En vanlig jävla tisdag..

Jag blir ibland kallad misantrop men det är fanimig inte speciellt konstigt att man utvecklar en avsky för människosläktet eftersom de flesta av dessa får blodtrycket att rusa till farliga nivåer.

Min dag började i morse när jag skulle ta mig till jobbet. Runt 05.15 går jag ut genom porten och brakar rakt in i tidningsbudets kärra som står parkerad mitt utanför dörren medan den lilla orchen springer runt i trappuppgångarna på gatan.
Givetvis är även min cykel blockerad av detta åbäke som jag blir nödgad att flytta på. Jag funderar på att sätta eld på kärran och skicka ner den för gatan för att se om paltskallen förstår piken.


På vägen till jobbet möter jag en A-lagare som glatt (bara det är ett tecken på att man inte begriper bättre) hälsar "God morgon".
"Åfan", tänkte jag. "Har du redan vart på macken och snattat morgonens första flaska T-Röd?"


Väl framme vid min arbetsplats sitter det en väktare och glor på mig från sin bil när jag drar passerkortet i dörren. "Jodu, gör jag inbrott på det här bygget i stället för att ligga i min säng vid den här tiden så är du välkommen att köra mig till psykakuten".


Morgontimmarna på jobbet är hyfsat lugna då det ännu inte springer runt några pärmbärare som är i vägen för hederligt arbetande folk.
Men vid 8.00 - då jag och min kollega har frukostrast - dyker det upp en Dressman-slips och undrar "När blir xxxxx klar?"
"Ja, när vi väl har fått hit den så tar det ungefär en och en halv timma, men så långt har den inte kommit än", svarade jag.
Vi har tre olika datasystem som vi matar in ordernummer och dess position i och för det mesta visar de hyfsat rätt så varför inte söka i dessa så behöver man inte springa ut till byggnaden bredvid och vara allmänt jobbig...

Men det är väl som så att vi som jobbar rent fysiskt med produkterna inte har en aning om hur de ser ut och således inte skulle känna igen den om den så stod parkerad mitt framför kaffeautomaten.
Vissa slipsbärare har dragit åt den för hårt och strypt blodtillförseln till hjärnan.


Väl hemma så fick jag några timmars lugn innan jag blev tvungen att gå till affären en snabbis.
Här blev det givetvis tvärstopp i kassan då en efterbliven kärring envisades med att stå i kassan och välja vilka jävla Trisslotter hon skulle ha och givetvis skrapa dessa på plats.
Som tur var så öppnades en kassa till och jag gled över i den kön. Big mistake...

Där satt nämligen en liten blond tuggummituggande praktikant, jättesöt och jättekorkad. Hon förstod sig inte på kassaapparaten utan satt och räknade högt på sina välmanikyrerade små fingrar och vände sig ständigt om till den andra kassörskan och frågade: "Ah men asså hur ska jag göra nu?".

Mina tankar rörde sig just då i banorna:
"Vad du ska göra nu är ta betalt för mina varor och ge mig växel tillbaka, hur du gör intresserar mig inte. Eftersom du verkar totalt oförmögen att använda några som helst tekniska hjälpmedel så får du väl dra av dig skorna om du ska räkna högre än tio. Bara det blir rätt. Sen ska du stämpla ut, sätta dig på din lilla rosa cykel, trampa hem, sätta dig framför Bolibompa och aldrig mer sätta din fot här."

Till slut så lyckades mini-Barbie få fart på hjärnkontoret och kassaapparaten och jag kunde traska hem.
Mina grannar i Familjen Fårskalle (En tanig tystlåten karl, en fet, gapig och otrevlig kvinna och deras två söner som definitivt aldrig kommer att få ett slutbetyg i gymnasiet) som bor snett ovanför mig har köpt en liten hund som de givetvis låter sina barn gå ut med. Dessa små imbeciller står utanför porten och har givetvis ingen pli alls på det lilla gastande lopphotellet som är obetydligt större än min sko. Hunden påminner om ett marsvin med ADHD - något som verkar ligga i släkten.
Nåväl, det lilla kräket gläfser och gör utfall mot allt som rör sig och mina tankar lyder ungefär så här:
"Om du hugger mig ditt lilla as så är det det sista du någonsin gör - förutom att se dina småhussar från fem meters höjd. Sedan hamnar du i alla småhundars helvete där den feta hankatten Bosse sodomerar dig i evighet, amen".

Är det förresten olagligt att lura i små barn att masturbering med osthyvel - gärna i grannkommunen - är den nya innesporten?


Nu har jag ätit till ljudet av ett gräl hos tidigare nämnda familj och mår hyfsat bra. Men kvällen är ännu ung och hittills har ingen ringt på min dörr med en bibel i handen...

Hur har er dag vart? :)

Lördagsöl.

I lördags gick jag och några vänner ut på restaurang och åt. Det slank även ner några enstaka alkoholhaltiga drycker.
Det blev filébuffe för 225 kronor och givetvis så ville jag ha valuta för pengarna så min tallrik bestod till 90% av kött. Sallad kan man köpa på ICA...

Sedan blev det en liten krogsväng.

Och slutligen hamnade jag på någon mysko efterfest och kom hemvinglandes runt fem.

Fredagsmys

Vilka märkliga saker det kan växa bland äppelträden...

Gårdagen var relativt givande. Först så begav jag och en kamrat oss ut på lite bunkerjakt i omgivningarna. Vi gjorde några fynd men konstaterade att vi bör beväpna oss med spadar nästa exkursion.

Senare begav jag mig hem till en kompis som fyllde år och tänkte fira detta med att bli full.

Onsdag

Eftersom jag är ledig på fredag har halva arbetsveckan gått nu. Inte helt fel.

För att göra en lång historia kort så får jag ibland byta arbetsuppgifter när det är "lugnt" på min ordinarie plats. Jag får då promenera över till nästa byggnad och provköra robotar av vilka jag sedan ska finkalibrera ett par på min ordinarie plats. Dessutom så måste jag emellanåt traska tillbaka för att kolla att min kollega inte har råkat avlida. Det blir en del spring men jag mår förmodligen inte illa av lite motion.
Jag har således två jobb och håller på att lära mig båda så de närmaste veckorna kan nog bli ganska förvirrade innan jag kommer in i det.


Det var som bekant val i söndags, S gjorde ett av tidernas sämsta val och SD kom in i riksdagen.
Kvällstidningarna ojar sig över detta och frågar "vad ska vi göra nu?".

Ja, vad man ska göra nu är att sluta gnälla över hur folk har röstat och i stället försöka få till ett samarbete som klarar att leda landet i fyra år.
Vad man än må tycka om valresultatet så har folket sagt sitt och det är den här mandatfördelningen som kommer att gälla i fyra år framöver.
Det är bara att gilla läget...

Apropå valet så har jag sett och hört att vissa personer på Facebook tar bort folk ur sina vänlistor om de har röstat på eller sympatiserar med SD.
Förvisso så ska man väl inte bekymra sig så mycket över Facebook, men jag kan inte låta bli att tycka att detta är oerhört fånigt.
Man kan fråga sig vem det är som är trångsynt. Den som har "röstat fel", eller den som trycker på "ta bort"?

Det där låter i mina öron lika vettigt som om jag skulle plocka bort alla kattägare från listan eftersom jag själv är allergisk.
Att folk har olika politiska åsikter får man lov att acceptera. Antingen så bortser man helt från folks åsikter eller så kan man diskutera dem på ett civiliserat sätt.
Gör man på det tredje sättet så befinner man sig mentalt kvar i sandlådan...


Helt apropå ingenting så hittade jag två döda skator på min balkong i morse. Nej, det var inga utkastade kvart-i-två-ragg som en del har föreslagit utan två fåglar. Väldigt fluffiga och väldigt döda.
Vad händer här egentligen, har jag hamnat mitt i "Jurtjyrkogården" eftersom byggherrarna hittade en riktigt sur plats att slå upp huset på?
Dyker det upp en unge med rakkniv eller en ovanligt aggressiv katt med "Gislaved" stämplat över ryggen så tar jag fram baseballträt.

Eller ska jag kanske lägga ut de små liken vid cykelstället som en uppmaning till andra fåglar att ge fan i att skita på min sadel?

...och en till

I går så for jag på ytterligare en skrotspanarsväng.
Först så kikade jag på ett gammalt sågverksområde. Dessvärre så fanns det inte så mycket intressant att se där, några ganska utrensade tegelhus, ett par husgrunder och lite mysko metallskrot utspritt över området. Det låg dock väldigt fint till vid vattnet.

"Varför har du tagit kort på nåt som ser ut som en gigantisk betongmutter?", undrar nu säkert någon.
Det är för att det är en ganska intressant plats för de som är intresserade av svensk industrihistoria.

Betongklumpen är fundamentet till masugnen i Spännarhyttan utanför Norberg som när den byggdes 1974 var Europas modernaste och bygdens stolthet.
Tyvärr så var hanteringen av råjärnet som ugnen producerade väldigt oekonomisk eftersom man körde det i flytande form på järnväg de fem milen till stålverket i Surahammar. Mycket värme gick förlorad på vägen och järnvägen hade en begränsad kapacitet.
Samtidigt som detta logistiska och ekonomiska vansinne fortgick i Bergslagen så ökade konkurrensen från högeffektiva stålverk i Asien och till slut var det inte ekonomiskt försvarbart att skyffla in mer pengar till denna förlustaffär.
Ägaren ASEA hade skjutit till 2,5 miljarder kronor under åren och i april 1981 var det finito.

En kort tid efteråt så stängdes den sista gruvan i Norberg, Mimergruvan och en 800 år gammal epok var till ända.

Betongväggarna på bilderna nedan hänger ihop med ovanstående. Tanken var att överskottsvärmen från masugnen skulle omvandlas till elektricitet i ett kraftverk, men bygget avstannade av förklarlig orsak tvärt och glädjer nu för tiden alla ungar med sprayburk i bygden.

En utflykt

I förmiddags tog jag en sväng med bilen och kikade runt lite på landsbygden.

Först så konstaterade jag att någon hade ledsnat på sin gamla Ford och helt sonika grävt ner den.

Sedan fann jag en ödegård som dessvärre var låst. Men i uthuset fanns det några begagnade vagnar och elinstallationerna var ganska snitsiga.

Avslutningsvis kikade jag på ett gammalt tegelbruk som lades ner för många år sedan. Byggnadens allmänna skick gjorde dock att jag avstod från att åla mig in någonstans.

Sen kom ösregnet så det var bara att vända hemåt igen.

Jag råkade förresten förirra mig in på vägen till ett aktivt mobiliseringsförråd i skogen. Där möttes jag av en vaktkur, kameror och stora ajabaja-skyltar. Inte läge att smita in där och fotografera, ser rätt illa ut i ens CV om man torskar...

Ett tips om ett ödehus som jag passade på att kolla upp visade sig vara mindre färskt. Det återstod nämligen bara två väggar och murstocken när jag fann det. Äsch...
Men trots allt så har jag haft en ganska lyckad dag.

Torsdag...

...har det hunnit blivit och jag har snart avverkat två veckor på mitt nya arbete, eller "uppdrag", som det kallas.
Industriarbeten är sällan roliga men det här med att kalibrera industrirobotar är bland de mindre odugliga arbeten jag har haft.
Den minsta varianten av sådana apparater väger 25 kilo och jag leker med tanken att bulta fast en sån i min diskbänk. "Min hushållsassistent är coolare än din", typ.


Är jag förresten ensam om att vara trött på valrörelsen?
Det enda man läser i tidningarna är att vänstern vill ta alla dina pengar, att högern piskar totalförlamade att jobba som brevbärare, att SD är sända av djävulen och att precis ALLT kommer att bli svinbra nästa vecka när just VI har vunnit...

Jag fick en fråga av en kompis tidigare om vad jag ansåg om SD:s chanser till riksdagsplatser. Jag svarade att de är relativt goda samt att jag hoppas att de gör ett starkt val. Inte för att jag till 100% ställer mig bakom deras partiprogram, men de belyser några viktiga frågor som övriga partier blundar totalt för samt att det faktiskt behöver "röras om i grytan" en hel del när det gäller svensk politik.

Svensk politik av idag går ut på att bibehålla ett Status Quo där ingenting händer. Ingenting behöver ju heller hända eftersom vi är världens bästa land.
Eller är vi det?

Jag tänker närmast på valrörelsen där sossarna fuskar som aldrig förr och alla partier har gått ihop för att utestänga inkräktarna SD.
Jag är nämligen övertygad om att det handlar om en rädsla för att få släppa till lite makt, inte inkräktarpartiets åsikter.
Men givetvis så underlättas det arbetet av att man sätter på rasiststämpeln på de som vill in.

Man kan tycka vad man vill om Sverigedemokraterna och deras politik men när ett partis medarbetare blir grovt misshandlade av meningsmotståndare och vartenda offentligt möte saboteras av en flock skränande dagdrivare så är någonting lite fel.

"Lite fel" blir jävligt fel när dessa incidenter dessutom tycks ha etablerade partiers och medias tysta medgivande.

Fp:s riksdagsman Frederick Federley blev nyligen nedsparkad och grovt misshandlad utanför sitt hem. Några dagar tidigare överfölls en av SD:s kandidater i sitt hem och fick ett hakkors inristat i pannan.
Personligen anser jag dessa båda "incidenter" vara lika allvarliga, men ni kan ju gissa vilken av dem som media uppmärksammar mest...

Inte att förglömma herr Reinfeldts uttalande om att "om man för en extrem politik så kan sådant hända".

Svensk "demokrati" i ett nötskal.

Svenska politiker sätter sig gärna på sina höga hästar, slår sig för bröstet och tycker att de är så bra och demokratin är så högt utvecklad i Sverige.
Jo, förvisso. Om man jämför med Zimbabwe...

Det sägs att man ska hålla rent på sin egen trapp i första hand och när politiker från våra nordiska grannländer börjar ifrågasätta den svenska demokratin och valsystemets opartiskhet så är någonting väldigt fel.
Fast det är klart, en sådan kritik kan ju viftas bort med "rasist-kortet". Det begriper ni väl kära väljare att ett land som har fostrat galna människor som ritar teckningar av religiösa sagofigurer inte är att lita på.


I övrigt har jag faktiskt inhandlat en GPS som ska hjälpa mig på traven lite när jag snokar runt i skog och mark efter intressanta platser att besöka.
Nu så talar jag givetvis om en handhållen enhet och inte en sån man sätter i bilen där en halvhysterisk kvinna gastar om att man ska göra u-svängar hela tiden.
Gör man som hon säger utan att krocka så slutar man i alla fall på en kostig eller i ett potatisland. Jag föredrar karta och mina ögon...

Tidsmaskinen

I morse satte jag mig i bilen.
Jag åkte på motorvägen, landsvägen och grusvägen, för att till slut kliva ut i en annan tid.