lördag 17 mars 2012

"Stöveltramp" och historielöshet.

Läste DN nyss, artikeln: "SS-veteraner på marsch i Riga". Det låter onekligen som en ren nasse-tillställning, men om man studerar fakta lite närmare så framkommer en annan bild.

Det handlar om den årliga manifestation för Lettlands självständighet som hålls i huvudstaden Riga i mitten av mars och vars kärna utgörs av medlemmar i och sympatisörer till landets nationalistiska parti Allt för Lettland. Diverse svenska medier får det att låta som en orgie i högerextremt stöveltramp.

Det är korrekt att några av deltagarna var veteraner från Lettlands SS-styrka som under andra världskriget slogs mot Sovjet och som ännu är i livet, men något “marscherande” var det inte fråga om. I stället var det en lugn och stilla vandring genom Riga, inte helt olik ett svenskt 1 maj-tåg.

Baltländerna ockuperades av Sovjet 1940 och när Adolf i ett av historiens största utbrott av storhetsvansinne anföll Sovjetunionen så sågs tyskarna av en del letter som befriare. Därför anslöt sig många till den tyska SS-styrkan som sänts dit, inte för att de var ideologiska nazister utan för att befria sitt land.

Det visade sig dock snabbt att en tysk ockupation inte heller var speciellt trevlig och efter några år var ryssen tillbaka - i närmare 50 år.

Östeuropa och Baltikum gavs mer eller mindre som krigsbyte till Stalin 1945 och i princip allt av värde i de regionerna revs upp och fraktades djupare in i Sovjet. Fabriker, järnvägar etc. Det är en av orsakerna till att länder som DDR hamnade så mycket på efterkälken senare.

I de länder som hamnade under kommunistisk tyranni har man av förståeliga skäl en liten annan syn på 1900-talshistorien än den svartvita som vi har här som säger: "Tyskar onda - resten goda".


Som de flesta vet så lät Sverige - för att undvika ockupation - tyskarna att transportera materiel och soldater till Norge och en hel del av den svenska järnmalmen förvandlades till tyska kanoner etc.

Huruvida detta kappvändande var ett bra drag för att skona civilbefolkningen eller om det var ett utslag av en oerhörd feghet och orsakade mer lidande i grannländerna kan man diskutera länge, men en sak är helt klar:

I Sverige bör man inte sätta sig på sina höga hästar och skriva andra länder på näsan vad gäller att samarbeta med tyskarna.


Jag googlade lite på den där demonstrationen och såg bilder på plakat med överkorsade hakkors och likaledes överkorsade "hammaren och skäran". Med andra ord protesterar man mot totalitär diktatur - vare sig den är brun eller röd.



Svensk media likställer nationalism i alla dess former med nazism, vilket är både historielöst och oerhört korkat.

Sen så kan man faktiskt fråga sig vilken form av ockupation - brun eller röd - som hade vart värst för Östeuropa.
Vi får lära oss mycket i skolan etc. om nazisternas illdåd, vilket ju givetvis aldrig får glömmas.
Men det faktum att det dog fler människor i Stalins läger än i Adolfs och att yttrandefrihet etc. låg på samma nivå talas det idag drygt 20 år efter järnridåns fall ganska tyst om.


Det finns alltid två sidor av myntet och om man inte levt under den tiden under de förhållandena så ska man tänka sig för lite innan man uttalar sig. Man bör alltid rannsaka sig själv innan man gnäller på andra och att svensk media letar efter nazister under varenda sten är enbart tragiskt.

Inga kommentarer: