Livat i grannskapet...

Tidigare i afton satt jag och kikade på tv och irriterade mig på någon full idiot som stod utanför och gapade. En stund senare hördes några smällar och jag gick ut på balkongen. Då var det ett stort pådrag med polis och ambulans utanför och den övre delen av gatan var avspärrad.

Enligt uppgifter i media och på olika forum hade polisen skjutit en knivviftande påtänd idiot, men bilden klarnar väl mer senare antar jag.

Passade på att ta ett par bilder med systemkameran och de blev rätt ok med tanke på att jag siktade på händelser 100 meter bort.

 

 

Jag utgår från att det kommer att dyka upp tidningsartiklar på temat "dumma polisen som sköt min snälla son" och liknande. Som det alltid gör i sådana här fall.
Utan att veta några närmare omständigheter så kan jag bara konstatera att om man springer runt och viftar med kniv så får man räkna med att man kan få en kula i benet...

Hail to the coffee, the carbs and the morons...

Ja, vissa morgnar så känns kaffebryggaren som en helgedom som man vallfärdar till så ofta man bara kan.
När jag är på jobbet heter min gud "Selecta" och i likhet med de flesta andra religioner så ger tillbedjan en känsla av tillfredsställelse till en början men om man tänker till lite så känner man den beska eftersmaken.


Nåväl, idag har solen tittat fram en sväng och genast så fylls sociala medier av kommentarer om att våren är på gång. Själv så känner jag att det är i mitten av Februari så man ska nog vänta ett par veckor innan man börjar prata om sånt.
Då är jag ändå känd för att ränna runt i shorts så fort snön har smält bort...



Under helgen har jag kollat lite på de olympiska spelen och fascinerats över att två av sponsorerna för de svenska tv-sändningarna är Coca-Cola och McDonalds. Det känns liksom inte riktigt som att plusmenyerna hjälper folk upp på prispallen, så vida vi inte pratar om sumobrottning.

Lite som ett AA-möte sponsrat av Jack Daniels. Men visst, kan man koppla ihop "Melodifestivalen" och "bra musik" i samma mening så är väl ingenting omöjligt...



Jag hittade förresten en läsvärd blogg tidigare. Skribenten totalsågar dagens svenska debattklimat i allmänhet och "genusmaffian" i synnerhet.

Till saken hör att bloggens ägare är en kvinna som bland annat innehar en fil. dr i matematik och således inte riktigt passar in i nidbilden som målas upp av alla som inte bildar hela sin verklighetsuppfattning av det som skrivs i Aftonbladet.
Alltså arga unga män som hatar kvinnor och invandrare men inte kan stava till socialbidrag och en hel del annat mindre smickrande som man kan få kastat i ansiktet om man vågar ha en avvikande åsikt.

http://tanjabergkvist.wordpress.com/

"Kamp mot fördumningsindustrin" är för övrigt en fantastisk titel. :)


Apropå fördumning så fann jag en sida med knäppa bibelcitat. Som med så många andra uråldriga sagoböcker som folk med olika livsåskådningar mer eller mindre blint följer så är bibeln fylld med diverse galenskaper och många av dem listas här:

http://www.ateistbibeln.se

Nu kan man argumenera i evighet om vilken tro som är galnast, men egentligen så är problemet hur pass bokstavstroende folk är samt om man anser att det som är skrivet i just ens egen favoritbok står över moderna lagar och generell syn på etik, jämnställdhet etc.

Men det är en helt annan diskussion.

Sidan är både skrämmande och underhållande och med några av de citaten i bakhuvudet så blir det än lättare att slänga igen dörren i ansiktet på olika religiösa dörrknackare... :)

Kaboom...

Det är som bekant Vinter-OS just nu och - förutom hockeyn - så är jag ganska ointresserad. Men jag funderar på vad man ska kunna göra för att få en del sporter lite roligare att kolla på.
Här är en tanke angående skidskytte.:)

Igår var det "Alla hjärtans dag" och jag hörde en dam på radion som sade: "krama någon du gillar".

Sagt och gjort: 

För övrigt så känner jag mig lite risig idag, snorig och lätt febrig. Jävligt onödigt på en lördag...

Brak och klick

I söndags lutade sig mitt bakfulla jag bakåt i kontorsstolen och var nära att rasa i golvet då ryggstödet gav vika. Jag hade planerat en stunds avslappnad slösurfning men eftersom stolen försökte avliva mig så fann jag det mycket tryggare att lägga mig i soffan och glo på film i stället.

I morgon tänkte jag ge mig ut och skaffa en ny så då är det väl tur att jag har jobbat lite extra så att herr Kamprad kan få en slant till på ålderns höst...



Jag har förresten börjat använda Instagram, ni vet appen med det fantastiska konceptet att ta en bild med kass kvalitet från mobilkameran, försämra den ännu mer genom diverse filter och visa upp resultatet för alla sina vänner.

Det gäller ju att hänga med i svängarna och haka på de senaste trenderna. Följaktligen så blev jag tvungen att ta en "selfie". Jag är dock urkass på att göra duckface, men med lite assistans så blev det i varje fall ett mooseface.

Kaffe, kaffe, kaffe, en tysk och en öl.

Nu är vi inne i februari månad och snart så ska man kunna ana en ljusning och hopp om sol, bad, ljumma sommarkvällar, en öl på en filt i parken osv osv. Men det lär nog dröja, just nu växlar vädret mellan snöstorm och töväder. Resultatet blir att gator och cykelbanor fylls av en gröt som är näst intill omöjlig att ta sig fram i.
Var kan man köpa bandvagnar förresten?


Nåväl, trötthetsfaktorn är extremt hög när det är mörkt och kallt ute och man tvingas upp i ottan för att arbeta. Förra söndagen blev det ett 10-timmarspass och mot slutet av dagen märktes tröttheten. Jag undrade vad det var för fel på jobbdatorn då muspekaren inte rörde sig. Sen noterade jag att det var snusdosan jag petade omkring på skrivbordet.
Då var det dags för ytterligare en tripp till kaffeautomaten...

Apropå jobb så är en av våra största kunder en tysk biltillverkare och i veckan blev jag tvungen att tala med en av deras tekniker på telefon. Samtalet blev ganska kort, vilket nog var tur eftersom karlfan hette Adolf(!).

Jag trodde att det namnet var mer eller mindre bannlyst i Tyskland nu för tiden men jag hade visst fel.
Mitt under samtalet poppar en tanke upp i mitt huvud: "Han måste ha handsfree eftersom åtminstone högerhanden lär vara upptagen", så det var som sagt bra att han inte kunde se mitt ansiktsuttryck... :)


Apropå jobb igen så ska jag delta i ett seminarium om verksamhetsutveckling på fredag och jag måste erkänna att jag verkligen verkligen inte vill. Förvisso så bjuds det på mat och lite förfriskningar till kvällen men innan dess ska jag sitta i 10 timmar (8-18) och lyssna på människor som monotont babblar om saker jag inte är ett dugg intresserad av. Jag var på ett likadant förra våren och ville skjuta mig själv efter en kvart. Usch.



I fredags så tog jag och en bekant några öl hemma hos mig och lyckades vakna i en osorterad hög i soffan på morgonen. Under natten hade vi lyckats med att åka taxi ner på stan för att dricka varsin öl på en pub och sedan åka taxi tillbaka. Den ölen kostade oss alltså drygt 200 spänn per person vilket kanske inte var helt prisvärt, men det kostar som bekant att ligga på topp...

Arrrrrr...

Igår var jag bjuden på en piratfest hos några bekanta. Dessvärre så hade jag gått med på att jobba på söndagen så jag skippade festande och utklädning men for ändå ut och tog lite bilder på spektaklet.

Jag får väl ta igen det där någon annan gång...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, det var röd belysning i lokalen. Porrigt och bra. :)

Tisdagshumor?

I dag har jag fått guida runt en kines på jobbet och försökt svara på en halv miljon märkliga frågor ställda på väldigt knagglig engelska.
Min gäst var inte av den avspända typen, vilket nog kan förklaras med att arbetsplatskulturen skiljer sig åt en smula. Kinesiska firmor tenderar att vara betydligt mer hierarkiska än svenska och säger chefen "Hoppa!" så hoppar du, antingen på plats eller raka vägen till arbetsförmedlingen. Om det nu finns någon sådan där...

Jag är alltså i hans ögon ett antal pinnhål upp, vilket är en situation jag varken är van eller speciellt bekväm med, så jag försökte lätta upp stämningen genom att prata vänligt och lite skämtsamt med honom.

Mot slutet så tog han några bilder och jag blev med på en. Jag sade lite skämtsamt: "Hey, I haven´t shaved today!".
Hans reaktion blev "Solli, solli" samtidigt som han frenetiskt pillade på sin telefon.
Sedan såg han mitt flin (bakom två veckors skägg) och sa: "Aaah, jå jåking? Mista fanniman..."

Så, då var isen bruten. :)


Apropå jobb så ska det bytas ut lite utrustning där till helgen så jag har gått med på att jobba på söndag. Om allt flyter på som det ska så blir mitt uppdrag enbart att köra travers och svara på lite frågor. Men jag har en liten föraning om att allt inte kommer att gå som en dans på rosor, baserat på erfarenhet av liknande projekt.
Jag ska vara där klockan 08 och det kan nog dröja innan jag kan fara hem. Men visst, lite extrapengar är aldrig fel.



Apropå ingenting så läste jag att SJ ska spara pengar och sparka en massa folk, främst sådana som jobbar med biljettförsäljning och kundservice.
Javisst, sämre service och tillgänglighet. Det är DET som kommer att locka fler kunder att välja dem...

Farbror Förvirrad...

Jag är 38 år gammal men känner mig emellanåt som en någorlunda pigg 98-åring, nämligen de dagar jag tycks ha drabbats av tillfällig Alzheimers.

Igår skulle jag svänga ihop en lunch och passade på att ladda kaffebryggaren för en kopp efter måltiden. Resultatet blev att jag slog i kaffepulver i stället för ris i det kokande vattnet i kastrullen.
Jag stod och stirrade på den ljusbruna bubblande sörjan en minut och suckade ljudligt innan jag slog ut det i vasken och fick börja om.


Sådana där incidenter har inträffat tidigare. En morgon för några år sedan gick jag till jobbet och på vägen till parkeringen passerade jag sopskjulet. Jag hade soppåsen i ena handen och kassen med matlådan i den andra.

På min dåvarande arbetsplats var det en promenad på runt 300 meter från omklädningsrummet till fikarummet och ungefär mitt i denna vandring kastade jag ett öga ner i påsen och noterade att jag kånkade runt på gamla kaffefilter, bananskal och lite annat blandat avfall jag hade producerat under veckan.

Det var inte speciellt svårt att räkna ut var min matlåda hade hamnat så den dagen blev det närbelägna hamburgerhaket lite rikare.


Jag har för övrigt under min gymnasietid lyckats cykla iväg 3 kilometer till plugget bara för att till min stora förvåning konstatera att det var låst och inte en käft där. Efter en stunds funderande kom jag på att det visst var lördag.

Det skall börjas i tid det som krokigt skall bli sägs det och det var ungefär vid den tiden i livet som jag började att hinka i mig starkt kaffe på morgnarna...

Tut i luren...

Det finns några objekt på min hatlista sedan tidigare, bland annat Jehovas Vittnen, lever, magsjuka och vänsterpartister.
Från och med idag återfinns även Glassbilen på listan.

Tidigare idag stod jag på min balkong (som ligger på första våningen med en gata utanför) och pratade i telefonen då glassbilen kommer smygandes runt hörnet. Precis när det finniga härket bakom ratten är i jämnhöjd med mig så tyckte han att det var en bra idé att spela sin hemska melodi på en fasansfull volym.

"Vi lurar små barn, vi lurar små barn, på deras veckopeng"

Jag var nära att tappa telefonen och hoppa ur tofflorna just då.
Just nu fantiserar jag om att hämnas genom att ta reda på vart varenda stolpskott till chaufför de har bor, montera kompressorhorn på min bil och åka dit och tuta mitt i natten...


I övrigt kan jag rapportera att det var rena döden att börja jobba förmiddagsskift efter julledigheten. Hur man vänder och vrider på saken så är 04.45 en omänsklig tid att kliva upp på.

Men visst, "plikten framför allt" heter det ju. Eller var det månne "kyss mig i arslet"?

Jag minns 2013 som om det vore igår...

... men det kanske beror på att jag hade med mig en kamera. :)

Nåja, nyårsaftonen blev ganska städad. Vi satte oss ett grabbgäng till bords och åt och drack gott.