fredag 25 mars 2011

Äntligen fredag.

I dag är det lönefredag vilket innebär att man äntligen får betala räkningar igen. Som jag har längtat...
Aprilvädret är tidigt i år noterade jag. Mitt på dagen kom den en rejäl hagelskur men på vägen hem från jobbet cyklade jag i strålande solsken. Cykelbanorna är förvisso fulla med rullgrus men vem vet, kanske skrubbsåren svider mindre när man hör fågelsång samtidigt som man ligger som en snorlåma över vägen?


Jag läste i tidningarna att många politiker och ledarskribenter vill att Sverige ska skicka några Gripen-plan till Libyen för att stötta NATO:s "insats för det libyska folket".
Självklart, med CNN:s livesändningar så blir det finfina reklamfilmer för SAAB. Försäljningen av modell 39 går ju lite halvknackigt.

Det är väl inte allt för många människor som går på snacket om "insats för det libyska folket" hoppas jag. Kalla mig cynisk (det har hänt förr) men när jänkarnas robotar har slagit ut allt vad libyskt luftvärn och stridsflyg heter så blir landet en perfekt liten lekstuga att träna stridspiloterna i. Risken att bli nedskjuten är minimal så man kan i godan ro öva prickskytte på vad man vill på marknivå. En normal svensk älgjakt är farligare...

Men huvudskälet till anfallet är givetvis att säkra tillgången på olja. Detta kommer också att innebära att när väl herr Ghadaffi faller så kommer NATO-trupper att fortsatt vara kvar i landet och lägga sig i precis allting i bra många år framöver, eller åtminstone tills landet har fått en ledning som garanterar att oljekranarna förblir öppna.
Irak anyone?

Hade man bekymrat sig om folkets lidande så finns det en hel del "ostabila" länder som man kan bråka med, Libyen är knappast det första landet i historien där befolkningen har fått lida.
Ett exempel är Nordkorea där en virrpanna i platåskor låter sitt folk svälta och skjuter missiler på grannlandet när han blir uttråkad.
Men eftersom det inte finns någon olja eller något annat som jänkarna eller vissa västeuropeiska länder vill åt där så skiter man fullständigt i hur det nordkoreanska folket har det. Där är det inte tal om några "humanitära insatser"...

Nåväl, en klar nackdel med krig är att folk har en förmåga att avlida på våldsamma sätt i sådana.
Så vad händer om Sverige skickar en division med plan och något av dem blir nedskjutet eller havererar på annat sätt och piloten dör?
Jo, samma tidningar som tidigare basunerat ut att vi minsann ska skicka dit folk och utrustning kommer nu att fråga varför svenska soldater måste dö i en förvriden metallhög i öknen.
Även fast det är en faktor som man måste ta med i beräkningen när man väljer soldatyrket.

Rubrikerna på löpsedlarna kommer givetvis att vara satta i största möjliga typsnitt, det där som normalt är reserverat för att berätta om vem som visat musen i Big Brother eller att någon känner sig kränkt av en ny glass-sort.


Från det ena till det andra så får jag en alldeles egen kines på jobbet nästa vecka. Det är alltså en herre från firmans fabrik i Kina som ska lära sig att utföra samma samma sak som vi gör här.
Jag får väl ägna helgen åt att fila på min engelska.
"Flied lice you plick", eller hur vad det nu igen...?

Inga kommentarer: