I dag är det Sveriges nationaldag vilket jag anser är någonting att fira medan en hel del andra tycks anse att det är den dagen på året som vi etniska nordbor ska sitta i ett hörn och skämmas lite extra över just detta faktum.
Det är tydligen som så att svensk nationalism och fosterlandskärlek är någonting oerhört dåligt, men när det gäller andra länder eller områden så är det någonting bra.
Sverige är ett av ytterst få länder i världen där nationalism (enligt politiker, media etc.) är en synonym till rasism. Hur detta har uppstått är för mig en gåta, det enda jag vet är att det är någonting som har skett de senaste 25 åren och att takten ökar för varje år.
För mig är inte nationalism ett sätt att säga: "Vi är bäst och resten suger" utan en hyllning till det land som har fostrat mig och gett mig en uppväxt i ett samhälle som i internationell jämförelse är väldigt jämställt och befriat från klyftor. En bra plats att leva på helt enkelt.
Det går för övrigt alldeles utmärkt att känna nationell stolthet utan att för den sakens skull tycka illa om andra länder och kulturer...
Denna dag är även till för att hylla våra tidigare generationer, de som med blod, svett och tårar byggde upp landet och lade grunden till det välfärdssamhälle vi faktiskt har idag.
Vissa kommuner väljer att använda denna dag till att hylla och lyfta fram "nya medborgare" som på olika sätt tydligtvis har berikat respektive kommun. Och visst, det kan man väl göra om man vill men det finns ju 364 dagar till att välja på under ett år...
De som ska lyftas fram och uppmärksammas lite extra just denna dag är i mitt tycke våra äldre. De som slitit för att hålla hjulen rullande under hela sitt liv och som nu tackas med usla pensioner och neddragna matransoner på hemmet.
Men sånt går visst icke för sig...
Jag läste lite om några grupperingar på vänsterkanten som tänkte ta tillfället i akt att åka ut och stjäla så många svenska flaggor de kan och sedan bränna dem. För att protestera mot "nationalstaten som en symbol för rasism..." etc.
Med andra ord det sedvanliga dravlet från dessa människor som i nästa andetag hyllar Stalin, Mao och diverse andra galna massmördare som föredömen och deras totalitära samhällsbyggen som eftersträvansvärda.
Jag förstår verkligen inte hur en del resonerar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar