En kort fredagspromenad

Det är helt klart att 2020 kommer att gå till historien som pestens eller bacillskräckens år beroende på hur man ser på saken.

Det är självklart viktigt att vara försiktig - speciellt i kontakten med människor i riskgrupperna - men jag undrar i mitt stilla sinne vad som i slutändan orsakar mest skada. Viruset i sig eller konsekvenserna av alla panikåtgärder...

En sak står dock klart och det är att småföretagare i framför allt restaurangbranschen kommer att drabbas väldigt hårt så under och efter virusets härjningar så är det en god gärning att stödja sina lokala småföretagare genom att handla och kanske semestra lokalt eller åtminstone inom Sverige.

Köp inte fikabröd på Maxi utan hos ditt lokala bageri, köp mat från en mindre restaurang i stället för "donken" och så vidare.


Själv så åkte jag idag till ett lokalt hamburgerhak som dessutom gör förbaskat god mat och efter det så blev det en kortare fotopromenad:

 

 

En bild till...

...från fredagens promenad. Södra Björnön är numer ett ganska ödsligt område.

En dimmig promenad.

 

 

Mars har det blivit...

... så vi får se om de fyra månadernas novemberväder övergår i någon form av vår nu, eller om det bara sakta smyger över i aprilvädret. Som vid närmare eftertanke är ganska likt...

Nåväl, i lördags bevistade jag hufvudstaden en sväng då en bekant firade sin födelsedag. Vi gick runt mellan några olika pubar och jag måste erkänna att jag har sjukt svårt att inte låta mig lockas av såna här skyltar:

Något som är på tapeten nu är Covid-19/Coronaviruset. Ingen vet ju ännu vad som sker eller om det kommer att ge några märkbara samhällseffekter, men när jag tidigare idag åkte och handlade lite livsmedel så noterade jag att det var ganska urplockat i hyllorna med konserver.

Svensken i allmänhet har ett väldigt lågt förtroende för myndigheter och politiker, av ganska goda skäl. Grundregeln är att alltid anta att det är precis det motsatta som råder jämfört med vad som hoppar ur munnen på dem.

"Vår beredskap är god" har hörts ur myndighetspersoners munnar på sistone, vilket lär vara en lika stor lögn nu som det var när uttrycket först myntades 1939...

Men vem vet, kanske MSB har en patentlösnig av problemet på gång..?

Incoming!!! :)

Det är ju sällan det blir en enda bild per plats när man ska fotografera någonting.
Så heller ej i söndags, strax innan jag ska fotografera de fridfullt guppande ankorna så kommer den här störtbombaren farande:

Det är en märklig vinter vi har...

Det skiljer fem år och en dag mellan dessa bilder, 2015-02-22 & 2020-02-23.
Jag letade efter samma vinkel och blev överlycklig när ankorna kom simmande. :)

 

Skitväder ute...

...så då kan man rota runt i fotoarkivet lite. Här är lite skrot fotat för 15 år sedan.

 

 

Måndag...

Det ska kännas att det är måndag...
Lyckades låsa in mina hemmanycklar i skåpet på jobbet när jag skulle hem vid 23:30, vilket jag märkte när jag kommit ut till bilen. Så jag fick gå in igen och leta fram en bultsax och klippa upp låset.
Tänkte "Med min vanliga tur så dyker det väl upp en väktare nu när jag springer runt här som enda personen i byggnaden med en jävla bultsax i näven".
Men det slapp jag tack och lov, hade nog varit ännu sämre för det redan bottenfrusna humöret...

Jag strök runt lite...

... i ett fallfärdigt gammalt tegelbruk för en tid sedan. Alltid intressant. :)

 

 

 

 

 

 

 

En bil(d) till

Vi fortsätter med temat små bulliga bilar från förr som skräpar i skogen. Här är en Ford Prefect 1953-59.