I går så kände jag våren i luften. Solen värmde och när jag traskade på den lilla gångvägen från parkeringen så var luften full med surrande flugor. Dessa flugor svärmade runt de högar av nytinad hundskit som fyllde asfalten.
Mina grannar har nämligen ett intressant handikapp, de kan släpa ut sina små lopphotell i hamsterstorlek utanför dörren, men att plocka upp det som jyckarna klämmer ur sig det går inte.
Det måste vara ryggen...
Dessutom så uträttar de behoven mitt på gångvägen, hade de skitit vid buskarna på sidan hade jag inte brytt mig men nu tvingas man zick-zacka runt avföringshögarna och det är ganska störande.
Det har hänt att jag har missat några danssteg och då fått skrapa av skorna i en snöhög. Jag undrar om hundägarna i mitt område skulle uppskatta om jag torkade mina skor på deras vardagsrumsmattor?
Det borde väl inte vara några problem, låter man hunden skita där det är meningen att folk ska gå så borde det väl även gälla i lägenheten?
Nåväl, jag klev ut på balkongen nyss och konstaterade att det blåste och snöade ute. Småspikarna kom flygande horisontellt rakt mot ansiktet.
Är det inte nog snart?
Kung Bore är en skitstövel som kan hålla sig på nordpolen tillsammans med isbjörnarna och jultomten.
Jag vill ha vår nu, jag vill kunna sitta på en gräsmatta i shorts och njuta av en kall öl. Men just nu så känns steget långt bara till den dagen jag kan cykla till jobbet utan att få rimfrost i näshåret...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar