Kaffe, kaffe, kaffe, en tysk och en öl.

Nu är vi inne i februari månad och snart så ska man kunna ana en ljusning och hopp om sol, bad, ljumma sommarkvällar, en öl på en filt i parken osv osv. Men det lär nog dröja, just nu växlar vädret mellan snöstorm och töväder. Resultatet blir att gator och cykelbanor fylls av en gröt som är näst intill omöjlig att ta sig fram i.
Var kan man köpa bandvagnar förresten?


Nåväl, trötthetsfaktorn är extremt hög när det är mörkt och kallt ute och man tvingas upp i ottan för att arbeta. Förra söndagen blev det ett 10-timmarspass och mot slutet av dagen märktes tröttheten. Jag undrade vad det var för fel på jobbdatorn då muspekaren inte rörde sig. Sen noterade jag att det var snusdosan jag petade omkring på skrivbordet.
Då var det dags för ytterligare en tripp till kaffeautomaten...

Apropå jobb så är en av våra största kunder en tysk biltillverkare och i veckan blev jag tvungen att tala med en av deras tekniker på telefon. Samtalet blev ganska kort, vilket nog var tur eftersom karlfan hette Adolf(!).

Jag trodde att det namnet var mer eller mindre bannlyst i Tyskland nu för tiden men jag hade visst fel.
Mitt under samtalet poppar en tanke upp i mitt huvud: "Han måste ha handsfree eftersom åtminstone högerhanden lär vara upptagen", så det var som sagt bra att han inte kunde se mitt ansiktsuttryck... :)


Apropå jobb igen så ska jag delta i ett seminarium om verksamhetsutveckling på fredag och jag måste erkänna att jag verkligen verkligen inte vill. Förvisso så bjuds det på mat och lite förfriskningar till kvällen men innan dess ska jag sitta i 10 timmar (8-18) och lyssna på människor som monotont babblar om saker jag inte är ett dugg intresserad av. Jag var på ett likadant förra våren och ville skjuta mig själv efter en kvart. Usch.



I fredags så tog jag och en bekant några öl hemma hos mig och lyckades vakna i en osorterad hög i soffan på morgonen. Under natten hade vi lyckats med att åka taxi ner på stan för att dricka varsin öl på en pub och sedan åka taxi tillbaka. Den ölen kostade oss alltså drygt 200 spänn per person vilket kanske inte var helt prisvärt, men det kostar som bekant att ligga på topp...

Arrrrrr...

Igår var jag bjuden på en piratfest hos några bekanta. Dessvärre så hade jag gått med på att jobba på söndagen så jag skippade festande och utklädning men for ändå ut och tog lite bilder på spektaklet.

Jag får väl ta igen det där någon annan gång...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, det var röd belysning i lokalen. Porrigt och bra. :)

Tisdagshumor?

I dag har jag fått guida runt en kines på jobbet och försökt svara på en halv miljon märkliga frågor ställda på väldigt knagglig engelska.
Min gäst var inte av den avspända typen, vilket nog kan förklaras med att arbetsplatskulturen skiljer sig åt en smula. Kinesiska firmor tenderar att vara betydligt mer hierarkiska än svenska och säger chefen "Hoppa!" så hoppar du, antingen på plats eller raka vägen till arbetsförmedlingen. Om det nu finns någon sådan där...

Jag är alltså i hans ögon ett antal pinnhål upp, vilket är en situation jag varken är van eller speciellt bekväm med, så jag försökte lätta upp stämningen genom att prata vänligt och lite skämtsamt med honom.

Mot slutet så tog han några bilder och jag blev med på en. Jag sade lite skämtsamt: "Hey, I haven´t shaved today!".
Hans reaktion blev "Solli, solli" samtidigt som han frenetiskt pillade på sin telefon.
Sedan såg han mitt flin (bakom två veckors skägg) och sa: "Aaah, jå jåking? Mista fanniman..."

Så, då var isen bruten. :)


Apropå jobb så ska det bytas ut lite utrustning där till helgen så jag har gått med på att jobba på söndag. Om allt flyter på som det ska så blir mitt uppdrag enbart att köra travers och svara på lite frågor. Men jag har en liten föraning om att allt inte kommer att gå som en dans på rosor, baserat på erfarenhet av liknande projekt.
Jag ska vara där klockan 08 och det kan nog dröja innan jag kan fara hem. Men visst, lite extrapengar är aldrig fel.



Apropå ingenting så läste jag att SJ ska spara pengar och sparka en massa folk, främst sådana som jobbar med biljettförsäljning och kundservice.
Javisst, sämre service och tillgänglighet. Det är DET som kommer att locka fler kunder att välja dem...

Farbror Förvirrad...

Jag är 38 år gammal men känner mig emellanåt som en någorlunda pigg 98-åring, nämligen de dagar jag tycks ha drabbats av tillfällig Alzheimers.

Igår skulle jag svänga ihop en lunch och passade på att ladda kaffebryggaren för en kopp efter måltiden. Resultatet blev att jag slog i kaffepulver i stället för ris i det kokande vattnet i kastrullen.
Jag stod och stirrade på den ljusbruna bubblande sörjan en minut och suckade ljudligt innan jag slog ut det i vasken och fick börja om.


Sådana där incidenter har inträffat tidigare. En morgon för några år sedan gick jag till jobbet och på vägen till parkeringen passerade jag sopskjulet. Jag hade soppåsen i ena handen och kassen med matlådan i den andra.

På min dåvarande arbetsplats var det en promenad på runt 300 meter från omklädningsrummet till fikarummet och ungefär mitt i denna vandring kastade jag ett öga ner i påsen och noterade att jag kånkade runt på gamla kaffefilter, bananskal och lite annat blandat avfall jag hade producerat under veckan.

