Same shit, different year...

Det är som bekant nytt år nu sedan en vecka tillbaka och det är nu man ska ta tag i tillvaro och arbete igen med ny friska tag, utvilad och sprudlande av energi.
Det är åtminstone vad jag har hört ryktas om men jag märker då inte av det, snarare tvärt om.

För en gångs skull har jag haft en lång sammanhängande ledighet över helgerna och jag är tröttare än någonsin. Jag kommer iväg till mitt arbete och sköter väl det utan anmärkningar men när jag kommer hem är jag tröttare än en långvårdsavdelning och fullständigt omotiverad att göra någonting förutom att lägga mig och sova bort återstoden av dagen.

Förhoppningsvis så blir det bättre med tiden, men just nu vill jag ha koffein intravenöst för att inte somna samtidigt som jag känner att motivationen knappast räcker för att hänga upp en droppåse.


Det är ju populärt att avge nyårslöften vilket jag brukar försöka undvika då jag ogärna lovar saker jag inte är 100% säker att jag kan hålla.
Att röra på sig lite mer och inte vräka i sig vad skit som helst i matväg bara för att det går snabbt är givetvis någonting som jag borde göra - speciellt som jag ofta tycker mig se Moby Dick i badrumsspegeln - men att lova någonting i den stilen törs jag nog inte. Karaktär och motivation till saker för min egen skull är för det mesta en bristvara i mitt huvud.

Jag tänkte dock försöka avge ett litet löfte, nämligen att sluta gnälla på vädret. Det är någonting jag nämnde på Facebook för en tid sedan så jag har väl inget annat val än att försöka hålla det.
Vilket kan vara nog så svårt för en svensk...




Någonting som jag aldrig kommer att kunna sluta reta mig på och gnälla om är svenska tidningar och deras förbannade snyftreportage så fort någon inte kunnat bete sig och då fått sota för det.

I fredags rånade fyra personer en guldsmedsbutik i centrala Södertälje. Tre av dem rånade butiken beväpnade med automatkarbiner och misshandlade ägaren medan en fjärde höll vakt utanför. När rånarna kom ut och skulle lämna platsen möttes de av civilklädd polis och det utbröt skottlossning mellan rånarna och polisen. En av rånarna sköts i huvudet av polisen och ligger nu i koma med mikroskopiska chanser att överleva. De övriga tre greps under kvällen.

Jag har inte speciellt höga tankar om svensk polis, men i det här fallet så får man väl anse att det var ett rådigt ingripande.


I sedvanlig ordning så kör tidningarna sitt tycka synd om-race. Han var "en sån fin kille" enligt släkten och advokaten och det var ju rent fruktansvärt att han blev skjuten.

Jag kan givetvis förstå familjens förtvivlan, men om mannen inte hade begått ett väpnat rån och viftat med en automatkarbin i ett köpcenter så hade han nog inte legat som en rotfrukt på intensiven.
Dessutom så nämns inte med ett enda ord situationen för innehavaren av butiken (som blev grovt misshandlad med ett baseballträ), eller övriga personer som befann sig i närheten.

Det är i vanlig ordning alltid mest synd om gärningsmannen vilket jag inte begriper.

Alla yrken har sina risker och om man väljer en kriminell bana som innefattar väpnade rån så är det en reell risk att få en kula i huvudet.
"Don´t do the crime if you can´t take the time" som jänkarna brukar uttrycka det.


Lika less som jag blir på kvällstidningarna blir jag på deras gullegrisar, förortsgangsters som har kollat lite för många gånger på "Snabba Cash" och "Scarface" och tror att de ska bli någon ny Tony Montana med en cigarr i ena handen och en sedelbunt i den andra.

Kulorna ska rulla in snabbt, men ibland så går saker lite på tok och då blir det bara en kula. Genom pannbenet...