GNÅ...

Det kom lite snö till slut ändå. För min del får den gärna ligga någon vecka, sen vill jag ha vår. :)
Gott nytt...

En kort annandagspromenad...

... i ett inte helt juligt väder.

 

 

 

 

 

 

 

 

Bzzz...

Det finns olika tekniker som kan få en att känna sig bättre till mods i vissa situationer, ett exempel är att föreställa sig att publiken är naken om man ska hålla i en presentation och ogillar att tala inför folk.

Själv så avskyr jag att åka och handla på stora shoppingcenter när det är som mest folk där, så dagens tripp till Erikslunds köpcenter såg jag fram mot på samma sätt som en rotfyllning.

Jag har dock kommit på att om jag föreställer mig att jag har en gigantisk "bugzapper" med mig - för att åtminstone mentalt kunna bränna mig en väg genom kött-tsunamin - så känns det genast mycket bättre.

 God Jul förresten. :)

The spirit of the season...

Eller nåt. Jag har åtminstone julpyntat min balkongälg och bakat pepparkakor. Dessvärre så råkade jag bränna en hattifnatt, men det är smällar man får ta.

 

 

 

I dag på eftermiddagen den 20:e December så var det förresten 13 grader varmt ute...

För ett tag sedan...

...kunde man sitta på en brygga en kväll och filosofera. Just nu känns det som ett par tre evigheter sen...

Varde ljus...

Jag tillhör definitivt inte de mer inbitna julfirarna, men jag uppskattar god mat, en stunds ledighet från jobbet och faktumet att alla dessa små lampor och stjärnor lyser upp den mörka årstiden.

Sen så är ju en del av de svenska jultraditionerna under attack sedan några år tillbaka då pepparkaksgubbar etc. visst kan anses vara "kränkande" - hur fan man nu får ihop den ekvationen - och då kan jag känna att de kan vara värda att slåss för.
Inte för att jag nödvändigtvis vill förvandla mitt hem till någonting ur en Disneyfilm, utan för att jag ska få behålla rätten att göra så om jag skulle vilja...

Nåväl, årstiden till ära så spände jag idag upp min ljusslang på balkongen. Den är inköpt på billighetsbutiken Rusta för tre år sedan så bara faktumet att den fungerar än idag är kanske värt att imponeras av och fira lite?

November...

... är inte en höjdarmånad för att fotografera - eller uppehålla sig utomhus överhuvudtaget - men en liten promenad kan man ändå kosta på sig.

 

 

 

 

 

 

 

 

Naivitet var det ja...

Det har väl knappast undgått någon att terroristorganisationen IS förra helgen genomförde sex koordinerade attentat i Paris som sammantaget krävde drygt 130 människoliv, samt att tio personer har gripits på ett asylboende i Boliden misstänkta för kopplingar till sagda organisation.

Sveriges statsminister konstaterade i ett tal att: "Sverige har varit naiva..." när det gäller det totalt okontrollerade inflödet av människor vars eventuella kopplingar till terroristgrupper man inte känner till samt den radikalisering av ungdomar som sker i storstädernas förorter.


Nej du din dumme fan, det är inte "Sverige" som har varit naivt. Det är din regering och dess föregångare allt sedan åtminstone 1980 som fullständigt har blundat för alla varningstecken och istället ägnat all sin kraft åt att bespotta de som har försökt stämma i bäcken eller ens föra ämnet på tal.
De som har haft synpunkter på den förda politiken har kallats för "rasister", "mörka krafter" och allsköns andra nedvärderande och generaliserande uttryck. De har även fått löpa gatlopp i media och fått problem med sina fackförbund. Det där med åsiktsfrihet har aldrig varit högt på agendan i det moderna Sverige.


Det är även ni som har lagt ner i princip allt som har med försvaret att göra, både militärt och civilt.
Borta är förmågan att kunna mota bort ett anfall ( fyra startklara jaktplan räcker faktiskt inte riktigt till... ) och även de stora förråd av bränsle och livsmedel som skulle användas om landet blev avskuret från omvärlden tillhör numera historieböckerna.

Världen blev ju visst ett enda stort saftkalas efter Sovjetunionens fall, eller vad säger ni i Ukraina..?


Men visst, varför ha ett försvar mot en yttre fiende när man importerar dem direkt in i samhället istället?

Nu så säger jag givetvis inte att alla människor som kommer hit är onda - det vore ett ganska absurt uttalande - men det känns faktiskt väldigt viktigt att veta vad det är för människor vi ger husrum.
Man måste förvissa sig om personens bakgrund och veta om det finns en brottslig historik, psykiska problem eller kopplingar till terrornätverk i "bagaget".


Som det är nu så får man vara beredd på att visa legitimation för att köpa snus eller energidryck på Konsum, medan det går alldeles utmärkt att knalla över Öresundsbron med hela ryggsäcken full med Semtex bara man hävdar att man är "flykting".

Då är det någonting som är väldigt skevt...


"Kan det hända i Sverige?" frågar sig tidningarna morgonen efter dåden i Frankrike, och med tanke på ovanstående så är svaret att det med ganska stor sannolikhet kommer att hända här - igen.

Jag skriver "igen" för att massmedia tycks ha glömt mannen (eller vad man nu ska kalla en sådan) som sprängde sig i luften i Stockholm i december 2010.
Den gången kunde många julhandlande stockholmare tacka sin lyckliga stjärna över att idioten inte lyckades med sin föresats utan av misstag utlöste en del av sitt bombbälte i förtid.

Om hans plan hade gått i lås så hade dödsoffren troligen räknats i tiotal, och man kan fråga sig om det hade blivit annat ljud i skällan då.



Liksom när det gäller olycksdrabbad vägsträcka så tar det ju ett antal offer innan man gör någonting åt problemen så jag frågar nu Stefan, Fredrik, Mona och så vidare; finns det en siffra?
En siffra över hur många svenskar som ska behöva offras innan man tar problemen på allvar?

Bzzzz....

Jag har full förståelse för att viss butikspersonal har enorma krav på sig att sälja så mycket som möjligt men ibland blir det både tragiskt och komiskt på samma gång.
Jag tillhör de människor som uppdaterar garderoben ungefärligen en gång per decennium, dels för att jag inte direkt faller in i kategorin "modelejon" och dels för att jag ibland kan störa mig enormt på påflugen personal.

Nåväl, jag besökte min lokala Dressmann-butik för att nyttja ett presentkort och så fort jag vände näsan mot butiken så gör killen bakom disken en start som skulle göra Usain Bolt grön av avund.
Han lubbar mot mig och är ytterst nära att riva ner ett ställ med skjortor när han skär kurvan lite väl snävt.
Han lyckas dock räta upp ställningen och stod klistrad vid min sida efter ett par sekunder.
"Har du hittat vad du söker" frågade han vilket kändes lite märkligt då jag hade tillbringat mindre än en halv minut i butiken.
"Jag återkommer" svarade jag och gick till provhytten.

När jag återvände så står snubben givetvis kvar och innan jag hinner öppna munnen så river han runt i hyllorna och plockar fram annat som jag "kanske kunde behöva".
Jag svarade att jag tänkte prova lite annat och sedan återkomma om jag behövde hjälp. Detta gick visst inte riktigt fram då snubben hängde efter mig envisare än en broms på en badstrand och jag tänkte: "Följer han efter in i provhytten så begraver jag honom i strumplådan".

Till min stora lycka kom det precis då in fler kunder i butiken och killen pep iväg som en F1-bil. Jag pustade ut och tackade min lyckliga stjärna för detta samtidigt som jag stressade på mitt provande innan snubben skulle dyka upp igen.
Denna gång så slog jag honom på mållinjen - alltså kassan - och behövde bara utstå de sedvanliga frågorna om jag hade tillräckligt med kalsonger hemma (vad nu han hade för intresse i mina rövfodral) innan jag kunde lämna butiken.


Nu är jag måhända en ovanligt bitter och grinig gubbe, men jag kan helt ärligt säga att om det inte hade varit för att jag hade ett presentkort just där så hade jag hållit mig långt borta...

Men det finns ju alltid undantag...

... även från novembervädret. Ungefär en kvart om året  och då får man passa på att se sig lite omkring även om man sällan hinner speciell långt. Men dessa träd vid mitt soprum blev ganska bra.

November...

Det där med att människan är det intelligentaste djuret är ett diskutabelt ämne, speciellt i den stentrista månaden November.

Det känns som att de smartare arterna antingen sticker härifrån under vintern eller helt enkelt går och lägger sig...
Samtidigt så har den allsmäktige - oavsett om man tror på skäggiga karlar ovan molnen eller helt enkelt anser att Moder Natur är en satmara - fått slut på färgkritorna och får nöja sig med en trubbig blyertspenna.

Bilden är tagen för tre veckor sedan, ungefär när solen gick ner för kliva-utanför-dörrensäsongen...

Idag har jag förresten fått ett alldeles eget och högst personligt "Nigeria-brev".

Jag är lite fascinerad över att sådana fortfarande cirkulerar, samt att det tydligen finns folk som går på dem. Inte för att jag kanske betraktar mig själv som överdrivet intelligent men det borde ju börja ringa ganska stora klockor när man ser grammatiken och framför allt det väldigt absurda innehållet...

Hipp hipp...

Jag fyllde år tidigare i veckan och har nu uppnått den mogna(?) åldern 40.
Då så är det väl nästan ett krav att vara en grinig gubbe va, vilket passar mig alldeles utmärkt.

Nåväl, på bemärkelsedagar är det ju kutym med presenter och jag fick faktiskt ett par.
Mina vänner hade skramlat till en ölkyl vilket gladde mig en smula. Det enda smolket i glädjebägaren är väl att det är lite fel årstid för att sitta ute på balkongen. Men det löser sig nog.

Snickeriet...

I helgen kikade jag in i ett gammalt snickeri. Det var ganska urblåst och väldigt nedklottrat men jag har sneglat på byggnaden tidigare och kände att det var dags att passa på innan den rasar ihop.