lördag 30 januari 2010

Lördag

Jag är en ganska onyttig person som rör mig alldeles för lite och äter och dricker en hel del. Men det är ju så gott...

Igår var jag på firmafest och spolade i mig några liter blaskig mellanöl på företagets bekostnad. Tyvärr så såg jag inga av de skandaler som är så vanliga på sådana tillställningar.
Det var ingen som kräktes på chefens kavaj, pippade med sekreteraren eller slog sin kollega på käften.

Vilka tråkmånsar jag jobbar med...
Det enda roliga var att studera en del personers rörelser på dansgolvet. Det finns tydligen de som är sämre än mig på att svänga sina håriga.

Efter några timmar drog vi vidare ett gäng till Blue Moon Bar. Där hände det inte heller något anmärkningsvärt. Promillen steg och plånboken blev tunnare, men inget mer.

I morse var jag sagolikt bakfull - jag skyller på dåligt uppvärmd mat på festen - och detta kureras med så många onyttigheter som möjligt.
Bakismaten ska vara flottig och full med socker och mysko ämnen med E-nummer.

Jag klämde i mig en pizza som nästan hade kladdat fast i kartongen och sköljde ner den med tidernas bästa bakisdricka, den flytande hjärtinfarkten körsbärs-Cola.





Jag läste i tidningen att Usama bin Laden har gett sig in i miljödebatten genom att hävda att klimatproblemen är USA:s fel och därför (orsak nr 625) bör de dödas.
Fan, jag har alltid tyckt att han har sett ut som en solbränd version av Birger Schlaug. De är kanske släkt...

Så nästa gång en sån där skäggig misslyckad abort med blöja på huvudet ska riva ett höghus så gör han det med ett segelflygplan?

onsdag 27 januari 2010

Snö & latmaskar

Det där otäcka jävla lappmöglet har vräkt ner under hela dagen och när jag skulle åka hem från jobbet såg bilen ut som någonting en isbjörn skulle kunna tänkas antasta. Det kändes som att köra i risgrynsgröt och jag svor högt över vetskapen att plogmiffona med stor sannolikhet kommer att börja hyvla utanför mitt sovrumsfönster ungefär klockan tre i natt.
"Det är fiiint med snö" säger många. Javisst, genom ett 3-glasfönster...


I jakt på något mer att bli förbannad på så klickar jag mig fram till Aftonbladet, de brukar inte svika mitt blodtryck så ofta.

Centerpartiets partisekreterare i riksdagen Jonas Pettersson har smygfilmat några byggjobbare under deras fikapaus och lagt upp filmen på nätet..
"När vi väl kommer fram till en byggarbetsplats med arbeten, ser vi att det står näst intill stilla.
I stället för produktiv verksamhet används tiden till att dricka kaffe och röka cigaretter"

Jo, de hade ju rast just då...
Vad gör du då lilla Jonas på dina raster, plockar tvålar från duschgolvet?

Filmen ska vara en del i hans personvalskampanj, där han hävdar att effektiviteten på svenska byggarbetsplatser skulle öka med utländsk konkurrens.
Man kan ju kontra med att hävda att effektiviteten i riksdagen skulle öka med sisådär tiotusen procent om man satte in schimpanser i stället för ledamöter.
En schimpans kan man nog dressera till att trycka på den "ja" eller "nej"-knapp som ordföranden i partiet har bestämt och eftersom aporna inte kan porrsurfa så blir det nog fart.
Inga tjänstebilar eller "representationsluncher", det räcker med en klase bananer emellanåt.

Nåväl, jag undrar hur lilla Jonas skulle må efter en dags slit på en byggarbetsplats. Det känns nog lite mer i spaghettiarmarna att hantera en tryckluftshammare än att bära sin laptop mellan tjänsterummet och toaletten. Någon skulle nog böna och be om en paus ganska snart.

Centerpartiet hette tidigare Bondeförbundet och man kan fråga sig hur många timmar lilla Jonas skulle klara av en lantbrukares liv. Jag gissar på att han hade gett upp efter en förmiddags svingande med dynggrepen och ägnat resten av veckan åt att pilla bort skit under naglarna och parfymera sig.

Jag skulle vilja se den där mannen(?) fortsätta att bedriva sin valkampanj på landets byggarbetsplatser, smyga sig in i kupan på lunchen och argumentera för att alla där inne är lata.
Det skulle förhoppningsvis inte dröja allt för länge innan någon vek ihop honom på mitten och stampade ner honom i närmaste komposttunna. Att sluta sina dagar som några kilo blomjord är det enda vettiga vissa människor duger till.

onsdag 20 januari 2010

Onsdag

I dag hade jag planerat att börja kånka hem lite nytt möblemang till vardagsrummet. Inredningsstilen här är för tillfället "Kalla-kriget bunker anno 1955" så jag tänkte piffa upp det det lite.
Min definition av "piffa upp" är att ställa upp något stort som skymmer den anskrämliga tapeten. Mycket mindre slitsamt än att tapetsera om.
Sen så kan man ju fylla de nya bokhyllorna med böcker så att eventuella gäster tror att jag har en intellektuell kapacitet som överstiger en två-åring, samt lite dvd-filmer så att man inte blir betraktad som en sån där "pirat".

Det finns ett märkligt hus i staden där det försiggår en del mysko saker.
På köksbordet ligger Sigrid och Maggan utrullade och vid diskbänken hänger Iris i en krok på väggen.
I vardagsrummet hänger Aina och Matilda i fönstret medan Ofelia och Ritva ligger dubbelvikta i en fåtölj.
I sängen ligger Kajsa, Alina och Beata tätt omslingrade medan stackars Niklas står tryckt mot väggen och tittar på.

Detta kan låta som taget ur en 14-årings våta dröm - eller ett tredje klassens polskt horhus - men det är givetvis Sveriges stolthet Ikea jag pratar om. De har ju en förkärlek för att ge sina produkter personnamn så då kan det låta lite skumt ibland.

Jag har för övrigt för mig att Leif var en dörrmatta för en massa år sen...

Nåväl, det blev ingen tur till insexnyckelns tempel idag eftersom en jävla skylift har blockerat infarten till min port hela morgonen och jag inte kände något sug efter att kånka en massa tungt genom snövallarna. Får ta det någon annan dag.


Det har nyligen dykt upp ett par Facebook-grupper som vill att man ska skänka några kronor till folket på Haiti. Efter en stund har grupperna bytt namn till "Svenska nekrofiler" och liknande.

Jag undrar i mitt stilla sinne hur många av de som gått med i dessa grupper som egentligen tänkt att skänka pengar. Jag är övertygad om att en och annan anser att de bara genom att ha tryckt på "ok" har dövat sitt samvete.
Vill man göra något för omvärlden så ska man ge pengarna direkt till Röda korset eller någon annan känd organisation.

Men det där med nekrofilerna fick mig att fundera lite. Haiti lär just nu vara drömresmålet för sådana idioter. Varmt, soligt och lik överallt.
Varför inte skänka pengar till dem ändå?
Ge dem pengar till en enkel biljett dit, ty när de väl landat lär de bli ihjälslagna på fläcken eftersom de över huvud taget äger kläder.
På så vis blir vi av med skiten här och om man ska vara lite cynisk så tror jag knappast att de som kör lastbilarna på Haiti bekymrar sig om några lik till i massgravarna...

söndag 17 januari 2010

Brott, straff och sossepack.

Det svenska rättssystemet är bland det mer sinnessjuka du kan träffa på i västvärlden.

Jag läste om affärsinnehavaren i Stockholm som blev utsatt för ett rånförsök av två knivbeväpnade män som trängde sig in i hans tobaksaffär. Mannen drog då fram en pistol och jagade efter och sköt rånarna. Han är nu anhållen för mordförsök.

Man kan argumentera för att det är lite överdrivet att skjuta flyende människor i ryggen samt att det kanske är olämpligt med skarpladdade (och antagligen oregistrerade) vapen under bänken, men jag tycker ändå inte att mannen gjorde nåt större fel.

Om man rånar en affär eller person så får man räkna med att det finns folk som är beredda att försvara sig själv och sin egendom, det är en risk som man får ta.
Med stor sannolikhet så kommer mannen att tilldömas ett fängelsestraff för mordförsök och rånarna att gå fria eller få symboliska dagsböter (det är ju synd om dem). Folk som begår sådana där brott brukar inte ha någon större inkomst så det lär inte bli några större summor. Lite saft och bulle med en batikkärring från socialen sen är det fritt fram att ut och härja igen.


Man kan jämföra med historien om Roland Fasth, mannen som blev förbannad på en snorvalp som cyklade bland cafébord och på minigolfbanor i folkparken där han arbetade. Mannen gav ungjäveln en örfil och blev för detta dömd för misshandel.
Jag förespråkar inte ett återinförande av skol-agan, men man måste få markera gränser och om inte ord fungerar så är en örfil helt i sin ordning. All heder åt Roland.
Den 12-årige skitungen var av "utländsk härkomst" och givetvis så drogs rasist-kortet fram på rättegången.
Jovisst, Roland hade säkert bjudit på glass om det var en svensk unge som saboterade hans arbetsplats...


Tidigare i höstas så kunde man läsa om mannen som bevittnade när en knarkare rånade och misshandlade en äldre kvinna. Mannen blev vansinnig och klippte till knarkaren i huvudet med en domkraft, inte en gång utan två och detta blev hans fall.
Tingsrätten ansåg nämligen att ett slag var berättigat, men inte två. Mannen dömdes till fängelse samt att betala ett skadestånd till pundaren som givetvis kom betydligt lindrigare undan.

Med sådana domar får vi ett intressant samhälle där den som bevittnar ett brott måste fundera på om det är värt att ingripa eller om det blir "billigare" att bara gå därifrån. Man har en skyldighet att ingripa om man bevittnar ett brott men det gäller tydligen att räkna de antal gånger man klipper till personen...
Vad är lagom antal, kan man få en mall från Tingsrätten om det?

Ett annat alternativ är att helt enkelt slå ihjäl fanskapet och hoppas att ingen hittar liket. Detta är inget bra alternativ, men det kan bli följden av ett pellejöns-rättsmaskineri ackompanjerat av ett polisväsende som jagar lamplösa cyklister och folk som pissar utomhus men bemöter upplopp med "dialog". Nallebjörnar mot gatustenar...


I lokaltidningen kunde man läsa om en 60-årig man som frias från mordförsök trots att han erkänt att han huggit en kvinna i halsen. Skälet: han trodde att han tagit amfetamin, men drogen var en annan vars effekt han inte kunde förutse.

Helt fantastiskt, bara att proppa i sig några Rohypnol och gå ut och banka skiten ur någon. När sen polisen dyker upp så hävdar man att man trodde det var allergipiller.


Man funderar varifrån den här typiskt svenska mjäkigheten som genomsyrar rättssystemet kommer ifrån.
Är det en effekt av ett mångårigt sosse-styre där vi ska hela världen med "solidaritet" och nallebjörnar?

Jag har personligen svårt att känna någon solidaritet med rånare, våldtäktsmän och påtända jubelidioter samt de domstolar som gör allt för att skydda dem. Men jag är väl konstig nu igen...


Jag läste förresten om socialdemokraternas ungdomsförbund som ska utbilda "demokratiambassadörer" vars syfte är att stoppa Sverigedemokraternas riksdagsinträde.
Jag undrar lite över hur det ska gå till, ska man göra som i förra valet och plocka bort deras röstsedlar från vallokalerna?

Att hindra konkurrerande partier är något som man normalt associerar med bananrepubliker i Sydamerika och Afrika.

Vi kommer alltså att ha "demokratiambassadörer" vars uppgift är att motarbeta demokrati, fascinerande.

- Demokratiambassadörerna kommer att få genomgå en spetsutbildning för att lära sig allt om Sveriges flyktingpolitik, segregation, diskriminering och även hur de främlingsfientliga krafterna agerar i landet, skriver SSU på sin hemsida.

Spetsutbildning?
20 poäng politiskt korrekta floskler samt ett seminarium i konsten att nedvärdera allt som har med västerländsk kultur att göra?

Min kräkreflex aktiveras varje gång någon säger "socialdemokrat", är det konstigt...?

lördag 16 januari 2010

Fredagsölen...

... intogs ihop med några fagra gossar.


onsdag 13 januari 2010

Åtvidaberg Ink

Televisionen fullkomligt svämmar över av diverse serier med det ena konstiga temat efter det andra. Det är arga människor som snickrar och ännu argare människor som tror att maten blir godare ju mer könsord man skriker i köket. Tydligtvis blir det även bäst motorcyklar byggda ihop med sina söner om man använder den approachen.
Det finns en show om en hög män med säckiga kläder och guldkedjor som skruvar in platt-tv i bilar och en om ett gäng mänskliga skissblock som tatuerar.

Jag funderar på om det finns en marknad för ett sånt program på min arbetsplats. En serie om en kille som sitter och skruvar omgiven av en hög mentala härdsmältor som inte borde få vistas i möblerade rum. Kan det bli en succé?

Nåväl, just tatueringsprogrammet har tydligen en svensk motsvarighet. Åtminstone på Youtube, nämligen Åtvidaberg Ink.
Jag vet inte om det är satir (isf. är den ganska bra) eller om de är allvarliga. Är det så så är det enbart djupt tragiskt att dessa människor inte aborterats samt att de tydligen kom över ett parti billig fulöl så att socialbidraget även räckte till en kamera.


tisdag 12 januari 2010

Tops & Extas

Jag är i vanlig ordning ganska uttråkad och slösurfar bort ännu en kväll. Mycket trevligare än att gå ut i kylan eller ställa sig och utföra något odugligt hushållsarbete.

Jag surfar runt på nyhetssidorna och läser om GM:s beslut att lägga ner SAAB. Det är väl inte överdrivet svårt att räkna ut att de inte hade för avsikt att sälja över huvud taget?
Ett SAAB i någon annans ägo hade varit en konkurrent till Opel som också ägs av GM. På det här viset blir man av med en massa dyra anställda och en konkurrent, en riktigt bra affär.


I sommar vankas det kungligt bröllop i hufvudstaden och det skall ske med pompa och ståt som det heter i de gamla sagorna.
Det är i dessa gamla sagor som trams som prinsessor hör hemma och inte i ett modernt samhälle på 2000-talet.
Bara att städa kyrkan där spektaklet skall hållas går loss på 14 miljoner kronor. Bla. ska altaret putsas med tops.

Allt detta enbart för att slicka röven på en företeelse som borde ha dött ut för flera hundra år sen. Det är jävligt fascinerande att vi de senaste 50 åren har landat på månen och lärt oss utföra hjärttransplantationer, men vi behåller ett koppel fåntrattar med Botox-nyllen som tagna direkt ur bröderna Grimms värld.

Sen så gör sig en upp-polerad kyrka bra i tv också.
Utländska tv-tittare får en väldigt intressant bild av Sverige (utländska stationer tenderar att inte vara lika politiskt korrekta som de svenska).
Det där lilla landet som en gång var ett föredöme vad gällde social trygghet och teknisk kompetens har kastats ner i ett svart hål där ett helt livs hårt arbete belönas med sänkta pensioner, men en tillvaro av upplopp och en vägran att anpassa sig till landets lagar premieras.
Arbetslösheten är hög och allt fler lever på socialbidrag, men det gör ingenting eftersom vi FAKTISKT HAR RIKTIGA PRINSESSOR.

Fuck you, TV 4.

Jag läste att bidragen från staten till allt som har med vårt kungahus att göra uppgår till omkring 110 miljoner per år.
Fan, Drottningholm måste vara landets mest exklusiva dagcenter...


Men eftersom Sverige är en orgie i kvarlevor av gammalt obsolet trams (tv-licensen t.ex.) så lär det inte bli någon bättring.
Varför då inte piffa upp tillställningen lite extra?

Låt Uffe Ekman - översteprästen i psykopatklubben Livets Ord - leda ceremonin. Det kan nog bli lite skojjigt.
Här är ett gammalt klipp från sent 80-tal där Uffe pladdrar i tungor och några av hans undersåtar blir till bowlingkäglor av helig extas.





Religion är fantastiskt.

söndag 10 januari 2010

Ein lapp

De där små ilskna lapparna som folk sätter upp på arbetsplatsen, i tvättstugan etc. är ofta ganska underhållande. Att en liten pappersbit kan innehålla så mycket undertryckt ilska är fascinerande.

Den här hittade jag på jobbet i fredags och givetvis har jag skickat in den till Arga lappen.


onsdag 6 januari 2010

Onsdagssvammel

Det är skönt med en ledig dag mitt i veckan, speciellt som mitt nya arbete suger hårdare än hela Playboy Mansion så är det trevligt med en mjukstart.

I natt var det 22 minusgrader här (ja, jag vet att det finns kallare ställen) och jag börjar fundera lite på det här med global uppvärmning. Stämmer det verkligen eller är det bara en hysteri i likhet med "svininfluensan"?
Förövrigt så undrar jag vad nästa våg av upphaussad förkylning kommer att kallas. Vi har ju haft fågel och svin så det kanske är dags för älgfeber eller abborrkolik?


Jag läste i visdomskällan Aftonbladet om en herre i Spanien som säger sig ha utvecklat en teknik för att injicera Viagra i sängkläderna. Där ska den sedan kunna sugas upp av kroppen och fylla sin funktion.
Jag funderar på om detta verkligen är en bra idé. Att vakna med konstant morgonstånd lär vara ganska irriterande och hur bra blir det om barnen lägger sig i föräldrarnas säng?
När lilla Pelle fem år springer runt med ståfräs på dagis och förklarar det med "Jag sov i mammas säng" så renderar det i bästa fall ett hånskratt från hans kamrater och i lite sämre fall att hans föräldrar får tillbringa en stund bakom galler, utan vare sig varandra eller Viagra.
Dessutom så brukar folks husdjur ofta hoppa upp i sängen. Att hundar ibland springer runt och juckar på allt de kommer åt är relativt normalt men när hamstern Brüno försöker spänna på lilla Maja Gräddnos när hon sitter på lådan för morgonfjölen blir det bara konstigt.
Detta kan även leda till tragiska olyckor då lille undulaten Sture gravt överskattar sin egen och sitt organs storlek och drunknar i St: Bernharden Torstens ädlare delar.

Således - ingen bra idé. Dessutom så undrar jag hur det där funkar ihop med mjukmedel?


Jag såg ett par avsnitt av det hysteriskt underhållande tv-programmet Jerry Springer tidigare och fascinerades över vilka idioter det finns. Är man för dum för att ställa in kanalerna på sin tv så kan man ändå vara med i ett program, det måste ju kännas bra.
Folk är otrogna med och mot varandra i den ena märkvärdiga konstellationen efter den andra. Vissa vill knulla i 300 kilo mat och andra med någon som just ätit samma vikt i fläsksvål.

Två stereotyper av familjer visas oftast upp. Först är det den som består av en fruktansvärt fet svart kvinna som trots att hennes pattar skulle kunna användas för att riva höghus med anser sig vara enormt attraktiv. Hon är sur över att hennes make - som är en tanig räka med hjärndöd frisyr och 20 kg fejk-guldkedjor runt halsen - har valt att knulla med hennes syster istället. Detta eftersom systern fått de vackra generna, alltså de som leder till att det bara går åt EN gaffeltruck när hennes röv ska förflyttas från soffan till toaletten. I övrigt är de identiska och låter som mistlurar.
Det är fascinerande att se en oformlig klump på 230 kilo iklädd korsett och nätstrumpbyxor (yäck) kalla sin 20 kilo lättare klon för "fet hora". Hur i hela glödheta det går till när dessa degklumpar parar sig törs jag inte fantisera om.

Den andra kategorin är inavlade trailer-trash med lika många hjärnceller som tänder, dvs. 4.
Om denna dentala gleshet är medfödd eller kommer sig av att någon slagit en banjo i ansiktet på dem när de krupit in i fel husvagn är oklart.
Dessa knullar även de runt som kaniner men eftersom deras värld består av en hög husvagnar och 100 väldigt nära släktingar blir resultatet fulare för varje generation.
Det är fanimig bara i Alabama som man kan knulla med sin fru, kusin, tremänning och syster utan att behöva dra ut den ur hålet emellan...


Jag hälsade på några kompisar en sväng på kvällen och deras 9-årige son välkomnade mig.
Han bugade sig och sa: "Hail Satan!".
Det finns kanske hopp för nästa generation trots allt...

söndag 3 januari 2010

Söndag

Söndagskvällar suger stenhårt, betydligt värre än måndagar.
Jag ska tillbaka till jobbet efter två veckors ledighet och får som pricken över i byta arbetsuppgifter. De som haft det jobbet tidigare har hälsat att jag kan lämna hjärnan hemma när jag går till den avdelningen.
Det känns som att jag i så fall skulle kunna skicka grannens hund (som är det hjärndödaste världen har skådat) att utföra det arbetet samtidigt som jag själv låg på soffan och pillade navelludd.
Problemet är att det inte finns så mycket att roa sig med här hemma på dagtid. En anledning till att man över huvud taget går till jobbet är att det är bättre för den psykiska hälsan än en eftermiddag med Kanal 5.

Det finns alltid alternativet att ladda hem en film, men eftersom man hamnar på samma straffskala som pedofiler och massmördare så får man göra sånt med försiktighet. Liknelsen mellan en snubbe som inte orkar betala 250 spänn för en skitfilm och Adolf med en klubba i handen utanför ett dagis känns en smula ologisk, men jag begriper mig ju inte på sånt...

Man kan slå sig ner framför datorn en sväng, men även det är tråkigt i längden. Jag är ingen spelfantast och internet består till största delen av porr och fjortisar som bloggar om hur många väskor de köpt för pappas pengar den här veckan.

En sida som växt sig stor är Facebook där man "kan hålla kontakt med familj och vänner". Vad är det för fel på telefoner?
I stället för att "gilla" någons status så kan man väl hälsa på vederbörande och passa på att tigga åt sig en kopp kaffe?

På "Fejjan" som en del imbeciller uttrycker det så kan man ta en del märkliga quiz.
De senaste månaderna har jag fått reda på att jag är en häst i sängen, vilket kan förklara varför det där kvart-i-två-ragget inte ville svara i telefonen något mer. Vilda gnägg, söndersparkad sänggavel, uppäten kudde (eller var det hamstern?) och 15 kilo spillning på golvet var inget som ledde till att hon ville upp i sadeln igen...

Jag har även fått reda på att jag är 8% normal, både lite korkad och ganska smart, att jag var en uteliggare i mitt förra liv, att min verkliga ålder är 80+ samt att min dödsorsak kommer att vara knivhuggning.
Fascinerande eftersom jag trodde att jag skulle spräcka skallen mot skrivbordet efter att ha skallat det i förtvivlat raseri över ännu en hjärndöd facebookapplikation, eller att jag skulle kvävas av fjärrkontrollen till tv:n när jag tuggat i mig den efter att ha försökt hitta nåt vettigt på TV3.

Det moderna samhället kräver verkligen sin man...

fredag 1 januari 2010

Nyår

Nyårsafton är ett lustigt tillfälle. Man önskar varandra ett "Gott nytt år", trots att man innerst inne vet att risken är ganska stor att det blir ungefär lika odugligt som de föregående...
Hur som helst så träffades vi ett gäng i går och åt och drack gott. De uthålligaste av oss var uppe till strax efter fyra, en del andra hade då snarkat gott i timmar.

God fortsättning förresten.