November...

... måste vara Moder Naturs bakismånad. Inte ens jag var badsugen igår.

 

Fotografens hus

Den här bloggen för en tynande tillvaro numer, av flera skäl. Brist på inspiration samt faktumet att jag redan har skrivit vad jag tycker om en hel del företeelser är huvudskälen.
Förvisso så slår det svenska samhället och kvällstidningarna nya rekord i dumhet varje vecka, men att ständigt tänka på och raljera över det är inte bra för blodtrycket så jag försöker att minimera sånt.


Fotointresset och böjelsen för att utforska en övergiven plats har dock inte falnat även om en del intressanta objekt har rivits eller på andra sätt blivit otillgängliga de senaste åren.
Jag håller för tillfället på att gå igenom ett antal lite äldre bilder från 2006-2010 och uppdatera gallerierna på min fotosida med större och lite uppfräschade bilder.
I den mån det går alltså, i vissa fall håller originalbilderna ganska dålig kvalitet så då blir det svårt.

Här är ett axplock ur ett nyrenoverat galleri kallat "Fotografens Hus", på grund av de mängder med fotografier som fanns bland all bråte i huset.
Vi befinner oss i Västmanland senhösten 2009:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En höstbild.

Några bilder från sensommar och tidig höst.

 

 

 

 

 

Ge fan i min plats!

Vissa måndagar är drygare än andra, jag har varit fruktansvärt seg idag och försökt kompensera detta genom att hälla i mig kaffe i mängder som inte rekommenderas ens för blåvalar.
Jag har dagdrömt om min soffa hela arbetsdagen och när jag kommer hem så ser jag att någon idiot har snott min parkeringsplats.
Där står en bil med italienska registreringsskyltar...

Jag måste nog tillägga att det här inte är första gången sådant här inträffar. För en månad sedan stod där en bil med franska skyltar, så uppenbarligen är min förhyrda parkering öppen för hela Europa.
 Den gången löste jag problemet genom att prata med pizzeriaägaren (som jag helt korrekt gissade hade stenkoll på området) och lyckades via honom få tag på ägaren.

Idag var jag dock alldeles för trött för att orka engagera mig direkt så jag ordnade en tillfällig plats för min egen bil och sedan gick jag och lade mig i soffan.

Medan jag låg och halvsov så funderade jag på saken. Eftersom jag var lite osäker på om huruvida det är effektivt att bötfälla en utlandsregistrerad bil så tänkte jag först ge personen i fråga en upplysande varningslapp.

Problemet är bara det att jag enbart kan uttrycka mig (civiliserat och ett par andra varianter) på svenska och engelska.
Så då gled mina funderingar in på om inte ett avhugget hästhuvud på motorhuven hade sänt ett rakt budskap...

Jag beklagade mig givetvis över det inträffade i sociala medier och en bekant föreslog att jag skulle göra som en del andra i det här området, nämligen tända eld på bilen.
Jag tackade för tipset men kände att jag med min vanliga otur då troligen skulle bli den första personen i svensk nutidshistoria som faktiskt åkte dit för det brottet...


Men lyckligtvis för mig och bilägaren - men kanske framför allt för hästen - så slutade historian lyckligt. Efter ett par timmar hade inkräktaren försvunnit.

Jag kan dock tillägga att nästa gång så blir det ett samtal till parkeringsvakterna direkt.

En måndagsträff till...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Några bilder från sommaren.

Sommaren 2017 kommer inte att gå till historien för någon värmebölja utan snarare för sin lätt bipolära karaktär plus att den lilla detaljen med ljumna augustinätter lös med sin frånvaro.

Men det bjöds ändå på tillfällen att ta lite bilder och här är ett par som jag blev nöjda med.

 

 

 

 

 

 

Dörrterroristen

Jag jobbar 2-skift och detta är min tidiga vecka då jag är på jobbet runt 05.30 och de första dagarna de veckorna så brukar jag unna mig lyxen att slumra en timma på soffan när jag kommit hem. "Gubbvarning" eller inte, skönt är det i alla fall.

När jag kom hem tidigare idag så noterade jag en kvinna som bankade ner en skylt i rabatten utanför, det var från elbolaget E-on som upplyste om att "vi finns i ditt kvarter idag".

Nåväl, jag la mig på soffan och började precis sjunka ner i en dvala då det tog hus i helvete i hallen. Personen utanför nöjde sig inte med att bara ringa på (på dörrklockan som låter väldigt högt) utan hon började även banka på lägenhetsdörren när ingen hade öppnat efter de första påringningarna.
Jag säger "hon" för det var inte som man kanske skulle kunna tro brandkåren utan kvinnan från E-on.
Jag kände dock att jag var för trött för att kunna föra en civiliserad konversation så jag struntade i att öppna och återgick till soffan.

40 minuter senare är hon tillbaka. Och ringer. Och bankar...

Inte heller denna gång öppnade jag utan nöjde mig med att fantisera om klassiska medeltida tortyrmetoder.
Nu så var jag ju "bara" en trött gubbe, men om jag exempelvis hade legat hemma med feber eller fått ett sovande spädbarn bryskt uppväckt av hennes härjande så hade hon (och hennes chef) fått höra ett par väl valda ord - med högre volym än dörrklockan.

Jag är ingen expert på försäljning, men en sak är jag bergsäker på:
Att bete sig jobbigare än Jehovas missionärer garanterar att undertecknad aldrig kommer att befatta sig med detta företag...

Kameran fick följa med på kvällsdoppet...

 

 

 

 

Flugjävlar...

Följande lilla anekdot ur min vardag utspelade sig i förrgår kväll:


Som många andra som bor i den här delen av stan så har även mitt hem invaderats av flugor denna sommar. För att få ner mängden små flygande helveten som har en förkärlek för att krypa in i näsan på folk som gärna tar sig en sovmorgon på semestern så har jag satt upp ett par sådana där kladdiga pappersspiraler i min lägenhet.

De har suttit uppe ett tag så uppenbarligen har jag slutat notera dem, vilket ledde till att en av dem och mitt ansikte hamnade på kollisionskurs.
Jag var på väg genom vardagsrummet när ett pip från min telefon föranledde en kraftig gir åt styrbord och likt styrmannen på Titanic så insåg jag faran för sent.

Jag gick rakt in i spiralen som givetvis lossnade från sitt fäste och lindade sig runt mitt väldigt förvånade huvud.
Mitt ansikte var ett virrvarr av kladdigt papper, glasögon och givetvis en del döda flugor...

Arg som ett bi med kraftigt nedsatt syn så stormade jag in i badrummet för lite sanering. Detta tog dock sin lilla stund eftersom ett av kännetecknen för flugpapper är att det är förbannat klibbigt. Jag lyckades stå mot impulsen att tända eld på skiten - det hade eventuellt kunnat ge dåliga relationer med grannar, brandkår och hyresvärd - och lyckades till sist rulla ihop det i en massa toalettpapper och kasta det.

Nästa steg blev dagens andra dusch.

Jag hatar flugor.

Västerås Summer Meet 2017:4