Slippery when wet...

Visst är det en skön känsla när man får demonstrera för omvärlden att man besitter samma grace som en stridsvagn i en driftingtävling?

Alldeles nyss åkte jag och veckohandlade och noterade till mitt förtret att det lilla duggregnet hade utvecklats till ett skyfall av bibliska proportioner under de fem minuterna det tog mig att åka bil dit.
Jag satt och muttrade bakom ratten en stund innan jag tog tjuren vid hornen och inledde en språngmarsch över parkeringen.
Givetvis iklädd blankslitna foppatofflor så jag gled in på ICA inte riktigt som John Travolta slajdar in på klubben i "Saturday Night Fever" utan mer som en syratrippad Bambi på hal is.

Jag var nära att slå en spärr - eller åtminstone att välta de två tonårstjejerna som stod innanför entrén - innan jag fick upp friktionen och lite mer styrsel på det skenande godståget Leif strax innan den till synes oundvikliga kollisionen med en pyramid av Eldorados vita bönor på burk.

Det hade nog blivit mitt livs dyraste chili con carne, så jag drog en lättnadens suck.
Jag drog tillbaka den då jag kom ut och såg att det var uppehåll så om jag hade åkt en kvart senare så hade jag undvikit det där.
/Ska fan börja beställa hemkörning.