Ett stopp längs vägen...

 

 

 

 

Cookie!

Igår bakade jag och en bekant lite pepparkakor, det var trevligt. :)

 

 

Tidigare idag gick jag till soprummet. Jag fick syn på himlen och grymtade lite över att någon har byggt ett hus mitt i vägen...

Så blev det jul igen...

Hohoho...

Julen sägs som bekant vara ända fram till påska, vilket är mer än vad man kan säga om julskyltningen på stan. Igår slokade en del av denna betänkligt och undertecknad kunde inte låta bli att ta fram kameran.

Tomten på sista bilden har för övrigt ingenting med händelsen att göra.

 

 

Snart är det jul...

... och i vanlig ordning så ska det jobbas över så till den milda grad att man nästan tror att det är själva tomteverkstaden man arbetar åt med den ruschen.

Man far väl vara glad över att åtminstone få lugn och ro på julaftonen, kanske i sällskap med en tomte och lite glögg...

Jag läste för övrigt att Konsum i Värmland har bestämt sig för att ge frukost åt de som sitter och tigger utanför butikerna, åtminstone fram till jul. Detta för att "ta ansvar".

Att underlätta för behövande är givetvis en vacker tanke, men jag frågar mig om det där även gäller svenska hemlösa?

Vurmar man så mycket för "socialt utsatta" så borde man kanske öppna ett härbärge?

Pyntat

Igår kväll traskade jag runt på stan en snabbis och noterade att det var ljust och fint.

 

 

 

 

 

 

 

Nu är det livat i hönsgården...

Få människor torde ha missat att den sittande - och väldigt kortlivade - regeringens budgetförslag nyligen fälldes i en omröstning.
Boven i dramat är SD som valde att rösta på alliansens förslag i stället för att lägga ner sina röster vilket betraktas som en skandal.

De (SD alltså) är "barnsliga" och "ska lämna politiken till sådana som förstår sig på sådant" heter det bland annat.

Själv är jag inte ett dugg förvånad över att man väljer att fälla en regering som saknar brett stöd och som egentligen är en desperat konstruktion för att försöka stänga ute landets tredje största parti. Vem skulle inte reagera och försöka motarbeta någonting sådant om man blev utsatt?


De senaste dagarna har företrädare för socialdemokraterna gått ut i media och kallat SD för "fascister" och deras följare för "intoleranta rasister". Det där får mig att fundera lite.

Borde det inte vara dags för "sossarna" att inse att de inte längre är ett statsbärande parti med närmare 50% av rösterna bakom sig, utan en spelare på banan som alla andra?
Det torde bland annat vara detta faktum som gör att det svider lite extra när man blir fälld av uppstickaren....

Sen så kommer ju SD:s väljare någonstans ifrån, och om man ska försöka locka tillbaka dem så känns det kanske inte som världens bästa idé att förolämpa dem grovt...

"Hej, vi totalsågade ditt intellekt, din person och dina värderingar för tre månader sedan, vill du rösta på oss?"


Om man vill ta tillbaka väljare som försvunnit till ett annat parti så borde man kanske istället fundera på vad som fick dem att lämna. Är det som så att en ökande andel av Sveriges befolkning har fått märkliga ryckningar i högerarmen, eller kan det vara så att dessa finner de frågor som inga andra partier tar i med tång som väldigt viktiga?




Överlag så vill jag säga till Sveriges politiker: "Skärp er för helvete! Ni har fått ett förtroendeuppdrag att försöka samarbeta och styra ett land i fyra år, det är väl dags att kliva ur sandlådan kanske?"



Även om tempot och effektiviteten är extremt låg så kan man ju betrakta riksdag och regering som en arbetsplats och ledamöterna etc. som arbetskamrater, oavsett vilka de representerar. I så fall skulle jag nog utnämna Sveriges riksdag till årets sämsta arbetsplats.

Att kalla folk och grupper för "fascister", låsa in sig på toaletten för att slippa se de man ogillar, vägra dela kopiator med de man inte gillar osv. är normal praxis där.

För en tid sedan höll en representant för SD ett tal i riksdagen om faran med framväxten av militant islamism. Denna är - som all annan extremism - ett allvarligt problem kan man tycka, men rektionerna blev ganska intressanta.
En dam som representerar S i riksdagen skrev på nätet "han är så jävla vidrig", vilket är ett uttalande som knappast hade varit acceptabelt på en vanlig arbetsplats.

Men i Sveriges största och dyraste sandlåda så är sådant tydligen helt i sin ordning. Fascinerande...




Nej, nu är det dags att tänka på blodtrycket och koppla av lite:

Blubb, blubb...

Bastu, bärs och bubbelpool. Ett klart godkänt fredagsnöje... :)

 

 

 

Das(s) Budskap.

På toaletten i anslutning till min tvättstuga fann jag nyss denna försynta lilla uppmaning: