Om man nu måste ha en ursäkt för allt man gör...
Nåväl, först traskade jag runt på Ormberget där jag sprang runt en del i 10-12 -årsåldern. Berget är ihåligt och inhyste tidigare Civilförsvarets ledningscentral (i händelse av "ofred"). Nu för tiden används enligt uppgift en liten del av utrymmet som telefonväxel/fibernod, resten är tomt.
Så sent som 1986/87 så göts det nya skyttevärn på toppen av berget och givetvis var undertecknad där och glodde. Idag är dessa igenfyllda med grus och jord, men jag fann resterna av 6-7 stycken.
Här är en bild på nödutgången ovanpå berget. Ordentligt låst givetvis, och jag misstänker att den som lyckas ta sig in snart blir uppvaktad.
Nästa anhalt var Mariaberget. Stadens största befolkningsskyddsrum där jag intog min skollunch i mellanstadiet. Ganska knepig idé att ha matsalen nere i berget för övrigt...
På den tiden kunde man traska runt ganska fritt där nere och många föreningar hade lokaler där. Nu för tiden förvarar konstmuseet lite saker där nere och resten ligger i malpåse.
På första bilden huvudingången, på andra den lilla skolan jag gick i sedd från taket över ingången.
Den här stiliga lilla byggnaden är en ingång till en korridor som leder in till matsalen. Gången stank alltid sur mjölk.
På toppen av berget finns den här hissen som påminner om något ur en sci-fi-film från 50-talet. Jag gillar handtaget.
På andra sidan berget från huvudingången sett finns denna inrymningsväg (ja, det heter så). Här leder trappor ner till de salar som skulle husera folk. En lustig detalj är att trapporna är dubbelt så breda som själva ingången vilket jag inte riktigt begriper.
Inga bilder inifrån idag, men får jag tillfälle till en titt så tackar jag inte nej...
På vägen hem svängde jag förbi Kopparlunden där man tycks bygga om några gamla verkstadslängor till ett träsk...
Där fann jag även dessa oerhört snitsiga dörrhandtag. Man kan ju tro att detta är nedgången till några mysko valv där det idkas lek med läder och piskor, men SM står för Svenska Metallverken som hade sitt huvudkontor där en gång i tiden.
Så, nu har jag varit en duktig bloggare och upplyst min måttligt roade omgivning om min dag. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar