måndag 27 juli 2009

Pride?

Nu är tydligen Pridefestivalen i Stockholm igång.
Jag har vid några tillfällen blivit kallad homofob när jag har kritiserat detta spektakel och då undrar jag lite hur folk definierar det. Jag skiter nämligen fullständigt i vilken läggning folk har så länge den inte skadar någon eller är olaglig, som pedofili.
Det är inte intressant huruvida någon gillar någon av samma kön eller för den delen har en böjelse för träd. Dendrofili kallas detta.

Jag har inget mot homosexuella utan det jag stör mig på är det stora spektakel man gör av denna "festival" som mest verkar gå ut på att bete sig så uppseendeväckande som möjligt och dissa det man kallar "heteronormen", vilket för övrigt är något väldigt löst definierat. Jag drar vissa paralleller till en del "autonoma" grupper som slåss mot "klassamhället o kapitalismen", vilket också är en ganska luddig definition.
Bara man får synas och väcka uppmärksamhet är man nöjd, själva sakfrågan eller att ta tag i problemet på ett konstruktivt sätt är inte fullt så viktigt kan det tyckas.

Även jag inser naturligtvis att det endast är en liten klick av dessa sk. HBT-personer som vill utmärka sig, de allra flesta är fullständigt normala människor som helst vill leva i lugn och ro och inte hetsar upp sig över det faktum att de avviker från denna "heteronorm".

Därför så anser jag att denna karneval enbart spär på de fördomar som många har om homosexuella som onormala och uppmärksamhetskrävande exhibitionister.
Ty 30 bararslade läderbögar som dansar på ett lastbilsflak, en hög "butchar" med uppblåsbara lösvaginor på huvudet, Jean-Pierre Barda iklädd leopardtanga liggandes på motorhuven på en Fiat, 210 cm långa transvestiter med skinnklädda dvärgar i koppel och annat man kan beskåda där är fanimig inte normalt.

Känner man "pride" (stolthet) över att visa ballen för hela Sverige är man ute och cyklar.

Vore det inte för att det är en "diskriminerad minoritet" som festar så hade det blivit en hel del böter för förargelseväckande beteende. Jag blev bötfälld för detta för några år sedan när jag pissade i en buske och funderar lite på om jag hade klarat mig undan om jag hade klätt mig som Babsan...

Skämtåsido; det där spektaklet motarbetar de homosexuella som vill bli betraktade som "normala" - vilket de enligt mig oftast är - genom att visa upp hbt-rörelsens sämsta sidor.
När tvprogrammen i en vecka fylls av färgglada, halvnakna och juckande dårar samt galningar som Tiina Rosenberg som gapar ut sitt hat mot alla som inte passar in i hennes egna lilla mall så är det inte konstigt att "Medelsvensson" får konstiga bilder i huvudet när någon säger "bög".
Vill man normalisera något ska man inte visa det som så onormalt det bara går.

Är jag homofob nu?
I så fall kan du läsa det jag har skrivit en gång till och fundera på vem av oss som är trångsynt.

3 kommentarer:

Grill-B sa...

wörd!

Fargash sa...

Ibland tänker vi ruskigt likt!

http://fargash.blogspot.com/2008/08/pridefestivalen-ett-jvla-spektakel.html

Farbror Leif sa...

"Stora hjärnor tänker lika" har jag hört... :)
Eller så är det helt enkelt så att vi resonerar som den stora delen av befolkningen som inte är direkt inblandat i spektaklet eller sväljer allt vi skedmatas med av Aftonbladet &co.
Jag är övertygad om att de flesta delar den åsikten men väldigt få uttrycker den just för att man då är "homofob".