Ett nytt år...

 
...är det alldeles strax. Huruvida det blir gott får väl tiden utvisa.

Sverige har fått en ny regering som under valrörelsen lovade guld och gröna skogar - eller åtminstone lättnader från den tidigare rödgröna politiken som mest har gått ut på att krama ur vartenda öre ur medborgarnas plånböcker.

Av detta har vi inte sett ett skit, på ren svenska...

Förvisso så hade det nog blivit än värre med fortsatt sossestyre och sänkt bensinpris med 10 kr/litern trodde väl ingen på hoppas jag. Men vad blev det i slutändan, 14 öre?

Skatter och kostnader för el och bränsle rusar i högre takt än inflationen (vilket är rätt skrämmande) och folk får mindre att röra sig med. De som tidigare haft det knapert får nu ungefär noll.
Återigen så hade det förmodligen blivit än värre om skutan fortsatt styras av självgoda sossar, men om man lovar förändring så ska man just förändra och inte bara förvalta och driva vidare det pissiga rödgröna arvet. Då riskerar man att inte få mer än en mandatperiod.


När vi ändå pratar om "det rödgröna arvet" så har vi en väldigt ansträngd energisituation. Än så länge har inga konsumenter behövt kopplats bort pga. effektbrist, men vi får väl se vad tiden lider.
Det är riktigt tragiskt att se hur ett land som en gång betraktades som ett tekniskt framstående föredöme nu är nere på nära U-landsnivåer när det gäller el - vilket vad man än tycker om saken nu för tiden är rent livsviktigt.
Tack vare clownerna i Miljöpartiet har hälften av våra kärnkraftsreaktorer stängts och nästan allt krut satsats på vindkraft - som ju som bekant bara fungerar när det är sådär lite lagom blåsigt.

Och "lagom" är nåt det sällan är i Det lilla landet Lagom.

Det är förvisso alltid en bra idé att inte slösa med resurser, men när man i vår statskontrollerade och på skattsedeln tvångsfinansierade media får läsa en massa tips om hur man bäst sparar el (sänk temperaturen till 16 grader, duscha max en minut och håll värmen genom att kura ihop er under köksbordet) men inte med ett enda ord nämner eller ifrågasätter den totalt felriktade politik som orsakat situationen så når åtminstone mitt blodtryck Barsebäck-nivå.

Däremot så kan man läsa: ”Gabriella lever i egentimrat hus – utan el och vatten”, ett reportage som hyllar personen och levernet som något rent heroiskt i dessa tider.
Och ja, om man vill och har möjligheten att leva så (alla äger inte mark och kossor) så ser jag inget problem med det, men att hylla och romantisera det förindustriella samhället istället för att granska elkrisens uppkomst är på gränsen till obscent.

Men om man ska säga någonting positivt om 1700-talets leverne så är det väl att en miljöpartist som kommer in i den utkylda fattigstugan inte lär bli så långlivad...