Plums...

Jag är fullt medveten om att många svälter i Afrika, att det är inbördeskrig lite överallt och att många är arbetslösa men jag känner ändå att jag måste få gnälla av mig lite ibland.

Januarivädret liknar just nu klassiskt aprilväder då det var 20 minusgrader förra veckan och nu 3 grader varmt, regn och slask.
På väg hem från jobbet i eftermiddags handlade jag lite mat och när jag traskade från parkeringen hemma så klev jag rakt ner i en 2 dm djup slaskpöl.
Jag känner till att det är en fördjupning i gräsmattan där, men hade inte riktigt väntat mig att bli omfamnad av det bästa vintern bjuder på upp på halva vaden.

Av ren förvåning tappade jag greppet om pappkassen som innehöll min veckoranson av mat och vi vet ju alla hur länge en blöt pappkasse håller ihop - ungefär tre sekunder efter att man har försökt rädda den ur det förrädiska slukhålet.

Resultatet blev att jag fick knöla ner allt innanför jackan och framåthukad springa upp i lägenheten. Jag torde ha sett höggravid ut och jag födde bland annat ut två kilo Uncle Bens ris på hallgolvet. Turligt nog så gick ingenting sönder ty dammsugning var inte det jag längtade efter just då.


Under tiden jag väntar på att klockan ska bli 19.00 - då jag har tvättid och kan flytta mina blöta kläder från badkaret - så funderar jag på om man inte skulle investera i galonkläder.

Problemet är bara att alla gummikläder jag hittar på nätet är svarta och väldigt väldigt tighta... :p

Tager du...?

Igår var jag bjuden på ett bröllop. Det var en trevlig fest med god mat och bra underhållning.
Det enda smolket i bägaren för mig var lite inledande kameraproblem, men det blev några bilder till slut.

 

 

 

 

  

 

 

 

 

Tummen ner...

Sociala medier är fantastiska. Man kan hitta nya och gamla vänner, man kan marknadsföra sig själv, söka efter andra med gemensamma intressen, eller bara snacka skit med folk för att slå ihjäl lite tid.

Det finns dock vissa baksidor. Bland annat kan Facebook etc. vara starkt beroendeframkallande och även ge upphov till prestationsångest hos de som inte kan matcha "alla andras" till synes perfekta liv.

Även om man kanske måste fråga sig om det inte helt enkelt är så att den som ljuger bäst vinner...


Nåväl, en annan baksida är att det hänger en hel del idioter där.
Jag fick precis ett meddelande på "Fejjan" från ett stolpskott som jag aldrig träffat. Vederbörande undrade om jag möjligen tillhandahöll diverse uppiggande narkotiska preparat.
Det gör jag inte, om någon undrar.
Men jag funderar på om jag kanske skulle välja profilbilder mer omsorgsfullt för att inte ge folk falska förhoppningar.

Min nuvarande profilbild visar mitt lätt sömndruckna högra öga så det logiska vore väl att erbjuda mig något uppiggande i stället...

Den sista idioten är uppenbarligen inte född än.
Tyvärr (i det här fallet) är jag inte bekant med någon som arbetar för ordningsmakten, annars hade det ju varit ganska skoj att skicka idioten vidare. Om inte annat för att demonstrera faran med att prata "privatsaker" med okända på sociala medier.

Tummen ner för dig ditt pucko.

Urspårat...

Under gårdagen kändes det som att hela Mälardalen drabbats av galenskap. Fyra personer sköts ihjäl i grannkommunerna och en kvinna knivhöggs svårt i en butik i centrala Västerås. Bland annat.
Hade något liknande hänt i Rosengård så hade man väl (tyvärr) inte höjt märkbart på ögonbrynen, men här brukar det inte gå fullt så vilt till.
Som det ser ut just nu så tycks skjutningarna vara resultat av psykiska problem och knarkande, medan knivdådet luktar "hedersvåld". Men det får man väl reda på tids nog.

Jag funderade ett tag på om någon hade förgiftat dricksvattnet eller om det måhända är zombieapokalypsen som närmar sig då folk verkar vara helt galna.
I så fall så är det väl dags att ta med sig konservburkarna och knölpåken ned i skyddsrummet och försöka härda ut...


Galenskapen fortsatte under natten utanför Stockholm då en städerska stal ett pendeltåg från depån och körde ut på linjen. Så småningom tog rälsen slut och tåget fortsatte rakt in i ett bostadshus i Saltsjöbaden.
Som genom ett mirakel skadades ingen förutom damen ifråga som genom detta bevisade att vad hon än väljer efter (förhoppningsvis) avtjänat fängelsestraff så är en karriär som lokförare utesluten...

Man ska inte skratta åt andras olycka sägs det, vilket jag sällan gör. Däremot så skrattar jag ofta åt andras dumhet och idiotiska handlingar. Vissa människor är helt enkelt för dumma för sin egen hälsa.
Sen så vet jag att man lätt blir uttråkad under ett nattskift, men vad är det för fel på korsord...?

Nåväl, ingen oskyldig skadades som sagt men skadorna på hus och tåg lär gå på tiotals miljoner att reparera.
Sen så kan man lite torrt konstatera att om damen hade kört ännu fortare eller kolliderat med ett robustare hus så hade hon kvalificerat sig för ett Darwin Award.

Apropå ämnet:

Sköna söndag.

Idag var jag osedvanligt pigg för en söndagsmorgon och bestämde mig för att åka och handla klockan 9 på morgonen. Jag avskyr att trängas med folk i affärer och svälter hellre en hel lönefredag och handlar någonting sent på kvällen än försöker slå mig in i kaoset på stormarknaden.
Men nu var det föredömligt tomt på folk och nästan lite trivsamt att strosa runt bland hyllorna. Ja, förutom att jag ju fick betala naturligtvis.

I fredags blev jag lite ölsugen så jag och en kompis satt här och läskade våra strupar lite. Vi fick för oss att använda vardagsrummet som dansgolv och det är nog tur att jag har persiennerna nere, jag vill ju liksom inte briljera med mina dans-moves för alla grannar. :)

I går for jag hem till några bekanta på födelsedagsfika. Jag misstänker att jag har några lätt masochistiska drag eftersom jag var bakfull och de har fem ungar hemma...
Men jag klarade mig helskinnad och med både hörsel och relativ psykisk hälsa i behåll så då får man väl vara nöjd antar jag.

Jag känner mig nästan lite duktig som har varit ute och handlat på morgonen så jag tänkte belöna mig med att tillbringa några timmar i soffan och kika på film. Det kan jag väl vara värd?


Apropå någonting helt annat så gillar jag ju att besöka och fotografera ödehus etc. En hobby som jag delar med en del andra personer och vissa av dem är betydligt mer hängivna än mig.
Här är en läcker liten film från ett ödehus som jag själv besökt för några år sedan.
Jag har inte tålamodet som krävs för att tillbringa flera nätter mitt i vintern i en ouppvärmd ödekåk, vilket kanske är lite synd eftersom resultatet av sådan hängivenhet blir riktigt riktigt bra.

Same shit, different year...

Det är som bekant nytt år nu sedan en vecka tillbaka och det är nu man ska ta tag i tillvaro och arbete igen med ny friska tag, utvilad och sprudlande av energi.
Det är åtminstone vad jag har hört ryktas om men jag märker då inte av det, snarare tvärt om.

För en gångs skull har jag haft en lång sammanhängande ledighet över helgerna och jag är tröttare än någonsin. Jag kommer iväg till mitt arbete och sköter väl det utan anmärkningar men när jag kommer hem är jag tröttare än en långvårdsavdelning och fullständigt omotiverad att göra någonting förutom att lägga mig och sova bort återstoden av dagen.

Förhoppningsvis så blir det bättre med tiden, men just nu vill jag ha koffein intravenöst för att inte somna samtidigt som jag känner att motivationen knappast räcker för att hänga upp en droppåse.


Det är ju populärt att avge nyårslöften vilket jag brukar försöka undvika då jag ogärna lovar saker jag inte är 100% säker att jag kan hålla.
Att röra på sig lite mer och inte vräka i sig vad skit som helst i matväg bara för att det går snabbt är givetvis någonting som jag borde göra - speciellt som jag ofta tycker mig se Moby Dick i badrumsspegeln - men att lova någonting i den stilen törs jag nog inte. Karaktär och motivation till saker för min egen skull är för det mesta en bristvara i mitt huvud.

Jag tänkte dock försöka avge ett litet löfte, nämligen att sluta gnälla på vädret. Det är någonting jag nämnde på Facebook för en tid sedan så jag har väl inget annat val än att försöka hålla det.
Vilket kan vara nog så svårt för en svensk...




Någonting som jag aldrig kommer att kunna sluta reta mig på och gnälla om är svenska tidningar och deras förbannade snyftreportage så fort någon inte kunnat bete sig och då fått sota för det.

I fredags rånade fyra personer en guldsmedsbutik i centrala Södertälje. Tre av dem rånade butiken beväpnade med automatkarbiner och misshandlade ägaren medan en fjärde höll vakt utanför. När rånarna kom ut och skulle lämna platsen möttes de av civilklädd polis och det utbröt skottlossning mellan rånarna och polisen. En av rånarna sköts i huvudet av polisen och ligger nu i koma med mikroskopiska chanser att överleva. De övriga tre greps under kvällen.

Jag har inte speciellt höga tankar om svensk polis, men i det här fallet så får man väl anse att det var ett rådigt ingripande.


I sedvanlig ordning så kör tidningarna sitt tycka synd om-race. Han var "en sån fin kille" enligt släkten och advokaten och det var ju rent fruktansvärt att han blev skjuten.

Jag kan givetvis förstå familjens förtvivlan, men om mannen inte hade begått ett väpnat rån och viftat med en automatkarbin i ett köpcenter så hade han nog inte legat som en rotfrukt på intensiven.
Dessutom så nämns inte med ett enda ord situationen för innehavaren av butiken (som blev grovt misshandlad med ett baseballträ), eller övriga personer som befann sig i närheten.

Det är i vanlig ordning alltid mest synd om gärningsmannen vilket jag inte begriper.

Alla yrken har sina risker och om man väljer en kriminell bana som innefattar väpnade rån så är det en reell risk att få en kula i huvudet.
"Don´t do the crime if you can´t take the time" som jänkarna brukar uttrycka det.


Lika less som jag blir på kvällstidningarna blir jag på deras gullegrisar, förortsgangsters som har kollat lite för många gånger på "Snabba Cash" och "Scarface" och tror att de ska bli någon ny Tony Montana med en cigarr i ena handen och en sedelbunt i den andra.

Kulorna ska rulla in snabbt, men ibland så går saker lite på tok och då blir det bara en kula. Genom pannbenet...

Nyår

Sent omsider hamnade jag på en liten fest. Öl, Jägermeister och klädpoker fick bli ett helt ok avslut på 2012. :)

 

 

 

Mellandagar.

I år har jag tagit ledigt i mellandagarna, inte för att jag har planerat någonting speciellt utan bara för att det kändes välförtjänt med en paus efter höstens arbetande. Utan att gå in på detaljer eller gnälla för mycket så har det vart en bitvis ganska tung höst på jobbet.

Det visade sig vara bra att inte ha någonting inbokat eftersom jag blev lite risig på julaftonskvällen så resten av helgen tillbringade jag i soffan. Först på annandagskvällen kände jag mig bättre och blev lite sällskapssjuk. Jag hälsade på några bekanta och fick höra av en uppnosig 10-årig: "Men tomten, du har ju en helikopterplatta på huvudet".

Jag vet någon som hamnar på stygglistan... :)


Jag skalade av mig hår och skägg i går och testade förresten att raka in ett "H" uppe på skulten, men det såg mest konstigt ut. Innan mustaschen försvann så ansade jag den för övrigt i ehm... klassisk tysk 1930-talsmodell, men den bilden kan jag nog inte publicera...


I torsdags blev det några öl med ett par bekanta på en pub. Eftersom jag fortfarande kände mig lite seg så blev det just bara "några öl" och en relativt tidig hemfärd. Men vi hade ganska trevligt.

I går var jag lite bakfull och eftersom jag hade gott om kaffe och mat hemma samt att tv:n visade hockey hela dagen så fann jag ingen direkt anledning att kliva ur soffan.



I dag skulle jag laga lite mat och lät mina nystekta hamburgare stå på eftervärmen i stekpannan ett tag, dessvärre råkade jag tydligen samtidigt slå på plattan bredvid där det stod en plastburk med pastasås i.
Jag satte mig framför datorn för att kolla tv-tablån då brandvarnaren började tjuta.

En hög smält plast och något som påminde om grillkol var allt som återstod av min pastasås. Men i sammanhanget får jag väl vara nöjd över att vara relativt lång så att jag når upp till brandvarnaren och kan tysta den innan jag får oväntat besök av ilskna grannar eller brandkåren.



I övermorgon är det nyårsafton och då ska väl det nya året firas in som brukligt. Själv har jag just nu inte en aning om vad jag ska hitta på då, men det dyker förhoppningsvis upp någonting.

Jag känner mig dock lite kluven till det där med att önska Gott nytt år. Man ska givetvis tänka positivt och hoppas på det bästa, men ibland känns de där önskningarna som rent hyckleri eftersom man innerst inne vet att nästa år med största sannolikhet inte kommer att bli ett dugg bättre än det föregående.

Eller är jag bitter och cynisk nu igen...?

Hohoho... *host*

Det blev julafton i år igen och i vanlig ordning for jag hem till mina föräldrar för mat och klappbyte.
Jag har ganska dålig fantasi vad gäller att hitta på presenter åt folk om jag inte finner någonting som de har akut behov av.

Efter att ha lagt pannan i djupa veck ett bra tag så kom jag på att en bekant designar och tillverkar lampor och ljusstakar av rörkopplingar. Så det fick bli en fin ljusstake:

Några olika varianter och storlekar finns till salu hos Formgruppen i Västerås och jag tycker personligen att de är riktigt läckra.

Är det förresten ett tecken på god smak eller bara ålder när man ger bort konsthantverk i julklapp? :)

Själv så hade jag tydligen varit ganska snäll i år då jag fick ett par handskar, lite "lukta gott", grytlappar och presentkort på IKEA.