Det var inte speciellt svårt att räkna ut var min matlåda hade hamnat så den dagen blev det närbelägna hamburgerhaket lite rikare.


Jag har för övrigt under min gymnasietid lyckats cykla iväg 3 kilometer till plugget bara för att till min stora förvåning konstatera att det var låst och inte en käft där. Efter en stunds funderande kom jag på att det visst var lördag.

Det skall börjas i tid det som krokigt skall bli sägs det och det var ungefär vid den tiden i livet som jag började att hinka i mig starkt kaffe på morgnarna...

Tut i luren...

Det finns några objekt på min hatlista sedan tidigare, bland annat Jehovas Vittnen, lever, magsjuka och vänsterpartister.
Från och med idag återfinns även Glassbilen på listan.

Tidigare idag stod jag på min balkong (som ligger på första våningen med en gata utanför) och pratade i telefonen då glassbilen kommer smygandes runt hörnet. Precis när det finniga härket bakom ratten är i jämnhöjd med mig så tyckte han att det var en bra idé att spela sin hemska melodi på en fasansfull volym.

"Vi lurar små barn, vi lurar små barn, på deras veckopeng"

Jag var nära att tappa telefonen och hoppa ur tofflorna just då.
Just nu fantiserar jag om att hämnas genom att ta reda på vart varenda stolpskott till chaufför de har bor, montera kompressorhorn på min bil och åka dit och tuta mitt i natten...


I övrigt kan jag rapportera att det var rena döden att börja jobba förmiddagsskift efter julledigheten. Hur man vänder och vrider på saken så är 04.45 en omänsklig tid att kliva upp på.

Men visst, "plikten framför allt" heter det ju. Eller var det månne "kyss mig i arslet"?

Jag minns 2013 som om det vore igår...

... men det kanske beror på att jag hade med mig en kamera. :)

Nåja, nyårsaftonen blev ganska städad. Vi satte oss ett grabbgäng till bords och åt och drack gott.

 

 

GNÅ...

Då har ytterligare ett år passerat. Ett år ungefär som de andra i raden, varken bättre eller sämre.

Jag tillhör inte de som ger vidlyftiga nyårslöften, dels för att jag till stor del saknar karaktär men främst för att jag känner att om och när jag ska sluta eller börja med något så blir det när jag vill och inte för att jag har tyckt att det lät som en bra idé när jag har fått alldeles för mycket bubbelvatten innanför skjortan.

Det enda jag kan lova är att jag ska inleda det nya året med god mat och dryck i glada vänners lag och sedan så får man väl se hur det hela utvecklar sig.

Gott Nytt År. :)

Das helg

I fredags samlades vi några gamla bekanta och avnjöt lite jästa och destillerade drycker.

 

 

 

I lördags avnjöt jag lite reggae på en krog i stan. Jag hade bara mobilen med mig så kvalitén på klippet lämnar väl en del att önska. Men det var trevligt.

Ze germans...?

Igår fick jag sällskap av en tysk herre på jobbet, en kundrepresentant som ville följa arbetet. Vanligtvis så får besökare stå utanför ett staket och betrakta verksamheten, men är man den största kunden så får man vissa privilegier. Tack vare detta så har vi dock fått vår avdelning uppfräschad med nya stolar, mattor etc. så jag klagar inte.
Bruna tungor gav oss röda mattor, bokstavligt talat...

Nåväl, mina fördomar om tyskar gav vid handen att dagen skulle handla om ordning, tempo och disciplin. Jag hade mer eller mindre förväntat mig "Schnell!!!" och piskrapp om jag drog benen efter mig, men det visade sig att han var riktigt trevlig.
Jag hade även bekymrat mig över att all kommunikation skulle ske på engelska, men när jag hörde hur illa han - och även de ingenjörer från utvecklingsavdelningen som var med - pratade så stärktes självförtroendet en smula och dagen flöt på ganska bra.

Eller ja, jag får väl se om passerkortet fungerar senare... :p


Jag nämnde besöket i en status på Facebook och givetvis började det ramla in konstiga kommentarer. En bekant skrev: "Vad sa han om din Arbeit macht.... skylt?" och det fick mig att tänka på en episod som inträffade på ett jobb jag hade i slutet av 90-talet.

Vi hade haft en kinesisk utbytesstudent som jobbade lite extra hos oss och fått honom att skriva "Mata ej djuren" med kinesiska tecken på en skylt vi satte upp utanför avdelningen. När chefen frågade vad det stod blev svaret: "Nåt poetiskt om balansen i livet, Yin och Yang du vet..."

Några månader senare dök ett studiebesök från Kina upp. Dagen efter kom en lätt upprörd chef till oss, slet ner skylten och sa: "Ni är idioter, allihopa".

 En del har inget sinne för humor. :)



I eftermiddag gör jag mitt sista arbetspass innan den efterlängtade julledigheten. Jag har lyckats tigga åt mig några lediga dagar så med nuvarande schema så är jag ledig 1½ vecka, jobbar en dag och är ledig i fyra. Det känns som en helt acceptabel lösning.

Jag tänkte passa på att åka till systemet och bunkra upp lite nu innan den värsta ruschen börjar. På inköpslistan står bland annat några flaskor glögg och jag kan faktiskt rekommendera årets Blossa, riktigt god.

Blurr...

Jag håller mig hellre bakom kameran än framför. Orsaken är att jag lyckas se ut som en förrymd mentalpatient på bilder, speciellt på de som tas på lördagskvällar. Fascinerande...

Och helt apropå ingenting så blev jag helt plötsligt sugen på att baka lite pepparkakor.