Halvkronor etc.

Tidigare idag var jag och handlade lite och fick en hög 50-öringar i växel. Jag funderar lite på vad jag ska göra med dem eftersom jag inte har några nya IKEA-bokhyllor som behöver justeras mot golvet.
Det är nämligen det enda man kan använda halvkronorna till, det finns knappast något att köpa för den valören numer och inga parkeringsautomater etc. tar mot dem.
De är små, röda och värdelösa - som Vänsterpartiet ungefär.

Men snart så slipper vi det där gisslet, den sista September nästa år blir de nämligen ogiltiga. Riksbanken anser inte att de tjänar något syfte och det kan man ju hålla med om.

Om man skulle prägla mynt som speglar de priser som handeln skyltar med så skulle vi ha valörer som 9.90 och 19.95 kronor mm.

1 & 2-öringar försvann 1972, 5 & 25-öringar 1985 och 10-öringen 1992. Det är märkligt att man kan tillåtas prissätta varor till en summa som inte går att betala exakt, men det löser man som bekant med avrundning samt höjda priser på plastkassar.

Om man ska handla sig en ny tv så kan en 9.999-kronorssedel komma väl till pass.

Bilden under visar några 50-öringar jag fått i växel tidigare. 1899 så värmde nog en sån där fint i fickan, men nu duger de knappt att kasta på skatorna i busken utanför.



Apropå pengar så diskuteras det bla. om att återinföra 2-kronan samt en 200-kronorssedel. Denna sedel vill många se prydas av ett porträtt av Astrid Lindgren. Det låter som en bra idé tycker jag.
Vi har ju tidigare haft porträtt av blomodlare och en operasångerska samt en hel hög kungar vars största bedrifter var inom området inavel.
Det skulle ju vara en viss upprättelse för tanten eftersom hon av någon märklig anledning aldrig fick Nobels litteraturpris.

Detta pris är tydligen förbehållet författare som ingen vettig människa någonsin har hört talas om som skriver högtravande prosa om en väverska i Polen på 1850-talet och dennes platonska relation med sin mosters astmatiska perserkatt.
I sådana fina rum platsar ju inte böcker som till och med ett barn kan förstå...

Nobels fredspris gick ju i år till USA:s president. Är det inte lite skumt att man kan ge det till ledaren för en krigförande nation?
Då borde ju herrar som Stalin (alla hade jobb), Adolf (han byggde motorvägar) och Pol Pot kunna premieras för sina insatser för mänskligheten.
Om man inte kan ge priset postumt så vi ju herr Mugabe och dvärgen i Nordkorea som nu levande kandidater. De ser ju till att det är politisk stabilitet i sina hemländer.

Alfred roterar nog i sin grav...