Senare på kvällen hälsade jag på några kompisar, drack glögg och kollade på tv. Vi såg bland annat den oerhört underhållande filmen "Tomten är far till alla barnen".

Jag tycker att svensk film suger rent generellt, men den där är ett undantag och "Dö för helvete tomtejävel!!!" är förmodligen den bästa replik som någonsin yttrats i en film. :)


I dag är det juldagen och traditionsenligt var det en krogsväng inplanerad till kvällen men nu har jag gått och blivit lite sjuk så jag hoppar över det i år. Ett par öl hade jag väl kunnat ta, men att boka bord och åka ner på stan känns inte riktigt värt pengarna om jag skulle bli tvungen att åka hem efter några timmar.

Så det blir nog till att spendera aftonen i soffan framför tv:n. Lite typiskt att bli risig när man för en gångs skull har långledigt, men det är väl den där Murphy igen...
 

När dombasunen ljuder...

I dag är det den 21:a December 2012 och eftersom världen fortfarande existerade när jag slog upp mina rödsprängda i morse så var det bara att släpa sig till jobbet.
Enligt vissa (som inte begriper att Maya-indianernas kalender  - simpelt uttryckt  - startar om var 5125:e år) så ska jorden gå under idag, vilket hittills inte har inträffat.

Förvisso så anser jag att så som mänskligheten håller på så kommer vi så småningom att utrota oss själva, frågan är bara hur lång tid det tar och om resten av jorden ryker samtidigt.
Men domedagsprofeter är alltid underhållande, vissa sekter som Jehovas har satt flera datum för detta event (bland annat 1975 som råkar vara mitt födelseår. Hmmm...) och när allt var som vanligt dagen efter så fick man komma med några krystade bortförklaringar.
1997 så trodde en sekt i Californien att det i svansen på kometen Hale-Bopp dolde sig ett rymdskepp som skulle ta de utvalda (dem) till en annan dimension och en bättre värld. För att förbereda sig för resan och frigöra sina själar så drack man gift.
Mindre konstruktivt kan man ju tycka, men jag kan nog se det som en form av självsanering...

Hur som helst så var allt som vanligt i morse och jag tror inte att min chef hade köpt något förvirrat svammel om apokalypsen om jag skulle ha ringt och förklarat min frånvaro. En ursäkt sämre än den klassiska: "min hund åt upp mina läxor".

Dessutom så har jag nu ledigt över jul- och nyårshelgerna så undergången kan få dröja en stund. Om inte annat så har jag handlat lite julklappar och det vore ju synd om folk inte kunde glädjas av dem lite innan de sugs in i ett svart hål eller förintas i en explosion.



Jag läste lite tjafs i lokaltidningen om huruvida man måste ha en smartphone och en speciell app installerad för att kunna åka stadsbuss mha. sms-biljett i framtiden. Ingen tycks ha ett bra svar på om det fortfarande kommer att fungera med en äldre telefon.

Jag tillhör de som fortfarande använder en "dumb-phone", huvudskälen är batteritiden och att det inte finns någon anledning att byta ut saker som fungerar och täcker mina behov. Sen så har jag betydligt högre krav på exempelvis fotografier än vad en mobilkamera kan prestera.

Man tog bort kontanthanteringen från bussarna pga. rånrisken, men som det ser ut nu så kan man kallt räkna med att 3/4 av alla som väntar vid hållplatsen har en telefon värd flera tusen kronor i fickan. Då har man bara flyttat offerrollen från chauffören till passagerarna och inte gjort saken så mycket bättre.

Det känns som att många nya tekniska system mestadels är till för att trassla till saker för folk när det borde vara tvärt om och så länge man kan tjäna pengar på någonting så spelar det ingen roll hur förbannade folk blir över att tvingas använda det. Service är ett ord som fallit i glömska, vi ska alla bara vallas in i samma fålla så att någon tjänar pengar på saken.

Sen så kan man ifrågasätta varför en app för mobila betalningar ska ha tillgång till folks kontaktlistor...


Det kanske är som så att vi går under relativt snabbt ändå, nu när vår hjärnkapacitet ska flyttas ut till telefonerna. Snart så glömmer vi bort sådana basala saker som att andas eftersom det inte finns någon app för det.
Ett tydligt tecken på fördumning är i vart fall att den nya Iphonen som var så fantastisk när den kom tydligen är helt värdelös när uppföljaren kommer ett år senare. Att den sen inte innehåller några revolutionerande nyheter är inte relevant, den har lite mer rundade hörn och den är framför allt ny.

Jag är måhända en bakåtsträvande misantrop, men ibland funderar jag på vart vi - jordens dummaste levande varelser -  egentligen är på väg.


Men önska God Jul kan jag kosta på mig ändå. :)