Tanken att de som med blod, svett och tårar byggde landet förtjänar att hedras med en speciell helgdag är god men någonting jag alltid har stört mig på är dessa jävla demonstrationståg. Den samlade vänstern går ut och protesterar mot det samhälle som de själva - med några få undantag - har styrt i 100 år. Under röda fanor och krystade slagord om "rättvisa" och "solidaritet" trängs rödvinspimplande vänsterpartister och bidragsfifflande sossar.
Man tågar genom stan till folkparken (i de få hålor den finns kvar) och lyssnar på en floskelspottande politiker som när dagen är över återgår till sina 25 styrelseuppdrag och sina fallskärmar.
Solidaritet - ja, med alla andra som myglat sig så högt i den politiska hierarkin att de kan kvittera ut pensioner motsvarande 500 industriarbetare utan att ens ha arbetat 1/500 så hårt som dem de påstår sig representera.
Så Wanja, du kan su... nej för fan, det är du för ful för.
Gårdagskvällen bjöd helt traditionsenligt på lite grill o lite mer öl.
I eftermiddag ska jag ägna mig åt att vara flytthjälp, perfekt bakissyssla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar