För några dagar sen hade jag en konversation med en hyfsat jämnårig granne efter att vi hade avslutat varsin kvällspromenad och möttes i trappen.
Han sa: "Ja, den här vardagsmotionen är viktig för oss halvgubbar".
Det känns skönt på något sätt att det nu är officiellt vilken ålder och mognadsnivå jag har uppnått. :p
Dock så kan jag känna att gubbgrinigheten har varit närvarande i många år, men nu kan jag kanske omfamna Farbror Einar på heltid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar