måndag 11 oktober 2010

"Hjälp, mina päron är sossar...

... och därför måste jag bryta med dem och resten av släkten."

Lät det där vettigt?
Nej, inte riktigt. Om man inte jobbar på Aftonbladet det vill säga och kan spy ur sig skitartiklar på löpande band och få dessa publicerade.

Sverigedemokraternas riksdagsinträde är intressant på flera sätt. Ett av dem är att det utgör en värdemätare för hur svensk politik och svenska medier fungerar. Betyget hittills är tveklöst Icke Godkänt.

Den största slasktratten är i vanlig ordning Aftonbladet som levererar det ena lågvattenmärket efter det andra.
Det senaste var en artikel som handlade om Lisa som hade brutit kontakten med sin 25-åriga son för att denne hade berättat att han skulle rösta på SD.
Artikeln inleds med: "Vad gör jag när mitt barn blir sverigedemokrat? " (och jag själv är någonting annat).
Ja du, du ska kanske inse att din 25-åriga son har en egen vilja och egna åsikter som kanske inte stämmer överens med dina...
Ett intressant faktum är denna lilla fotnot längst ner i artikeln: "Aftonbladet har flera gånger varit i kontakt med sonen som säger att han inte har haft kontakt med sin mamma på åratal."

Rent spontant så kan jag förstå det eftersom tanten uppenbart inte har alla hästar hemma. Jag har själv inga barn men har ganska svårt att tänka mig att man slutar älska dem för att de råkar få en annan politisk ståndpunkt.
Om man inte är en förbannat dålig morsa det vill säga...

Det känns som att mycket av historiken saknas i artikeln (var det flera år sen eller för en månad sen?) men det passar ju perfekt in i Aftonbladets agenda att greppa varje halmstrå för att kunna kasta lite skit på SD. Helt oavsett om historien är sann eller inte.
Men eftersom sonen då som alla andra 5,9% av de röstberättigade som röstade "fel" är sinnessjuka nazister som äter invandrarbarn till frukost så kan man trycka artikeln.

M.a.o. är den största galningen i denna historia Aftonbladets chefredaktör Jan Helin som låter publicera sådan här smörja.
Herr Helin drog tidigare igång kampanjen "vi gillar olika", men själv vill han bo i ett etniskt svenskt område och AB har i princip bara svenskar anställda.
Visst fan är det bekvämt att peka åt folk vad de ska göra om man inte behöver göra det själv?

"Vi gillar olika" ja... Årtiondets tankevurpa. Enligt AB (och många andra) så kan man inte vara kritisk mot invandringspolitiken utan att vara "rasist" (2000-talets mest missbrukade ord), av den enkla anledningen så avskyr jag den kampanjen.
Som syntes i förra inlägget var jag på en fest i lördags där hälften av deltagarna hade rötter i Asien och Sydamerika, och jag högg inte kniven i en enda av dem. Förklara det Janne...

Apropå ämnet så blev en aktiv sverigedemokrat - med rötter i Syrien(!) - överfallen och nedhuggen med kniv för en tid sedan. Istället för att fördöma allt som har med politiskt våld att göra så lät Aftonbladet företrädaren för det kriminella gänget Original Gangsters få uttala belåtenhet med att en ”sverigedemokrat fått smaka kniven”.

Jag undrar vilka det är som är psykopaterna egentligen, Åkessons eller Helins gäng...


Som sagt; så vitt jag vet röstade mina föräldrar på S, men ingen av oss har förskjutit någon trots att mina åsikter ligger längre till höger. Anledningen till detta är förmodligen att vi är relativt välbalanserade människor som inte bryr sig om sådana saker, samt att vi heller inte skulle sälja oss och våra släktingar till hallicken Helin.

Inga kommentarer: