Tripping the Rift

Star Trek är en fånig tv-serie från 60-talet med ett gäng snusförnuftiga töntar i spandexoveraller som åker runt i universum och ställer allt tillrätta. Efter originalserien gjordes det en bunt filmer och så småningom dök det upp fler serier med nya generationer rymdtattare. Den enda skillnaden är att effekterna är något mindre usla och att dräkterna är lite tightare. Historierna är ungefär lika sopiga.
Anledningen till att det öht. gjordes nya serier är antagligen att originalcasten börjar bli till åren och lite "lost in space" i sina egna huvuden. Vem fan orkar se en dement William Shatner stapplandes fram över månens yta med laserpistolen i ena näven och stomipåsen i den andra?
Han virrar runt i bara kalsoner men varken Viagra eller Scotty (ja, "beam me up" kan inte vara nåt annat än slang för "ta mig i dajmen") kan längre ge honom någon resning. Inte heller publiken blir längre upphetsad och övergår då till den intellektuellt likställda serien Teletubbies.

Dessutom så är det en omöjlighet att en hög jänkare åker genom universum och mäklar fred. Det där med fredlighet är inte jänkarnas starka sida och alla som ägt en amerikansk bil vet att man inte kommer speciellt långt...

Hur som helst så är Star Trek tacksam att parodiera. En av de roligaste är "Tripping the Rift" en animerad serie som enligt Wikipedia: "Innehåller humor som riktar sig till en vuxen publik".
Futuramas elaka kusin skulle man kunna säga. Jag gillar den i varje fall stenhårt.

Wikipedia
Officiell sida


I övrigt kan jag bara önska ett Gott Nytt År.

Filmtajm

Jag tillhör inte de som finner nöje i att bryta ben och förfrysa fingrar i skidbacken, jag förstår heller inte tjusningen i att kliva ut på isen, borra ett hål, vänta på en fisk som aldrig kommer och återvända hem med djupfryst häck.

Kalla, blåsiga och snöiga kvällar avnjuts bäst i soffan under en filt. Jag har ingen öppen spis så jag får ta till det näst bästa alternativet, nämligen tv:n.
Utbudet suger i vanlig ordning stenhårt. Man kan välja mellan SVT:s engagerande dokumentärer om prostituerade enbenta transvestiter i Tanzania och deras vardag (som tydligen skulle bli ofantligt mycket bättre om just jag skänkte en hundring åt dem...), eller reklamkanalernas amerikanska sockersöta julkomedier där heeela stora släkten (plus nåt fyllo de hittat i ett gathörn) träffas och har det så mysigt.
Även fast filmerna har inslag av typen "lilla Emily är mobbad i skolan för att hon är fräknig och harmynt" och "Farbror Steven är för full igen, välter julgranen och kräks i tonårsdotterns knä" så slutar det alltid med försoning och stort kramkalas. Lönnsirapen rinner ur tv:n och jag börjar må illa...

För lite kvalitetsfilmer så får man tydligen vända sig till Norge nu för tiden. I natt så kikade jag på två norska filmer, först "Død snø" som är en skräckkomedi med tonåringar på ferie, och nazist-zombies...
Helt underbar humor i den samt ytterligare ett argument för att inte åka på skidsemester.

Nästa film blev "Fritt vilt", en slasher-skräckis som utspelas på ett övergivet hotell i fjällen.
Filmen följer i stort sett standardmallen för sådana filmer men är mycket bättre än många av sina amerikanska kusiner.
Ett extra plus får båda filmerna för att de kvinnliga rollfigurerna inte bara springer runt och skriker som i jänke-rullarna, utan är smarta, konstruktiva och aggressiva.

Fritt vilt finns det en uppföljare till och den tänkte jag kika på ikväll tillsammans med några avsnitt av serien "Futurama", en animerad komediserie av upphovsmannen bakom Simpsons. Denna serie har lite oförtjänt hamnat i skuggan av Homer & co, men är klart sevärd. Humorn är i vissa fall också lite råare, vilket klart uppskattas...

Juldagen...

... bjöd på traditionsenligt supande och utgång. Förutom en bortslarvad person så var det en trevlig kväll. Det största minuset är att man på juldagen måste gå ut så tidigt för att komma in att förfesten inte hinner komma upp på den höga nivån de annars brukar ligga på...

Julafton...

...innebar en massa mat. För att sätta fart på magen (så att jag fick plats med glöggen) så tog jag och såg mig omkring lite. För en gångs skull har vi mycket snö på julen och det är ju trevligt.

God Jul

Shane MacGowan är en tandlös fyllbult, men det är kanske det som krävs för komponera en visa som utspelas i en fyllecell på julnatten och förvandla den till tidernas bästa jullåt.

Fredagsöl

Igår blev det öl med några vänner. Förutom att en fyllskalle voltade nerför trappen och rev med sig en tavla och en grind så var det en lugn tillställning.
Jag begriper dock inte varför man alltid ska visa tungan så fort det dyker upp en kamera..

"Knulla, knulla för fan!!!"

... skrek den socialdemokratiske riksdagsledamoten samtidigt som han bankade på dörren till sin kvinnliga kollegas rum. Innan dess hade han trakasserat kvinnan bla. genom att jucka mot henne så till den milda grad att hon tog skydd på sitt rum. När vakterna kastade ut honom var han endast iklädd skjorta och kalsonger.
Detta utspelades på Socialdemokraternas julfest i riksdagen i tisdags.

Per Svedberg från Hälsingland förklarade sitt beteende med att han nyligen opererat magsäcken och således tålde mindre sprit än tidigare. Den ursäkten faller platt eftersom det bara innebär att han uppnådde blottarpromillet tidigare än normalt. Man kan fråga sig vad som har hänt på olika Folkets Hus i hälsingeskogarna genom åren...

En snabb googling leder fram till hans hemsida som är så fylld med felstavningar att man häpnar. Den här mannen uppfyller således alla mina fördomar om politiker, en medelålders lönnfet fylltratt som knappt kan stava sitt eget namn, men pippa kan han. Enligt egen utsago i alla fall...
Det är förvisso inte så avancerat, men han bör kanske öva lite på sin raggningsteknik.

Jag kan verkligen se honom stå där rödbrusig och flottig i nyllet i svettiga och fläckiga Y-front med fyllebånge och frusta som ett ånglok. Tänk om det fanns en övervakningskamera, vilket jävla youtube-klipp det skulle ha blivit.

Men vem vet, under nästa 1:a Maj-demonstration kanske vi får se Kalsong-Janne med plakatet "Knulla, knulla för fan".
Efter honom svassar Mona med skylten "Alla ska med", och alla ser att hon är bra sugen på ett nyp...

Onsdagsgnäll

Jag känner ett behov att gnälla lite nu igen.

Snö är fint - när man ser det genom fönstret och slipper pulsa runt i skiten.
Det tog mig en kvart att skotta fram bilen i morse eftersom plogmiffot (som för övrigt väckte mig 03.00) hade gjort en vall bakom den. Perfekt syssla klockan fem på morgonen...

På jobbet blev jag tvingad att lyssna på SR:s radioprogram under förmiddagen, ni vet den där DDR-inspirerade, tvångsfinansierade och extremt politiskt korrekta stationen.
Deras nyhetssändningar toppades om en gråtmilt inslag om hur synd de var om de ligister som hade fängslats när de ställde till med upplopp vid en demonstration vid klimatmötet i Köpenhamn.
De hade exempelvis inte fått gå på toaletten på några timmar och det var så synd om dem.
Jag kan personligen tycka att om man kastar sten och rökbomber, krossar skyltfönster, bränner bilar och annat som ingår i ett sedvanligt upplopp så har man förtjänat att få sitta i sin egen avföring en stund.

Det kan kanske få en del att tänka om och bete sig lite mer civiliserat i framtiden. Hur det kommer sig att det alltid måste vandaliseras för miljontals kronor varje gång man är missnöjd med någonting är för mig ett mysterium, men så tillhör jag också de personer som har vettigare saker för mig. Att sköta ett arbete exempelvis.

En stor eloge till den danska polisen som vågar sätta hårt mot hårt när det det gäller att upprätthålla ordningen. Detta är långt mer effektiv användning av skattemedlen än den svenska varianten som går ut på att föra "dialog". Det är fullständigt meningslöst att försöka prata med folk som enbart har stenkastning i huvudet och när denna dialog i vanlig ordning visar sig meningslös så återstår bara att snällt stå och titta på när en hel stadsdel vandaliseras. Ingripa går inte för sig, någon kan ju bli lite "kränkt" om man tar dem i örat...


Jag läste om Aftonbladets "Svenska Hjältar" - gala där det delades ut priser till medborgare som visat hjältemod, åtminstone i Aftonbladets ögon.
En av vinnarna var en dam som hjälpt sk. "papperslösa flyktingar" till svensk sjukvård i närmare 20 år. Uttrycket papperslös finns förmodligen bara i svenskan, i alla andra länder kallas sådana för illegala invandrare. Det är människor som av olika anledningar inte har rätt att vistas i landet, exempelvis sådana som fått avslag på sina asylansökningar men ännu inte lämnat landet.
Har man inte rätt att vistas i landet så har man heller inte rätt till landets sociala skyddsnät såsom sjukvården anser jag, men sånt får man inte säga högt.
Jag har för mig att det är brottsligt att skydda en brottsling men jag har tydligen fel...

Ska man prisa hjältar så ska man exempelvis lyfta fram de sex grabbar från ett hockeylag som ryckte in och försvarade en ensam tjej som överfölls av ett gäng på 20-25 personer i Södertälje tidigare i år. De var underlägsna i antal och fick en hel del stryk men tjejen klarade sig med livet i behåll. Ingen av gärningsmännen har åtalats...

Sedan borde ett hedersomnämnande kunna delas ut till alla de som varje dag går till jobbet och betalar sin skatt så att staten får in nya pengar att kasta ut på folk som av olika anledningar inte förtjänar det. Att städa och reparera efter diverse upplopp är inte gratis.


På eftermiddagen for jag ner på stan en sväng. Jag hann gå 200 meter innan jag blev påhoppad av den första som ville att jag skulle skänka pengar till något, och det dök upp fler under dagen.
Det spelar ingen roll hur behjärtansvärt syftet med tiggeriet är, jag avskyr sådant vare sig det handlar om att samla pengar till stadens hemlösa alkoholister eller svältande barn i Blablastan.

Under min vistelse i city så kände jag mig tvingad att beskåda några av de senaste underverken som det har skrutits om i lokaltidningen.

På torget finns nu en skridskobana med de imponerande måtten 6x8 meter ungefär som föga förvånande var helt folktom. När jag först läste om detta nyskapande så fick jag intrycket att den skulle vara stor som en hockeyrink och då hade den nog varit lite mer praktisk. Vem fan vill snöra på sig ett par skridskor och sedan stå helt still för att två andra personer i staden har kommit på samma idé samtidigt?

Nästa stopp blev den nya gallerian "Kvarteret Igor", som alltså är det gamla fula Domusvaruhuset från 60-talet. Namnet Igor får mig att tänka på greve Draculas puckelryggade assistent och det är verkligen passande eftersom byggnaden är skitful.
Den innehåller ett stort trapphus och tre butiker fördelade på fyra våningar. I källaren ligger Konsum och systemet och högst upp Clas Ohlson. Ja, det är väldigt tomt i mitten...
Jag vet inte vad som är så nytt och sensationellt med det där stället, åka rulltrappa i snigelfart och beskåda ett tomrum kunde man göra för många år sen. Att sedan sätta upp neonrör i olika färger dämpar knappast känslan av tomhet och hybris.
Det skulle vara en bättre idé att ställa ut lite blommor. Dessa skulle dessutom dämpa ljudet av alkisarnas skränande när de kastas ut från bolaget...

Det dröjer innan jag vill känna av cityatmosfären igen.

Disponentvillan

Igår var jag och kikade på ett hus. Inte för att jag har tänkt köpa och rusta upp det utan för att det bara låg där alldeles övergivet och väntade på besök.

"Porrfritt på kommunen"

I dagens lokaltidning läste jag att kommunfullmäktige har beslutat om att installera ett barnporrfilter på politikernas och tjänstemännens datorer.
Programmet ska larma (till vem ännu okänt) om någon försöker öppna en sida med barnpornografiska bilder.

Tanken med detta är väl god men problemet är att det inte finns några program som klarar av detta till 100%. De matchar besök mot en lista på förbjudna sidor och eftersom internet hela tiden förändras så blir dessa snabbt inaktuella.
Det finns en överhängande risk för falsklarm samt blockering av fullständigt legitima sidor pga. att någon har lagt upp något skumt på samma domän.
Jag hörde talas om ett program som sades kunna identifiera nakenbilder och blockera dessa, det skulle bygga på mängden hudfärgat i bilden. Någon testade detta och märkte att programmet släppte igenom en bild av en naken mörkhyad kvinna men stoppade en bild av en gris. Ruggigt effektivt...

Tanken är som sagt god, men censur vad det än gäller är av ondo. Steget till att blockera allt innehåll som inte anses rumsrent är inte speciellt långt. Spel- och nöjessidor torde kunna hamna där samt en del vanliga bloggar. En politisk blogg kan ju betraktas som olämplig om den studeras av någon med motsatt åsikt...

Det är helt klart att man inte ska surfa på barnporrsidor över huvud taget, men med diverse grovhuggna spärrar angriper man inte källan till problemet och de som vill kan enkelt kringgå dessa även om de inte gör det från jobbet.

Att stolt skrika ut "Vi är porrfria" luktar PR lång väg.

Sen så kan man ju tycka att om politikerna har tid att ägna sig åt porrsurfning på jobbet så borde de kunna bli uppsagda pga. arbetsbrist.

Man kan ju hoppas att kommunen redan har en antidrogpolicy, annars så måste man vid nästa fullmäktigesammanträde besluta om att införa ett förbud mot haschrökning på tjänsterummen.

Grannar VI

"I öl finns frihet, i vatten finns bakterier" kläckte min hobbypoet till kompis ur sig för ett tag sen.
De två herrar i 60-års åldern som traskade förbi min balkong vid lunchtid idag verkade ha smakat friheten i många år och nu bestämt sig för att avancera. De gav sig ut på äventyr i den vida världen beväpnade med en dunk med någon mysko klar vätska i och en 1.5-litersflaska med Zingo. Jag vet inte var deras vingliga ben förde dem, men en kvalificerad gissning är den lokala kvarterskrogen.
Deras strapatsrika färd för dem över hinder såsom trottoarkanter och nyponbuskar och avslutas med flaggan i topp och byxorna nere sovande i sin egen avföring på golvet bredvid en ståltoalett.
Min gissning är att dessa herrar - som de matinéhjältar de minns från sin ungdom - inte ger sig i första taget utan kämpar vidare i sitt korståg mot den allmänna nykterheten. Jag förväntar mig att få se mer av deras äventyr framöver.


För övrigt så är det här blogginlägg nummer 200. Jag måste verkligen skaffa mig något vettigt att göra på fritiden...

Söndagstripp

Idag gav jag mig ut på lite "skrotsafari". Jag hade siktet inställt på en stor gammal industrilokal men när jag anlände till platsen så konstaterade jag att den befann sig innanför stängslet till en återvinningsfirma där det sprang runt en massa folk som glodde misstänksamt på mig.
Herrarna där såg östeuropeiska och skitskumma ut och eftersom jag inte kan säga "Nej, jag ska inte sno koppar av er" på ryska och inte ville hamna i sjön med fötterna i cement så fick jag ge upp den idén.
Har man den här hobbyn så får man räkna med en "bom" ibland av diverse orsaker.

I krokarna gjorde jag dock ett fynd som fick mig på lite bättre humör. Vid en grusås hittade jag en skum byggnad som i sig inte var jätteintressant men bredvid hade någon dumpat sitt gamla tröskverk.






