De kungliga hattarna

De senaste veckorna har tidningarna svämmat över av artiklar om kungahuset, och det lär eskalera ända fram till sommarens bröllop som vi alla stolta skattebetalare ska finansiera.

Jag har alltid ansett att kungligheter hör hemma i sagorna och borde ha avskaffats ungefärligen när ångmaskinen uppfanns men lite kul är det när "de fina människorna" påträffas med fingrarna i syltburken.

Här är en sida av någon som har tagit på sig rollen som kunglig hattmakare.
Designen är riktigt ful, men jag skrattade gott åt bilderna.

http://zverige.com/kingkong/

Vårtecken och ruttet valfläsk

Folk hittar blommor och tranor lite här och var och även jag har sett ett stensäkert vårtecken.
I förmiddags lyckades jag nämligen få årets första myggbett. Den elaka lilla subban smög sig på mig när jag intet ont anande satt på balkongen och drack mitt morgonkaffe. Mitt i pannan slog hon till.
Det gjorde för övrigt även jag så hennes karriär i blodsugarbranschen blev kort.

I går fick jag mig förresten ett gott skratt. Några ungar körde med en radiostyrd leksaksbil på gatan och grannkärringens mops som stod bunden utanför frisören höll på att skälla ihjäl sig åt den. Varje gång bilen åkte förbi så gjorde hårtussen ett utfall som abrupt stoppades av kopplet.
Men skam den som ger sig, den femtiförsta gången man hoppar kanske det där som håller mot glömmer det...
Korkade djur är väldigt roliga när man är nyvaken.


Apropå korkad så läste jag att de "rödgröna" vill höja bensinskatten med 50 öre per liter. Hoppsan, där tror jag att de förlorade en del potentiella väljare, i synnerhet i glesbygdskommunerna.
Om man bor i Stockholmsområdet behöver man oftast ingen bil för att klara sitt dagliga liv. Kollektivtrafiken är ganska bra med pendeltåg och tunnelbana och dagis, skolor etc. ligger ofta relativt nära hemmet.
Har man dessutom tjänstebil och diverse andra förmåner samt en oskäligt hög lön - ja, jag talar om politiker nu - så påverkas man inte direkt av en höjning av bensinpriset.
De verkliga förlorarna finns i de 95% av Sverige som inte är stora städer. Bilen är en nödvändighet för många på landsbygden, på gott och ont.

Miljöpartiet ville höja bensinskatten med 2 kronor per liter vilket får mig att fundera på om inte de är landets mest glesbygdsfientliga parti...

Den rödgröna sörjan vill även satsa på en utbyggnad av kollektivtrafiken. Detta är givetvis bra, men man kan fråga sig vilka som tjänar på snabbjärnvägar som halverar restiden Sthlm-Gbg, jävligt få människor norr om Dalälven är min gissning.

Man vill även satsa på "alternativa" bränslen som etanol och biogas. Det är en god tanke, men man får inte glömma bort att etanolen (och framför allt processen för att framställa den) inte är så miljövänlig som många vill påskina.
Sen så krävs det ju faktiskt att man köper en ny bil, vilket inte speciellt många har råd med.
Jag skulle kunna tänka mig en sådan bil, men jag har ingen lust att skuldsätta mig i 10 år för det. Dessutom så bör det ju finnas gott om möjligheter för tankning vilket inte är fallet nu.

En rejäl premie till den som köper en "miljöbil", eller den som bygger om sin gamla till etanoldrift samt utbyggnad av nätet för att tanka med sådant vore en god idé. Straffskatten på bensin drabbar bara de som redan har det knapert.

Men det är kanske det som är tanken. Genom att tvinga alla som bor i den där ödemarken utanför Stockholms län att flytta så behöver man inte bygga några nya järnvägar där. Ekonomiskt och bra.

Ett exempel vad gäller kollektivtrafik:
För några år sedan så bodde jag på en sida av staden och jobbade på den andra. Jag jobbade två-skift vilket innebar att jag inte kunde ta mig till och från jobbet kollektivt. Den ena veckan kunde jag inte åka dit i tid på morgonen och den andra hade jag inte kommit hem på kvällen.
Och då bor jag i en stad med 130.000 invånare...

Om man såg till att busstrafiken anpassades efter de tider då folk är i rörelse så får man nog fler resenärer.
Då har man underlättat for folk, att bara höja bensinskatten straffar de som inte har några andra möjligheter att ta sig fram.

Det här lasset med valfläsk luktar väldigt illa.

Tuttbävning.

Religiösa fanatiker är fantastiska.
För en vecka sedan så skrev en böneledare i irakiska medier: "Många kvinnor som inte klär sig anständigt leder unga män vilse, fördärvar deras kyskhet och sprider otrohet i samhället, vilket ökar jordbävningar”.

Jag har lite svårt att förstå logiken i det där. Menar han att det är vibrationer från miljontals maratononanerande män som helt tappar fattningen så fort de får se en kvinna som visar mer än ögonen som utlöser jordbävningarna?

I så fall så torde väl islänningarna ha hissat skinn utav bara helvete den senaste månaden.

Nu har det dykt upp reaktioner på det där uttalandet. En amerikansk student kom på idén med "Boobquake", först som ett skämt men nu har 80.000 personer anslutit sig till Facebook-gruppen och några har tänkt göra slag i saken.
En av dem som deltar är ordföranden i föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime, som kämpar mot hedersvåld och annat religiöst vansinne.
Hon är själv född i Irak vilket kanske kan dämpa de grövsta rasismanklagelserna från Aftonbladet & co.

Boobquake går ut på att kvinnor ska klä sig så urringat och "oanständigt" som möjligt. Detta borde då utlösa en jordbävning av bibliska mått.
Om skalvet uteblir så hoppas initiativtagarna att den irakiske böneledaren kommer med en rimlig förklaring till det.

Tja, en förklaring kommer han säkert med men om den blir speciellt rimlig kan man ju fundera över...

Själv så undrar jag mest om de behöver funktionärer och fotografer till denna manifestation? :)

Boobquake anordnas i dag i Stockholm och Malmö kl. 16.30-17.00.

Stop

I morse tog jag en uppfriskande cykeltur och kunde konstatera att minnet av skitdålig 90-talsmusik fortfarande hemsöker staden.

I eftermiddag ska jag på dop. Jag avskyr det mesta som har med religion och kyrkor att göra, men ibland får man bita i det sura äpplet och offra sig lite.

Fredagsölen...

...intogs hos en kamrat. Det var ganska trevligt, vi drack några öl och letade igenom Youtube efter dåliga tecknade barnprogram från 80-talet att skratta åt.
Efter intagen öl blev några hungriga och andra powernappade.

Lite onsdagsgnäll igen

Idag är jag snuvig och kanske lite extra grinig men det känns som ett bra tillfälle att kommentera sin omvärld lite.

Några i min bekantskapskrets har haft följande som status på Facebook idag:
"Sätt de gamla i fängelse och de kriminella på äldreboenden! Så får de gamla möjlighet till bad, hobbies och utevistelse. Ingen kan stjäla från dem, och de får pengar i stället för att betala. De kriminella kan få kall mat, inga pengar, vara helt ensamma, få lyset släkt klockan 20:00 och bada 1 gång i veckan (max)!"

Det finns egentligen ingenting att tillägga till det där. Man kan konstatera att brott lönar sig och ett helt liv av hederligt arbete straffar sig.


Jag läste i VLT att Västerås kommun ska placera 15 "ensamkommande flyktingbarn" i staden. Några av barnen placeras i Iggebyvillan och några i fem stycken bostadsrättslägenheter som kommunen köper in.
För detta går det åt 15 stycken heltidstjänster (dygnet runt-bemanning). Integrationssekreterare, kock, fritidspedagog och tolkar för somaliska, arabiska och dari (en dialekt i Afghanistan) är några av de tjänster som ska tillsättas.

15 anställda på 15 "barn". Jag skriver barn inom citationstecken eftersom många av de som ska tas emot är "pojkar i övre tonåren". Pratar vi 18-19 åringar så är man då "man" och inget annat.

Nåväl, 15 på 15 ger ett förhållande personal-brukare på 1:1. I skolan går det en lärare på 25 elever och i äldreomsorgen ligger den siffran gissningsvis på 1:50.

Jag säger inte att vi inte ska ta emot folk, men resursfördelningen är lite skev när man drar in på de gamlas mat eftersom kommunen inte har råd.

Läs här om 87-årige Arvid som numer får ett halvt ägg i stället för ett helt till frukost.
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article51438/87-arige-Arvid-far-halvt-agg.html

Kommunen skulle som sagt köpa in fem lägenheter för att hysa in några av dessa personer i. Detta får mig att tänka på en annan händelse.
För en månad sedan höggs en man ihjäl med kniv i en lägenhet i stan. I lägenheten befann sig då även bland annat den avlidnes sambo som råkar vara en bekants bekant. Hon mådde av förklarliga skäl inte speciellt bra efter den händelsen och eftersom lägenheten var en brottsplats så fick hon inte bo där under ett par dagar och heller ej hämta pengar, kontokort eller kläder.
Vad gör man då?
Jo, man vänder sig till socialen. De kunde vaska fram en plats på ett vandrarhem i en kommun några mil bort.
Där var det inte tal om nyinköpta lägenheter eller dygnet runt-stöd.
Men det är väl klart, att se sin livskamrat huggas ihjäl framför ögonen är väl inga "särskilt ömmande skäl" som det så fint heter när man ska motivera flyktingmottagande.
Har man arbetat och betalat in till systemet under större delen av sitt liv så får man vackert förlita sig på släkt och vänner om man hamnar i knipa.


Jag läste även om rättegången i det välkända "Landskronafallet", där en 78-årig kvinna avled efter att ha misshandlats av en 23-årig man eftersom kvinnan och hennes make hade tutat på mannen på en parkering då han stod i vägen.
Den preliminära obduktionsrapporten visar att kvinnan hade ett åldersförändrat blodkärl som brast och orsakade en hjärninfarkt.
Advokat Leif Silbersky (som väl aldrig har försvarat en hederlig människa) anser att händelsen inte ska rubriceras som ett grovt brott.
Rubriceringen nu är grov misshandel och grovt vållande till annans död, men enligt Leffe så var det en "olyckshändelse".

Min högst lekmannamässiga åsikt är att eftersom tanten troligen hade varit i livet idag om hon inte hade fått på käften av mannen så är misshandeln den utlösande faktorn. Det borde rubriceras som dråp eftersom man borde inse att om man klappar till en nästan 80-årig tant så får det med stor sannolikhet allvarligare följder än om man hade gett en 20-åring samma behandling.
Om tingsrätten väljer att gå på "Leffes linje" så visar man återigen hur lite ett liv är värt och att det tydligen är helt ok att misshandla pensionärer eftersom de ändå ska dö relativt snart.

Men med tanke på hur lite resurser det satsas på äldrevården så vore det kanske en idé att försöka bli ihjälslagen av någon när man börjar bli till åren. Då får man åtminstone dö mätt...

Måndag igen

Så var det måndag igen då.
Jag var tillbaka på mitt arbete halv sex i morse, trött som ett as. Det gick åt både kaffe och den där häxbrygden man enligt reklamen får vingar av för att jag skulle hålla mig vid liv.

Back i business som sagt även om jag nu tydligen ska lånas ut till två olika avdelningar denna vecka, två dagar på varje ställe.
Jag har lite svårt att se poängen med det, men det är väl kanske som så att man i vissa fall som chef bestämmer bara för bestämmandets skull.
Jag känner mig lite som en fotboll som sparkas runt överallt, men så länge som det ger pengar så...

I dag har jag förresten bytt till sommardäck på bilen. Jag tillhör dem som prioriterar att ta kunna ta mig fram och framförallt få stopp på bilen när det är svinhalt ute och inte bekymrar mig så mycket över dessa hemska partiklar som jag tydligen river upp ur gatan.
Med den skatt jag betalar för att få köra på gatan så ska jag få nöta på den anser jag. Dessutom så känns dessa "partikelutsläpp" (i den mån de öht. existerar) ganska fjuttiga jämfört med det som den där isländska vulkanen spyr ut sig för tillfället.
Men eftersom hela världens ekosystem tydligen är beroende av att vi höjer bensinpriset här i Sverige så finns det väl ett samband.
Jag är ju varken riksdagsledamot för miljöpartiet eller chef på Vägverket så jag begriper väl inte hur det där hänger ihop.

Apropå askmoln och flygkaos så så poppade just en jobbarkompis upp på msn. Hon sitter fast i Turkiet och skulle få åka buss hem, måttligt nöjd över den saken. Jag målar upp ett scenario av en 400 mil lång resa i en skakig buss utan vare sig AC eller WC bredvid en smällfet karl som inte duschat på två veckor.
Så jag ska kanske inte gnälla... :)

Nu är de fulla igen...

Igår var det dags för en liten fest igen. Vi var ett 15-tal personer som drack, snackade, dansade och hade det allmänt trevligt.
Dans på köksön var strängt förbjudet pga. rasrisk så folk jazzade loss lite på stolarna i stället och drinkmixern väsnades så pass att man var tvungen att ha skydda öronen lite vid baren.
Själv tog jag det väldigt lugnt och satt och smuttade på några folköl.

En picnic

Tidigare idag så packade jag och en bekant med oss en kaffetermos och en bullpåse och for på en liten picnic på landsbygden.
Vi stannade till vid ett hus som för många år sedan inhyste en motorcykelklubb. På väggen fann vi följande uppmaning. Man får anta att det kunde gå åt lite vatten under söndagarnas kollektiva bakrus.

Sedan kikade vi på ett hus med relativt öppen planlösning.

I garaget stod en gammal trotjänare som nästan såg lite ledsen ut över att inte få komma ut och ploga längre.
Där fanns även några burkar med mysko innehåll och på bakgården fanns det tvättmöjligheter.

Men jag struntar nog i att flytta in. Det verkar dyrt att få internet ut dit..

En update...

...för den som händelsevis är intresserad.

Mitt tillstånd har förbättrat drastiskt och jag räknar kallt med att vara tillbaka på jobbet på måndag. Jag har planerat att ta det väldigt lugnt i helgen för den som undrar.

Jag har varit ute och promenerat en sväng för att titta på det fina vårvädret. Inte helt fel med lite sol efter 4 månader av snö och kyla.
I vanlig ordning så får man dock sällan vara på bra humör längre än en kvart. Jag lyckas kliva rätt ner i Västmanlands största och kletigaste hundskit och fick försöka skrapa rent min toffla i en kvarvarande grå snöhög.
Hur jävla svårt är det att plocka upp skiten efter sig?
Tror folk att det kommer några små vättar och sopar upp efter dem på natten?

Jag passade även på att lufta bilen lite eftersom den har stått still en vecka. Det blev en åktur till Mekonomen för att inhandla nya torkarblad till strålkastarna, för 170 kronor styck!
Jag var på vippen att fråga expediten om han inte kunde vifta lite med en kniv medan jag lämnade fram pengarna men insåg sen att det nog inte var hans fel personligen att en 15 cm lång gummibit tydligen var värd mer än sin vikt i guld.



Eftersom jag gillar att testa lite olika knepiga läskedrycker så fastnade det en burk "Vimto" på fingrarna för ett tag sen.
Namnet ger associationer till skurmedel eller propplösare och eftersom det tydligen var ett brittiskt påhitt så hade jag förväntat mig en odör av stenkol och ruttna tänder när jag öppnade burken.
Så var dock inte fallet, det smakade i det närmaste ingenting. Enligt innehållsförteckningen skulle det vara hallon och svart vinbär i den, men det torde då vara en tämligen blek variant. Men eftersom mina fördomar om britter säger att de överlag är extremt bleka så passar det kanske in. Jag håller mig dock ifrån den framöver.

Portvinstå...

... är ett gammalt ord för vad jag tydligen har råkat ut för.
Gikt brukar man säga i dag och det har jag nu gått och blivit sjukskriven för.

Den vanligaste orsaken är övervikt och för mycket alkohol (mängden urinsyra i blodet är för hög och det bildas kristaller som ger en inflammerad led).
Så nu är jag sjukskriven en vecka och ska knapra piller mot saken.

Som en kompis så vackert uttryckte det: "Från alkis till pundare efter 10 min läkarbesök".
Tack, det värmde. Vänta en vecka eller två så ska jag komma och sparka dig hårt i röven. :)

Ännu ett "möte mellan människor"

Jag läste följande artikel på nätet nyss och blev lite lätt upprörd.

http://www.friatider.se/gravid-kvinna-sparkades-i-magen-pa-sydpoolen

Det handlar alltså om två trettonåriga gossar "av utomeuropeisk härkomst" som upprepade gånger sparkade en gravid kvinna i magen efter en dispyt om en flytmadrass(!) på ett badhus i Södertälje. Kvinnan upprepade ett flertal gånger att hon var gravid, men det hindrade inte avskummen från att fortsätta.

På grund av gärningsmännens ålder så överlämnas de till socialtjänsten. Med andra ord så får de sitta och hålla en batiktant i handen i tre månader.
Sen är allt bra igen.

Personligen så anser jag att straffmyndighetsåldern bör sänkas till 13 år, det har jag för övrigt ansett i många år nu.
Vid den åldern är man mycket väl medveten om vad ens handlingar kan få för konsekvenser.

Det här är ju i mina och många andras ögon att betrakta som mordförsök (på barnet) som borde rendera i ett kännbart straff.
Tyvärr så fungerar det inte så i Sverige. Personer som begår grova våldsbrott daltas det med till förbannelse, medan man kan springa och kräva skadestånd för alla möjliga inbillade "kränkningar".

Jag måste vara en förbannat konservativ person (troligen tillhörande "ultra-högern") som anser att folk ska bete sig och få kännbara straff om de inte gör det...


Lokala medier har faktiskt rapporterat om händelsen men de stora "drakarna" är tysta.

Det är väl i vanlig ordning synd om förövarna, det är ju den "strukturella rasismen" som genomsyrar det svenska samhället som orsakade incidenten får man anta.

Tänk om det hade varit två svenska pojkar som hade behandlat en muslimsk kvinna på det där sättet. Då hade Aftonbladet & co skrikit som stuckna grisar om "rasistdåd", "SD-sympatier" etc. och Mona Sahlin hade stått iklädd slöja och pratat om "alla människors lika värde".

Nu var det tydligen tvärt om så då håller man tyst.
Det var väl precis som med fallet med dödsmisshandeln i Landskrona en "olyckshändelse".
Eller som en sopa till journalist på Expressen så poetiskt uttryckte det: "Ett möte mellan människor".

Jag tror fan att jag måste gå och spy...

Mera brännvin...

... var en av hans mer kända låtar, den gode Errol Nordstedt.
Eller Eddie Meduza som han oftast kallade sig.

Den 17:e Januari 2002 avled Errol i sitt hem till följd av ett långvarigt alkoholmissbruk. Hans sista konsert gick av stapeln på krogen Bankiren i Västerås 1½ vecka tidigare, den 5:e.
Jag var där, mer eller mindre av en slump eftersom det rådde delade meningar bland mina bekanta om var vi skulle gå den kvällen. Jag och några till gick och lyssnade på Eddie och det ångrar jag inte. Man kan tycka vad man vill om hans musik, men han blev en legend i musik-Sverige och har haft mer inflytande än vad många tror.

I kväll såg jag dokumentären "Eleganten från vidderna" om hans liv. Den var klart intresssant, en kringflackande barndom med en alkoholiserad mor och våldsamma styvfäder lade grunden till ett tragiskt liv som ändå till slut skänkte många glädje. Errol själv var urfattig när han dog eftersom skivbolagsbossen Bert Karlsson satt på alla royalties.

Jag tänker sticka ut hakan och påstå att den gode Errol var ett offer för den svenska politiska korrektheten. Många av hans låtar handlade ju om sprit, sex och annat som man inte fick tala högt om i DDR-Sverige på 80-talet. Ni som var med då minns att det var Herreys och Carola vi skulle lyssna på, det var tydligen bra musik för goda socialdemokrater...

Tre käcka gossar i förgyllda tofflor och en liten religiös sångfågel. Det var grejjer det. Då gick det ju inte an att folk lyssnade på en halvfet bonnlurk som sjöng om att han ville knulla brudar i sin EPA-traktor och liknande.
Så hans musik fick inte spelas i radio och tv.

Detta gjorde dock ingenting för hans publik eftersom skivor och kassetter såldes via postorder och konserterna var utsålda.
Samtidigt dök det upp låtar som starkt kritiserade och hånade politiker. "Såssialdemokraterna" och "Torsten hällde brännvin i ett glas åt Karin Söder" för att nämna några exempel. Det är knappast svårt att förstå varför han skrev sådana.
Det politiska etablissemanget lyckades inte tiga ihjäl "snusk-gubben" och nu började han dessutom håna dem i sin musik.
Olof och Karin måste ha varit vansinniga.

Det som inte alla vet är att Errol komponerade mycket mer musik än bara "snusk och brännvins-låtarna". Han skrev bland annat mycket musik åt olika svenska dansband. Hans alster har hamnat på Svensktoppen några gånger, bland annat med gruppen Lasse Stefanz.

Han skrev även spirituella låtar, "Spirit in the sky" etc. och en del visa. Med mera med mera...

Han var i det närmaste ett musikaliskt geni, men det var givetvis som Eddie Meduza han blev mest känd och älskad i folkparkerna och bilarna. Under en epok i Sverige som präglades av präktighet nästan som på 50-talet så utgjorde han en motpol mot det musikutbud som spelades i monopolradion.
Under de första två tredjedelarna av 80-talet fanns det inga andra radio- och tvkanaler i Sverige än de statliga och där kunde man ju inte spela något anstötligt.
(Reklamkanalerna av idag är väl inte så mycket bättre egentligen, men ribban ligger högre nu än vad den gjorde 1985.)

Mycket tyder på att den gode Errol troligen hade supit ihjäl sig förr eller senare ändå, men min teori är att hans ständiga bråk med myndigheter och politiker (som hatar sådana som säger emot) så hade han kanske levt ett tag till.

Så lite konspiratoriskt så skulle man kunna uttrycka det som så att han sakta giftmördades av det politiska etablissemanget.
Låter det överdrivet och långsökt?
Visst är det så, ungefär lika vansinnigt som teorin att Christer Petterson sköt Palme...

Folk får kalla mig konstig men jag har alltid gillat Eddie Meduza. Delvis för att han var en stor musiker som gjorde många bra låtar i eget och andras namn, och delvis för att han var en nagel i ögat på den politiska korrektheten.

Och sådant har jag alltid gillat.

PK-media når nya bottennivåer.

Ibland tror jag stenhårt på att jag kommer att avlida av en hjärtattack innan min 40-årsdag. Inte på grund av hårt leverne, utan tack vare de ständiga blodtryckstoppar som uppstår när jag läser Aftonbladet & co på nätet.

I veckan blev en 78-årig kvinna i Landskrona ihjälslagen på en parkering eftersom hon och hennes make tutade på en annan bilist som stod i vägen. Detta "kränkte" tydligen gärningsmannen så mycket att han var tvungen att grovt misshandla det gamla paret. Kvinnan avled senare av sina skador.

Till saken hör att gärningsmannen var av "utländsk härkomst", närmare bestämt palestinier, samt att Sverigedemokraterna fick 25% av rösterna i förra kommunalvalet i Landskrona.
Nu gör Aftonbladet, TV4 etc. årets märkligaste koppling.
Man publicerar en rad artiklar om hur segregerat och rasistiskt Landskrona är, samt att gärningsmannen är "dömd på förhand" av många i lokalbefolkningen.

Man skriver även om att det har dykt upp några "hat-grupper" på Facebook och att familjen känner sig hotad.

Ingenstans skriver man om sorgen som drabbat den andra familjen, där en gammal kvinna blev brutalt misshandlad till döds på en parkeringsplats. Själva brottet försvinner av någon märklig anledning när man vevar igång den stora "alla svenskar är rasister" - grammofonen.

Givetvis så är dessa "hatgrupper" helt förkastliga och bör plockas bort omgående innan någon idiot får för sig att göra något dumt.

Media publicerar inte namnet på gärningsmannen eftersom han inte är dömd ännu. Detta är en bra inställning, men de är inte alltid så konsekventa när det gäller den saken.
Mats Alm, Anders Eklund och Niklas "Hagamannen" Lindgren är tre exempel på personer som har begått avskyvärda brott och hängts ut av media långt innan de blivit dömda.
Det dök även i dessa fall upp en hel hög med "hatgrupper", men vad jag minns så har inte Aftonbladet ondgjort sig nämnvärt över dessa.

Hur kan det komma sig egentligen?
Kan det ha att göra med det faktum att dessa tre är infödda svenskar?
I så fall så rimmar det ju jävligt illa med mantrat "alla människor är lika värda" som rapas upp av media hela tiden.
Var den gamla kvinnans liv mindre värt för att det var en utländsk person som slog ihjäl henne?

