GNÅ...

Då har ytterligare ett år passerat. Ett år ungefär som de andra i raden, varken bättre eller sämre.

Jag tillhör inte de som ger vidlyftiga nyårslöften, dels för att jag till stor del saknar karaktär men främst för att jag känner att om och när jag ska sluta eller börja med något så blir det när jag vill och inte för att jag har tyckt att det lät som en bra idé när jag har fått alldeles för mycket bubbelvatten innanför skjortan.

Det enda jag kan lova är att jag ska inleda det nya året med god mat och dryck i glada vänners lag och sedan så får man väl se hur det hela utvecklar sig.

Gott Nytt År. :)

Das helg

I fredags samlades vi några gamla bekanta och avnjöt lite jästa och destillerade drycker.

 

 

 

I lördags avnjöt jag lite reggae på en krog i stan. Jag hade bara mobilen med mig så kvalitén på klippet lämnar väl en del att önska. Men det var trevligt.

Ze germans...?

Igår fick jag sällskap av en tysk herre på jobbet, en kundrepresentant som ville följa arbetet. Vanligtvis så får besökare stå utanför ett staket och betrakta verksamheten, men är man den största kunden så får man vissa privilegier. Tack vare detta så har vi dock fått vår avdelning uppfräschad med nya stolar, mattor etc. så jag klagar inte.
Bruna tungor gav oss röda mattor, bokstavligt talat...

Nåväl, mina fördomar om tyskar gav vid handen att dagen skulle handla om ordning, tempo och disciplin. Jag hade mer eller mindre förväntat mig "Schnell!!!" och piskrapp om jag drog benen efter mig, men det visade sig att han var riktigt trevlig.
Jag hade även bekymrat mig över att all kommunikation skulle ske på engelska, men när jag hörde hur illa han - och även de ingenjörer från utvecklingsavdelningen som var med - pratade så stärktes självförtroendet en smula och dagen flöt på ganska bra.

Eller ja, jag får väl se om passerkortet fungerar senare... :p


Jag nämnde besöket i en status på Facebook och givetvis började det ramla in konstiga kommentarer. En bekant skrev: "Vad sa han om din Arbeit macht.... skylt?" och det fick mig att tänka på en episod som inträffade på ett jobb jag hade i slutet av 90-talet.

Vi hade haft en kinesisk utbytesstudent som jobbade lite extra hos oss och fått honom att skriva "Mata ej djuren" med kinesiska tecken på en skylt vi satte upp utanför avdelningen. När chefen frågade vad det stod blev svaret: "Nåt poetiskt om balansen i livet, Yin och Yang du vet..."

Några månader senare dök ett studiebesök från Kina upp. Dagen efter kom en lätt upprörd chef till oss, slet ner skylten och sa: "Ni är idioter, allihopa".

 En del har inget sinne för humor. :)



I eftermiddag gör jag mitt sista arbetspass innan den efterlängtade julledigheten. Jag har lyckats tigga åt mig några lediga dagar så med nuvarande schema så är jag ledig 1½ vecka, jobbar en dag och är ledig i fyra. Det känns som en helt acceptabel lösning.

Jag tänkte passa på att åka till systemet och bunkra upp lite nu innan den värsta ruschen börjar. På inköpslistan står bland annat några flaskor glögg och jag kan faktiskt rekommendera årets Blossa, riktigt god.

Blurr...

Jag håller mig hellre bakom kameran än framför. Orsaken är att jag lyckas se ut som en förrymd mentalpatient på bilder, speciellt på de som tas på lördagskvällar. Fascinerande...

Och helt apropå ingenting så blev jag helt plötsligt sugen på att baka lite pepparkakor.

Something is rotten in the state of Sweden...

...för att travestera Shakespeare en smula.

Jag läste lite om tidningen Expressens drev mot "nättroll", alltså privatpersoner som på nätet har uttryckt åsikter i invandringsfrågan som avviker från journalisternas.
Det har avslöjats (genom dataintrång) att personer med förtroendeuppdrag inom SD har skrivit mindre lämpliga saker i kommentarer på olika sidor.
Detta är givetvis oacceptabelt, men om man väger det mot vissa vänsterpolitiker som har mordhotat sina motståndare så kanske man ska minska typsnittet i rubrikerna en smula. Idioter finns överallt.

Men nu har Expressen tagit det hela längre och ger sig på privatpersoner utan politisk koppling. Man "hackar" fram vem som döljer sig bakom en viss e-postadress och söker upp vederbörande i hemmet eller på jobbet. I vissa fall har man även gett sig på personens barn i skolan.

Allt detta för att personen har uttryckt "fel" åsikt.

Då känns det ju förbannat märkligt att samma tidning har ojat sig över vissa underrättelsetjänsters spionage och ständigt suddar ut ansiktena på dömda mördare, pedofiler och våldtäktsmän...



I dagens Sverige är det värsta du kan göra uppenbarligen att uttrycka en "felaktig" åsikt, ty då riskerar du att bli uthängd i direktsänd tv. Den uppenbart sinnessjuke Robert Aschberg är nämligen inblandad i saken och anser tydligen att sådant är bra tv. En fascinerande förvandling av en man jag en gång i tiden hyste viss aktning för då har vågade utmana makten och etablissemanget. Tiderna förändras.

Ett åsiktsregister i vänsterextremisters ägo känns som en fruktansvärt dålig idé och jag känner rent spontant att svenska kvällstidningar av idag har samma roll som den klassiska propagandatidskriften Pravda hade i Sovjetunionen.

Sverige visar återigen att man gör skäl för epitetet "demokratur" - alltså en skenbar demokrati där enbart en åsikt tillåts. Den enda skillnaden mot diktaturer som Nordkorea, Kuba etc. är att de inte orkar bry sig om att måla upp en vacker fasad.


Så där, nu ringer det nog på dörren strax...

Genusvansinnet ligger inte på is...

Jag har en teori som går ut på att när man stängde de stora svenska mentalsjukhusen på 1980-talet så fick de patienter som inte söp ihjäl sig i sin ensamhet jobb som genusvetare och kvällstidningsjournalister. Det känns som att jag får den tesen bevisad i stort sett dagligen.

I dagens SvD läste jag om att Miljöpartiet i Stockholm anser är det dags att äntligen göra snöröjningen mer jämställd.

Vice ordföranden i Stockholms trafik och renhållningsnämnd:

– Männen och deras bilåkande har alltid prioriterats högst. Men man måste se till hur en modern stad fungerar idag, det är helt andra transportmönster. Gångtrafikanter, cyklister och kollektivtrafiken måste komma först.


Förvisso så kan jag hålla med om att det kan bli en del "okynnesåkande" när man har en bil, men om prioriteten är att ta sig till jobbet så väljer man det transportmedlet som känns driftsäkrast och då pratar jag inte om bussen.

När man bor på Södermalm och arbetar (?) i en kommunal nämnd i innerstaden så går det finfint att ta tunnelbanan, men det finns en värld bakom skygglapparna.
Att påstå att män åker bil och kvinnor åker kollektivt är en grov generalisering och en könsstereotyp om någonting.
Jag känner en massa kvinnor som åker bil till jobbet och en hel del män som tar bussen eller cyklar. Påfallande ofta så beror valet på vilket som är mest praktiskt och om det går att ta sig till sitt arbete eller till en affär på något annat sätt än med bil.


Själv så cyklar jag oftast till jobbet, men ibland blir det bilen. Jag brukar skylla det på att jag ibland har ärenden och försöker kombinera dessa eller att jag bara är lat. Men nu så inser jag att jag givetvis tar bilen de dagar jag hatar kvinnor lite extra. Tack för lärdomen Miljöpartiet...


Så vitt jag vet så har en stadsbuss oftast svårare att ta sig fram i dåligt väglag än en personbil så jag förstår inte riktigt logiken. Det känns inte som en miljövinst med en buss som sitter fast i en snödriva så att du får kalla på bärgare och ersättningsbuss.
Vill man att folk ska åka mer kollektivt så måste man göra det enklare, bussen ska gå dit man vill åka, när man vill åka. Vi är väldigt många som jobbar "icke-kontorstider"...


Sen så kan jag för mitt liv inte begripa varför allt ska kläs i genus-dräkten. Snöröjning har med trafiksäkerheten att göra, ingenting annat.
Jag kan hålla med om att framkomligheten på gång- och cykelbanor ibland är under all kritik, men man kan ju inte ta allt på en gång.

Helt klart är dock att vägar som leder till arbetet för oss som börjar jobba flera timmar innan kommunala tjänstemän har fått i sig sin första latte bör få hög prio. Då kan jag samt mina manliga och kvinnliga kollegor börja generera skattepengar, ni vet det där som driver runt samhället...

Men för att vara säker på att ta mig fram då så får jag väl (som det svin mitt kön gör mig till) skaffa något bensinslukande fyrhjulsdrivet monster till bil gissar jag.



Apropå politiker så anser ju många av dem inte att skattepengarna är någonting som man har fått medborgarnas förtroende att förvalta utan att dessa är personliga fickpengar som man kan bränna på allt möjligt galet.
Sidan "Slöseriombudsmannen" gräver lite i detta fenomen.
Underhållande och djupt tragiskt.

http://sloseriombudsmannen.se/

Cheers.

Det var visst något partaj igår...

En frälsning till frukost?

"Religion är som ett opium för folket" är ett citat som tillskrivs Karl Marx och det får man väl betrakta som det vettigaste han någonsin har hasplat ur sig...

Jag betraktar mig som ateist men erkänner att jag kan ändra mig om jag skulle bli överbevisad, vilket tack och lov inte känns direkt sannolikt.

Jag tror inte på konceptet "intelligent design" av en eller flera skapare då det känns extremt ologiskt. Vidare så förstår jag inte hur en "gud" som är så god och vis kräver lydnad och offer (getter, oskulder, varenda söndagsmorgon etc...) eller kräver att man ska avliva alla som råkar hålla på ett annat lag.
Jag är medveten om att religioner skänker många människor hopp och tröst, men om man jämför med allt våld och lidande de har åstadkommit så känns det ändå som ett ganska kasst koncept.

Jag brukar säga att folk får tro på vad de vill så länge de inte skadar någon annan, försöker förändra samhället efter sina medeltida värderingar eller försöker pracka på mig någonting jag inte vill ha.

Följaktligen avskyr jag religiösa dörrknackare och har ibland snäst av dem på ganska okristliga sätt.
Men i förmiddags ringde Jehovas på och den här gången försökte jag resonera med dem lite.


Jag sa att jag vill bilda mig en egen uppfattning och inte köpa ett färdigt paket, oavsett om paketet är märkt med ett kors, en halvmåne, en stjärna eller vad det nu må vara.
Min tro (om jag skulle ha en) är ju någonting jag har för min egen skull och inte för att någon annan har beordrat mig att tänka på ett visst sätt.

De båda herrarna höjde då upp sin bibel och förkunnade att "det här är den enda sanna vägen till frälsning", varpå de fick min dörr i ansiktet.


Att prata med sådana där som att försöka resonera med en rasande björn samtidigt som man är insmetad med honung...

Tomteläsk?

Den svenska jultomten är en blandning av folktrons gårdstomte/hustomte (som var en vresig jävel som man gjorde bäst i att hålla sig väl med - därav gröten) och den amerikanska Santa Claus som dök upp i mitten av 1800-talet och inte som många tror en figur som först dök upp i en Coca-cola reklam.

