Då var det återigen dags att muttra lite och idag tycker jag mig ha goda skäl att vara irriterad på det personliga planet. I natt var det nämligen någon jävla sopa som stal min cykel.
Jag brukar vara noga med att låsa in den i källaren men hade nu för en gångs skull parkerat den utanför porten. Låst, men det spelade tydligen ingen roll.
Jag brukar inte önska andra människor fysisk skada men i det här fallet så kallar jag mina drömmar om framhjul som lossnar i nedförsbackar etc. för "karma".
Arbetsdagen fylldes med funderingar över mer eller mindre barbariska stöldskydd. Tankarna snurrade runt att kombinera ett lås med en bultpistol monterad i sadeln.
"Hej polisen, någon har snott min cykel. Ni kan få komma hit och ta DNA-prov på pungkulorna som sitter fastnaglade i väggen".
Nya däck till bilen och ny cykel, det här blir en dyr vecka...
Som om blodtrycket inte var tillräckligt högt redan så läste jag i gårdagens Metro (som låg på en toalett på jobbet) en krönika av journalisten Lisa Magnusson. Hon skriver angående en man som gjort sig skyldig till våldtäkt, att man får räkna med att de som kommer från oroshärdar själva beter sig illa.
Hon upprörs över att "vanligt folk" blir förbannade på sånt och gärna vill se honom utvisad till hemlandet Eritrea där han tydligen riskerar tortyr. Givetvis är vi rasister som tycker det.
"...det kanske inte är så konstigt att någon som flytt undan våld och tortyr själv är känslomässigt invalidiserad och beter sig illa, och att inget blir bättre av att Sverige (som alltså skall föreställa ett fredligt och fint land) gör det till offentlig policy att riva upp permanenta uppehållstillstånd och sända folk i döden"
För det första så river Sverige inte upp permanenta uppehållstillstånd och för det andra så är det skrämmande att hon betraktar en våldtäkt som att "bete sig illa". De flesta med förståndet i behåll klassar dylika akter som betydligt grövre...
"Don't do the crime if you can't take the time" säger jänkarna och visst måste man hålla med. I dagens Sverige så daltas det med personer som begått grova brott på ett sätt som saknar motstycke i västvärlden.
Det är givetvis inte bra att folk torteras, men om man nu söker sig ett nytt liv i ett nytt land och "beter sig illa" på ett sätt som renderar i fängelsestraff så har man bränt sin chans.
Det kastas fina ord som "skyddsbehov" till höger och vänster, men att skydda allmänheten från grova våldsbrottslingar är tydligen mindre intressant.
Det finns alltid ursäkter för folks beteende men man har faktiskt ett ansvar för sina egna handlingar. Om dåliga hemförhållanden är ett giltigt skäl för lindrigare straff så får man väl införa halverade straff för barn till ensamstående alkoholiserade mödrar som gör något dumt. Den andra halvan kan läggas på en som kommer från ett välfungerande hem eftersom denne inte kan skylla på någonting.
Jag vet att jämförelsen haltar lite, men det är ganska tröttsamt att höra hur synd det är om alla som inte kan bete sig som folk.
Lilla Lisa som författat krönikan är bara en i raden av verklighetsfrånvanda journalister och politiker som lever i sin egen lilla skyddade bubbla långt ifrån det kaos som de försvarar. Det vore nog ofint att säga "gå själv genom Rosengård och se vad som händer", men det skulle kanske vara en intressant upplevelse för krönikören att tillbringa en helg på sjukhusets "rape-unit".
Där kan hon sitta och förklara för kvinnan som just fått livslånga mentala ärr att gärningsmannen bara "betett sig lite illa" och att det vore rasistiskt att vilja kasta ut honom.
Fy fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar