"Siiika fiina pilarna"...

... tyckte en fd. jobbarkompis med rötterna i österled som jag träffade i lördags på "Westerås Kustom & Hot Rod Show". Och visst hade han rätt... :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

Att man blir så snygg av lite öl...

Igår fyllde en bekant år, vilket firades med några öl. Vi hade trevligt och när jag kollade igenom kameran i dag så fann jag i vanlig ordning bara vackra människor.

Fredagsfunderingar

Nu är äntligen denna arbetsvecka över och det känns riktigt bra. Den slutade bättre än den började även om jag i morse vid kaffeautomaten tyckte mig befinna mig mitt i tv-serien "The Walking Dead".

Det ligger mörka moln över stan just nu, men faktum är att ett rejält regnväder skulle sitta fint nu då det är mycket damm och annat skit som behöver spolas bort från gatorna.
I många fall så talar jag om just skit - en nackdel med våren är att alla frysta hundskitar som dolts under snön tinar upp och luktar fan.
Vissa hundägare är som bekant så lata att de inte tar upp efter sina djur som de ibland låter skita mitt på trottoaren. Då borde väl vara helt ok för mig att skita i deras brevlådor så att deras skor blir nedstänkta?


I väntan på att orken att laga mat ska infinna sig så läser jag lite nyheter på nätet. Tydligen så har min hemstad Västerås blivit nominerad till "Årets stadskärna 2013", vilket känns riktigt jävla bisarrt.
Vi talar om en grå betongklump som får Östtyskland 1970 att verka färgglatt och lyckligt. Dessutom så stängs butiker på löpande band pga. bristande kundunderlag och höjda hyror. Låter som något att fira, eller hur...?


Apropå Västerås så ska "vi" tydligen få en egen Prideparad, redan i sommar. Nu så skiter jag fullständigt i vilken läggning folk har, men sådana där tillställningar tycks inte längre handla om lika rättigheter utan mer vara ett sätt för exhibitionister (oavsett läggning) att få visa upp sig nakna och bete sig på ett sätt som man normalt blir arresterad för.
Sen så känns faktiskt "queer" etc. mer som en livsstil än en läggning och i rättvisans namn så borde väl alla "alternativa livsstilar" då få en egen parad?
Om Pride-paraden är färgsprakande så kan man tänka sig att emo-tåget är en fruktansvärt deprimerande tillställning...
Vem betalar för sånt där förresten?


Jag läste även debatten om att sossarna nu har valt in en islamist i sin riksdagsgrupp. Sedan tidigare har moderaterna en man med denna märkliga syn på kvinnor och hbt-folk i riksdagen. Fantastiskt att Sveriges två största partier visar ett sånt dåligt omdöme. Men vad gör man inte för att säkra nya väljare när många gamla antingen avlider eller väljer andra då de inte känner igen sig från 1900-talet?

Omar Mustafa - som S nya stjärnskott heter - är ordförande i Islamska förbundet i vars stadgar det tydligt framgår att kvinnor och homosexuella mer eller mindre saknar värde. Han har bjudit in antisemitiska talare till förbundet och twittrat om att Sverige borde skicka jaktplan mot Israel. Bland annat...

Höga företrädare för socialdemokraterna kommenterar saken i stil med; Oj, vi visste inte, men han har ju sagt nu att han inte står bakom de åsikterna (längre).

Så då är ju allt frid och fröjd igen uppenbarligen. Till skillnad från den katastrof det skulle vara om det uppdagas att en företrädare för Sverigedemokraterna drog ett nedsättande skämt om afrikaner på fyllan 1995...

Man kan lite torrt konstatera att det före detta arbetarpartiets nya slogan inför valet 2014 antagligen blir: "Alla ska med - utom kvinnor, judar och homosexuella."


Jag behöver en sup...

Måndagar är ondskefulla

Katten Gustaf hatar måndagar och det är han sannerligen inte ensam om.
Men vissa är sämre än andra och den här har vart lite dryg.

Hela dagen igår mådde jag lite konstigt, ungefär som man kan må strax innan man åker på en rejäl influensa i kombination med en baksmälla.
Inget av dem stämmer dock eftersom jag inte har blivit sjuk än och inte drack en droppe i lördags.

När jag klev upp i morse mådde jag likadant, jag var seg som fan och det kändes som om mitt huvud skulle väga 100 kilo.

När jag kom till jobbet vid 05.30 konstaterade jag att det mesta hade gått på tok för herrarna som körde i helgen. På skrivbordet låg två fullklottrade A4-ark med förvirrade felbeskrivningar.

Utan att förirra mig in i detaljerade beskrivningar så kan jag nämna att vi övervakar en relativt komplicerad process där dokumentation av allt som kan bli fel inte har haft en hög prioritet. Man måste ha jobbat där ett tag och samlat på sig en hel del erfarenhet för att kunna börja felsöka.

Jag tycker personligen att det är pinsamt dåligt skött då vi bara ägnar oss åt "brandsläckning", dvs. ingen högre upp i hierarkin bryr sig om vad vi säger innan det blir totalt stopp. Då bryter paniken ut, folk springer som yra höns och man får fram en paniklösning som till sist får fart på verksamheten igen men då har det gått så långt att vi kommenderas dit på övertid för att försöka komma ikapp.
Så håller det på år efter år...

När det sen blir väldigt mycket att göra så sätter man in nytt folk som får lära sig jobbet i några dagar för att sedan köra själva. Men enligt Murphys lag så inträffar det inte några större haverier under den tiden utan dessa kommer när de ska köra 24 timmar på en helg.

Jag måste kanske påpeka att inget av problemen egentligen orsakades av mina kollegor, de visste bara inte vad de skulle göra när det började krångla utan de handlade som de flesta logiskt tänkande människor skulle ha gjort och förvärrade då saken.


Så det blev mitt jobb att reda ut det i morse då jag för tillfället är den som har jobbat längst med just de där sakerna.


Eftersom jag måtte lite risigt så utbrast jag högt: "Fan vad jag är less på det här!!!" Jag är medveten om att jag är lyckligt lottad som har ett jobb, men just då så menade jag verkligen det.


Nåväl, efter att ha ägnat förmiddagen åt lite skruvande, ryckande i kabelhärvor, programmerande och telefonsamtal så fick vi fart på allt runt lunch.
Innan dess hade jag fått stå och förklara för "ronden" varför det såg ut som det gjorde. Ronden är alltså ett gäng kostymer som knallar runt en sväng på morgonen och kollar vad vi gör.
Eller rättare sagt att vi gör någonting då de är mer intresserade av produktionssiffror än att lyssna på problembeskrivningar...


Men den jobbiga måndagen var långt ifrån över. Jag mådde fortfarande pyton då det ringer en telefonförsäljare på min mobil. Det var från min internetleverantör som undrade om jag ville ha högre hastighet till högre pris, ungefär. Jag förklarade att om de ringde en gång till så blir de av med en kund.
Lite snäsigt kanske, men jag ogillar telefonförsäljning och det blir inte bättre när de ringer på mobiltelefonen under min arbetstid.


På väg hem så stannade jag till vid min kvartersbutik. Framför mig i kassakön stod en äldre man som inte var vän av tvål och vatten. Han stank rejält och skulle dessutom betala med småmynt. Ett och ett gav han fram mynten till kassörskan vilket tog sin lilla tid.
Själv såg jag framför mig en grön arsenikånga fylld med döda råttor som steg från hans armhålor...



Väl hemma igen så la jag mig direkt på sängen och slocknade. Nu har jag sovit i tre timmar samt tryckt i mig Alvedon, mat och kaffe och börjar känna mig lite bättre.
Jag hoppas att det förblir så och att jag inte möts av ett kaos i morgon bitti igen.


Sådär, nu har jag fått gnälla av mig lite och det kändes ganska bra.

Fredagspilsnern

I går hamnade jag på en liten fest och sedan for vi ner på puben. Det var trevligt, även om jag mådde lite smått pyton i morse. Får väl skylla på pollen.
Hur som helst så fanns det plats för alla på festen, både de blyga och de skitfula... :)

 

 

Den fascistiska skidan och herr Jante

I dag har jag nästan känt mig lite produktiv. Jag har sedan klockan fem i morse hunnit med att jobba, handla, dammsuga och dricka kaffe på balkongen.
För en man som under vinterhalvåret spenderat större delen av sin fritid i tv-soffan med en kopp te så är det faktiskt inte så pjåkigt.
Måste vara vårsolen som piggar upp på något sätt.

Jag skulle behöva tvätta min bil också då den nu liknar en stor grå sten - på registreringsbeviset står det att den är grön - men det väntar jag nog med till i kväll. Förutsatt att det inte är en milslång kö på macken....


I väntan på att börja med maten så slöläser jag lite nyheter på nätet. Jag klickade mig in på Expressens kultursidor och suckar djupt.

För en månad sedan varnade sagda kultursida för att en norsk bok om vedklyvning gav uttryck för "djupa konservativa värderingar" och var ett hot mot jämställdhet och integration.
Hur i helvete man kan läsa in sådant i en bok om att hugga ved begriper varken jag eller norrmännen.

I dag fick jag lära mig i en artikel (en recension av en bok om fascism) att norrmännens intresse för skidåkning hänger samman med en dold fascism och "ultranationalism" i det norska samhället.

Damen som recenserar förtydligar med "för norrmännen är skidorna patriotiska symboler". Givetvis hamnar även lusekoftan i skottgluggen eftersom de är "en del i en politisk agenda".

Tydligen så hittar man fascister under varenda liten sten i Norden, vilket känns helt fantastiskt. Hur kan jag ha missat det?


Jag klurade lite på om det där enbart gäller skidåkning, sport rent allmänt eller de sporter/hobbies som man traditionellt förknippar med snörika länder.
Gissningsvis så är det det sista alternativet som gäller.

I Sverige och Finland så borde väl då ishockeyn vara det ultimata uttrycket för fascismen?


Finländare tycks vara ett ganska förnuftigt folkslag med något mindre galna journalister och politiker så där viftar man nog bara bort sånt där och skrattar åt saken.
Men i Sverige kan ju den politiskt korrekta galenskapen gå hur långt som helst så här kan vi spekulera lite om framtiden.

Om vi tar hockeyn som exempel så är det klart att det är extremt kränkande och fascistiskt att åka runt och banka med en klubba på någonting svart. Dessutom så är spelarna mestadels av nordeuropeiskt ursprung och under landskamper så har de på sig dräkter i den där förhatliga och diskriminerande färgkombinationen blått och gult. Under vissa tillställningar förekommer även viftande med svenska flaggor och om de - gud förbjude - vinner så sjungs även en kränkande folkvisa.

För att komma till rätta med problemen så måste vi givetvis tona ner allt som kan tolkas som nationalistiskt. Matcherna får spelas utan publik och spelarna (där minst hälften måste vara från Somalia) får kläs i den klassiska socialistiska färgen betong-grått.

Eftersom Sverige eller en svensk (förutom Zlatan) inte får vara bra så får de aldrig vinna någonting av betydelse. De får dock inte förlora allting heller då det är ett uttryck för den strukturella rasismen. Eventuellt så får bara hälften av spelarna göra mål.

Så, nu är alla nöjda och glada. Eller?


Jag får ibland höra att jag har en cynisk och nattsvart syn på tillvaron, men när det gäller idrottande svenskar så hävdar jag att jag har rätt. I media så tillåts en svensk sällan att göra någonting bra. Det finns några få undantag både bland journalister och människorna de skriver om, men i stora drag så är det så här:

I Sverige gäller Jantelagen så individuella prestationer tonas ner. En enskild idrottsutövare vinner ingenting på grund av fysik, målmedvetenhet, inställning eller träning. Han eller hon har bara haft "tur".


Ett klassiskt exempel är när skidåkaren Ingemar Stenmark hade vunnit ett av alla sina åk i karriären och en reporter pulsar fram och säger: "Vilken tur du har haft som har vunnit världscupen" (eller något liknande).
Ingemar svarade: "Ja, och det märkliga är att ju mer jag tränar desto mer tur har jag".
Ridå...


Varför blir inläggen alltid fyra gånger längre än vad jag tänkte från början?
Nåväl, nu är det dags för mat, sen kanske det sänds hockey på tv? :)

Promenader bland is och ruiner.

Förlåt om rubriken låter krystad, men ibland är det svårt att skriva en vettig sådan.

I dag var jag lite uttråkad så jag bestämde mig för att se mig omkring lite i mitt närområde. Först stannade jag till i hamnen där båtar och andra konstigheter väntar på sommaren.

 

"T-bryggan", där det i tonåren inmundigades en väldig massa folköl. Att bilden är sned ignorerar jag.

Klassisk litteratur är sällan fel, men jag skulle förmodligen inte ge min båt detta namn...

Sedan bar det vidare till en trevlig kyrkoruin. Nu börjar det bli pensionärsnivå på utflykten...

 

Avslutningsvis så bar det av mot Tidö Slott. Det är inte öppet för besökare under vintern men det gjorde ingenting då jag var mer intresserad av resterna av 1400-talsborgen "Oldenburg" som ligger precis bredvid. 

Det var inte läge att utforska den grundligt då den ligger inom synhåll från slottet vintertid - samt förmodligen är livsfarlig att beträda -  så jag nöjde mig med några exteriörbilder. Men vem vet, någon dag kanske man lyckas smöra lite för greven och återvänder.

 

 

 

 

Påsken...

... infann sig i år med och då ska man ju fira att den skäggiga mannen dog på korset, att han vaknade till igen, att våren förhoppningsvis är på väg, att man kommer att få rännskita av alla ägg man tryckt i sig eller bara att man slipper gå till jobbet på fyra dagar.


Det är valfritt, bara man firar. Och visst slank det ner lite förfriskningar... :)

 

Jag är definitivt inte förtjust i whiskey, men drickan på bilden (som smakar tjära) är helt ok. I detta fall var den dessutom gratis och då kan man ju inte tacka nej.

Nackdelen är att man får en fruktansvärd andedräkt efter några glas, så jag gissar att taxichauffören fick köpa en extra stor doftgran efter att ha haft mig i bilen... :)