I dag har jag inte lyckats slå sönder några dyrbara saker och det känns helt ok. Efter ett par fadäser till som gårdagens så hade jag förmodligen fått sparken och fått lägga till "naturkatastrof i blåställ" i mitt CV.
Jag tillbringar mina kvällar med att scanna in en massa gamla negativ från åren 1992-2003 som jag har liggande hemma. Det kommer att ta flera veckor eftersom det är någonstans mellan 1500-2000 bilder som ska scannas av och ges korrekt datum. Just mitt nästan tvångsmässiga behov att sätta korrekt datum på 18 år gamla bilder är det som tar mest tid kan jag säga. Men jag har kul under resan.
Fan så vi såg ut och fan så vi betedde oss. Nästan värre än idag... :)
Apropå svunna tider så är det i vår 20 år sedan jag gick ut nian. Detta faktum anser en del är värt att fira så i februari ska vi på "klassfest" tillsammans med en massa andra 35-åringar från olika skolor i staden.
Det ska bli intressant att se vad som har hänt med folk sen dess och var på "succé-skalan" man har hamnat. Vissa har blivit skitfula på 20 år medan andra inte tycks ha åldrats en dag. Vissa har välbetalda arbeten, andra inte. Många har familj och vissa är ensamma.
Ska man gå händelserna i förväg så kan jag konstatera att jag själv har blivit tunnhårigare och tjockare sen sist, samt att jag inte har någon familj. Dessa faktorer är enligt gängse normer (s-skalan) negativa.
På plussidan kan jag notera att jag tjänar bra för att vara en vanlig arbetare plus att jag varken har suttit i fängelse eller på mentalsjukhus. Dessutom så har jag hobbies som inte innefattar att skinnflå kattungar eller att bajsa på golvet på Konsum. Jag är även hyfsad på att stava och inte helt oäven inom fotograferingens ädla konst.
På "min tid" så hade vi en femgradig betygsskala, 1-5 där ettan var sämst. Man kunde även få ett streck som betydde "ej deltagit", alltså i praktiken att man aldrig klev ur sängen på morgonen. Med ovanstående resonemang så skulle jag nog ge mig själv en 2:a i betyg. Eventuellt en "stark tvåa", vilket innebar att du hade ambitionen men inte riktigt nådde upp till medelmåttenivån...
Skit samma, jag tror att det kommer att bli en hyfsat trevlig kväll och eftersom festen är på en krog i stan så kan man alltid gå vidare om det skulle suga.
Jag var på en liknande fest för 10 år sedan. Då visade det sig att efter maten så satte de som umgicks på den tiden sig vid samma bord drack och skrålade. Så ränderna gick kanske aldrig riktigt ur...?
Apropå någonting helt annat så hittade jag en riktigt skön sågning av svensk film i allmänhet och Colin Nutley i synnerhet. Jag håller med skribenten i det mesta han säger och måste därför länka till inlägget:
http://jonas-ad.blogspot.com/2011/01/det-finns-ingen-gud.html
Nu ska jag nog scanna in lite fler bilder och fnissa lite förtjust för mig själv. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar