Måndagar är ondskefulla

Katten Gustaf hatar måndagar och det är han sannerligen inte ensam om.
Men vissa är sämre än andra och den här har vart lite dryg.

Hela dagen igår mådde jag lite konstigt, ungefär som man kan må strax innan man åker på en rejäl influensa i kombination med en baksmälla.
Inget av dem stämmer dock eftersom jag inte har blivit sjuk än och inte drack en droppe i lördags.

När jag klev upp i morse mådde jag likadant, jag var seg som fan och det kändes som om mitt huvud skulle väga 100 kilo.

När jag kom till jobbet vid 05.30 konstaterade jag att det mesta hade gått på tok för herrarna som körde i helgen. På skrivbordet låg två fullklottrade A4-ark med förvirrade felbeskrivningar.

Utan att förirra mig in i detaljerade beskrivningar så kan jag nämna att vi övervakar en relativt komplicerad process där dokumentation av allt som kan bli fel inte har haft en hög prioritet. Man måste ha jobbat där ett tag och samlat på sig en hel del erfarenhet för att kunna börja felsöka.

Jag tycker personligen att det är pinsamt dåligt skött då vi bara ägnar oss åt "brandsläckning", dvs. ingen högre upp i hierarkin bryr sig om vad vi säger innan det blir totalt stopp. Då bryter paniken ut, folk springer som yra höns och man får fram en paniklösning som till sist får fart på verksamheten igen men då har det gått så långt att vi kommenderas dit på övertid för att försöka komma ikapp.
Så håller det på år efter år...

När det sen blir väldigt mycket att göra så sätter man in nytt folk som får lära sig jobbet i några dagar för att sedan köra själva. Men enligt Murphys lag så inträffar det inte några större haverier under den tiden utan dessa kommer när de ska köra 24 timmar på en helg.

Jag måste kanske påpeka att inget av problemen egentligen orsakades av mina kollegor, de visste bara inte vad de skulle göra när det började krångla utan de handlade som de flesta logiskt tänkande människor skulle ha gjort och förvärrade då saken.


Så det blev mitt jobb att reda ut det i morse då jag för tillfället är den som har jobbat längst med just de där sakerna.


Eftersom jag måtte lite risigt så utbrast jag högt: "Fan vad jag är less på det här!!!" Jag är medveten om att jag är lyckligt lottad som har ett jobb, men just då så menade jag verkligen det.


Nåväl, efter att ha ägnat förmiddagen åt lite skruvande, ryckande i kabelhärvor, programmerande och telefonsamtal så fick vi fart på allt runt lunch.
Innan dess hade jag fått stå och förklara för "ronden" varför det såg ut som det gjorde. Ronden är alltså ett gäng kostymer som knallar runt en sväng på morgonen och kollar vad vi gör.
Eller rättare sagt att vi gör någonting då de är mer intresserade av produktionssiffror än att lyssna på problembeskrivningar...


Men den jobbiga måndagen var långt ifrån över. Jag mådde fortfarande pyton då det ringer en telefonförsäljare på min mobil. Det var från min internetleverantör som undrade om jag ville ha högre hastighet till högre pris, ungefär. Jag förklarade att om de ringde en gång till så blir de av med en kund.
Lite snäsigt kanske, men jag ogillar telefonförsäljning och det blir inte bättre när de ringer på mobiltelefonen under min arbetstid.


På väg hem så stannade jag till vid min kvartersbutik. Framför mig i kassakön stod en äldre man som inte var vän av tvål och vatten. Han stank rejält och skulle dessutom betala med småmynt. Ett och ett gav han fram mynten till kassörskan vilket tog sin lilla tid.
Själv såg jag framför mig en grön arsenikånga fylld med döda råttor som steg från hans armhålor...



Väl hemma igen så la jag mig direkt på sängen och slocknade. Nu har jag sovit i tre timmar samt tryckt i mig Alvedon, mat och kaffe och börjar känna mig lite bättre.
Jag hoppas att det förblir så och att jag inte möts av ett kaos i morgon bitti igen.


Sådär, nu har jag fått gnälla av mig lite och det kändes ganska bra.