alltid något...
Så under veckans inledning har det varit ganska drygt, jag har vid flera tillfällen velat ställa mig och banka pannan i tegelväggen tills antingen den eller skallen hade gett med sig och varje arbetspass har känts dubbelt så långt.

Men det kanske är som så att jag anstränger mig för mycket för att få sakerna att fungera, vilket egentligen inte är just mitt jobb. Resultatet blir bara att jag blir osedvanligt trött och grinig på fritiden.

Under fredagen hade det mesta löst sig, även om vissa bekymmer kvarstår. Ett av dem är ett krånglande datorsystem där lustigkurrarna till programmerare har ordnat så att en bild på en atombombsexplosion fyller skärmen när någonting i processen går riktigt fel.
Så inom loppet av en timma hade jag blivit "nukad" fyra gånger och kände att det nästan började hetta lite i ansiktet...

Även denna lördag bjöd på arbete. Lönen kommer nog att bli trevlig, men det kommer att ta en stund att bli pigg igen tror jag. Just nu hetsdricker jag kaffe för att försöka orka med någon form av socialt liv.


Apropå ingenting så fyller jag år till veckan. Sånt där har tappat sin tjusning med åren och nu för tiden så konstaterar jag bara att det är ett år närmare pensionen eller kistan, vilket av dem som nu kommer först...
Men ändå, yaaaay for me...