En titt i arkivet

Jag har under de senaste veckorna roat mig med att rota fram äldre bilder och scannat in dessa. Detta jobb tar en evinnerlig tid eftersom jag försöker få rätt datum på de flesta bilderna.
Det har inte gått helt smärtfritt eftersom det råder fullständig anarki i mitt "arkiv" - som består av skokartonger - och en del negativ och bilder har åldrats väldigt mycket. Vissa negativremsor har jag inte hittat ännu och en del har visat sig vara vattenskadade, men jag har fått fram 85-90% av vad jag borde ha i arkivet och det får väl duga så länge.

Med "äldre bilder" menar jag sådana som är tagna före 2004 då jag började fota med digitalkamera. De flesta i samlingen är tagna 1992-1997, sedan tunnades det av någon anledning ut.
Jag planerar för övrigt att gå igenom mina föräldrars bilder framöver då jag gissar att det finns en del minnesvärt där.

Det har varit en riktig nostalgitripp att gå igenom bilderna och jag har ofta tänkt: "vem fan är det där?", "vad har vi på oss?" och "vad gör vi?". Ibland har jag brustit ut i skrattanfall som nästan fått mig att rasa av stolen.
Jag umgås än i dag med en del av personerna som finns med på de upp mot 20 år gamla bilderna och tyvärr är det så att vissa inte lever idag. Dessa båda faktum ger nostalgin en extra dimension.

Jag kan idag ångra att jag fokuserade mest på att fota på alla fester man var på och mindre på miljöer då vi ibland rörde oss på ställen av den sort jag gärna utforskar idag. Det är väldigt mycket som har försvunnit i min hemstad på 20 år.

Men man ska väl vara glad att det över huvud taget finns gamla bilder kvar som går att ta fram...

Det finns en del bilder som av olika anledningar inte lämpar sig för publicering och jag tänker heller inte slänga upp 700 bilder på tonåringar som dricker sprit (gudarna ska veta att den siffran inte är helt tagen ur luften), men en del av vad vi sysslade med tänkte jag visa upp i några inlägg här.

Bilderna kommer inte i någon kronologisk ordning, utan den ordning som passar mig.


Jag tänkte börja med att visa lite bilder från ett av våra nöjen under 1990-talets första hälft, nämligen att ränna runt i hamnen.
Vi kunde fara ner en söndag på dagen och "leta skrot" för att återvända på kvällen och klättra runt i kranarna.
Att klättra i hamnkranar var förmodligen inte helt genomtänkt alla gånger, men det som slår mig är att det var sånt vi gjorde när vi blev uttråkade. Till skillnad från många av dagens unga ligister som ställer till med upplopp av samma anledning.

Några bilder har jag troligen visat förut men det struntar jag i. Notera berguven på bild 6 förresten, den kåken gick man inte in i just då...

 

Lördagsölen.

I går var det lördag, och sådant måste man ju fira med en öl eller två. Eller 15...
Baserat på vad jag hittade i kameran så tycks vi ha haft hyfsat trevligt.

Morgonstund har svordom i mund...

Jag skulle göra kaffe i morse då det sa *poff* och rök som fan ur min bryggare.
Som tur är har jag den gigantiska reservbryggaren att ta till. Den är från 1968 ungefär och en full panna ger två muggar.
Ölburken är för storleksjämförelse, inget annat...

 

 

Hans magsår ger mig magsår...

Jag vet att det är rent förkastligt för mitt blodtryck att läsa nyheter men troligtvis har jag masochistiska drag så jag fortsätter med det, mot bättre vetande.

Jag läste en artikel om en fånge på anstalten i Kalmar som får 22 000 kronor av Försäkringskassan för att han mår psykiskt dåligt och har fått magsår av detta. Han "är orolig och stressad för att han inte vet vad som ska hända från dag till dag. Detta har lett till han fått sura uppstötningar och magproblem. Dessutom har han gått ner i vikt och har svårt att sova. Enligt Kammarkollegiet har de psykiska problemen lett till två procent medicinsk invaliditet."
Citatet är från tidningen Barometern den 1:a Februari.

Det framgår inte i artikeln vad mannen är dömd för men enligt mitt sätt att se på saken så är lidandet en del av bestraffningen. Han borde kanske ha funderat på saken innan han begick vad han än må vara dömd för.
Risken är väl ganska stor att eventuella brottsoffer har värre men än sura uppstötningar...

I Sverige ska du inte straffas (om du inte försöker blåsa staten på skattepengar), du ska "rehabiliteras".
Tanken att brottslingar ska omvändas och återanpassas i samhället är ju god, även om det i vissa fall finns folk som aldrig mer borde få se dagsljus.
Men som sagt; ett visst mått av psykiskt lidande ska ingå i ett fängelsestraff. Annars så kan man ju som intagen kräva ersättning för allt möjligt (golfspelande, bergsklättring, bilkörning etc) som man inte kan företa sig när man sitter bakom galler.

Ska jag kanske kräva ersättning för att jag inte kan sitta och surfa 8 timmar i sträck på min arbetstid?

Sådana här dumheter och folk som inte kan skaka hand med kvinnliga chefer av "religiösa skäl" är sådant som svenska myndigheter och politiker öser pengar över.
Samtidigt som (i vissa fall) sjuka personer utförsäkras och tvingas ta arbeten de inte klarar av och våra äldre som byggde upp vår välfärd långsamt tynar bort i en nedpissad säng på långvården eftersom det inte finns pengar att anställa personal att vårda dem.
Allt detta i landet med världens högsta skattetryck.

Jag vet inte vad ni tycker men jag betalar skatt bland annat för att mina äldre släktingar ska få en värdig vård när den dagen kommer, inte för att det är synd om en dömd brottsling som får ont i magen.



Apropå någonting helt annat så ringde det en dam hit tidigare idag och skulle genomföra en marknadsundersökning om folks snusvanor. Jag avböjde att delta när jag hörde att hon talade bred skånska.
Som boende i Mälardalen betraktar jag bred skånska som ett allvarligt talfel och förstår inte hur man kan få ett jobb som går ut på att prata med folk från hela landet.
Hennes bräkande var inte "fint som snus" om man säger som så...

Söndagar...

...är fanimig helt odugliga. Är man inte bakfull så är det någonting annat som stör sinnesfriden.
Idag fick jag beställa ett nytt bankkort eftersom mitt nuvarande helt plötsligt saknade en vital del...

Detta skulle ta "3-5 bankdagar", vilket jag antar beror på att det tar upp till en vecka för latoxarna på banken att slita sig från kaffekopparna och ta det som maskinen spottar ur sig och lägga i ett kuvert.
Man skulle kanske söka jobb där...

Fredagsflyttöl

I torsdags hjälpte jag till med en flytt. Det är lite drygt att bära ner saker för trappor men det finns två klara fördelar med att flytta åt andra. Den ena är att man slipper städningen och den andra att man kan bli bjuden på mat och öl som tack.
Igår så var dags för belöningen och vi lät oss väl smaka av ölen. Vissa blev fullare än andra och fick assisteras till sängs. Själv utförde jag en ganska vinglig hemfärd på cykel och sitter nu att väntar på att pizzabagaren i grannhuset ska värma upp ugnen så att jag kan få en flottig frukost.

Tisdag, minnen & en sågning

I dag har jag inte lyckats slå sönder några dyrbara saker och det känns helt ok. Efter ett par fadäser till som gårdagens så hade jag förmodligen fått sparken och fått lägga till "naturkatastrof i blåställ" i mitt CV.


Jag tillbringar mina kvällar med att scanna in en massa gamla negativ från åren 1992-2003 som jag har liggande hemma. Det kommer att ta flera veckor eftersom det är någonstans mellan 1500-2000 bilder som ska scannas av och ges korrekt datum. Just mitt nästan tvångsmässiga behov att sätta korrekt datum på 18 år gamla bilder är det som tar mest tid kan jag säga. Men jag har kul under resan.
Fan så vi såg ut och fan så vi betedde oss. Nästan värre än idag... :)


Apropå svunna tider så är det i vår 20 år sedan jag gick ut nian. Detta faktum anser en del är värt att fira så i februari ska vi på "klassfest" tillsammans med en massa andra 35-åringar från olika skolor i staden.
Det ska bli intressant att se vad som har hänt med folk sen dess och var på "succé-skalan" man har hamnat. Vissa har blivit skitfula på 20 år medan andra inte tycks ha åldrats en dag. Vissa har välbetalda arbeten, andra inte. Många har familj och vissa är ensamma.

Ska man gå händelserna i förväg så kan jag konstatera att jag själv har blivit tunnhårigare och tjockare sen sist, samt att jag inte har någon familj. Dessa faktorer är enligt gängse normer (s-skalan) negativa.
På plussidan kan jag notera att jag tjänar bra för att vara en vanlig arbetare plus att jag varken har suttit i fängelse eller på mentalsjukhus. Dessutom så har jag hobbies som inte innefattar att skinnflå kattungar eller att bajsa på golvet på Konsum. Jag är även hyfsad på att stava och inte helt oäven inom fotograferingens ädla konst.
På "min tid" så hade vi en femgradig betygsskala, 1-5 där ettan var sämst. Man kunde även få ett streck som betydde "ej deltagit", alltså i praktiken att man aldrig klev ur sängen på morgonen. Med ovanstående resonemang så skulle jag nog ge mig själv en 2:a i betyg. Eventuellt en "stark tvåa", vilket innebar att du hade ambitionen men inte riktigt nådde upp till medelmåttenivån...

Skit samma, jag tror att det kommer att bli en hyfsat trevlig kväll och eftersom festen är på en krog i stan så kan man alltid gå vidare om det skulle suga.

Jag var på en liknande fest för 10 år sedan. Då visade det sig att efter maten så satte de som umgicks på den tiden sig vid samma bord drack och skrålade. Så ränderna gick kanske aldrig riktigt ur...?


Apropå någonting helt annat så hittade jag en riktigt skön sågning av svensk film i allmänhet och Colin Nutley i synnerhet. Jag håller med skribenten i det mesta han säger och måste därför länka till inlägget:

http://jonas-ad.blogspot.com/2011/01/det-finns-ingen-gud.html

Nu ska jag nog scanna in lite fler bilder och fnissa lite förtjust för mig själv. :)

En smakstart

06.35 i morse tappade jag en pryl för 50.000 kronor i golvet på jobbet. Den gick sönder.
Jag tar det som ett bevis på att jag inte ska handskas med saker innan jag har bälgat i mig minst en liter kaffe. En kanonstart på veckan, jag undrar vad återstoden av den har att bjuda på...?

Dagens bakisdricka

Krämig och oväntat god men förmodligen inte speciellt nyttig.
Jag börjar förstå varför så många amerikaners kroppsform påminner om deras fotbollar.

Hello trailerpark...

En klar nackdel med att bo i en kommunal hyresrätt är att man så ofta blir berikad med grannar som tagna ur "Cops".

Tidigare idag så vaknade tydligen whitetrash-familjen som bor snett ovanför mig upp ur sin vinterdvala.
Sonen (~13 år) stod nedanför balkongen och gapade på sin mor: "Jag tänker inte städa mitt rum din feta hora!".
Till svar fick han en stövel kastad efter sig och sen kom hans far (byggd som en skäggig telefonstolpe) och jagade efter ungen iförd 10 nummer för stora (antagligen frugans) snorgröna mjukisbyxor som släpade i marken efter honom.

Detta var klart underhållande men jag önskar att jag hade fått se upplösningen...

Sagda familj hade tidigare en hund, en sån där som liknar en långbent hamster med dålig attityd.
Jag har inte sett den på ett par månader så min huvudteori är att det inträffade en olycka som hade med julbordet att göra.

Jag funderar på att inhandla en dunk hembränt och ställa utanför deras dörr med en rosett ikring. När jag sedan är säker på att de har börjat att spola i sig av den så trycker jag ner en hög porriga trosor i brevlådan tillsammans med ett kort adresserat till mannen i familjen: "När ska du kasta ut den där värdelösa späckhögen du kallar fru?".

Sedan är det bara att ta fram popcornen och bänka sig på balkongen för lite underhållning. :)