Som lite extra plåster på såren så blev det ett återbesök vid en ödegård inte alls långt hemifrån.
Det var ett år sedan jag var där sist och kikade och jag kunde konstatera att röran inne i bostadshuset hade förvärrats sen sist. Gården bär tydliga spår av uteliggare så det är väl dessa som rört runt, men de verkar hålla grafittislynglarna borta. Alltid nåt.








Jag hade ett stopp till inplanerat men eftersom det började bli mörkt så hoppade jag över det denna gång. Utflykten får trots den initiala besvikelsen och några onödiga kronor i bensin klart godkänt.

Freitag

Igår hamnade jag på en liten fest.

Industrimuppar III

De allra flesta har nog utnyttjat arbetsplatsens resurser och material för eget bruk. Detta brukar kallas "löneförmåner" för vanliga anställda som inte har något förmånligt inskrivet i sitt anställningsavtal.
Man svetsar ihop sin grill på arbetstid och plockar hem lite skrivarpapper och något enstaka verktyg.
Men det finns vissa människor som tar snålheten till helt nya nivåer.

För några år sedan började jag på en ny arbetsplats, bland det första jag noterade var att flaskorna med diskmedel i lunchrummet var fastkedjade i diskbänken. Det fanns nämligen en herre där som plockade hem dem direkt det köptes nya. Alla visste vem han var men ingen kunde bevisa något. De hade tidigare haft fruktskålar i samma lunchrum men slutade med detta då de tömdes bara någon timma efter leverans. Allt utom äpplen försvann, de var han nämligen allergisk mot.
Vi var ett gäng som jobbade ett extrapass en lördag i februari, vi satt och fikade när den här mannen kommer in civilklädd. Han har med sig två stora termosar som han fyller med varm choklad från automaterna. På frågan vad han gjorde visade det sig att han skulle ut och åka skidor med familjen och behövde lite proviant...
Han hade det för övrigt ganska bra ställt ekonomiskt, han var bara snål.
Det försvann även lampor från toaletterna. Lågenergilampor var dyra på den tiden och de ersattes efter några stölder av gamla glödlampor igen. Som sagt - alla visste vem det var men inget gick att bevisa.

En annan herre arbetade i packningen på samma företag. De packade saker i stora trälådor och den här mannen fick idén att plocka hem delar av dessa lådor och använda till sitt altanbygge på sommarstugan.
Problemet var bara att dessa plankor var oimpregnerade och inte lämpliga för utomhusbruk. Efter några år var altanen både sned och smått rutten.

På det här företaget användes diverse starka lösningsmedel, vissa av dem användes för avfettning. En dam tyckte att det kunde vara användbart när bilen skulle tvättas efter en slaskig vinter så hon tog hem en dunk av ett av medlen (det starkaste). Hon var ingen vän av att läsa instruktioner eller varningstexter så hon stänkte på en liter på bilen innan det var dags att börja skrubba. Det här medlet var dock alldeles för starkt för lacken så efter ett tag så var hennes vackert klarröda bil lika flammig som en engelsman på solsemester.

På en annan firma jag har varit på så försvann det matlådor ur kylskåpen. En till två gånger i veckan så stal någon en låda, jag blev själv utsatt för det en gång och kan upplysa om att man inte blir glad.
Det här pågick i flera månader och ibland så förvann bara delar av maten. En kollega blev smått upprörd när han öppnade sin lunchlåda och såg att den enbart innehöll potatismos. Av köttbullarna återstod endast gropar i moset.
Han blev givetvis vansinnig och bestämde sig för att statuera ett exempel. Han tillagade köttbullar (en av mattjuvens favoriter) som han spetsade med tabasco och Red Savina, en av världens starkaste chilifrukter. Denna delikatess placerades i en matlåda med genomskinligt lock och ställdes in i kylen.
Två dagar senare försvann den och av någon märklig anledning upphörde matstölderna efter det.
Man får anta att någon förstod vinken...