onsdag 16 december 2009

Onsdagsgnäll

Jag känner ett behov att gnälla lite nu igen.

Snö är fint - när man ser det genom fönstret och slipper pulsa runt i skiten.
Det tog mig en kvart att skotta fram bilen i morse eftersom plogmiffot (som för övrigt väckte mig 03.00) hade gjort en vall bakom den. Perfekt syssla klockan fem på morgonen...

På jobbet blev jag tvingad att lyssna på SR:s radioprogram under förmiddagen, ni vet den där DDR-inspirerade, tvångsfinansierade och extremt politiskt korrekta stationen.
Deras nyhetssändningar toppades om en gråtmilt inslag om hur synd de var om de ligister som hade fängslats när de ställde till med upplopp vid en demonstration vid klimatmötet i Köpenhamn.
De hade exempelvis inte fått gå på toaletten på några timmar och det var så synd om dem.
Jag kan personligen tycka att om man kastar sten och rökbomber, krossar skyltfönster, bränner bilar och annat som ingår i ett sedvanligt upplopp så har man förtjänat att få sitta i sin egen avföring en stund.

Det kan kanske få en del att tänka om och bete sig lite mer civiliserat i framtiden. Hur det kommer sig att det alltid måste vandaliseras för miljontals kronor varje gång man är missnöjd med någonting är för mig ett mysterium, men så tillhör jag också de personer som har vettigare saker för mig. Att sköta ett arbete exempelvis.

En stor eloge till den danska polisen som vågar sätta hårt mot hårt när det det gäller att upprätthålla ordningen. Detta är långt mer effektiv användning av skattemedlen än den svenska varianten som går ut på att föra "dialog". Det är fullständigt meningslöst att försöka prata med folk som enbart har stenkastning i huvudet och när denna dialog i vanlig ordning visar sig meningslös så återstår bara att snällt stå och titta på när en hel stadsdel vandaliseras. Ingripa går inte för sig, någon kan ju bli lite "kränkt" om man tar dem i örat...


Jag läste om Aftonbladets "Svenska Hjältar" - gala där det delades ut priser till medborgare som visat hjältemod, åtminstone i Aftonbladets ögon.
En av vinnarna var en dam som hjälpt sk. "papperslösa flyktingar" till svensk sjukvård i närmare 20 år. Uttrycket papperslös finns förmodligen bara i svenskan, i alla andra länder kallas sådana för illegala invandrare. Det är människor som av olika anledningar inte har rätt att vistas i landet, exempelvis sådana som fått avslag på sina asylansökningar men ännu inte lämnat landet.
Har man inte rätt att vistas i landet så har man heller inte rätt till landets sociala skyddsnät såsom sjukvården anser jag, men sånt får man inte säga högt.
Jag har för mig att det är brottsligt att skydda en brottsling men jag har tydligen fel...

Ska man prisa hjältar så ska man exempelvis lyfta fram de sex grabbar från ett hockeylag som ryckte in och försvarade en ensam tjej som överfölls av ett gäng på 20-25 personer i Södertälje tidigare i år. De var underlägsna i antal och fick en hel del stryk men tjejen klarade sig med livet i behåll. Ingen av gärningsmännen har åtalats...

Sedan borde ett hedersomnämnande kunna delas ut till alla de som varje dag går till jobbet och betalar sin skatt så att staten får in nya pengar att kasta ut på folk som av olika anledningar inte förtjänar det. Att städa och reparera efter diverse upplopp är inte gratis.


På eftermiddagen for jag ner på stan en sväng. Jag hann gå 200 meter innan jag blev påhoppad av den första som ville att jag skulle skänka pengar till något, och det dök upp fler under dagen.
Det spelar ingen roll hur behjärtansvärt syftet med tiggeriet är, jag avskyr sådant vare sig det handlar om att samla pengar till stadens hemlösa alkoholister eller svältande barn i Blablastan.

Under min vistelse i city så kände jag mig tvingad att beskåda några av de senaste underverken som det har skrutits om i lokaltidningen.

På torget finns nu en skridskobana med de imponerande måtten 6x8 meter ungefär som föga förvånande var helt folktom. När jag först läste om detta nyskapande så fick jag intrycket att den skulle vara stor som en hockeyrink och då hade den nog varit lite mer praktisk. Vem fan vill snöra på sig ett par skridskor och sedan stå helt still för att två andra personer i staden har kommit på samma idé samtidigt?

Nästa stopp blev den nya gallerian "Kvarteret Igor", som alltså är det gamla fula Domusvaruhuset från 60-talet. Namnet Igor får mig att tänka på greve Draculas puckelryggade assistent och det är verkligen passande eftersom byggnaden är skitful.
Den innehåller ett stort trapphus och tre butiker fördelade på fyra våningar. I källaren ligger Konsum och systemet och högst upp Clas Ohlson. Ja, det är väldigt tomt i mitten...
Jag vet inte vad som är så nytt och sensationellt med det där stället, åka rulltrappa i snigelfart och beskåda ett tomrum kunde man göra för många år sen. Att sedan sätta upp neonrör i olika färger dämpar knappast känslan av tomhet och hybris.
Det skulle vara en bättre idé att ställa ut lite blommor. Dessa skulle dessutom dämpa ljudet av alkisarnas skränande när de kastas ut från bolaget...

Det dröjer innan jag vill känna av cityatmosfären igen.

Inga kommentarer: