Söndagskvällar suger stenhårt, betydligt värre än måndagar.
Jag ska tillbaka till jobbet efter två veckors ledighet och får som pricken över i byta arbetsuppgifter. De som haft det jobbet tidigare har hälsat att jag kan lämna hjärnan hemma när jag går till den avdelningen.
Det känns som att jag i så fall skulle kunna skicka grannens hund (som är det hjärndödaste världen har skådat) att utföra det arbetet samtidigt som jag själv låg på soffan och pillade navelludd.
Problemet är att det inte finns så mycket att roa sig med här hemma på dagtid. En anledning till att man över huvud taget går till jobbet är att det är bättre för den psykiska hälsan än en eftermiddag med Kanal 5.
Det finns alltid alternativet att ladda hem en film, men eftersom man hamnar på samma straffskala som pedofiler och massmördare så får man göra sånt med försiktighet. Liknelsen mellan en snubbe som inte orkar betala 250 spänn för en skitfilm och Adolf med en klubba i handen utanför ett dagis känns en smula ologisk, men jag begriper mig ju inte på sånt...
Man kan slå sig ner framför datorn en sväng, men även det är tråkigt i längden. Jag är ingen spelfantast och internet består till största delen av porr och fjortisar som bloggar om hur många väskor de köpt för pappas pengar den här veckan.
En sida som växt sig stor är Facebook där man "kan hålla kontakt med familj och vänner". Vad är det för fel på telefoner?
I stället för att "gilla" någons status så kan man väl hälsa på vederbörande och passa på att tigga åt sig en kopp kaffe?
På "Fejjan" som en del imbeciller uttrycker det så kan man ta en del märkliga quiz.
De senaste månaderna har jag fått reda på att jag är en häst i sängen, vilket kan förklara varför det där kvart-i-två-ragget inte ville svara i telefonen något mer. Vilda gnägg, söndersparkad sänggavel, uppäten kudde (eller var det hamstern?) och 15 kilo spillning på golvet var inget som ledde till att hon ville upp i sadeln igen...
Jag har även fått reda på att jag är 8% normal, både lite korkad och ganska smart, att jag var en uteliggare i mitt förra liv, att min verkliga ålder är 80+ samt att min dödsorsak kommer att vara knivhuggning.
Fascinerande eftersom jag trodde att jag skulle spräcka skallen mot skrivbordet efter att ha skallat det i förtvivlat raseri över ännu en hjärndöd facebookapplikation, eller att jag skulle kvävas av fjärrkontrollen till tv:n när jag tuggat i mig den efter att ha försökt hitta nåt vettigt på TV3.
Det moderna samhället kräver verkligen sin man...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar