...sägs det så i helgen åkte jag och hälsade på en bekant som köpt hus i Kolmården ett stenkast från Bråviken. Lite bad, lite öl och en del prat om "gamla tider" då vi känt varandra i drygt 30 år.
Det blev även en promenad i omgivningarna. Huvudsyftet var inte att fotografera, men jag känner nästan att det får bli det nästa gång jag far dit... :)
Igår kväll sköts två män i min hemkommun. Skottlossningarna inträffade med ungefär en timmas mellanrum och knappt två mil från varandra.
Den ena inträffade vid ett motionsspår och den andra utanför ett lägenhetshus. I bägge fallen fanns det gott om oskyldiga i närheten.
Tydligen så är bägge offren "kända av polisen sen tidigare" och har kopplingar till samma invandrade kriminella nätverk i stan.
Det ena offret har överlevt en beskjutning för några år sen i samma område som gårdagens.
Min första tanke var som vanligt i de här fallen: "Men för i helvete, hur kan sånt här ske mitt bland folk?"
Sen så inser jag att det här givetvis är någonting som svenska politiker och myndigheter har sett byggas upp under många år framför allt i områden som Rosengård, Gottsunda och så vidare.
Men man har valt att mer eller mindre ignorera problemet, främst för att inte bli utpekade som "rasister". Det svenska språkets mest urvattnade epitet...
Men om man låter de där individerna och grupperingarna frodas så får man snart helt andra problem, som att 12-åringar inte kan gå och rasta sin hund utan att bli ihjälskjuten av smågangstrar som sett sig skelögda på "Snabba Cash".
Ett ganska stort samhällsproblem kan man tycka, men vad vet jag?
Lokaltidningen tycks mest skrika sig hesa över element som hyllar den där gamla tysken med mustasch, men som inte är en bråkdel så våldsamma.
Fast det är klart, att hänga ut några typer som säljer t-shirts med osmakliga tryck och skickar arga mail till makthavare och andra de inte gillar är ju inte lika riskabelt som att börja nysta i de människor som tycker att det är ett helt ok eftermiddagsnöje att öppna eld med automatvapen bland folk i stadsdelscentrum.
Journalistisk ynkedom skulle jag kalla det...
Förra veckan skedde en större internationell polisiär insats efter telefonavlyssning bla. av FBI.
155 av 800 anhållna i den härvan "har koppling till Sverige".
Jävla skräll...
Man får anta att det där kan "röra till det lite" i de där kretsarna och att det tar en stund att fylla luckor och hitta nya rangordningar.
Således är risken för mer våld den närmaste tiden ganska överhängande, men man får väl hoppas att de håller sig borta från just mitt bostadsområde.
Personligen så ser jag hellre att man tar i med hårdhandskarna mot dessa kriminella klaner än att man burar in folk som protesterar mot regeringens corona-restriktioner, men jag är ju bara en simpel skattebetalare...
En talesperson för polisen sa angående gårdagens incidenter: "Det finns ingen anledning för allmänheten att oroa sig".
Ett i mina öron jävligt märkligt uttalande då ett flertalet oskyldiga har fått sätta livet till i uppgörelser mellan dessa gäng.
Sa ni samma sak till föräldrarna till den där 12-åriga tjejen med hunden?
Jag minns några gamla vinylskivor från 70-talet där Anita och Televinken skulle lära barn trafikvett och det är kanske dags för en uppdaterad version?
"Först tittar ni efter yngre män med hoodies, svarta mopeder och skjutvapen - sen tittar ni höger och vänster efter bilar..."
03:39 i morse.
Lite överdrivna färger kanske, men jag pillar precis hur mycket jag vill med mina bilder. :)
För några dagar sen hade jag en konversation med en hyfsat jämnårig granne efter att vi hade avslutat varsin kvällspromenad och möttes i trappen.
Han sa: "Ja, den här vardagsmotionen är viktig för oss halvgubbar".
Det känns skönt på något sätt att det nu är officiellt vilken ålder och mognadsnivå jag har uppnått. :p
Dock så kan jag känna att gubbgrinigheten har varit närvarande i många år, men nu kan jag kanske omfamna Farbror Einar på heltid...
