söndag 10 mars 2013

Söndag


Long time no write...

Det är med en viss glädje man kikar ut genom fönstret och konstaterar att vädergudarna har hittat lysknappen. Dessvärre så noterar man även att de tycks ha vridit ner termostaten i botten så lusten till utomhusaktiviteter är ganska dämpad.


Jag jobbar numer ständig förmiddag och det är faktiskt inte så dumt som det låter. Att jobba 2-skift innebär att man får en sorts jet-lag varje vecka vilket jag slipper nu.
Det blev till och med ett arbetspass i lördags. Synd att förstöra helgen kan man kanske tycka, men om man ändå inte har något liv så kan man väl lika gärna tjäna lite pengar på saken.

Om inte annat så kan man ju då välja något ur Fonus lyxiga utbud när den dagen kommer...


Förra lördagen bjöd på en liten pubsväng och det var trevligt ända tills jag cyklade hem från efterfesten. Alkohol, is och dåligt lufttryck renderade i ett par vurpor varav den sista måste ha varit ganska spektakulär med tanke på hur cykeln såg ut dagen efter:




Den första vurpan inträffade redan utanför min kompis port då jag låste upp min cykel och lyckades välta alla andra som stod parkerade där.
Min framfart under natten kan nog jämföras med orkanen Gudrun eftersom jag tycks ha lämnat ett spår av förödelse efter mig.

Jag känner mig fortfarande mörbultad en vecka efteråt, men det kostar som bekant att ligga på topp...


Den här lördagen spenderades i tv-soffan och jag kan med stolthet intyga att jag inte såg en enda sekund av SVT:s spektakel "mello".
Den där tillställningen och allt trams runt omkring den är ett av mina absolut största hatobjekt. Jag har tidigare skrivit om saken och orkar inte upprepa mig, men en jobbarkompis sammanfattade saken bra:
"Melodifestivalen är som en babianröv - färgglad och full av skit".


Jag läste förresten lite om Stockholmspolisen som efter en proteststorm från en del "proffstyckare" (som anser att hela världen ska leva på svenska skattebetalares pengar) tvingats avsluta sitt sökande efter "papperslösa" i tunnelbanan.

En papperslös är en individ som uppehåller sig här illegalt, vederbörande har antingen inte sökt asyl eller fått avslag på en sådan ansökan men struntat i att lämna landet.

Kritiken har riktats mot att det skulle vara diskriminerande att man företrädesvis kollar personer med "utländskt utseende" samt för att citera DN: "Nio av tio är oskyldiga". Visst låter det hemskt...

Om man använder samma logik så måste det då exempelvis vara oerhört diskriminerande att man på Systembolaget oftare begär legitimation på en person som ser ut att vara i 20-årsåldern än en gråhårig rynkig dam med rullator, så det måste man genast sluta med.

Sen så kan det ju inte vara någon idé att kontrollera nykterheten i trafiken heller om "bara" 10% kör fulla. Jag hoppas dock att den siffran är betydligt lägre...


Givetvis så inser jag att man inte kan jämföra illegal invandring med rattfylla rakt av, men i båda fallen handlar det om lagar som ska följas och om en organisation som ska kontrollera detta utan att bli motarbetade och bakbundna av journalister och politiker som bara försöker öka på sin popularitet genom att verka så "humana" att de nästan spricker av självgodhet.

Apropå ämnet så såg jag en intervju med en man som bildat en organisation för invandrade konstnärer. Inte för att jag riktigt begriper varför eftersom en fin tavla är en fin tavla oavsett om den som målat den är svart, vit eller prickig, men hela intervjun gick ut på att de ville tillvarata sina intressen och vara en motvikt till "medelålders vita män". Är inte det en smula diskriminerande?

Själv är jag väl inte riktigt medelålders än, men nog fan måste jag vara en riktigt otäck människa som går till jobbet varje dag så att mina skattepengar bidrar till att hålla igång den bisarra cirkus som kallas Sverige?

2 kommentarer:

Rese-Guide sa...

Om du vill ha ett bra uppslag till nästa inlägg så ta det här som exempel: http://www.friatider.se/expressen-bok-om-vedklyvning-rasistisk

Nu är det alltså en stor förolämpning att hugga ved... Idioter säger jag bara.. :)

Farbror Leif sa...

Galenskapen vet uppenbarligen inga gränser.

Ibland funderar jag på om det vi upplever nu är "Psykvårdsreformen 2.0".
Under 80- och 90-talen stängde man de flesta gamla mentalsjukhus och släppte ut folk i samhället (ofta till ett liv fyllt av depressioner och alkoholism).

Nu så tycks man ha gett alla "dårar" jobb som kvällstidningsjournalister och genusvetare...