Sverige, landet där psykopaterna återfår sina jaktmarker...

Gång på gång förvånas jag över det svenska rättsystemet och den flathet som i många fall visas mot personer som har begått grova våldsbrott.

Den 28:e denna månad släpps "Hagamannen" ur fängelset efter att har avtjänat 2/3 av sitt straff på 14 år som han dömdes till för fyra våldtäkter och ett antal överfall/våldtäktsförsök företrädesvis i området Haga i Umeå. Två av dessa överfall var så brutala att de klassades som mordförsök och det yngsta offret var 14 år.


Nu så har som sagt lille Niklas varit en skötsam gosse på anstalten och får då gå fri efter att ha avtjänat 2-3 av straffet. Huruvida hans fromhet innanför murarna orsakas av bristen på lämpliga offer eller inte kan man bara spekulera i, men enligt Kriminalvården så är han fortfarande farlig och risken för återfall är hög.

Så självklart så ska han släppas ut, allt i enlighet med den svenska doktrinen att det egentligen är synd om gärningsmannen och att dessa också är offer som förtjänar en andra chans hur stor risken än är att de återfaller i samma mönster.


Hagamannen vill då flytta tillbaka till samma område som han begick sina brott i, men detta har övervakningsnämnden tidigare beslutat att sätta stopp för genom att förbjuda honom att under det närmaste året vistas i Umeå med omnejd.

Detta beslut överklagades av Hagamannen och nu får han alltså rätt.



Min andra tanke när jag läste detta (näst efter en hög obsceniteter angående domstolarnas omdöme) var: "Varför i helvete vill man det, halva staden måste ju hata honom?"

Svaret på den frågan är kanske enkel, det är förmodligen som så att han anser att han inte har gjort någonting fel eller att det inte var så allvarligt. Vilket ju känns som ett illavarslande tecken, psykopater brukar sällan bättra sig.


Orsaken till nämndens beslut att inte låta honom bo i Umeå var att är att "...det bedöms finnas en hög risk att han återfaller i sexualbrott och att det kan finnas en stor hotbild mot honom i det geografiska området...". Vilket tingsrätten nu alltså skiter i.


Personligen så känner jag att risken för att han ska återfalla i sina gamla vanor är ett betydligt större problem än om någon skulle "göra slag i saken", så jag begriper inte riktigt den formuleringen.


Jag begriper inte hur en person som anses farlig kan tillåtas att gå fri - oavsett i vilken stad vederbörande väljer att bosätta sig i.

Sådana personer ska hållas inlåsta så länge de utgör en risk och i det här fallet så borde man nog överväga kemisk kastrering innan man funderar på att låsa upp grindarna.


Jag är måhända en ärkekonservativ cyniker, men jag anser att folk ska sköta sig och straffas om de inte gör det.
Vidare så anser jag att personer som ser alla kvinnor som rör sig utomhus som lovligt byte att överfalla och nästan slå ihjäl är förbannat dåliga representanter för det manliga könet.

Jag hoppas naturligtvis att han håller sig i skinnet men risken är nog stor att fler kvinnor offras på "godhetens altare", och om det då krävs att någon representant för "det allmänna rättsmedvetandet" tar fram repet eller slagträt för att få stopp på det så kan åtminstone inte jag känna någon större sorg...