För övrigt så höll gärningsmannens familj en presskonferens där man bland annat sade: "Olyckshändelsen orsakade en enorm sorg i vårt liv"
Man kan ju lite spontant tycka att om man betraktar den där händelsen som en olyckshändelse så har man en jävligt skev verklighetsuppfattning, men vad jag kan se så har inte Aftonbladet & co kommenterat saken.
Så det är väl helt i sin ordning...

Das Påskhelg

Då har det druckits Påsk igen.
I fredags var jag på en mindre fest. Det är tråkigt när folk som ska komma bangar ur, men vi som var där hade trevligt.

I lördags blev det en sväng till puben med några kamrater och en liten efterfest. Jag kan idag konstatera att det inte var årets ljusaste idé att spola i sig starksprit kl 04 på morgonen...

Råby part 2

Hur blev det sen då?

Jo, det gamla centrumet från 60-talet revs och ett nytt byggdes upp.
Det blev en ful koloss i glas och vit puts med två pizzerior, en kiosk där man kunde spela bort socialbidragen, en ödslig korridor och den nya ICA - butiken. Hälften så stor - Dubbelt så dyr.
Byggnaden påminner om en strandad finlandsfärja mitt på en grusplan. Det har nu gått åtta år sen man smällde upp det och ännu så ser omgivningarna ut som ett månlandskap.

Utanför skrytbygget finns en bankomat som på lördagskvällarna har två köer: en med folk som ska ta ut sina pengar och en annan med folk som ska råna dessa för att köpa dagens dos heroin eller en ny skinnjacka att impa på polarna med.

Blev det så fantastiskt bra då?
Nja, Råby centrum tilldelades utmärkelsen "Årets stadsdelscentrum".
Enligt tidningen så skulle glas- och stålklumpen vara en god förebild.
Jag hävdar dock att påståendet att Råby är en förebild är lika absurt som att påstå att Adolf var vår tids störste humanist.

De enda människor som har haft Råby som förebild återfinnes i fängelset där de med tårar i ögonen berättar sina barndomsminnen: "Jag minns hösten -81 då jag stal min första Amazon utanför Konsum".

En av de mer ökända gatorna i området, "Råbykorset" döptes om till "Kungsfågelgatan". Anledningen till namnbytet var att detta tydligen skulle höja statusen på området. Själv så var jag en smula tveksam till detta då invånarna förblev desamma.
Men man kanske skulle gå ett steg till och döpa om hela området till "Djursholm", då måste ju allt bli jättebra?

Något år senare rapporterades det om skottlossning på sagda gata. Det märkliga var att det stod under rubriken "Nyheter" i tidningen. Det känns som att det mer hör hemma i den dagliga händelsetablån. En "drive-by" borde man kunna klämma in mellan 19.30-våldtäkten och happy hour hos Hasch-Harry, (en feting till smala priser).

Lite senare kunde man i tidningen läsa: "Råby på Sveriges svarta lista" Råby hade tydligen hamnat på 24:e plats på en lista över Sveriges sämsta bostadsområden. "Ghettotoppen".

Det måste ju svida lite för politikerna att trots deras ansträngningar för att sänka status och levnadsstandard här så kom det inte in på 10-i topp. Skäms på er...

Men det är väl bara att bryta ihop och komma igen,
nästa år så lägger de ner fler serviceinrättningar,
höjer hyrorna (så att soc får pröjsa mer) och stänker
på ett lager färg till på centrumet. Det borde göra susen.
Då kan 08-orna ta sig i baken. Vi ska toppa Rinkeby...


Förrförra sommaren precis efter flytten bort från området så skrev jag följande:

När jag vaknade i morse och klev ut på balkongen blev jag nästan skräckslagen. Jag hörde fågelkvitter istället för sirener och såg en äldre dam som rastade sin hund i stället för två pundare i en snodd Opel och ett koppel polska horor och deras hallickar. Jag kände doften av blommor i stället för hasch och T-sprit.

Jag försökte gnugga grustaget ur ögonen när jag insåg vad som hade hänt;

JAG BOR INTE PÅ RÅBY LÄNGRE!!!

Flyttlasset har gått bort från misären och jag kommer inte att sakna det ett jävla dugg.