Idag är det den sjätte Juni - Sveriges nationaldag.
Och precis som traditionen har påbjudit de senaste 20 åren så uttalar sig diverse politiker, journalister och andra "proffstyckare" om hur mycket vi etniska nordbor ska skämmas över detta faktum.
Journalisten Elisabet Höglund skrev i en krönika i Aftonbladet nyligen att vi borde skriva en ny nationalsång då den nuvarande "hyllar förtryck och imperialism".
Hon menar att raderna "...minnen från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden..." hyllar stormaktstiden som var en "föga ärorik era".
Det är förvisso sällan bra att kriga med andra länder, men man måste komma ihåg att under 1600-talet så var det någonting som de flesta europeiska länder pysslade med. Sen så kan man argumentera för att det där med fornstora dar dessutom kan tolkas som en hyllning till diverse tekniska och humanistiska landvinningar.
Det är inte speciellt svårt att räkna ut att det är den politiska korrektheten som ligger bakom dessa dumheter.
Man missar inte en chans att associera allt som anspelar på det svenska kulturarvet med "rasism" och andra urvattnade skällsord.
Personligen så anser jag att man kan känna nationell stolthet utan att för den sakens skull tycka illa om andra länder och kulturer. Så man kan ju fråga sig vilka det är som egentligen är trångsynta...
För att återgå till fru Höglunds krönika så tycker hon: "”Nej, låt någon duktig musiker komponera en modern nationalsång åt oss – eller låt åtminstone Benny Andersson skriva om texten så att den avspeglar det demokratiska och fredliga samhälle fritt från kolonialt storhetsvansinne som vi numera själva säger att vi eftersträvar”.
Men hur blir det då?
Herr Andersson har pysslat en del med folkmusik och det är ju en del av vår kultur och följaktligen väldigt fult.
Vi måste väl ta det ett steg längre och använda oss av en påtänd Ken Ring som ylar om att våldta prinsessor, då blir det nog bra...
Det finns några få tillfällen då det anses acceptabelt att vifta med en svensk flagga, nämligen under vissa idrottsevenemang samt Eurovisions-schlagerfinalen.
Snart drar fotbolls-EM igång och då kommer den där otäcka blå-gula färgkombinationen att synas lite överallt. Fast det är ju klart - om man ska döma av kvällstidningarnas sportreportage så är det inte Sverige vi hejar på utan Zlatan...
För övrigt sjunger jag nationalsången med stolthet och hoppas att byfånen Höglund kvävs av sin frisyr.
Och precis som traditionen har påbjudit de senaste 20 åren så uttalar sig diverse politiker, journalister och andra "proffstyckare" om hur mycket vi etniska nordbor ska skämmas över detta faktum.
Journalisten Elisabet Höglund skrev i en krönika i Aftonbladet nyligen att vi borde skriva en ny nationalsång då den nuvarande "hyllar förtryck och imperialism".
Hon menar att raderna "...minnen från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden..." hyllar stormaktstiden som var en "föga ärorik era".
Det är förvisso sällan bra att kriga med andra länder, men man måste komma ihåg att under 1600-talet så var det någonting som de flesta europeiska länder pysslade med. Sen så kan man argumentera för att det där med fornstora dar dessutom kan tolkas som en hyllning till diverse tekniska och humanistiska landvinningar.
Det är inte speciellt svårt att räkna ut att det är den politiska korrektheten som ligger bakom dessa dumheter.
Man missar inte en chans att associera allt som anspelar på det svenska kulturarvet med "rasism" och andra urvattnade skällsord.
Personligen så anser jag att man kan känna nationell stolthet utan att för den sakens skull tycka illa om andra länder och kulturer. Så man kan ju fråga sig vilka det är som egentligen är trångsynta...
För att återgå till fru Höglunds krönika så tycker hon: "”Nej, låt någon duktig musiker komponera en modern nationalsång åt oss – eller låt åtminstone Benny Andersson skriva om texten så att den avspeglar det demokratiska och fredliga samhälle fritt från kolonialt storhetsvansinne som vi numera själva säger att vi eftersträvar”.
Men hur blir det då?
Herr Andersson har pysslat en del med folkmusik och det är ju en del av vår kultur och följaktligen väldigt fult.
Vi måste väl ta det ett steg längre och använda oss av en påtänd Ken Ring som ylar om att våldta prinsessor, då blir det nog bra...
Det finns några få tillfällen då det anses acceptabelt att vifta med en svensk flagga, nämligen under vissa idrottsevenemang samt Eurovisions-schlagerfinalen.
Snart drar fotbolls-EM igång och då kommer den där otäcka blå-gula färgkombinationen att synas lite överallt. Fast det är ju klart - om man ska döma av kvällstidningarnas sportreportage så är det inte Sverige vi hejar på utan Zlatan...
För övrigt sjunger jag nationalsången med stolthet och hoppas att byfånen Höglund kvävs av sin frisyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar