Eftersom jag själv äger en rejält tilltagen mage och ett par foppatofflor samt har en förkärlek för att dricka öl så fort jag får chansen så ska jag egentligen inte uttala mig om att vara "White-trash", men jag måste ändå få kommentera mina grannar.
Snett ovanför mig bor en familj som emellanåt uppvisar ett intressant beteende. Det har åkt ut saker på gatan, ungarna har vrålat: "din feta hora" åt sin mamma och en gång hade några 50plus-damer "vinkväll" där de tjattrade om sin vilda resa till Mallis 1983 och vilket mäktigt organ han den där Carlos hade.
Den natten drömde jag våta drömmar om skarpslipade yxor...
Nåväl, de där typerna fick tydligen nyss för sig att ha "myskväll" och släpade ut tv:n på balkongen. Jag vet inte vad de tittar på, men det verkar vara någon kass amerikansk sitcom eftersom man hör det karakteristiska "burkskrattet" blandat med familjens skratt. Det tycks som att frun i huset verkar ha svårast att förstå skämten eftersom hennes astmatiska gnägg kommer några sekunder efter...
Men om de kan göra sånt så borde det väl vara ok för mig att tända fiskröken eller att försöka lära mig spela bastuba på min balkong?
En annan tanke som for genom mitt huvud innefattade en projektor, gaveln på grannhuset och en porrfilm. Men jag bör nog låta det stanna vid en tanke...
Lite längre upp på gatan stod förresten en risig Volvokombi och en lika risig husvagn parkerad. De tillhörde en annan familj vars icke direkt rasrena hund satt och sket mitt på gatan. Sedan gungade husvagnen till och ut klev en väldigt korpulent kvinna som gastade på sin gatukorsning. "Daisy" hette fanskapet tydligen (den fyrbenta alltså).
I övrigt har jag passat på att bada lite här och var i det fina vädret och till helgen vankas det "Cityfestival", med tillhörande avdankade artister och blaskig, svindyr mellanöl. Men dum som man är så gör man om samma tabbe år efter år...
Jag hade funderingar på att fara iväg till Strömstad där några bekanta ägnar sig åt camping, men eftersom jag ska jobba på måndag så blir det lite för kort tid där för att motivera 80 mils körning. Dessutom hotar SMHI & co. med dåligt väder så jag struntar i det.
Man saknar onekligen sommarloven...
torsdag 30 juni 2011
onsdag 29 juni 2011
Göttigt... :)
Det är förvisso arbetsdag i morgon, men ett par kalla folköl på stranden kan man väl ändå få unna sig va?
söndag 26 juni 2011
En liten söndagsutflykt
Tidigare idag bestämde jag mig för att åka en sväng. Jag fann ett trevligt litet ödehus bakom en häck.
Notera de snitsiga tapeterna och äggen under spisen.
Notera de snitsiga tapeterna och äggen under spisen.
På vägen tillbaka noterade jag att någon var ute och rastade sin välputsade gamla rälsbuss.
lördag 25 juni 2011
Midsommaren
Igår firades det en traditionell midsommar med alla de klassiska ingredienserna: dans runt stången, god mat, fylla, misshandel och bad.
fredag 24 juni 2011
Trevlig svensk midsommar
För ett par veckor sedan inföll Sveriges nationaldag och vi erbjöds diverse tramsiga tillställningar på temat "mångkultur", vilket är en spark i ansiktet på våra förfäder som slogs för sin frihet (jo faktiskt, men det var många år sen) och som genom tekniska och humanistiska landvinningar gjort landet till vad det är idag. Eller var tills för några decennier sedan i alla fall...
Nu för tiden tycks den dagens huvudtema vara att alla som råkar vara födda av svenska eller åtminstone europeiska föräldrar ska hänga med huvudet och skämmas över detta faktum.
Men Sverige har även en "inofficiell nationaldag", nämligen midsommarafton och givetvis får inte heller den dagen vara ifred längre. På Skansen i Stockholm arrangeras "arabisk midsommarafton" med "guldkorn ur den folkliga arabiska musikskatten".
Nu så har jag inget mot att någon arrangerar en konsert med arabisk folkmusik, men att göra det på midsommarafton på en plats som kan betraktas som ett museum över svensk kultur är en ren provokation.
Vi ska ännu en gång få nedtryckt i halsen hur värdelöst det nordiska kulturarvet är och att vi ska skämmas över vilka våra förfäder var. Detta är så tragiskt att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.
För 70 år sedan tvingades en viss folkgrupp i Europa gå runt med en stjärna på bröstet, innan de råkade ut för ännu värre saker. Jag börjar mer och mer undra om det inte kommer en dag då vi som råkar vara födda av "fel" föräldrar måste gå runt med ett "S"...
Förhoppningsvis är jag död då, kanske på grund av brustet hjärta när jag sett Moder Svea skändas en gång för mycket.
Men än så länge vågar jag faktiskt säga "Trevlig Midsommar".
Nu för tiden tycks den dagens huvudtema vara att alla som råkar vara födda av svenska eller åtminstone europeiska föräldrar ska hänga med huvudet och skämmas över detta faktum.
Men Sverige har även en "inofficiell nationaldag", nämligen midsommarafton och givetvis får inte heller den dagen vara ifred längre. På Skansen i Stockholm arrangeras "arabisk midsommarafton" med "guldkorn ur den folkliga arabiska musikskatten".
Nu så har jag inget mot att någon arrangerar en konsert med arabisk folkmusik, men att göra det på midsommarafton på en plats som kan betraktas som ett museum över svensk kultur är en ren provokation.
Vi ska ännu en gång få nedtryckt i halsen hur värdelöst det nordiska kulturarvet är och att vi ska skämmas över vilka våra förfäder var. Detta är så tragiskt att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.
För 70 år sedan tvingades en viss folkgrupp i Europa gå runt med en stjärna på bröstet, innan de råkade ut för ännu värre saker. Jag börjar mer och mer undra om det inte kommer en dag då vi som råkar vara födda av "fel" föräldrar måste gå runt med ett "S"...
Förhoppningsvis är jag död då, kanske på grund av brustet hjärta när jag sett Moder Svea skändas en gång för mycket.
Men än så länge vågar jag faktiskt säga "Trevlig Midsommar".
torsdag 23 juni 2011
Skylt, sopsnutar och kattjuvar.
Igår fick jag syn på denna skyltkombination.
Cyklande poliser har jag sett men ska jag tolka det här som att det även finns brandmän som åker permobil?
Jag skummade igenom nyhetsflödet lite och läste att polisen efter den 10:e juli får rätt att utfärda böter för nedskräpning på plats.
Nu så ska man ju givetvis inte kasta skräp omkring sig, men är inte detta en smula fånigt ändå?
Är det inte bara ett försök att dels få in lite mer pengar i statens skattekista och dels bättra på statistiken över uppklarade brott en smula?
Jag ser framför mig en skock poliser som lurpassar i buskarna utanför en korvkiosk en lördagskväll och rusar fram med rapportblocket i högsta hugg när någon tappar sin servett.
Det gnälls över att ordningsmakten har dåligt med resurser så man kan ju fråga sig vad som kommer att nedprioriteras när man ska punktbevaka stadens papperskorgar.
Min gissning är att det blir bekämpningen av våldsbrott som får stryka på foten lite. Sverige innehar europeiskt rekord i våldtäkter och varje helg misshandlas folk på gatorna, det bränns bilar och kastas sten i en del områden.
Men det kanske inte gör någonting så länge ingen cyklar utan lyse eller kastar en ölburk på gatan?
Straffskalorna för olika brott i Sverige är helt horribla och om det ska kosta 800 i böter för nedskräpning och i grova fall ett års fängelse så får nog mannen som lurar i busken för att försöka våldta en förbipasserande snällt se till att kasta sitt sexpack öl i soptunnan innan han skrider till verket eftersom det annars förmodligen kommer att ge ett grövre straff...
Vidare så läste jag om att någon vid ett bostadsinbrott bland annat hade snott en kattunge(!).
Några dagar senare återfanns en del av stöldgodset från detta och några andra inbrott i en ryggsäck i ett skogsparti. Där låg även ett id-kort som senare visade sig tillhöra en av förövarna och när polisen åkte hem till vederbörande så återfanns missen välbehållen.
Man kan ju konstatera att om man bryter sig in i 12 villor och bland annat stjäl så udda saker som katter och tandemcyklar samt lämnar sitt leg bland stöldgodset så kan man inte ha allt för många högskolepoäng.
Visst fan blir man smart av att knarka...
Cyklande poliser har jag sett men ska jag tolka det här som att det även finns brandmän som åker permobil?
Jag skummade igenom nyhetsflödet lite och läste att polisen efter den 10:e juli får rätt att utfärda böter för nedskräpning på plats.
Nu så ska man ju givetvis inte kasta skräp omkring sig, men är inte detta en smula fånigt ändå?
Är det inte bara ett försök att dels få in lite mer pengar i statens skattekista och dels bättra på statistiken över uppklarade brott en smula?
Jag ser framför mig en skock poliser som lurpassar i buskarna utanför en korvkiosk en lördagskväll och rusar fram med rapportblocket i högsta hugg när någon tappar sin servett.
Det gnälls över att ordningsmakten har dåligt med resurser så man kan ju fråga sig vad som kommer att nedprioriteras när man ska punktbevaka stadens papperskorgar.
Min gissning är att det blir bekämpningen av våldsbrott som får stryka på foten lite. Sverige innehar europeiskt rekord i våldtäkter och varje helg misshandlas folk på gatorna, det bränns bilar och kastas sten i en del områden.
Men det kanske inte gör någonting så länge ingen cyklar utan lyse eller kastar en ölburk på gatan?
Straffskalorna för olika brott i Sverige är helt horribla och om det ska kosta 800 i böter för nedskräpning och i grova fall ett års fängelse så får nog mannen som lurar i busken för att försöka våldta en förbipasserande snällt se till att kasta sitt sexpack öl i soptunnan innan han skrider till verket eftersom det annars förmodligen kommer att ge ett grövre straff...
Vidare så läste jag om att någon vid ett bostadsinbrott bland annat hade snott en kattunge(!).
Några dagar senare återfanns en del av stöldgodset från detta och några andra inbrott i en ryggsäck i ett skogsparti. Där låg även ett id-kort som senare visade sig tillhöra en av förövarna och när polisen åkte hem till vederbörande så återfanns missen välbehållen.
Man kan ju konstatera att om man bryter sig in i 12 villor och bland annat stjäl så udda saker som katter och tandemcyklar samt lämnar sitt leg bland stöldgodset så kan man inte ha allt för många högskolepoäng.
Visst fan blir man smart av att knarka...
söndag 19 juni 2011
Männen som kramas med stenar...
I lördags så begav jag mig iväg till några bekanta på lite grillat och en öl. Det spelades även Monopol vilket inte gick direkt skitbra.
Dagen efter så mådde vi osedvanligt bra och då var det dags för trädgårdsarbete. Vi grävde hål för belysningsstolpar och fick baxa/brotta upp en del stenbumlingar ur hålet.
Det var svettigt men vi vann brottningsmatchen.
På vägen hem så snubblade jag över ett trevligt övergivet hyreshus. Dessvärre så var det ordentligt tillbommat så jag fick nöja mig med att beundra den fina fasaden...
Dagen efter så mådde vi osedvanligt bra och då var det dags för trädgårdsarbete. Vi grävde hål för belysningsstolpar och fick baxa/brotta upp en del stenbumlingar ur hålet.
Det var svettigt men vi vann brottningsmatchen.
På vägen hem så snubblade jag över ett trevligt övergivet hyreshus. Dessvärre så var det ordentligt tillbommat så jag fick nöja mig med att beundra den fina fasaden...
torsdag 16 juni 2011
Torsdagsnöjet
Vad finns det för bättre nöjen en torsdag än att skura sin toalett?
Miljontals förmodligen, men jag har fått ett litet ryck och börjat röja upp i mitt kyffe. Solsting tippar jag på...
Det hela började i lördags då jag noterade att en av fredagens festdeltagare hade skrivit "Dammig" på min tv och då insåg jag att dammtorkningen nog var en smula eftersatt här.
För att förtydliga mig så är det inte så illa att det ligger halvätna mögliga pizzor i soffan eller att man måste sanera spisen med bandslip, men saker har en förmåga att bli kvar i hörnen.
På fönsterbrädan i köket stod adventsljusstaken kvar... :)
Nåväl, jag bestämde mig för att snygga till lite och inledde med att kasta ut ett par halvtrasiga högtalare, en gammal datorskärm och lite annat som bara stod och skräpade.
En fördel med sådana aktiviteter är att man får orsak att skaffa nya saker. Min nya breda skärm exempelvis är riktigt trevlig när man ska kolla på filmer man tank... nyheterna på Aftonbladet menar jag.
Idag hade turen alltså kommit till badrummet och jag ställde mig på knä framför badkaret, skruvade bort fronten och kikade in likt kapten Kirk på jakt efter nya livsformer. Jag kammade dock noll i mitt sökande, det såg faktiskt hyfsat ut där. Det enda anmärkningsvärda var att det satt en 25-öring i avloppsbrunnen. Den har nog suttit där ett tag.
I övrigt händer det inte så mycket i tillvaron.
söndag 12 juni 2011
En vanlig jävla fredag
Fredagskvällen inleddes med lite grillande.
Sedan skulle vi insupa lite kultur så vi gick på konstmuseet - eller åtminstone dess trapp.
Bakom sagda byggnad pågick det lite konserter.
Men det var så konstiga filurer där...
...så vi gick på puben istället.
Sedan skulle det tydligen efterfestas hemma hos mig.
Sedan skulle vi insupa lite kultur så vi gick på konstmuseet - eller åtminstone dess trapp.
Bakom sagda byggnad pågick det lite konserter.
Men det var så konstiga filurer där...
...så vi gick på puben istället.
Sedan skulle det tydligen efterfestas hemma hos mig.
Och på morgontimmarna var folk lite trötta.
Som sagt: en helt vanlig fredag...
tisdag 7 juni 2011
Badjävlar
I dag har det varit olidligt varmt på min arbetsplats.
Kläderna klibbade fast på kroppen och jag väntade mig att när som helst hitta ett gäng nakna finnar med björkriset i högsta hugg.
Vi har en kylanläggning (för den tekniska utrustningen - inte för personalens skull) men den hade packat ihop. Vi har blivit lovade att den ska fungera i morgon men det återstår väl att se.
Efter jobbet så tog jag med mig en handduk och for ut och provade badvattnet. Jag valde ett vattenfyllt grustag ett par mil norr om stan eftersom de flesta skränande fjortisarna inte orkar åka moped så långt.
Tyvärr så hade jag glömt det faktumet att fjortisar av det kvinnliga könet gärna skaffar sig några år äldre pojkvänner som har lyckats staka sig genom körkortsteorin...
Efter ett tag dök det upp ett gäng bestående av tre fjortishonor och en hane. De slog sig ner 10 meter från mig och sen började kakafonin. De små liven tyckte att det var jättekallt i vattnet och de tjöt som ett bromsande godståg varje gång de kände på vattnet med tårna.
Sedan så fick killen i gänget för sig att kasta den minsta av de blonderade mistlurarna i vattnet. Jag fick bita hårt i handduken för att inte skratta högt.
Efter att ha lekt Moby Dick ett tag så lade jag mig att torka i solen. Fjortisarna gjorde likaledes och det var riktigt intressant att höra deras tankar.
En skulle tydligen dricka hela åtta öl på skolavslutningen och jag lyckades kväva infallet att vråla: "Det spolade jag i mig till frukost, jävla amatörer".
Sen så fick jag lära mig att miiiinst hälften av alla tjejer får sin första orgasm på hästryggen och att någon Anna-Karin hade sugit av någon Benny i en städskrubb. Tydligen skulle någon Henke med enorm kuk vara inblandat i det där på något sätt också.
När jag gick förbi dem på väg hem sen så satt två av tjejerna och diskuterade nagellack och killen skyfflade in en halv dosa snus i truten.
"Könsstereotyperna lever än", tänkte jag.
När jag stod vid bilen och bytte om så råkade jag förresten visa arslet för en kärring som rastade sin hund. Hon gav mig en förnärmad blick som jag inte kunde förstå eftersom hennes ansikte inte heller var en fager syn.
Undrar om jag ska bada igen i morgon?
Kläderna klibbade fast på kroppen och jag väntade mig att när som helst hitta ett gäng nakna finnar med björkriset i högsta hugg.
Vi har en kylanläggning (för den tekniska utrustningen - inte för personalens skull) men den hade packat ihop. Vi har blivit lovade att den ska fungera i morgon men det återstår väl att se.
Efter jobbet så tog jag med mig en handduk och for ut och provade badvattnet. Jag valde ett vattenfyllt grustag ett par mil norr om stan eftersom de flesta skränande fjortisarna inte orkar åka moped så långt.
Tyvärr så hade jag glömt det faktumet att fjortisar av det kvinnliga könet gärna skaffar sig några år äldre pojkvänner som har lyckats staka sig genom körkortsteorin...
Efter ett tag dök det upp ett gäng bestående av tre fjortishonor och en hane. De slog sig ner 10 meter från mig och sen började kakafonin. De små liven tyckte att det var jättekallt i vattnet och de tjöt som ett bromsande godståg varje gång de kände på vattnet med tårna.
Sedan så fick killen i gänget för sig att kasta den minsta av de blonderade mistlurarna i vattnet. Jag fick bita hårt i handduken för att inte skratta högt.
Efter att ha lekt Moby Dick ett tag så lade jag mig att torka i solen. Fjortisarna gjorde likaledes och det var riktigt intressant att höra deras tankar.
En skulle tydligen dricka hela åtta öl på skolavslutningen och jag lyckades kväva infallet att vråla: "Det spolade jag i mig till frukost, jävla amatörer".
Sen så fick jag lära mig att miiiinst hälften av alla tjejer får sin första orgasm på hästryggen och att någon Anna-Karin hade sugit av någon Benny i en städskrubb. Tydligen skulle någon Henke med enorm kuk vara inblandat i det där på något sätt också.
När jag gick förbi dem på väg hem sen så satt två av tjejerna och diskuterade nagellack och killen skyfflade in en halv dosa snus i truten.
"Könsstereotyperna lever än", tänkte jag.
När jag stod vid bilen och bytte om så råkade jag förresten visa arslet för en kärring som rastade sin hund. Hon gav mig en förnärmad blick som jag inte kunde förstå eftersom hennes ansikte inte heller var en fager syn.
Undrar om jag ska bada igen i morgon?
måndag 6 juni 2011
Svensk strävan
I dag är det Sveriges nationaldag och jag tänker inte orera om vad jag anser om vissa kommuners "multikultidag" med arabisk folkmusik och annat politiskt korrekt tramsande.
Jag är svensk, född av två svenska föräldrar. Detta gör mig tydligen till det fulaste som finns i detta land denna dag. Det är så sanslöst obeskrivligt jävla bisarrt och resten av världen - framför allt våra nordiska grannar - skrattar åt oss.
Men är man motsträvig så är man.
Jag är - i många fall - fortfarande stolt över att vara svensk, och de människor vi ska hedra idag är de tidigare generationerna som med blod, svett och tårar byggde landet.
Denna text uttrycker mina känslor ganska bra:
Svensk strävan av Wilhelm Moberg, 1941
"Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.
Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.
Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.
Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan - på frihetens grund.
Vi är ett litet folk, men vi har ett stort land att bo i. Se på Europa-kartan! Vårt land brer vida ut sig i världsdelen. Men vi är få, vi är de ensamma stugornas folk, och även om vi numera delvis bor i städer, så är vi dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor.
I ensamheten i stora ödsliga skogar har en svensk folksjäl danats genom tusendena år. Brottningen med stenen och stubben när åkern bröts, har gett oss krafter - andliga och kroppsliga. Och starkt motstånd utvecklar starka krafter. Så har detta lands skog och mark präglat oss, gett oss det egnaste, upprinnelsens källa till vår folkstyrka, den ensamme skogsbons stolthet och frihetssinne och den sege odlarens ihållighet.
Det verkligt svenska är sålunda ursprunget - vår växtplats. Det är för mig den barndomens jord där jag sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med morkullsflykt över stugbacken, och tranornas skrik från kärret. Det är sommarens solvärmda bäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i dagg-gräset en klar morgon. Det är vinterns snödrivor vid farstubron. Det är iskanornas kälkbacke. Det är några barn i en gråmosses lavstuga på skogsbacken en enslig kväll i skymningen. Far är på regementsmötet, mor på dagsverke uppe i Roten. Barnen sitter vid stugans fönster och trycker sina näsor platta vidmot emot glaset. Finns det inte någon där nere på vägen? Det är fattigdom - men en stolt fattigdom, som hjälper sig själv till livets tillräckliga uppehälle, till det grova, men mustiga dagliga brödet från rågen på åkerlappen kring stugan. Det är en sund och fri barnaväxt, som den vilda örtens mellan enbuskarna i hagen. Det är frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föds fria av fria föräldrar. Ett land där också de minsta backstugors barn får pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räcker till. Ett land där var och en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga."
söndag 5 juni 2011
torsdag 2 juni 2011
Lapp & peng
Äsch vad det var tråkigt att jobba idag. Men jag fick åtminstone dra lite på smilbanden när jag gick förbi en anslagstavla och såg den här annonsen:
"Fan vilken lyckans ost" tänkte jag, det är bara att anmäla henne till "Vem vill bli miljonär" så är ekonomin tryggad för all framtid. Jag ska sätta in en kontaktannons med det där kriteriet i så får vi se om någon nappar.
För han kan väl inte ha menat något annat med den där lappen va?
Apropå ingenting så fick jag tidigare i veckan återigen ett mysko mynt i växel på den lokala kiosken. Denna gång en "Franco-peng", 5 spanska gamla pesetas.
Det känns på något sätt som att de där Cashguard-systemen som finns i många affärer inte bara är till för att minska rånrisken utan även för att man inte ska kunna betala med annat än giltiga mynt från rätt land.
Det gäller nog att granska växelpengarna från den där kiosken noggrant framöver så att inte plånboken börjar fyllas med kapsyler...
För han kan väl inte ha menat något annat med den där lappen va?
Apropå ingenting så fick jag tidigare i veckan återigen ett mysko mynt i växel på den lokala kiosken. Denna gång en "Franco-peng", 5 spanska gamla pesetas.
Det känns på något sätt som att de där Cashguard-systemen som finns i många affärer inte bara är till för att minska rånrisken utan även för att man inte ska kunna betala med annat än giltiga mynt från rätt land.
Det gäller nog att granska växelpengarna från den där kiosken noggrant framöver så att inte plånboken börjar fyllas med kapsyler...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)