Det magiska klockslaget...

...tycks vara 20:30. Det är nämligen då alla restauranger och caféer måste stänga för sittande gäster enligt regeringens nya direktiv.
Exakt varför det klockslaget skulle utgöra en brytpunkt vill jag gärna se vetenskapen bakom då FHM tidigare har erkänt att sådana miljöer inte utgör någon stor smittofara.

Men det handlar väl i vanlig ordning inte om åtgärder man tror kommer att ge någon effekt, utan om ren signalpolitik.
"Titta på oss, vi gör någonting". Sen att det slår väldigt fel och enbart kommer att fördjupa krisen inom dessa branscher är fullständigt ointressant.

Under 2020 har uppskattningsvis 50.000 jobb försvunnit inom den sektorn, och det lär späs på ytterligare då drabbade företagare inte kompenseras för bortfallet som i många andra länder. Här är det näringsförbud och "klara dig själv din lilla kapitalist" som gäller.


Huvudskälet till Sveriges mindre smickrande plats i "dödstalsligan" är att man från början sket fullständigt i att skydda de svagare grupperna i samhället som exempelvis de äldre. Det var inte tal om att begränsa hur många olika äldreboenden enskild personal kunde/måste besöka under en arbetsvecka och besöksförbud för anhöriga lämpade man i början över på varje enskild kommun att avgöra.

Detta slutade givetvis i katastrof. Det mångåriga vanstyret som leder till att man har personal som måste pussla ihop ett antal 15-20% tjänster på olika platser för att få en rimlig inkomst visade sig vara en dålig idé.
Eller ja - dålig har den varit för både personal och de boende i ett antal år - nu blev den helt plötsligt väldigt dödlig...


Tyvärr så är det som så att svenska politiker i allmänhet och socialdemokratiska sådana i synnerhet aldrig tar något som helst ansvar för sina handlingar, eller brist på handlingar.
Så fort någonting går åt helvete så ska det skyllas på någon annan. Det är borgarnas/bilisternas/företagarnas/jultomtens fel, oavsett vem som tagit ett beslut.

I det här fallet är det främst restaurangbranschen som utsetts till syndabockar och får ta den ekonomiska smällen av regeringens felprioriteringar.
Att ge sig på de som redan ligger ner (småföretagare) är bland det mest S-märkta vi har i det här landet och man kan ju hoppas att minnet av vilka som tvingade ut en hel bransch i arbetslöshet finns kvar vid valurnorna 2022...

Nostalgi..?

 

I ett hörn i ett gammalt skyddsrum fann jag en diversehylla.
Alla som har gått i svensk skola på 80-talet känner nog igen rullbandspelarna från Tandberg som användes ihop med diaprojektorn.
De delar utrymmet med bla. en charmig gammal radio och någon sorts manual till en ABC800-dator.

En promenad på fjärden

 
En fin dag då både jag och ungefär resten av stan var ute på isen och rörde sig. Jag tog en promenad till öarna Östra Holmen och Elba.

Anundshög

 
En kort promenad denna kalla och gnistrande vinterdag. :)

Klåpare...

 

Jag skulle betala räkningar nyss på Swedbank men se det gick inte alls, jag kan logga in men det går inte att göra någonting.

Nu så är jag väldigt oerfaren vad gäller att driva ett företag, men en tanke som poppar upp i mitt outbildade huvud är att man kanske skulle lägga lite mer krut på sin infrastruktur och kundservice och lite mindre på penningtvätt och skumma fastighetsaffärer i Estland?

Bara en tanke liksom...

 

 

Brrr igen...

 
Men se på fan, det blev en liten promenad idag igen... :)

Brrr...

 Det blev en kort sväng i gråvädret, men nu börjar isen faktiskt lägga sig på Mälaren.

Ett experiment...

 
...från lördagens promenad. Nu är det bara kallt och eländigt ute så nu går jag i ide. :)

Lördagspromenix

 
Då solen tittade fram för första gången på vad som åtminstone kändes som en evighet så passade det finfint med en liten promenad i hamnen hemmavid.

Kundvård...

Visst är det fantastiskt med företag och organisationer som gör allt för att underlätta för sina kunder?

Batteriet i min bankdosa är på upphällningen och genierna på Swedbank har konstruerat just den modellen av dosa jag har som en engångsprodukt. Man kan alltså inte byta batteri själv utan man måste bege sig till ett bankkontor för att få en ny dosa.

Och i dessa tider har jag ännu mindre lust än normalt att tillbringa tid på sådana inrättningar...

På plussidan så får jag kanske notera att mitt skiftarbete gör att jag slipper ta ledigt och förlora tid och/eller pengar på förmånen att bli nyst i ansiktet av någon vandrande pesthärd inne på kontoret, alternativt förfrysa samtliga kroppsdelar väntandes på min tur i en snödriva utanför.

Sen så är det också lite lustigt att jag har större chans att få mitt problem löst på ett svenskt bankkontor om jag langar fram en elektronikprodukt med dåligt batteri - som man kan göra på exempelvis Klockmäster - än om jag skulle ha den bisarra uppfattningen att kontanter är ett giltigt betalningsmedel.
Men det är en annan historia...