En vårpromenad

Tidigare idag tog jag och en likasinnad en uppfriskande promenad runt flygfältet. Västerås flygplats var fram till 1983 flygflottiljen F1 och trots att mycket har försvunnit så snubblar man ibland över lite intressanta lämningar. Vi fann några mysiga små krypin:

 

 

 

 

 

 

 

Ett ganska välbevarat och icke-nedklottrat kulsprutevärn:

 

En framgrävd intressant betongkonstruktion med flera nedgångar. Dessvärre innanför staketet till nuvarande flygplatsen och mindre lämpligt att snoka runt på:

En gammal kranbil av modell Volvo Titan. Verkar vara i ganska skapligt skick.

Kasernvakten vid fd. infarten till flottiljområdet. Notera skottgluggarna under fönstren i tornet:

Avslutningsvis så konstaterade vi att någon var ute och rastade sin klenod i vårsolen. Ursäkta bildkvaliteten, på dryga 500 meter med kompaktkameran utan stativ blir den inte bättre.
Ljudet av DC3:ans motorer på fullvarv är dock rent fantastiskt. :)

Kors i...

 

Har han flippat ur fullständigt nu som tar bilder på gravar?

Vem vet... Hur som helst så är dessa tagna på begravningsplatsen tillhörande före detta Säters sinnessjukhus. "Idioterna" fick under en lång period inte begravas på den vanliga kyrkogården så 1913-1951 begravdes 800 oroliga själar på denna ensliga plats. Endast en tiondel av gravarna är utmärkta med kors...

De vildaste patienterna bodde fram till 1989 i den "fasta paviljongen" som nu står oanvänd och igenmurad. Interiörbilderna har ett par år på nacken, jag kände inte för att klättra över muren idag.

 

 

Latmasken är en allvarlig sjukdom...

På väg hem från jobbet i eftermiddags stannade jag till vid min lokala närbutik där jag fick mig veckans skratt.

En man i 25-årsåldern har parkerat sin stylade BMW på handikapparkeringen, han kommer ut ur affären utan några synbara rörelsehinder och sätter sig i bilen då en dam i 50-årsåldern gapar åt honom: "Både du och din bil är skitfula, men det är inte giltiga skäl för att stå här!!!".

Jag började skratta, samtidigt som jag funderade på om det skulle urarta som det berömda parkeringsbråket i Landskrona. Tack och lov så nöjde sig mannen med att grymta något obegripligt och försvinna med en rivstart.


Några timmar senare ser jag en artikel i länstidningen om att tilläggsskylten (som bilden ovan visar) inte är något för Västerås. Tydligen hade Kristdemokraterna föreslagit det för att på ett skämtsamt sätt påminna dem som utan tillstånd parkerar på platser avsedda för personer med funktionsnedsättning. Den där skyltningen finns i ett antal städer i Sverige idag.

"Tekniska nämndens stab konstaterar dock att symbolen för rörelsehindrade respekteras i centrala Västerås. En tilläggstavla skulle dessutom riskera att förvirra budskapet för dem som inte förstår språket utan bara tolkar symbolerna."

Jag tycker nog att respekten för såna där skyltar är ganska bristande i stan, både centralt och i ytterområdena. Dagens intermezzo är knappast det första jag sett.
Sen det där med att "inte förstå språket", kan man inte kräva av bilförare att de ska förstå vad som står på skyltarna?
Det går väl att trycka upp en folder med vanliga fraser som man kan dela ut vid turistbyråer, polisstationer etc...

Är det möjligt att misstolka texten som: "Gäller ej snorgröna, sänkta bilar med gigantiska spoilers"?

För övrigt var bilen svenskregistrerad så man kan nog kallt räkna med att föraren enbart var lat. Det måste ju kännas rent för jävligt att behöva gå fem meter extra.
Kanske läge att flytta till exempelvis Texas där du kan handla precis vad du vill utan att behöva resa din lata röv från sätet?

Idioter finns det gott om.

Jag läste i lokaltidningen att någon hade slaktat ett får i en trappuppgång i Västerås. Inga delar återfanns men mängden blod tyder på att någon skurit halsen av djuret medan det levde. Det fascinerande i historien är att det utspelades på Engelbrektsgatan som ligger väldigt centralt i staden.
Det är kanske läge att kika lite i frysen på närbelägna pizzerior efter resterna.

Nu påstår jag inte att alla pizzerior och gatukök säljer svartslaktat kött, men det är ett välkänt faktum att vissa gärna sparar lite pengar på råvarorna. Det snattas ganska mycket oxfilé i livsmedelsbutiker och det är ju inte riktigt som så att Kanyl-Kenta och hans vänner festar loss på det köttet på parkbänken...



Jag hade inte tänkt att kommentera rättegången mot herr Behring Breivik, men när jag ser svenska tidningar är det svårt att hålla tyst.
"Breivik talar, SvD direktrapporterar" stod högst upp på SvD:s nätbilaga och det är störande av flera anledningar.

För det första så anser jag att den där mannen förtjänar en kula i pannan och att få kadavret kastat i havet (även om tortyrmetoder som pålspetsning känns tilltalande). Det är ett recept som även är tillämpligt på islamistiska galningar som bedriver rensning bland judiska skolbarn etc.

För det andra så inser nog karlen hur psykotisk han än kan vara att han aldrig lär få gå fri igen och eftersom han helt klart är narcissist så njuter han av uppmärksamheten och att tidningarna skriver om varenda rörelse han gör.
Rättegången har förvisso ett stort allmänintresse, men bevakningen är en smula överdriven.

För det tredje är det lite beklämmande att se hur media slår mynt av tragedin och i smyg gottar sig åt att upplagesiffrorna skjuter i höjden ju mer de exploaterar händelsen.

Sen så är jag helt ärligt övertygad om att hans politiska tankar har en stor del i mediahypen. Det är ytterst tveksamt om det hade blivit samma liv om det hade vart frågan om en islamistisk terrorist. Trots att det i det ena fallet begås våldsdåd tämligen ofta runt jordklotet, men den norske galningen är - tack och lov - ganska ensam om att ta till våld för sina rubbade idéer...



Och precis när man trodde att man började bli härdad i ämnet galenskap...

Årets "världskonstsdag" firades häromdagen. Temat var könsstympningar och på Moderna Museet i Stockholm hade några konstnärer bakat en tårta föreställande (en karikatyr av) en negress i naturlig storlek med blodrött innanmäte som man sedan kunde skära i bitar och äta upp.
Under bordet ligger konstnären Makode AJ Linde med huvudet instucket i tårthuvudet och skriker som en stucken gris medan gästerna stympar kroppen med kniven.

En av dem som lät sig väl smaka var kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Här är en länk till ett klipp på Youtube som visar spektaklet:
http://www.youtube.com/watch?v=rCK6zvWEN_Q



Det här är bland det mer bisarra jag sett på bra länge och jag fascineras av att man tydligen kan göra precis vad som helst så länge man kallar det för "konst". Detta borde ju då i rimlighetens namn även gälla Lars Vilks...
I det lilla landet falukorv är det rasistiskt med "negerbollar" och Kina-puffar, men sånt här är tydligen helt i sin ordning.

Sverige är fantastiskt...

En lille partaj...

Igår hamnade jag på en liten inflyttningsfest. Det var trevligt. :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Paraskavedekatriafobi...

... kallas det om man råkar vara rädd för fredagen den 13:e. Datumet alltså, filmerna från 80/90-talen är närmast att betrakta som komedier och de nyaste är bara allmänt usla.

Den huvudsakliga hypotesen kring datumets betydelse är att Jesus hade 12 lärjungar och den 13:e vid bordet var Judas som förrådde honom och fick honom korsfäst en fredag.
Vidare finns i den nordiska mytologin en berättelse om hur svekets och ondskans gud Loke kom som den trettonde gästen till ett gästabud i Valhall - och sedan lurade blinde Höder att skjuta sin egen bror Balder till döds med en mistelpil.

Två varianter av samma story...
 
Rädslan för talet 13 går dock tillbaka till tiden före kristendomen; antika trolldomsböcker visar att talet användes i formler och förbannelser som riktade sig mot underjordiska makter.
Detta i kombination med att fredagen (sabbaten) är en vilodag inom judendomen är förmodligen grunden till denna lätt märkliga vidskepelse.


Själv så är jag inte direkt skrockfull av mig.
Jag tog faktiskt körkort en fredag den 13:e, vilket väl möjligtvis innebär otur för mina medtrafikanter... :)



Apropå någonting helt annat så läste jag nyss en artikel om utbildningsväsendet i Nordkorea och skrattade gott åt den här bilden:

Det är en traktorsimulator - riktigt hightech. 

När man ser sånt där så förstår man varför deras raketer kraschar direkt efter start.

Med "politisk stabilitet" så löser man alla problem...

En tegelsten

Jag rotade runt lite i källaren igår och hittade min första mobiltelefon. En bastant pjäs, här jämförd med en modernare.

Den gick att ringa och sms-a med. Punkt.
Men den kunde även tjänstgöra som hantel, dörrstopp och kastvapen. Vad jag vet så finns inga Iphone-appar för sånt...


Min nästa telefon var förresten en Nokia 3210. Den kunde i ärlighetens namn inte göra speciellt mycket mer än den förra, men till 1/5 av vikten...
Den var utrustad med det allra hetaste i mobilvärlden vid millennieskiftet nämligen utbytbara skal, vilket tydligen var ett bra försäljningsargument.

Bensträckare

Efter att ha smält påskmaten en dag i soffan så begav jag mig igår ut på en liten tur i hemstaden. En kombination av nostalgi och mitt nuvarande intresse för utforskning och lokalhistoria.
Om man nu måste ha en ursäkt för allt man gör...

Nåväl, först traskade jag runt på Ormberget där jag sprang runt en del i 10-12 -årsåldern. Berget är ihåligt och inhyste tidigare Civilförsvarets ledningscentral (i händelse av "ofred"). Nu för tiden används enligt uppgift en liten del av utrymmet som telefonväxel/fibernod, resten är tomt.

Så sent som 1986/87 så göts det nya skyttevärn på toppen av berget och givetvis var undertecknad där och glodde. Idag är dessa igenfyllda med grus och jord, men jag fann resterna av 6-7 stycken.

Här är en bild på nödutgången ovanpå berget. Ordentligt låst givetvis, och jag misstänker att den som lyckas ta sig in snart blir uppvaktad.

Nästa anhalt var Mariaberget. Stadens största befolkningsskyddsrum där jag intog min skollunch i mellanstadiet. Ganska knepig idé att ha matsalen nere i berget för övrigt...
På den tiden kunde man traska runt ganska fritt där nere och många föreningar hade lokaler där. Nu för tiden förvarar konstmuseet lite saker där nere och resten ligger i malpåse.

På första bilden huvudingången, på andra den lilla skolan jag gick i sedd från taket över ingången.

 

Den här stiliga lilla byggnaden är en ingång till en korridor som leder in till matsalen. Gången stank alltid sur mjölk.

På toppen av berget finns den här hissen som påminner om något ur en sci-fi-film från 50-talet. Jag gillar handtaget.

 

På andra sidan berget från huvudingången sett finns denna inrymningsväg (ja, det heter så). Här leder trappor ner till de salar som skulle husera folk. En lustig detalj är att trapporna är dubbelt så breda som själva ingången vilket jag inte riktigt begriper.

Inga bilder inifrån idag, men får jag tillfälle till en titt så tackar jag inte nej... 

På vägen hem svängde jag förbi Kopparlunden där man tycks bygga om några gamla verkstadslängor till ett träsk...

Där fann jag även dessa oerhört snitsiga dörrhandtag. Man kan ju tro att detta är nedgången till några mysko valv där det idkas lek med läder och piskor, men SM står för Svenska Metallverken som hade sitt huvudkontor där en gång i tiden.

Så, nu har jag varit en duktig bloggare och upplyst min måttligt roade omgivning om min dag. :)