Bilden av tomten cementeras bla. i dikten "The Night Before Christmas" från 1823 och finns tecknad i en dagstidning från 1863. Coca-Cola uppfanns 1886 dess och inflytande på bilden av tomten ligger mer i att tecknaren Haddon Sundblom (född i USA men med finsk far och svensk mor) gav det amerikanska folket en konsekvent bild av tomten under en 30-årsperiod och på så sätt standardiserade dennes utseende.

Men det hindrar inte läsk-koncernen från att köra vidare på det konceptet år efter år. 


Jag besökte min lokala kvartersbutik nyss och där var visst julstämningen på topp. Man noterar det då det står ett berg av Coca-Colaflaskor mitt i vägen och en stor affisch förkunnar att tomten minsann livnär sig på denna dryck. Själv blir jag lite kluven.
Jag vet nämligen inte om jag ska irritera mig över att de försöker konkurrera ut julmusten varje år, eller om jag ska imponeras av att en person med tomtefars BMI för en gångs skull får synas på reklamaffischer.


Eftersom jag har en rondör som påminner om tomtens (och känner mig ganska snäll) så har jag funderat på om det där kanske vore en karriär för mig. Frågan är bara vad jag skulle göra årets övriga månader?

Julmusten slår Colan på alla punkter utom en, det är nämligen stört omöjligt att blanda drickbara groggar på julmust. Men det argumentet lär jag inte få se på en affisch i närbutiken...

Kvack...

I fredags samlades vi några gossar hemma hos mig för ett par öl och lite skitsnack. Vi tittade på närmare 20 år gamla bilder som jag har skannat in och tog visst moderna versioner av några...

På något märkligt sätt så smyger sig den där jävla ankan in på en del bilder, nästan som om den skulle ha ett eget liv. Jag funderade på om jag skulle starta en fotoblogg med den gula lilla krabatens öden och äventyr, men kom på att springa runt överallt med en stor badanka kan vara det som slutligen placerar mig i en madrasserad cell.

Det var för övrigt ungefär 30 år sedan som jag senast hade en badleksak av plast, men man ska visst ha barnasinnet kvar sägs det.

För en stund sedan roade jag mig med att gå igenom skräppostmappen på ett mailkonto jag sällan använder.

Förutom de vanliga erbjudandena om att köpa Viagra och collegediplom så fanns det ett mail från en rysk dam.
"... I can send my face on mail..." stod det bland annat.
Det är trevligt när folk bjuder på sig själva, men sist jag kollade stod det inte Hannibal Lecter på min brevlåda...

Leende kolsvarta nyllen...

Nu för tiden går det knappt en dag utan att man får läsa i tidningen om hur trångsynta och fördomsfulla vi infödda nordbor är. Det är ett mantra som ständigt hamras in i våra huvuden.

Listan över allt som är fult är ganska lång och innefattar de flesta av våra klassiska traditioner samt glassar, godispåsar, bakverk, serieböcker osv. osv.

Nu kan vi även lägga pärlplattor till listan, åtminstone om man av pärlorna gör svarta leende ansikten.

Det är butikskedjan Åhléns som dragit tillbaka 650.000 exemplar av sin julkatalog då ovanstående bild smugit sig in. Några lättkränkta och högljudda personer har klagat och nu trycks hela upplagan om.
I mitt stilla sinne undrar jag hur vettigt det är sett rent ekonomiskt och miljömässigt...

Sen så kan man ju tycka att den som vill vara en godhetsapostel och göra världen till en bättre plats exempelvis kunde skänka en tusenlapp till nödlidande på Filippinerna i stället för att oja sig över vilken färg på ansiktet en jävla pärlplattefigur har...

Sverige är verkligen dårarnas paradis på jorden och jag sitter och klurar på vad som är nästa föremål, figur eller företeelse som ska gå till slakt.

En stark kandidat borde vara själva jultomten.
Vid en första anblick så verkar han ju vara en politiskt korrekt motsägelse då han är en god vit man, men när man tar med i beräkningen att han företrädesvis ger gåvor till kristna barn i västvärlden så framgår det vilken fördomsfull och diskriminerande skitstövel han måste vara.

Sen så använder han sig av ett antal renar vilket kanske är kränkande mot samer och hans veritabla armé av dvärgar som arbetar under slavliknande förhållanden kan ju vara någonting för de småväxtas riksförbund (om ett sådant existerar) att kika närmare på.
Tomtefars färdmedel tycks fungera utan utsläpp (undantaget den mängd gaser som åtta renar fiser ur sig), men hur är det ställt med inleveranser och annat som hör till när man har en stor fabrik i ett så känsligt ekologiskt område som Arktis?
Många frågor blir det...


Nåväl, jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller bara skynda mig att köpa pepparkakor medan jag kan...

Another day in paradise...

De senaste arbetsveckorna har varit kantade av problem med en peak under torsdagen då det verkligen kändes som om mitt huvud skulle explodera. Fredagen blev lugnare men på grund av allt strul så blev fick vi lov att jobba även idag.
Här är en sammanfattning av dagen.

06:00 Stämplar in.

06:30 Får det stora nöjet att ringa att väcka en av programmerarna och lite försynt fråga vad i helvete de har ställt till med. (Man mår bättre när man får avreagera sig lite.)

07:00 Problemen avhjälpta efter en lätt irriterad telefonkonferens. Det var mest jag som var irriterad...

10:30 Trucken havererar lastad med 2400 kg industrirobot.

11:20 Problemet löst med hjälp av travers, spett och en rejäl portion ilska.

14:20 Stämplar ut.

14:45 Hemma och överväger att spola i mig en stor grogg.

Arbeit macht...

To boldly go where no package has gone before...

Jag blev som sagt ett år äldre igår och i morse fick jag ett paket på posten. Jag har nätshoppat lite och väntar på paket så jag blev inte förvånad över att få en avi.
Desto mer förvånad blev jag över paketets storlek och innehåll:

Jag gillar förvisso att läsa, men Star Trek hamnar ganska långt ner på listan över litteratur som tilltalar mig.

Det där kan i och för sig vara payback för någonting som jag har gjort tidigare - man kan ha roligt mha. Posten ibland - men just nu sitter jag och kliar mig i huvudet rejält.
Vilket inte är så bra med tanke på hur lite hår jag har kvar...

Boken är för övrigt sliten vilket tyder på att någon har läst den flera gånger. Det övergår verkligen mitt förstånd... :)

Kaboom...

Vissa veckor är man mer hålögd än andra...

Den här veckan har inneburit en massa krångel på jobbet. Allt strulade, kort sagt.
Jag blev varse om problemen förra lördagen då jag blev väckt 09.30 av att det var ett herran liv på både mobil-och hemtelefonen. Det var mina kollegor och min chef som ringde och jag var för tillfället höggradigt bakfull.

När jag hade piggnat till så trampade jag iväg till jobbet och fick omfattningen klar för mig. Min insats den dagen fixade ingenting, men vi kunde snabbt utesluta några felkällor. Alltid något...
Så under veckans inledning har det varit ganska drygt, jag har vid flera tillfällen velat ställa mig och banka pannan i tegelväggen tills antingen den eller skallen hade gett med sig och varje arbetspass har känts dubbelt så långt.

Men det kanske är som så att jag anstränger mig för mycket för att få sakerna att fungera, vilket egentligen inte är just mitt jobb. Resultatet blir bara att jag blir osedvanligt trött och grinig på fritiden.

Under fredagen hade det mesta löst sig, även om vissa bekymmer kvarstår. Ett av dem är ett krånglande datorsystem där lustigkurrarna till programmerare har ordnat så att en bild på en atombombsexplosion fyller skärmen när någonting i processen går riktigt fel.
Så inom loppet av en timma hade jag blivit "nukad" fyra gånger och kände att det nästan började hetta lite i ansiktet...

Även denna lördag bjöd på arbete. Lönen kommer nog att bli trevlig, men det kommer att ta en stund att bli pigg igen tror jag. Just nu hetsdricker jag kaffe för att försöka orka med någon form av socialt liv.


Apropå ingenting så fyller jag år till veckan. Sånt där har tappat sin tjusning med åren och nu för tiden så konstaterar jag bara att det är ett år närmare pensionen eller kistan, vilket av dem som nu kommer först...
Men ändå, yaaaay for me...

Det blev en helg igen...

... och jag kände mig lite tråkig och fyrkantig så för att åtgärda detta så blev det lite dricka och en krogsväng. Som om jag inte vore rund nog som det är redan....

 

 

 

Hej måndag...

Den varma och färgglada hösten är över nu och vintern är i antågande med stormsteg. I förra veckan fick vi en försmak av eländet då den första snön föll. Den låg förvisso bara kvar i några timmar, men det är hög tid för både täckjacka och vinterdäck nu.
Det var nog bra att jag tog mig ut och fotograferade lite förra helgen då det var fint.
Nu knackar kung Bore på dörren och han är en lika stor skitstövel som vanligt.


Det är för övrigt måndag idag, någonting som jag blev varse i förmiddags.
Jag hade tvättstugan och noterade till min stora (not) glädje att en av maskinerna hade vägrat tömma och stannat mitt i programmet. Allt var dyngsurt och fullt med tvättmedelsrester.
Det fanns inte tid att köra det igen i den andra maskinen då jag började få brådis iväg till jobbet. Det var bara att hänga upp kläderna över badkaret, felanmäla och boka en ny tid.

Min jobbarkompis frågade varför jag inte köper en egen maskin och jag svarade att det dels skulle bli väldigt trångt i mitt badrum då samt att en del av poängen med att hyra sin lägenhet är att man inte själv behöver stå för vitvaror o dyl.
Men jag har kanske missuppfattat saken...


I övrigt händer det inte mycket här, förutom att jag funderar på om jag inte är lite för gammal för att ha en blogg. Eller så saknar jag bara vettiga saker att fylla den med för tillfället.
De senaste veckorna har jag vart snuvig och även dragits med en knäskada av okänt ursprung. Detta i kombination med vad jag måste klassa som en mild höstdepression har lett till att jag har varit trött, oengagerad och omotiverad att ta mig för någonting annat än att ligga i soffan och glo på tv ett tag.
Men det löser sig säkert, det blir ju ljust igen om ett halvår eller så...

Ett annat alternativ är att jag helt enkelt bara är gammal, bitter och desillusionerad. Vem vet, den som lever får väl se.

Lite mer höstfärger

Under veckan har jag smugit runt och knäppt några bilder och lekt lite med. Det gäller att passa på under den korta perioden då det är färgglatt ute. Här är några exempel:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lördag

Igår hamnade jag på en liten fest. Det var trevligt även om det där med Shots-Geni var en mindre genial idé...

 

 

En söndagspromenad

I eftermiddags spatserade jag runt lite och beundrade höstens färger. Jag ställde bilen på jobbet - hoppade ut gladare än normalt - och gick en sväng i omgivningarna. Tyvärr så började det blåsa lite för mycket för den typ av experimenterande som jag hade tänkt, men några bra bilder blev det i alla fall.

 

 

 

 

 

Hösten...

... är fylld av varma färger som livar upp även den tristaste betongen. Det räcker med att gå en sväng runt kvarteret hemma för att få ta del av det vackra.

 

Att allt det fina snart ligger i en brun hög på marken och att det ligger 4-5 månader av kyla och mörker framför oss är det lätt att glömma ibland. :)

Hipp, hipp...

Igår firades det att en kompis fyllde 40 så det blev en sväng på stan. Vi åt och drack gott (och dyrt) och hann även med en liten efterfest. En lyckad afton.

 

 

 

 

 

 

Jag fick för övrigt med mig en liten kompis hem. Taxichaufförens min var obetalbar. :)

Stilla morgonstund...

Nu är jag måhända en lat och bortskämd person, men när jag jobbar kvällsskiftet så vill jag gärna sova till åtminstone åtta på morgonen och vakna av mig själv eller till klockradion. Inte av en scen ur Motorsågsmassakern.

Jag bor en halvtrappa upp och har haft ett buskage utanför kök och sovrum. Detta har dämpat ljud och insyn så jag har vart ganska nöjd med dess placering. Men tydligen så ville inte fastighetsägaren ha buskaget kvar så i tisdags morse så väcktes jag av att två herrar sågade ner det med motorsåg. Prick 07.00 började de och jag fick ett abrupt uppvaknande.

Märkligt nog så kunde man inte avlägsna allt under samma arbetsdag så i morse - återigen 07.00 - så väcktes jag av en grävmaskin utanför mitt sovrumsfönster. När man har en halvdassigt isolerad tegelvägg mellan sig och en vrålande dieselmotor så är det lite svårt att somna om.

Nu inser jag givetvis att man inte kan ta hänsyn till alla människors arbetstider, men nog tycker jag att de hade kunnat klämma i sig en mugg morgonkaffe till innan de började väsnas. För mig blev det ett flertal innan jag började känna mig mänsklig...



De senaste dagarna har det varit ett väldigt rabalder om ett register som Skånepolisen påstås ha upprättat över romer.
Jag hade egentligen inte tänkt prata om det, men fick en fråga nyss så jag kan förklara min syn på saken.

Om man nu har upprättat ett register över människor baserat på deras etnicitet så är det givetvis åt helvete fel, men jag är inte övertygad om att så är fallet. Jag tror att DN & co. (som så ofta förr) har valt att lyfta fram en liten del av sanningen och blåsa upp den till groteska proportioner.
Det är enklare (och genererar fan så många fler besök och reklamvisningar) att anklaga polisen för rasism än att utreda hur registren ser ut och om det möjligen kan finnas någon annan logisk förklaring till saken.

Jag antar - vilket till viss del bekräftas av några polisers uttalanden - att det rör sig om en kartläggning av kriminella familjer och deras umgängeskretsar. Vilka folkgrupper som har råkat hamna där känns irrelevant och jag är övertygad om att det inte bara är romer.

Om man har släkt eller bekanta som någon gång har ägnat sig åt ljusskygga aktiviteter så är det ganska sannolikt att man hamnar i någon form av register. Det vore ju närmast tjänstefel att inte kolla upp en misstänkt persons släkt och umgänge.
Jag är förmodligen själv med i någon förteckning då en del bekanta har ställt till med dumheter. Det får jag helt enkelt finna mig i.

Givetvis så drabbas alltid oskyldiga av sådana här registreringar, men om man känner att man har hamnat där och är oskyldig så bör man kanske först rannsaka sitt umgänge och sina släktingar innan man kommer med anklagelser till höger och vänster.

Jag läste även att "Romernas ungdomsförbund" hade krävt 250.000 kronor i skadestånd till alla som stod med i detta register. Det är fascinerande hur ofta folk blir "kränkta" i dagens Sverige och att en större summa pengar alltid tycks göra att allt blir bra igen...



"On the lighter side" så läste jag om en djurpark i England som hade förbjudit besökarna att bära djurmönstrade kläder - leopardtights och liknande - då det tydligen kunde förvirra djuren.

Nu så tror jag knappast att leoparder etc. är så korkade och eventuell förvirring uppstår nog snarare på grund av besökarnas beteende och ljudvolym, samt det faktum att djuren befinner sig bakom galler.

Men om man ska dra konceptet lite längre så måste man ju förbjuda överviktiga kvinnor i gråa kappor eftersom de kan förvirra elefanterna och givetvis hålla kommunala politiker och tjänstemän väldigt långt från apberget...