Det har hunnit blivit februari nu och jag har inte gjort någonting nämnvärt den senaste veckan förutom att jobba och pulsa i snön som just nu vräker ner utanför.
Jag hade visst lovat att inte klaga på vädret så mycket så jag tänkte gnälla på någonting helt annat just nu, nämligen hur vissa luktar.
Jag jobbar inom industrin och där är det fullständigt normalt att börja lukta lite illa efter hård arbetsdag. Man svettas, spiller oljor på sig etc. Men så fort arbetspasset är över så åtgärdar jag problemet genom att duscha, byta kläder och använda deodorant.
Så gör de allra flesta människor som har någorlunda begrepp om hygien, men det finns dessvärre undantag.
Idag fick jag det tvivelaktiga nöjet att arbeta ihop med en man som tydligen betraktar tvål som lika exotiskt som färska bananer på 1800-talet.
Jag är inte överdrivet petig med lukter, men den här individen stank lök och rutten tång redan imorse och jag kan säga att jag inte vande mig det minsta under dagen.
Att vara snygg är inte en av mina starka sidor, men i jämförelse så kände jag mig som Mr Universum.
Hans odör kombinerades med långt, grått och stripigt hår samt bruna tänder. Har han en sambo så tycker jag synd om henne. Alternativt är hon likadan och de bilderna håller jag gärna utanför mitt huvud...
Jag vet att en del människor har märklig lukt av genetiska orsaker, men i det här fallet var orsaken utan tvekan ingrodd smuts.
Apropå ämnet så minns jag när jag för drygt 15 år sedan jobbade med att köra hem tv-apparater, tvättmaskiner etc. åt folk. Det var ett intressant jobb som hade både för och nackdelar. Till nackdelarna räknas bland annat att det är mindre skoj att släpa upp tvättmaskiner i hus som har fyra våningar och noll hissar.
Det var intressant att se hur folk hade det hemma. De flesta hade det fint och en del andra bodde i rena svinstior.
Det är nog det enda jobb jag har haft där kunder har försökt bjuda på sprit, få med mig på dansbandsafton i Flen och riktat en hagelbössa mot mig. (nej, jag skämtar inte).
Nåväl, jag och min kollega skulle leverera en tv till en man i Enköping. Normalt så tog vi av oss skorna när vi kom hem till folk men här så klibbade de fast i golvet när vi kom in i hallen så vi behöll dem på.
Lägenheten såg hemsk ut, det var en meterhög trave med gamla pizzakartonger på bordet, två centimeter damm på bokhyllan och matrester på tapeten. Bland annat...
En tumregel sade att om bostaden såg ut som skit så gjorde även innehavaren det och det stämde även i detta fall. Mannen var i 40- års åldern och bar en blå Adidas-träningsoverall från 70-talet som förmodligen inte hade tvättats sen den var ny. (Det här borde ha vart hösten 1998).
Man anade spår av hela månadens lunchmeny på tröjans bröst och under armarna såg man grammofonskivestora svettfläckar.
Vi var tvungna att fråga kunderna om de ville ha hjälp med att ställa in kanalerna och tyvärr så ville han det. Jag stod alltså på huk framför tv:n medan mannen lutade sig över mig så att jag hade hans armhåla en decimeter från min näsa. Det var en fruktansvärd upplevelse.
När vi var klara och lämnade lägenheten så orkade vi inte vänta på hissen utan kutade fyra våningar ner för trapporna och satt oss utanför och bara andades i ett par minuter innan vi satt oss i bilen igen.
Sånt där som gör att man funderar på om man inte borde bränna sina arbetskläder...
Det inträffade ett flertal lustiga episoder under min tid där. Någon dag när andan faller på så måste jag berätta om den förlamade Adolf-dyrkaren och halveremiten med hagelbössan, men nu är jag - trots inläggets ämne - väldigt hungrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar