Hipp, hipp...

Igår firades det att en kompis fyllde 40 så det blev en sväng på stan. Vi åt och drack gott (och dyrt) och hann även med en liten efterfest. En lyckad afton.

 

 

 

 

 

 

Jag fick för övrigt med mig en liten kompis hem. Taxichaufförens min var obetalbar. :)

Stilla morgonstund...

Nu är jag måhända en lat och bortskämd person, men när jag jobbar kvällsskiftet så vill jag gärna sova till åtminstone åtta på morgonen och vakna av mig själv eller till klockradion. Inte av en scen ur Motorsågsmassakern.

Jag bor en halvtrappa upp och har haft ett buskage utanför kök och sovrum. Detta har dämpat ljud och insyn så jag har vart ganska nöjd med dess placering. Men tydligen så ville inte fastighetsägaren ha buskaget kvar så i tisdags morse så väcktes jag av att två herrar sågade ner det med motorsåg. Prick 07.00 började de och jag fick ett abrupt uppvaknande.

Märkligt nog så kunde man inte avlägsna allt under samma arbetsdag så i morse - återigen 07.00 - så väcktes jag av en grävmaskin utanför mitt sovrumsfönster. När man har en halvdassigt isolerad tegelvägg mellan sig och en vrålande dieselmotor så är det lite svårt att somna om.

Nu inser jag givetvis att man inte kan ta hänsyn till alla människors arbetstider, men nog tycker jag att de hade kunnat klämma i sig en mugg morgonkaffe till innan de började väsnas. För mig blev det ett flertal innan jag började känna mig mänsklig...



De senaste dagarna har det varit ett väldigt rabalder om ett register som Skånepolisen påstås ha upprättat över romer.
Jag hade egentligen inte tänkt prata om det, men fick en fråga nyss så jag kan förklara min syn på saken.

Om man nu har upprättat ett register över människor baserat på deras etnicitet så är det givetvis åt helvete fel, men jag är inte övertygad om att så är fallet. Jag tror att DN & co. (som så ofta förr) har valt att lyfta fram en liten del av sanningen och blåsa upp den till groteska proportioner.
Det är enklare (och genererar fan så många fler besök och reklamvisningar) att anklaga polisen för rasism än att utreda hur registren ser ut och om det möjligen kan finnas någon annan logisk förklaring till saken.

Jag antar - vilket till viss del bekräftas av några polisers uttalanden - att det rör sig om en kartläggning av kriminella familjer och deras umgängeskretsar. Vilka folkgrupper som har råkat hamna där känns irrelevant och jag är övertygad om att det inte bara är romer.

Om man har släkt eller bekanta som någon gång har ägnat sig åt ljusskygga aktiviteter så är det ganska sannolikt att man hamnar i någon form av register. Det vore ju närmast tjänstefel att inte kolla upp en misstänkt persons släkt och umgänge.
Jag är förmodligen själv med i någon förteckning då en del bekanta har ställt till med dumheter. Det får jag helt enkelt finna mig i.

Givetvis så drabbas alltid oskyldiga av sådana här registreringar, men om man känner att man har hamnat där och är oskyldig så bör man kanske först rannsaka sitt umgänge och sina släktingar innan man kommer med anklagelser till höger och vänster.

Jag läste även att "Romernas ungdomsförbund" hade krävt 250.000 kronor i skadestånd till alla som stod med i detta register. Det är fascinerande hur ofta folk blir "kränkta" i dagens Sverige och att en större summa pengar alltid tycks göra att allt blir bra igen...



"On the lighter side" så läste jag om en djurpark i England som hade förbjudit besökarna att bära djurmönstrade kläder - leopardtights och liknande - då det tydligen kunde förvirra djuren.

Nu så tror jag knappast att leoparder etc. är så korkade och eventuell förvirring uppstår nog snarare på grund av besökarnas beteende och ljudvolym, samt det faktum att djuren befinner sig bakom galler.

Men om man ska dra konceptet lite längre så måste man ju förbjuda överviktiga kvinnor i gråa kappor eftersom de kan förvirra elefanterna och givetvis hålla kommunala politiker och tjänstemän väldigt långt från apberget...

Parkreggae

Igår var det "Kulturnatt" i stan och jag begav mig till en park (smakfullt nog placerad bredvid en kyrkogård) och lyssnade på det lokala reggaebandet "Utanbygatan".
Jag är bekant med ett par i bandet och tycker att de är riktigt bra.

Det bjöds även på "öppen scen" och lite folkmusik, vilket ju aldrig är fel. :)

 

 

 

Är man uttråkad...

...så kan man alltid ta med sig kameran på promenad. Ibland blir det nån bra bild och ibland inte. Men lite frisk luft är aldrig fel.

 

 

 

För övrigt så är det intressant att se hur folk ställer sig på bromsen när man fotar från en bro över motorvägen. Det är sånt som kallas respekt va? :)

På fest med stora och små.

Lite bilder från helgen, det gick visst ner en öl eller två här. :)

 

 

 

 

Jag och min kompis beställde in varsin likadan öl (Staropramen) på krogen igår, men bartendern var inte helt skicklig tror jag då jag fick nån variant av diskvatten. Mitt glas till höger.

Kaka söker maka?

Jag gillar som bekant att sitta på puben och ta en öl. Alltså inte "dansställen" eftersom att min smidighet på dansgolvet är jämförbar med en stridsvagn i en porslinsaffär. Dessutom så kan man inte prata med folk där eftersom det är ett sånt liv.

Det lustiga med pubar är att man ofta hamnar i samspråk med knepiga existenser om allt möjligt.
I fredags så hamnade jag i en konversation med en finländare. Vi diskuterade bland annat skäggväxt och finska vinterkriget. Det är lite intressant att man blir så pass intellektuell efter några öl...


I lördags hamnade jag på en annan pub och stod på terrassen och snackade med en kompis när det helt plötsligt dyker in ett okänt ansikte mitt i synfältet. Snubben började babbla på en slags hemmagjord norska då han tydligen har fått för sig att vi var norrmän. Vi förklarade att så inte var fallet och han fortsatte bluddra men på svenska.
Han drar bland annat ur sig "Fan grabbar, ni ser inte ut att vara en dag över 35".
Vi är båda 37 så man får väl kanske ta det som en komplimang...

Sedan började han babbla om flygande tefat och månlandningar. Plus någonting diffust om sin morsas katt.
Det var ungefär där som jag och min kompis beslutade att vi definitivt måste dricka mer och smet iväg till baren.


Den absolut knepigaste människan jag har träffat på dök upp utanför en krog för några år sen. En långhårig lirare med urtvättad jeansjacka och stirrande blick. Ett vandrande påtänt 1982 typ.

Han går fram till mig och viker sedan av och går två varv runt mig medsols, sen ställer han sig framför mig och stirrar. Jag tänkte: "Fan, blir det boxning nu?"
Då öppnar han sin oborstade mun och säger: "Kändes det ok för dig att jag gick runt dig? Annars kan jag gå tillbaka".
Innan jag hinner komma på ett vettigt svar så går han två varv till runt mig - motsols denna gång - och försvinner sedan nedför gatan.
Jag står bara och glor efter honom och tänker: "WTF?", medan min kompis som har bevittnat hela incidenten viker sig dubbel av skratt.


Ibland så funderar jag på varför dessa udda existenser alltid ska få för sig att börja gaffla med mig, men jag är inte helt hundra på att jag vill ha svar på den frågan... :)