Hans magsår ger mig magsår...

Jag vet att det är rent förkastligt för mitt blodtryck att läsa nyheter men troligtvis har jag masochistiska drag så jag fortsätter med det, mot bättre vetande.

Jag läste en artikel om en fånge på anstalten i Kalmar som får 22 000 kronor av Försäkringskassan för att han mår psykiskt dåligt och har fått magsår av detta. Han "är orolig och stressad för att han inte vet vad som ska hända från dag till dag. Detta har lett till han fått sura uppstötningar och magproblem. Dessutom har han gått ner i vikt och har svårt att sova. Enligt Kammarkollegiet har de psykiska problemen lett till två procent medicinsk invaliditet."
Citatet är från tidningen Barometern den 1:a Februari.

Det framgår inte i artikeln vad mannen är dömd för men enligt mitt sätt att se på saken så är lidandet en del av bestraffningen. Han borde kanske ha funderat på saken innan han begick vad han än må vara dömd för.
Risken är väl ganska stor att eventuella brottsoffer har värre men än sura uppstötningar...

I Sverige ska du inte straffas (om du inte försöker blåsa staten på skattepengar), du ska "rehabiliteras".
Tanken att brottslingar ska omvändas och återanpassas i samhället är ju god, även om det i vissa fall finns folk som aldrig mer borde få se dagsljus.
Men som sagt; ett visst mått av psykiskt lidande ska ingå i ett fängelsestraff. Annars så kan man ju som intagen kräva ersättning för allt möjligt (golfspelande, bergsklättring, bilkörning etc) som man inte kan företa sig när man sitter bakom galler.

Ska jag kanske kräva ersättning för att jag inte kan sitta och surfa 8 timmar i sträck på min arbetstid?

Sådana här dumheter och folk som inte kan skaka hand med kvinnliga chefer av "religiösa skäl" är sådant som svenska myndigheter och politiker öser pengar över.
Samtidigt som (i vissa fall) sjuka personer utförsäkras och tvingas ta arbeten de inte klarar av och våra äldre som byggde upp vår välfärd långsamt tynar bort i en nedpissad säng på långvården eftersom det inte finns pengar att anställa personal att vårda dem.
Allt detta i landet med världens högsta skattetryck.

Jag vet inte vad ni tycker men jag betalar skatt bland annat för att mina äldre släktingar ska få en värdig vård när den dagen kommer, inte för att det är synd om en dömd brottsling som får ont i magen.



Apropå någonting helt annat så ringde det en dam hit tidigare idag och skulle genomföra en marknadsundersökning om folks snusvanor. Jag avböjde att delta när jag hörde att hon talade bred skånska.
Som boende i Mälardalen betraktar jag bred skånska som ett allvarligt talfel och förstår inte hur man kan få ett jobb som går ut på att prata med folk från hela landet.
Hennes bräkande var inte "fint som snus" om man säger som så...